onsdag 31 augusti 2011

Dyster kväll

Ikväll gråter pojkarna så att tårarna sprutar.

Vad har hänt? Har någon dött? Är någon sjuk? Har det hänt en olycka?

Nej. (peppar peppar)

De förlorade dagens viktiga match i fotbollsturneringen. Under stor dramatik, tydligen. Det stod länge 0-0. När det närmade sig slutet blåste domaren (felaktigt, enligt Alex) straff för motståndarlaget som sen vann med 1-0. Besvikelsen hos våra grabbar visste inga gränser.

Men som jag sa tidigare i veckan - det skadar nog inte om de förlorar då och då, även om det såklart svider att höra att de är ledsna. Det här kommer de att lära sig mycket av. Imorgon har tårarna torkat och då kan de förhoppningsvis börja fokusera på sista matchen som ska spelas på fredag. Fortfarande ligger de i topp i tabellen och har chans att ta hem bucklan. Oh, spännande!

På fredag håller vi tummarna för att det går vägen. Eller hur?

På tal om James

När jag var hemma hos Therese, tittade vi på gamla bilder från när vi först lärde känna pojkarna. Här är en bild när grabbarna fortfarande levde på gatan och vi gav dem lite bullar för att skapa kontakt. När jag såg det här fotot minns jag  tydligt att även James var med pojkarna den dagen. Han ville dock inte följa med till "directors" organisation. Vi tyckte det var väldigt märkligt att James vägrade bo på organisationen tillsammans med sina kompisar och sin bror Ian.

Nu förstår jag, tyvärr, varför. Och jag klandrar honom inte.

Ett liv på gatan var alltså i hans ögon bättre än de övergrepp han visste att han skulle utsättas för hos "Director".

 
Ser ni honom där till höger, bakom Buddha? Lille James.

tisdag 30 augusti 2011

Soccer mom?

Buddhas mamma efter vår påskfest i våras.


Klänning: Ugandisk festblåsa
Jacka: Kvarnby IKs Klubbjacka (Det var lite kyligt när hon skulle hem från festen och vi hade inget annat alternativ att erbjuda henne)

Rött kort

Alex berättade att killarna varit belagda med TV-förbud ett par dagar, då de ställde till ett jäkla liv när de inte kunde komma överens om vad de skulle titta på häromdagen. Halva ligan ville titta på film och andra halvan ville se på musikvideos. Alex och Andrew försökte medla men det hela spårade ur och till sist drog Alex ur sladden och rullade in TV:n på kontoret. Märkligt nog blev grabbarna inte särskilt upprörda utan verkade snarare tycka det var skönt att slippa bråka om det mer, ingen behövde förlora slaget, så att säga. Några applåderade till och med.
James, var snabb och drog upp ett rött kort ur fickan och riktade det med allvarlig uppsyn mot TV:n när den rullades iväg.
Utvisning.  
När Alex berättade det här, skrattade jag högt.  James är ju för härlig. Men det var väl egentligen inte TV:n som skulle ha rött kort? Vad jag kan se så var TV:n den enda som var oskyldig i sammanhanget.

Inte James här utan Tugume som agerar domare

måndag 29 augusti 2011

Fråga ang. limsniffande

Jag har en fråga från deras tid på gatan ang. deras limsniffande. Hur gick det att få dem avvända med det? eller kanske det inte är vanebildande?
Kram till er alla ni gör ett strålande jobb.
/ Linnea

Tack för en bra fråga, Linnea.

Som ni såg i videon har många av killarna sniffat lim (och rökt marijuana) när de levde på gatan och när de bodde på gatan var de definitivt beroende. De har berättat själva att de tog droger för att kunna sova, för att slippa frysa, för att inte känna hunger (då rökte de dock inte marijuana för det blir man tydligen ännu mer hungrig av), för att känna sig starka. Helt enkelt för att glömma sina bekymmer. När de tog droger kändes livet mindre jävligt.

