Sorgliga besked

Igår nåddes vi av det väldigt tragiska beskedet att en av spelarna i fotbollsturneringen avlidit, han hittades död i en flod i närheten av sin hemby en bit utanför Kabale. 

Dödsorsak är inte fastställd. Pojken var föräldralös och släktingar hade planerat att begrava honom redan idag. De påstår att han förmodligen tog livet av sig. Vi, tillsammans med pojkens tränare samt den organisation som sponsrade pojken med skolavgifter har krävt en obduktion och polisutredning innan begravning. Detta efter att vi besökte hemmet igår och pratade med ögonvittnen som sa att pojkens händer var bundna när de fann honom i vattnet. Samt att han enligt uppgift inte hade svalt något vatten, vilket bör tyda på (säger jag med erfarenhet endast från polisserier och kriminalromaner) att han förmodligen var död innan han hamnade där. 

Overkligt och så obeskrivligt sorgligt. 

För några dagar sen såg vi honom spela fotboll och nu finns han inte mer. 

Det går inte att ta in riktigt. 

(Efter samtal med hans tränare, turneringens domare och andra medarbetare har vi beslutat att vi ska fortsätta vårt spelprogram men att vi ska hålla en tyst minut inför varje match och att vi ska hålla en hyllningsceremoni för honom vid söndagens finalspel.)

Polarna tar en fika

I vardagsrummet.

Jag: Eh, what are you doing?

Tugume: Having tea.

Jag: Be VERY careful so you don't fall down. Tugume: Yes

"Vad är det hon håller? En kamera minsann."

"Ge mig!" 

Nya madrasser

Tre tjejer vid namn Sara, Charlotte och Frida har under året haft som sitt projektarbete i gymnasiet att samla in pengar åt "skitungarna" De har hållit loppis, sålt korv, bakverk, jul- och påskkransar med mera och fått in hela 4350 kr. Fantastiskt. Vi hade kommit överens om att pengarna skulle gå till att köpa nya madrasser till huset eftersom de gamla är väldigt slitna och några rentav trasiga. På grund av cirkusen med containern har det dröjt men nu har vi äntligen kunnat andas ut och igår köptes det in 16 nya madrasser till killarnas stora förtjusning. Pengarna som blev över ska användas till att göra slitstarka fodral åt de bitar vi kan använda av deras gamla madrasser så att de kan ha dem på golvet i vardagsrummet när de tittar på TV.

Tack snälla tjejer! Vi är så glada!

Huvudlös madrassbärare

Vi hyrde en pickup, lastade alla madrasser och begav oss hemåt...

...killarna kom rusande från alla håll och kanter och började genast lasta av dem...

...vi staplade dem balkongen. Vill nämligen först att de städar sina rum ordentligt, att vi ser till att de gamla tas om hand och att de kan bädda med rena sängkläder. Imorgon ska de i sängarna.

Det var kul att leka uppe på madrasserna såklart.

Hushållsassistenten Isaac

Behöver du hjälp med tvätt, matlagning eller städning? Isaac ställer gärna upp. Undrar hur länge det intresset håller i sig...

Det ser inte bra ut för ryggen det där. Jag vet. Vi har moppar på skaft också men Stidia föredrar det här sättet...

...det är så i princip alla gör här när de städar och man hör förvånansvärt få som klagar över värk.

TACK!

Nu är första omgången (av många framöver) kläder och skor utdelade till ett väldigt glatt gäng. Vilka fina saker alltså. Helt otroligt. Tyvärr blir bildkvaliteten inte bra såhär på kvällskvisten och den nya kameran hade vi glömt ladda. Typiskt. Stort tack till alla er som har skänkt, håll utkik efter era grejer och hojta gärna till om ni får syn på dem. Alltid kul att veta var de kommer ifrån.

Det drar ihop sig...

Det närmar sig hemresa för min del. Om två veckor åker jag till Sverige för att spendera sommaren där. Jobba, träffa familj, vänner och förhoppningsvis få lite semester också. Alltid vemodigt när det börjar bli dags att bryta upp men vi har rutin på det där nu så det är ingen jättestor grej. Grabbarna vet att jag måste hem och jobba, att jag vill träffa mina nära och kära och de vet också att jag kommer tillbaka inom en inte alltför avlägsen framtid.

Lite annorlunda kommer det dock bli när jag kommer igen. Då ska jag ju, som nämnt tidigare, inte bo i huset utan i en lägenhet tvärs över gatan. Detta för att göra ordentligt med plats för våra nykomlingar som ännu inte har egna sängar.

Grabbarna vet att jag ska flytta.

Pojke A: Emma, when you shift to the apartment I am going to come and visit you EVERYDAY.

Jag: Ahh, that's very nice of you. 

Pojke B: It's because his girlfriend also stays in that building. 

Haha. Skitunge.

