tisdag 31 maj 2011

Ny dag, nya tag

"Bråkstaken" sen igår, var förresten den som var uppe först i morse och redo att bege sig till skolan långt före övriga.

Han frågade Alex, lite försiktigt, om han skulle kunna tänka sig att skriva en lapp till läraren där det stod att han var sjuk igår, för att undvika att få stryk.

Alex skrev en lapp. (Den här gången)

Skitunge.

Dan

Jag berättade ju för någon dag sedan att Dan sköter sig riktigt bra. Har glömt berätta om vårt lilla specialar projekt för honom, som startade under lovet. Förutom "Dan the man" kallar vi ju honom för "Dan the mechanic", eftersom han älskar att arbeta med sina händer. Vi märkte ganska fort under lovet att Dan blev väldigt rastlös på eftermiddagarna, vilket resulterade i att han började retas och bråka med de andra. Jag och Alex slog våra kloka huvuden ihop och funderade på hur vi skulle kunna aktivera honom. Vi vet båda att han är som lyckligast när han får sitta och mecka med nåt. Därför frågade vi runt i stan hos olika verkstäder och frågade om Dan kunde få komma och vara lärling. Det fick han och varenda eftermiddag under lovet har han fått gå iväg och lära sig allt från att laga en radio till att installera en parabolantenn. Han har varit i sjunde himlen och gillar det så mycket att han nu t.o.m har frågat om att få gå dit på helgerna nu när skolan har börjat.

Visst får han det. Villkoret att han vår handy-man även i framtiden och kommer och hjälper oss om vi har teknikproblem i huset.

Denna bilden togs när vi precis lärde känna Dan för över ett år sen. Han har växt en del sen dess kan jag säga.

måndag 30 maj 2011

Årets första dopp

Idag avklarade jag och pappa årets första dopp (i Sverige). Vi tog en cykeltur till Lomma beach (eller brygga), 14 grader i vattnet. Hepp! Riktigt skönt faktiskt.

Något jag verkligen behövde efter den här dagen. Det har varit en jobbig dag.

Fick besked från Kabale att en av pojkarna inte uppför sig ordentligt, han vägrade gå till skolan och vägrade dessutom att säga varför. Vi fick höra att han setts prata med "director" vilket gör mig så in i h_vetes förbannad och ledsen. Den mannen ger inte upp och jag vet i tusan vad det är för smörja han snackar med dem. Vet i alla fall att han är bra på att ge dem pengar för att prata, och ja, de är barn och naiva. Blir så stressad. Det känns jobbigt att sitta i Sverige och inte vara på plats. Jag är glad i alla fall att jag har bra personal som försöker lösa situationer som uppstår och som håller mig uppdaterad.

Fick höra att han var på bättre humör igen, den lille bråkstaken, och han lovade att gå i skolan imorgon. Men, det är något som gnager i mig. Denne idiotiske "director". Hur ska man få bukt med honom?

Phuh! Nä, måste försöka tänka positivt. Inte låta honom förstöra. Här är lite bilder från Lomma, de gör mig på bättre humör.

Hamnen i Lomma

Öresund

Lägg till bildtext


Pappsen

Minnen från en brännbollsmatch

Helgen innan vi åkte, spelade vi brännboll igen. Eller killarna rättare sagt. Team Alex vs. Team Andrew.

Jag var domare.

På skämt sa jag, (efter att någon råkat slå en boll farligt nära mig) att om någon träffar domaren får det andra laget tio poäng. Något som lille Ivan tog på allra största allvar. En i hans motståndarlag råkade slå en boll som träffade min fot och Ivan påpekade vänligt att det blir tio poäng extra till hans lag.

Ha ha ha, skrattade jag och mina kollegor. Skrattade, gjorde inte Ivan.  Oj, vad arg han blev.

Han hade ju rätt, lille skrutten. Regler är regler.

Lyckligtvis vann hans lag (även utan extrapoängen för slag mot domaren).