Att vänja dem av vid droger har faktiskt gått lättare än förväntat. Dels för att vi eliminerat vissa av orsakerna till att de använde dem men också för att vi har uppsikt (för det mesta) och försvårar för dem att ta droger. Nu påstår inte jag att våra grabbar är några mirakel som bara har lagt av på studs. Jag tror säkert det finns tillfällen under tiden de varit hos oss som de fått ett återfall. Det var därför jag var så bekymrad när vi hade problem med skolk förra terminen, det var då de hade tillfälle att pyssla med dumheter. Nu när skolket i princip helt har försvunnit och personal är med dem resten av tiden har de inte möjlighet att ta droger. Det är väldigt mycket svårare i alla fall. Och jag tror även att de upptäckt att de faktiskt inte behöver det.

Vi hade ju ett fall för några veckor sen när en av våra pojkar misstänktes ha rökt marijuana utanför skolan och han åkte ju dit så det stänkte om det. Att vi får reda på att de tagit droger är illa nog men om skolan får veta det så väntar enormt hårda straff, vilket vår lille pojk tyvärr fick erfara.

Kan jag vara helt säker på att de inte tar droger? Nej. Självklart inte. Vi kan inte hålla dem under uppsyn 24 timmar om dygnet och några drogtester finns inte att tillgå i Kabale.  Men vi har inte sett tecken på drogpåverkan och vi har inte heller hört det snackas om att det skulle finnas någon som håller på med sånt. Våra grabbar har en tendens att inte kunna hålla tyst och när det är något i görningen brukar Alex eller Andrew kunna snappa upp det.

Vi har haft två incidenter, förutom den med marijuanarökningen för nån vecka sen, där vi vet med säkerhet att killarna hittat på skit.

En gång kom en av pojkarna och berättade att två av de andra fått marijuana av en kompis efter skolan. Efter ett väldigt långt och allvarligt samtal erkände de och plockade fram drogerna. De hade ännu inte hunnit röka det.

Den andra gången, precis när vi kommit till huset hade vi i personalen hade köpt lim för att laga något. Detta gick ju självklart inte killarna obermärkt förbi. De är som knarkhundar. Eller värre. Finns det lim i närheten så vet de om det. Vi hade självklart låst in limmet på Alex rum men oturligt nog hade han ställt det på golvet. Nu är det så att det är en glipa mellan golvet och hans dörr och pojkarna hade fått syn på limmet. I efterhand har vi fått höra att de planerade en hel dag hur de skulle få tag på det. "Dan the mechanic" var självklart mannen för jobbet. Han band ihop två pinnar och formade en ögla. När Alex somnat skred de till verket. Liggandes på mage lyckades Dan fiska ut flaskan från Alex rum och sen satt de alla och hade party i ett av rummen.
Festen varade tyvärr inte länge då Alex vaknade och fattade misstankar. Han tyckte det var ovanligt muntert i grabbarnas rum för att vara kl tre en lördagsnatt.

Pojkarnas försvar: "Förvara inte ett köttben i närheten av en hund om du inte vill att han ska äta det."

Vi lärde oss definitivt en läxa den gången också och är sen dess oerhört försiktiga med vad vi tar in i huset och hur det förvaras.

Tack ska ni ha!

TACK alla ni som skickar pengar till oss och tack även ni som skickar uppmuntrade ord, trots att ni inte kan bidra finansiellt. Det betyder också mycket. Någon undrade om vi har många som skänker pengar till projektet. Det har vi. Men inte tillräckligt många. Anledningen till att vi lyckats hålla oss flytande är för att vi vid ett par tillfällen fått in lite större donationer och att vi har snälla föräldrar som ställer upp ekonomiskt när det kniper. Vi hoppas att ni är fler som vill stödja oss. Varje krona gör nytta. Tro mig.

Vi hoppas självklart också på att hitta lite större sponsorer som kan bidra med en slant varje månad. C4 STÄD gör en toppengrej. Alla anställda får skänka valfri summa varje månad och sedan skänker företaget samma belopp. Väldigt fint initiativ tycker jag. Tusen tack till Er! Och till alla er andra.

Jag och Thess jobbar på. Idag höll vi ett föredrag för en Rotary klubb och imorgon ska vi bli intervjuade av en lokaltidning. Vi gör vad vi kan för att sprida information om vårt projekt och jag hoppas att ni hjälper oss med att fortsätta göra detsamma. Pappa hjälper också till. Han är i Stockholm och arbetar ett par dagar och har då passat på att boka in ett möte med en jurist på Handelsbanken som förhoppningsvis kan hjälpa oss med att skaffa 90-konto med mera.

