Nytt projekt

Dan, Aje och Andrew fick mersmak efter snickrandet förra helgen och har i veckan jobbat på ett nytt projekt.

Såhär såg det ut inledningsvis... Vad tror ni de bygger?

Säckhoppning

Ett klipp från när grabbarna hoppade säck häromdagen.

Just nu

Killarna har rast men stannar ändå kvar i klassrummet (vårt vardagsrum) och fortsätter plugga. Nyp mig. Det här är för bra för att vara sant.

Säg hej till vår nattvakt

Det börjar bli sent och jag är supertrött. Jag önskar er en god natt och lämnar er med en liten bild på mannen som ser till att vi kan sova gott här om nätterna. När han började fick jag reda på att det var jag som skulle förse honom med utrustning.

Emma: Vad är det för utrustning då?

Nattvakten: Rock, handskar, stövlar, ficklampa och vapen.

Emma: Jaha, vad för slags vapen? (väntade mig att han skulle svara batong eller något slags skjutvapen)

Nattvakten: Pil och båge, spjut och machete

Emma: Oh

Väldigt primitivt. I like it.

Här är han.

Livet på gatan 4

Det finns väldigt många gatubarn i Kabale. Förvånansvärt många för att vara en så, förhållandevis, liten stad. En av anledningarna kan vara närheten till den Rwandiska gränsen. Gränsstaden Katuna kryllar av lastbilschaufförer och prostituerade vilket genererar många barn som av uppenbara anledningar saknar stabila familjeförhållanden. Många av de barnen tar sig till Kabale.

Polismyndigheten här ser gatubarnen som ett bekymmer. De vill se barn ströva omkring på gatorna lika lite som vi. Skillnaden är att vi känner för barnen och försöker göra allt vi kan för att ge dem chans till ett bättre liv. Polisen vill bara bli av med dem. Därför trakasserar dem gatubarnen på nätterna och försöker skrämma bort dem. Polisens night patrol är ökänd.

En av våra killar berättade om en natt när han blev tillfångatagen tillsammans med cirka 40 andra gatubarn. De blev förda till Kabales polisstation. Väl där band bolisen för deras ögon och satte alla på ett lastbilsflak. Sedan körde man runt i flera timmar och släppte av barn på olika ställen mitt ute i ödemarken. Vår pojke hade turen att bli släppt i närheten av en by och kunde därför navigera sig ganska lätt och så småningom ta sig tillbaka till Kabale. Många andra lyckades också ta sig tillbaka men ett par stycken av dem har inte synts till sen den natten.

Vad som hänt med dem vill jag inte ens spekulera i.

Stafetter

Tack för tips på aktiviteter med pojkarna. Igår körde vi femkamp bestående av:

1) Kasta sten i balja
2) Potatis på sked

3) Hoppa säck

4) Vissla med mariekex
5) Äpple i hink/godis i mjöl

De två sista grenarna var särskilt uppskattade. Oj, vad vi skrattade allihopa.




Laddade för tävling



Ambrose




Buddha



Ayebare

Dan

Buddha

Ian

Stuart

Alex

Gwanga

 

Stuart

Andrew & Buddha

Det spårade ur litegrann med mjölet

Andrew, Alex & James

Dagens

Det här med privatlärare för barnen under lovet är den bästa idén någonsin tror jag. De äldre killarna har undervisning från vårt vardagsrum och de yngre går hemtill en lärare. Jag svär, jag hör inte ett knyst från dem på hela förmiddagen, när lektionerna är över är de hur glada som helst och på kvällen ser de till och med fram emot att göra sina läxor. Helt otroligt när man jämför med de fighter vi haft med dem under terminens gång.

Tänk om man kunde ha privatlärare hela året. Omöjligt här gissar jag. Mitt svenska tänk bara, ser ju så tydligt att de behöver extra stöd, uppmärksamhet och uppmuntran. De älskar sina nya lärare. Varför? De slår dem inte och de hjälper dem med det de har svårt för. Så, så enkelt.

Killarna skrattade förresten sig halvt fördärvade när de berättade om en incident med Dan under dagens lektion.

Läraren: Dan, are you hearing?

Dan: I am here, sir.

Han är duktig på det mesta, vår käre Dan, men just engelska är inte hans starka sida (än).

Påskklappsspelet

Påskklappsspelet. Säg det fort ett par gånger om ni kan.

Eller Easter Gift Game som vi kallade det här. I julas spelade vi julklappsspelet så killarna ansåg det vara en självklarhet att spela även vid denna högtid.
De ville ta fram plastgranen också men där sa vi stopp. Någon måtta får det vara.

Hur gick det då? Ja, som i de flesta svenska hem skulle jag tro. Vissa var jublande glada över många presenter och andra hade nära till tårar.

Roligast hade nog ändå vi som tittade på. Vilket drama!

Extrahjälp

Idag har pojkarna påbörjat sin skollovsundervisning, vilket innebär att de har två lärare som hjälper dem ett par timmar varje förmiddag.