Lagom till middagen blev han dock go igen

söndag 29 maj 2011

Mors dag

Fördelen med att vara hemma är att ha mamma och pappa i närheten. Idag är det mors dag. Världens bästa och finaste har jag.

Grattis mamma!

Jag älskar dig.


Saknaden

Det är märkligt. Jag har levt i Uganda de senaste halvåret utan TV och tvättmaskin, med halvsegt internet, el- och vatten som kommer och går som den behagar och mat som gör att man inte direkt ser fram emot måltiden. För att vara ärlig, Kabale är en jäkla håla.

Men, jag trivs så otroligt bra där.

Här hemma har jag säkert femtio tv-kanaler att välja mellan, shoppingcenter, nöjen, allt jag kan tänka mig vara sugen på går att fixa, familj och vänner ett samtal bort. Så mycket man kan göra, så många valmöjligheter. Ändå sitter jag här med en känsla av, ja, hur ska jag bäst beskriva det? Tomhet. Rastlöshet. En känsla av... meningslöshet. Jag måste göra något hela tiden, annars mår jag inte bra.

I Uganda har jag inte känt så en enda gång.

Pratade med Alex i telefon idag och fick snabbt byta ett par ord med Ambrose.

Emma: I miss you

Ambrose: And also me




Ambrose och jag




lördag 28 maj 2011

Champions League final

Jag har två fotbollstokiga familjer. En i Sverige och en i Uganda. Ikväll har vi följt CL-finalen tillsammans, känns det som. Vi, ifrån tv-soffan hemma i Åkarp och grabbarna i Kabale.

Vi ringde i halvtid och fick snacka med Buddha, som var väldigt exalterad. Han berättade att han idag köpt en ny skolväska med bild på Messi. Jag gissar att han kommer bära den stolt när han går till skolan på måndag morgon.

Önskar att vi någon gång kan sammanstråla mina två familjer och sitta tillsammans på riktigt och titta på fotboll.

Uppdatering

Aje och Ambrose pappa verkar ha kvicknat till. De satt hos honom på sjukhuset hela dagen igår och han säger själv att han mår mycket bättre. Tydligen hade han kollapsat utanför sitt hem i torsdags kväll och inte varit kontaktbar på flera timmar, man befarade därför det värsta. Anledningen till kollapsen är väl inte helt klarlagd, skönt i alla fall att han mår bättre.

Han hade pratat med Alex om att skriva ett testamente, för att försäkra sig om att Aje och Ambrose får ärva huset när det väl är dags (vilket vi hoppas dröjer ett bra tag). Det är nog ingen dum idé, göra allt för att undvika obehagliga släktfejder.

Jag får meddelande från Alex varje dag och såhär långt har pojkarna skött sig exemplariskt vilket gör mig otroligt stolt och glad. Särskilt Dan har tydligen uppfört sig extrra väl. "Dan the man", åh, vad jag hoppas att det håller i sig.

Att få rapporter om att saker och ting rullar på därnere gör att jag kan slappna av. Igår gjorde jag just det. Jag var ute med mina finaste tjejkompisar, Michaela, My och Anna. Jisses, vad jag älskar de flickorna. Vilken kväll!


Michaela


Mysan
Anna

fredag 27 maj 2011

Sjukdom

Alex sms:ade mig i morse och berättade att Ambrose och Ayebares pappa är väldigt sjuk. Han har ju HIV (och troligtvis AIDS) och tydligen har hans tillstånd försämrats rejält de senaste dagarna. Han hade uttryckt en stark vädjan om att få träffa sina söner. Alex undrade om det var ok att han lät bröderna skippa skolam för att hälsa på sin pappa.

Herregud.

Se till att ta dem till sin pappa så fort som möjligt och låt dem stanna så länge de vill. Hör du några som helst klagomål från skolan så be dem vänligt men bestämt att hålla flabben.

Jag vet inte hur allvarligt läget är med deras far. Vi får hoppas att han repar sig men vara beredda på det värsta.

Stackars Aje och Ambrose.