I Kabale är allt lugnt. Killarna har sina sista lovundervisning imorgon, sen ska de få ett par pluggfria dagar innan den vanliga skolan drar igång. Jag har hört rykten om att de ska få träna basket och sen har de ju även en buckla att försvara i fotbollsturneringen. Vilket inte verkar bli några problem, sett till resultaten i matcherna de spelat hittills.

söndag 28 augusti 2011

Ajes brorsa

Aje har tydligen en okänd bror. Den här lille krabaten hittade och räddade han ur swimmingpoolen när vi var och badade en gång.


lördag 27 augusti 2011

Lördag eftermiddag

Jag och Therese har fullt upp med att förbereda en presentation av vårt projekt som vi ska visa på ett Rotary möte på måndag. Spännande. Och lite nervöst.

Thess säger hej till publiken.

Hej svejs!

Igår spelade grabbarna igen. Hur gick det? Ja, som vanligt, får man väl säga. Vinst med 4-1 mot Foundations Uganda (den organisation som hjälpte oss när vi flyttade barnen från director). Våra största grabbar fick sitta på bänken då motståndarna tyckte att det blev för ojämna lag. Ha ha. Trots det vann vi överlägset. Målskyttar den här gången var Ian, Ambrose och Ayebare. Extra kul var det för dem då deras pappa var där och hejade på. Han mår för tillfället bättre och det är vi jätteglada för.

Nej, vi får väl ta och fortsätta här. Jag såg att det kommit ett par frågor, jag lovar att besvara dem imorgon eller på måndag.

Ha en trevlig lördag allihopa!

fredag 26 augusti 2011

Vardagen i huset gör sig påmind...

Jag hittade en lapp, när jag gick igenom lite gamla papper, som en av pojkarna lämnat under min dörr en dag i våras. Minns att hänglåset till hans förvaringslåda hade gått i sönder och jag hade bett honom att påminna mig om att köpa ett nytt åt honom. Han visste att jag inte är ett fan av att bli väckt kl sex när de stiger upp. Istället fann jag detta lilla meddelande när jag vaknade ett par timmar senare.

För en sekund är jag tillbaka i Kabale och minns precis hur det var. Snart är jag där igen. 4 veckor idag exakt.

Jag är så tacksam över att jag får uppleva det här.

    "please Emma dont for got to buy for me a pard rock"

När han kom hem från skolan väntade ett hänglås (padlock) på hans huvudkudde.

torsdag 25 augusti 2011

Hjälp oss att hjälpa

25:e idag. Många som får löning.

OM ni kan och vill, skänk gärna en slant eller två till våra älskade skitungar. Vi behöver och är otroligt tacksamma för varenda krona ni kan avvara.

Handelsbanken
Clearingnummer: 6759
Kontonummer: 726 881 732

För donationer från utlandet:
IBAN: SE78 6000 0000 0007 2688 1732
BIC/Nationellt bankid: HANDSESS

Snälla, hjälp oss att hjälpa våra pojkar!


Tummen upp för alla fina människor som stöttar oss

onsdag 24 augusti 2011

Ännu en seger

Emma's Boys FC - Baptist Church Kids Team

3-1

Hallelujah.

(Nästan så att jag hoppas de förlorar en match snart, innan de får storhetsvansinne)

Hur fick vi tag på Alex och Andrew?

Hej Emma!

Jag är mycket nyfiken att veta hur du/ni hittade era kollegor Andrew och Alex som jobbar och tar hand om barnen när ni inte är där. Är det så att ni råkade ha tur och hittade 2 killar som sökte jobbet och är verkligen intresserade av att få arbeta med fattiga barn eller har dem arbetat med det innan?
De här killarna verkar tar sitt jobb på allvar och "skitungarna" verkar gilla dem också! är det så att både Andrew och Alex kommer att ta hand om barnen längre fram eller har du planerat något annat när du inte har möjlighet att resa dit så ofta när du bor och arbetar i Sverige?