Prästbesök

Prästen som döpte Isaac gjorde i morse en oanmäld drop-in hos oss. Just då satt flera av killarna på verandan och pluggade, trots att det är lov (de har fått hemuppgifter att lösa under skoluppehållet), till prästens stora förtjusning. Åhh, vilka ambitiösa unga herrar, utbrast han, och höjde dem till skyarna.

Resten av skaran satt inne och spelade Playstation. Det såg inte prästen och av någon anledning var det ingen av oss som upplyste honom om det heller.

Skenheliga? Vi?

 

Outside

Inside

Waz up?

Ny overall, brillor, kärra OCH privatchaufför. Han har det bra, vår lille Isaac. Tack snälla "Pingvinkvinnan" för den fina sulkyn. 

Hur går det i fotbollen?

En läsare undrar hur det går i fotbollsturneringen. Som arrangör kan jag säga att det är lite stressigt men otroligt kul. Jag gillar ju att fixa och dona. Vi har nu avslutat gruppspel för de yngsta grabbarna och båda våra lag spelade kanonbra och har kvalificerat sig till slutspel. Nu får de vila en vecka. Imorgon är det de stora grabbarnas tur att ge sig ut på planen för deras gruppspel. Veckan därpå kör vi kvarts- och semifinaler, då ansluter även flicklagen. Söndagen den 26:e maj är det le grand finale på Kabale Stadium för alla kategorier.

Emma's Boys B med Mark, Tugume, Ian , Ivan och Zakayo. 

Emma's Boys A med James, Ayebare, Brian, Ambrose och min kollega Andrew som är tränare för alla våra fotbollslag.

In action. Det har varit gott om åskådare också vilket är kul. Förhoppningsvis blir fler sugna på att ansluta nästa turnering.

Jag finner knappt ord...

Mitt hopp om mänskligheten hade, efter turerna med vår försändelse, dalat betydligt. Det är nu tillbaka. Och det med råge. Vilken gensvar och vilka fantastiskt generösa människor Ni är. Jag är i chock och vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Vi är så otroligt rörda och tacksamma för det stöd Ni visar oss och jag kommer aldrig i mitt liv att glömma det här. I början av veckan satt jag och grät över en, för mig då, omöjlig situation och idag rinner tårarna istället av glädje. Tänk vad fint livet kan vara ibland. 

Hur mycket har kommit in då? Trilla inte av stolarna nu (det gjorde nästan jag). 

Från kl 20:54 i tisdags kväll fram till kl 15:27 nu i eftermiddag har det gjorts 412 insättningar till oss och totalt har Ni skänkt:

134 067 KR

Ofattbart. De här pengarna kommer såklart täcka införselskatten av containern och så mycket mer därtill och jag kan garantera Er att varenda öre går oavkortat till "skitungarna" på Emma & Therese Children's Project. Tack allihopa för att Ni gör livet ljusare för utsatta barn. 

En annan glad nyhet är att containern igår ÄNTLIGEN kunde lämna tullen i Kampala och har nu nått oss. Och även där höll jag på att trilla av stolen. Visst har jag hört att det var mycket grejer på väg och jag har sett packlistan men fick ändå en smärre chock när lastbilen öppnades och det börjades lastas av bananlådor. Herregud. Nu har vi ett lager som kommer räcka lång tid framöver och jag kan också lova att vi ska se till att fler än våra barn får ta del av de fina saker som skickats.

TACK IGEN ALLA NI SOM DONERAT SAKER TILL OSS OCH NI SOM SKÄNKT PENGAR NU NÄR DET KRISADE. 

Vilka hjältar ni är. 

Tack även alla ni som spridit budskapet om vår svåra situation vidare. En särskild eloge till underbara Lotta Gray (Vimmelmamman) som gjorde ett upprop och bad sina bloggsystrar Kenza, Magdalena Graaf, Katrin Zytomierska, Blondinbella, Shatilla Holm, HanaPee och Elaine Eksvärd att skriva om oss. Tusen tack för er hjälp.

Isaac stod som förstenad igår när den stora lastbilen backade in genom vår grind.

Grabbarna var på fotbollsplanen när lastbilen kom vilket nog var tur. Är rädd att de hade velat öppna alla kartonger på en gång och det är inte riktigt det som är tanken. Grejerna är tänkta att hjälpa dem lång tid framöver och kommer att delas ut i omgångar.

Något som inte var inslaget var den här fina rutchbanan som vi satte i trädgården till lillemans stora förtjusning.

Alla grejer inne och ett något misslyckat försök till tackmeddelande till Er. Grabbarna skickar JÄTTESTORA TACK till Sverige! De är så glada och kikar nyfiken in i lådorna så fort de får chansen. Självklart ska de snart få öppna. Vi ska bara försöka få lite översikt på vilka lådor som innehåller vad (min mamma, som packade allt, har som tur är gjort en fin lista och numrerat alla lådor.)

Otroligt mycket grejer. Helt makalöst vad generösa människor det finns. Tack!!!