Här är Ambrose och Aje med sin pappa på vår påskfest

Back in Sweden

Ett dygn hemma i Sverige. Ett dygn med mamma, pappa och syster. Underbart.

Resan gick bra, askmolnet nådde oss aldrig. I tisdags kväll när jag satt på Entebbe Airport och såg CNN:s prognoser för nästkommande dygn kändes det, erhm, lite osäkert, och den  känslan var inte behaglig. Stuck in no mans land.

Jag ringde Alex, pojkarna frågade "if I had reached Sweden yet"? Inte riktigt. De lovade att be för en säker resa och för att askmolnet skulle hålla sig på avstånd. Det verkar ha funkat.

Inga förseningar. Först en långresa till Amsterdam och därifrån vidare till Köpenhamn. Den där långresan var inte så lång. Flygvärdinnorna försåg mig med hörlurar och sen satt jag upptagen hela resan med tv-serier, musik och filmer. En lyx kan jag säga när man varit utan TV i över sex månader. T o m maten var gudomlig. Kyckling med champinjoner, sallad, bröd med salt smör. Det satt fintfint.

Väl hemma är det som jag uppskattat mest; badkaret. Har legat två kvällar i rad och lyssnat på gamla sommarpratsprogram. Sova i sin egen säng med nytvättade sängkläder. Lukten av nytvättat. I Uganda kan kläderna iofs luka fräscht men där kör man endast handtvätt, det finns inga tvättmaskiner och kan inte bli lika fräscht som maskintvätt med sköljmedel. Nytvättat är min absoluta favoritdoft. Sista njutningen är; kylskåpet. Att ha ett kylskåp. Det har vi inte i Kabale. Att kunna ta sig en knäckemacka med ost och ett glas kall mjölk. Jag njuuuuter (och kommer nog gå upp ett par kilo den närmsta tiden).

Smekmånad här hemma nu kan man säga. Snart kommer vardagen tillbaka. Det är synd att det ska bli så. Önskar att jag alltid kunde uppskatta allting så mycket som jag gör nu. Likadant som när jag var i Kabale. Då var allt vardag. Visst njöt jag av tiden där, men jag tog den för givet.

Det jag vill ha sagt är att oj vad jag saknar mina killar. Älskade, älskade skitungar. Hur ska jag klara mig i nästan fyra månader utan dem? De är värda mer än alla knäckemackor och nytvättade kläder i hela världen.

Som tur är verkar de inte sakna mig alltför mycket. De har varit i skolan och Alex har rapporterat att det inte varit ¨några probem än så länge. Skönt!

Snart läggdags. Alla bekvämligheter som man kan tänka sig. Men ingen Ian, Buddha, James, Tugume, Ambrose, Ivan, Dan, Stuart, Ayebare, Brian, Andrew, Francis, Gwanga eller Alex.

De fattas mig. Sten i hjärtat.

Tugume

Dan

Brian

Ian

James

Ambrose

Buddha

Stuart

Alex

Gwanga

Ivan

Ayebare

Andrew

Francis


måndag 23 maj 2011

kort paus från pausen

Vill bara förtydliga att jag självklart kommer att återvända till Kabale, jag åker tillbaka i september.

Anledningen till att jag åker hem är för att kunna jobba i sommar och självklart också för att träffa nära och kära och ladda batterierna för att kunna återvända om ett par månader igen, full av energi.

Det var det. Åter till bloggpausen.
.

Liten bloggpaus

Det är så mycket jag skulle vilja skriva, såhär kvällen före hemresa, men min hjärna känns som gröt. Jag känner så mycket och samtidigt är jag helt tömd. Just nu vill jag bara krama mina grabbar. Hoppas att ni förstår.

Jag återkommer igen när jag kommer hem. När det nu blir, den där vulkanen verkar vara en envis jäkel. Då  flygplatsen ligger en åtta-timmars bussresa härifrån hoppas jag innerligt att jag får reda på om flyget är inställt före jag sätter mig på bussen. Smått drygt annars.

söndag 22 maj 2011

KAOS!