En massa frågor... är hemskt nyfiken att veta hur det kommer att bli i framtiden? Hoppas att du eller ngn annan fortsätter att berätta och visa bilder/film om barnen, annars skulle jag sakna de så.Det första jag gör på morgonen är att gå in på din blogg och se om det finns ngt nytt som du berättar...:-)

/Tess

SVAR:

Jag tycker det är jättekul att du följer och uppskattar bloggen. Det gör mig väldigt glad. Tack för dina frågor.

Hur vi fick tag i Alex och Andrew?
När vi drog igång blev jag rekommenderad Alex av Moses och de australiska tjejerna som hjälpte oss när vi flyttade barnen från "director". Han var en bra kompis till Moses, tror även att de är kusiner om jag inte är helt ute och cyklar. I alla fall. Alex hade varit mycket på deras barnhem, han hade väl i början mest varit där för att umgås med Moses då Moses sällan hade ledigt men kom att bli en del av deras projekt. Han jobbade lite extra och hjälpte till här och var när det behövdes. Tyvärr hade de inget behov av mer heltidspersonal och kunde inte ge honom någon fast anställning. När vi då letade efter bra personal gav de mig hans namn direkt och sa att han skulle vara perfekt för jobbet.

Jag träffade honom första gången för en arbetsintervju på en liten lunchrestaurang och jag minns att jag inte blev särskilt imponerad när jag såg honom. Han kom in i baggy jeans, skinnjacka och mössa. Han var/är liten och tunn och gav då ett väldigt nervöst intryck. Jag tänkte: Våra grabbar kommer köra över honom på nolltid. Det var faktiskt min pappa som övertygade mig att ge honom en chans och ni kan ju tänka er hur glad jag är för det idag. Alex start var kanske lite svag, vilket inte är så konstigt, ingen av oss visste ju riktigt vad som skulle behövas göras. Då allt hände så fort hade vi ju ingen riktig plan för hur organisationen skulle skötas. Men vilken stjärna han kom att visa sig vara. Jag och Alex blev ett oerhört bra team snabbt och med tiden har vi också blivit väldigt goda vänner. Han är fantastisk med pojkarna. Han respekterar dem. Och de honom. Han tycker om att spela fotboll och hitta på roliga saker med dem men samtidgt är han inte rädd för att ryta ifrån och visa att det är han som är vuxen när det behövs. Jag har fått höra av en del "kyrkliga" personer i Kabale att Alex ser ut som en gangster i sina kläder och att jag borde ta in någon "ordentlig" medarbetare istället. Om de visste hur fel de har. Alex är otroligt intelligent och allmänbildad. Han är en utomordentlig förebild för killarna och en väldigt uppskattad medarbetare bland sina kollegor.

Även Andrew är fantastisk med pojkarna. De älskar honom. Andrew började arbeta för oss ungefär 1 1/2 månad efter att vi dragit igång, då vi insåg att vi skulle behöva en person till som jobbade med pojkarna. Jag tyckte det var jobbigt att vara själv långa stunder med grabbarna om Alex skulle iväg på nåt, då jag inte förstod språket. Försök reda ut en konflikt mellan två pojkar när de står och gapskriker på varandra på ett främmande språk. Nej, det var omöjligt. Andrew hade tidigare kontaktat mig och sökt jobb hos oss, liksom många, många andra gjorde. Vi valde Andrew för att han studerade socialt arbete (tog examen i juni) och för att han kände pojkarna lite sen innan då han gjorde sin praktik på "directors" organisation. Han är som sagt väldigt duktig med pojkarna, han tycker om dem så mycket. Enda bekymret vi haft är att han ibland kan vara lite rädd för att säga till på skarpen. Han är för snäll helt enkelt. Vi har pratat mycket om att det är viktigt att han inte är rädd för att disciplinera killarna, de kommer inte tycka mindre om honom för det. Han har blivit mycket bättre och verkar ha fått bättre självförtroende, vilket är bra. Han älskar som sagt att umgås med pojkarna och allra bäst trivs han när han coachar dem i fotboll. Då är han minsann inte rädd för att höja rösten.