Jag informerade lärarna om att allt bör gå till precis som i skolan. Eller nej förresten. Käppen får ni lämna hemma. Och alla annan form av fysisk bestraffning är också strikt förbjuden när ni jobbar för oss.

De tittade på mig som om jag vore dum i huvudet.

Det skiter jag i.

Our house - our rules.  Deal with it.

Pojkarna med sina släktingar

Det var stor efterfrågan på foton igår. Jag tog en massa bilder som jag har lovat att framkalla och ge till killarnas nära och kära. Här är ett urval.

Ni kanske undrar hur det kommer sig att pojkarna bor på barnhem när de, tillsynes, har släktingar som bryr sig om dem. Det jag kan säga är att många av dem har väldigt komplicerade relationer till sina familjer. Anledningen till att pojkarna hamnade på gatan är såklart olika men de största orsakerna är föräldralöshet, fattigdom, våld i hemmet, missbruksproblematik samt fysisk och mental ohälsa.

Igår var dock alla glada och det ser vi som ett sunt tecken. Vårt mål är att försöka se till så att våra grabbar har en god relation till sina familjer. Ett drömscenario vore om alla så småningom kunde återvända till sina hem, tyvärr är det nog inte realistiskt. Men, att de i alla fall känner att de har en familj och att de hör hemma någonstans tror jag är väldigt viktigt.

Alla inbjudna tackade ja till gårdagens fest utom Ivans mormor. Hon är muslim och ville av förståeliga skäl inte komma och fira påsk med oss. Vi bad därför Ivan bjuda in en vän istället. Inte heller vännen dök upp. Det skar lite i hjärtat. Han verkade ha kul ändå men jag lovade honom för säkerhets skull att vi skulle hitta på nåt kul med honom en annan dag för att kompensera. Lille Ivan.

James, Ian och deras mormor

Alex med sina bröder. Inte klokt vad de är lika.

Tugumi och Dan med sin mamma och syster

Brian med sin sysetr och kusin

Andrew med sin mamma och syskon



Buddha med sin mamma och syskon (Buddha är lite putt på mig här för att jag sa att hans bror inte kunde sova över)



Stuart med sin mormor och syster

Gwanga med mamma och syskon

Ambrose och Aje med sin pappa

Tyckte den första bilden var så stel så jag skyndade mig och ta en till när de var lite mer spontana. Ambrose pappa snor radion från honom för att lyssna på sportradion.

Party Party

Ledsen för dålig uppdatering. Jag var helt slut igår efter alla festligheter. Som tur var blev det en väldigt lyckad dag. Det bjöds på fotbollsmatch, musik, dans, skådespel... och getgryta.

Här är lite bilder från gårdagen. Men först en video på Stuarts mormor samt Andrew, Gwanga och Buddhas mamma som tog sig en svängom i vårt vardagsrum.

Dagen startade med att Ugandas president Museveni flög förbi i en helikopter. Han skulle visst fira påsk i Kabale.

Sen var det fotbollsmatch. Andrew kör ett litet pep-talk med grabbarna.

Pojkarnas släktingar kom för att titta. Här ser vi bl.a. Gwangas mamma och Stuarts syster.




Efter matchen begav vi oss alla tillbaka till huset. Gwanga och Buddhas mamma var väldigt glada.




Barnhörnan



Zandra buggade lite med killarnas vän Mark



Gwanga var glad



Stuart och Gwanga spexar

Publiken

Alex och Stuart är jätteduktiga skådisar

Men kvällens stjärna var ändå Dan, eller ska vi säga Daniella.

Tugumi, Alex och Kristina

James hittade en liten kompis. Jag vet inte vem av dem som är sötast.

Andrew och Ivan



Geten. VARNING FÖR STARKA BILDER!

Geten är inte längre med oss. Dagen igår ägnades åt förberedelser för kvällens slakt. Pojkarna fixade ALLT! Jag är sjukt imponerad. Här är lite bilder från gårdagen. Om ni är känsliga så råder jag er att inte titta på de sista.

Geten, May he rest in peace.

Dan, Brian och Aje smet iväg bakom huset. Häng med sa dom.



Blir jag biten av en orm så kommer jag gå bananas, sa jag. Jag stannar här.



Ambrose undrade vad det var frågan om.

Ingen av oss förstod riktigt vad de höll på med.

De klättarade i träd och hade sig.

Aha, de behövde timmer.





De sju små dvärgarna?

  




Våra skitungar?








Starke Ambrose



Dan satte igång att snickra

Tada - en ställning att hänga geten i

Ögonblicket inne. Usch. Här var jag tvungen att gå och gömma mig.

När geten väl var död kunde jag komma tillbaka. Men fortfarande tyckte jag det var väldigt obehagligt att se.

Killarna visste exakt hur de skulle gå tillväga



Teamwork




Jag hade ingen aning om att de var så skickliga. Detta var sista bilden jag tog innan batterierna la av. Forts följer efter festen i ikväll...