Snabbt inlägg, hinner inte mer just nu. Det är full rulle här.Skolstart imorgon, vilket innebär att det ska delas ut böcker och pennor, hittas skolväskor, putsas skor, strykas skoluniformer etc etc.

Samtidigt som jag är mitt uppe i att packa och organisera allt för att lämna Kabale.

Jag har inte sagt till er exakt när jag åker hem, mycket för att jag inte velat inse det själv. Jag åker i alla fall hem på tisdag (om inte någon vulkan på island vill annorlunda). Det känns... det känns overkligt. Jag är skör för tillfället. Känslorna väldigt mycket utanpå.Gråtit tre gånger bara idag. Och värre lär det bli.

Usch ja.

lördag 21 maj 2011

Får det lov att vara...

...lite stekta insekter? Inte?

Jag har hört att de är utsökta.


Buddha gillar insekter. Kanske ingen överaskning iofs, han gillar det mesta i matväg.


Knaperstekta flygmyror, mumma.


Killarnas kompis, Edgar, fick smaka.

Stuart hade en hel tallrik full, först trodde jag att det var stekt svamp.

Svampar med vingar i så fall.

Slemmigt, men mättande.

Kärt barn har många namn... igen

Det här med mitt namn verkar vara väldigt svårt här. Själv tycker jag att Emma Kock borde vara väldigt lätt att snappa upp. Det är det inte.

Många försöker att stava mitt namn, de flesta misslyckas. Här är ett par exempel på sådana misslyckanden:

Ema
Imma
Emme
Imme
Cook
Cock (!)
Kox


Såhär såg bröllopsinbjudan ut till Miss Amma.



Och så dagens kvitto från killarnas workshop lärare. Utställt till Emmah Coka. Jag gillar det.


fredag 20 maj 2011

CHAMPIONS!!!

Vi vann! Vi vann hela fotbollsturneringen! Ikväll har vi haft fest med laget och hela grannskapets ungar. Vet ni vad grabbarna valde att döpa vårt lag till? Emma's Boys FC (då kan det ju inte gå annat än bra).

Mår förresten mycket bättre idag, tack för hälsningarna!

Här är lite bilder ifrån kvällens firande


Spänd väntan på prisutdelning

KK är den som arrangerat turneringen



Äntligen! Lagkaptenen Aje höjer bucklan!

Sen tog de fart mot huset där det väntade fest

Man hörde dem på mils avstånd

Många av anhängarna visste nog inte riktigt vad som försigick utan hängde med av bara farten.

Segeryra

De träffade sin lärare, Peace, som de tycker så mycket om. Hon var väldigt glad för deras skull.

Glädjetjut från Alex. Han vann skytteligan förresten.

Här stormar de vår grind

Stuart var lycklig

Alla ville hålla i bucklan

Här står den nu så att alla som kommer och hälsar på oss kan se den.

torsdag 19 maj 2011

Sjuker

Det var väl bara en tidsfråga egentligen... Jag har varit hur kry som helst i sex månader, nu, när jag snart ska åka hem, blir jag sjuk.

Malaria, sa läkaren.

Ajdå, sa jag.

Har fått medicin och hoppas på att må bättre imorgon.

På återseende då. God natt.

onsdag 18 maj 2011

Inkräktare

Vår ena höna är en otacksam typ, hon verkar inte alls uppskatta sitt nya hus. Så fort vi vänder ryggen till smiter hon in till oss.

Idag var jag ensam inne i huset när jag mötte henne i hallen. Ut, sa jag. Hon bara glodde på mig. Uuut, upprepade jag och pekade på dörren. Ingen reaktion. Jag började klappa med händrna och gå emot henne. Då jäklar fick hon fart, men inte tog hon sikte på dörren, nej istället galopperade hon kacklandes in i vardagsrummet och gömde sig under bordet.

Jag kröp under och försökte sjasa ut henne. Då blev hon helt skogstokig. Jag fick erkänna mig besegrad och kalla på Andrew istället.

Agda - Emma. 1-0.