Hur blir det i framtiden?
Jag hoppas att Alex och Andrew kommer att stanna hos oss länge men jag vet ju att inget varar för evigt. De är båda unga killar, Alex 28 år och Andrew 25 år. Det kommer sjävklart en punkt någon gång när de känner att de vill prova på något annat eller att de skaffar familjer själva och inte kan jobba så intensivt som de gör nu. Alex har sagt vig något tillfälle att han i framtiden skulle vilja studera vidare på universitet och det ska vi ju verkligen inte förhindra honom att göra. Jag hoppas det dröjer nåt år i alla fall (eller tio). Den dagen, den sorgen, känner jag. Vi kommer att lösa det då och självklart hitta någon annan kvalificerad person att ta in. Nu är det så mycket lättare eftersom vi har en väl fungerande organisation och tydliga rutiner så när någon ny tas in kommer det bli enklare att komma in i arbetet. Kvalitet, är som jag sagt tidigare, det vi strävar efter och pojkarnas bästa kommer alltid först. Den dagen Alex eller Andrew slutar kan ni vara säkra på att jag kommer leta Uganda runt efter den bästa tänkbara ersättaren.

Hur det än blir i framtiden, vilka vägar Alex och Andrew än väljer, vet jag att de alltid kommer ha ett särskilt band till våra skitungar och skulle det bli så att de inte arbetar för oss längre så är jag säker på att de kommer att hälsa på oss så ofta de bara kan.

Alex och Andrew älskar pojkarna och pojkarna älskar dem.

Det är jag så otroligt glad för.

Alex hjälper Vuddha knyta slipsen första skoldagen

Andrew tar gärna hand om grannflickan ibland också

tisdag 23 augusti 2011

Plötsligt händer det...

Vår städerska, Stidia, var tvungen att åka till sin hemby på begravning i morse då en nära anhörig till henne avlidit. Istället tog våra äldsta killar kommandot. De drog fram svampar och moppar och satte igång att skura toaletten och svabba golven.

Visst brukar de hjälpa till ibland annars också, men i regel efter att någon har sagt till dem en eller tre (eller sju) gånger först.

Framsteg. Bra där!


Ambrose

måndag 22 augusti 2011

Reklamen åker

Det där med reklam på bloggen får nog vänta ett tag. Jag är inte mot reklam som sådan, men som någon påpekade, annonser med texter som "Vill du vara otrogen?" tycker inte jag riktigt lämpar sig på en blogg som handlar om barn.

Kanske dyker det upp andra annonser igen någon gång i framtiden. Det får vi se.

Nu är den i alla fall väck.

(Nej, det gav i princip inga pengar, då det var reklam via blogspot, därför ser jag absolut ingen anledning att ha det kvar.)

Nedräkningen har börjat

Om exakt en månad, den 22 september, åker jag tillbaka till Uganda. En månad. Ingenting ju. Nu gäller det verkligen att jag får tummarna ur och fixar allt på min to do-list.

Fick följande frågor av en läsare...

Hur länge stannar du den här gången?
Det är inte riktigt bestämt, jag har inte köpt någon returbiljett än men jag gissar på att jag stannar 3-4 månader.

Kommer du att åka tillbaka fler gånger efter den här resan?
SJÄLVKLART! Ingen tvekan om den saken. Så länge vår organisation får leva vidare och barnen vill ha mig där, kommer jag att åka tillbaka. I framtiden blir det kanske inte riktigt så långa resor som det varit hittills, d.v.s.  fem månader (2010), 6 månader (2010-2011) och nu troligen fyra månader. Jag hoppas på att ta min examen nästa sommar och efter det hitta ett arbete och då går det ju (tyvärr) inte att åka iväg ett halvår bara sådär. Men jag kommer definitivt att göra kortare resor dit. Absolut.

Även Therese, min kollega, som var med när vi träffade pojkarna 2010, men som inte var med på andra resan när vi drog igång egen verksamhet, vill också åka tillbaka. Hon har dock redan sin examen och är på jakt efter jobb, så eventuella resor får planeras kring det. Jag vet att pojkarna saknar henne enormt mycket och frågar efter henne jämt. Och hon saknar dem, såklart. Nästan, men bara nästan, att jag hoppas på att hon inte hittar något jobb än utan kommer och umgås med oss i Kabale istället.


Jag och Thess kör armbrytning inför en smått chockerad Aje.

Dan, Thess, Ambrose, Buddha, Ivan, jag och Aje.


Nedräkningen har alltså börjat.

31 dagar till avresa.

söndag 21 augusti 2011

Detta MÅSTE ni se

Häromdagen satt jag och tittade på lite filmklipp från Kabale på YouTube. Jag trillade nästan ur stolen när jag såg det här klippet. Sen började jag gråta. Det här är något som berör mig oerhört.

Vad jag hittade var en kort dokumentär som någon har filmat år 2008. Den handlar om Kabales gatubarn. Bara det i sig gör mig känslosam, såklart. Men vad som fick mig att tappa andan var att se två av våra pojkar med på filmen, Budda och Brian.

Tre år sen alltså. De var redan då veteraner på gatan. Jag tänker på vad jag gjorde 2008 och att jag var totalt ovetande om hur våra vägar skulle mötas två år senare.

Jag har lagt upp många filmklipp sen bloggen startade men det här rekommenderar jag er verkligen att se. Här kan man med egna ögon se i vilken misär våra pojkar har levt, samma misär som många barn dessvärre fortfarande lever i.

Älskade Buddha. Älskade Brian. Våra små pågar. Åh, nu börjar jag nästan gråta igen.


Första är alltså filmklippet. Sen några snapshots från filmen.





Buddhas fot

Buddha

Brian eller "Jet Li"(haha, de är för goa) som han kallades, berättar hur de måste lära sig att slåss för att överleva på gatan.

Buddha letar mat och metaller bland soporna

Buddha sniffar lim

Buddha och Brian vid ett av Kabales garbage centers

lördag 20 augusti 2011

Gårdagens match

Emma's Boys FC vs Bring me to life.

3-2.

Det var, enligt Alex, en väldigt tuff match men våra grabbar stod till sist som segrare och leder nu hela turneringen.

Heja!

fredag 19 augusti 2011

We love you

En läsare efterlyste fler filmer på pojkarna när de sjunger. Jag hittade en från när vi precis kommit till huset i januari. Brian, Stuart, Gwanga och Ian (i högerkanten) sjunger en av sina favoritlåtar. Jag tycker att vi riktar den till Er alla fina människor som hjälper oss. We love you!


Och priset för bäst klädda går till...

Jag nämnde ju att grabbarna spelar en fotbollsturnering under lovet men glömde berätta hur det går för dem. Premiärmatchen spelades i tisdags mot Hill Land Academy och Emma's Boys FC (inte jag som valt namnet) vann med hela 9-1. Det går bra för dem, med andra ord.

Nästa match spelas i eftermiddag kl fyra. Det annonseras det om på lokalradion. Kan ni tänka er. Så radion står igång konstant i huset och varje gång de hör det snackas om laget eller turneringen, jublar de alla högt. Kul! Radiokillen passade på att utse turneringens "bäst klädda". Ni behöver nog inte fundera länge på vem som tog hem den titeln. Tack IFK Österåker  och Kvarnby IK för att ni har sponsrat våra killar.

Alex har inte hunnit skicka några bilder från förra matchen men här är ett par från uppladdningen till en match de spelade för någon vecka sen.

Viktigt att värma upp

Uppvärmning

Andrew är coach

Taggade

torsdag 18 augusti 2011

Vad gör killarna på lovet?

Det var någon som undrade vad grabbarna gör nu på sitt lov.

Jo...

förmidddagarna har de flesta undervisning hemma. Ett par stycken går hem till sina lärare och har undervisning därifrån. Efter lunch går Dan och Andrew iväg till sina respektive lärlingsplatser, Dan är som bekant lärling hos en mekaniker och Andrew hos en skräddare. Övriga fotbollstokar har träning eller spelar match i fotbollsturneringen de är med i, den som de vann förra lovet. Lirar de inte fotboll, har vi ibland någon schemalagd aktivitet, ex lekar och tävlingar, basketträning, volleyboll, samtal med kurator eller liknande. Finns det inget inplanerat har de fritid och då brukar de oftast leka i trädgården, pyssla, lyssna på musik, gå och fiska eller bara ta det lugnt. Då de har så hektiskt schema under terminerna tycker jag att det är viktigt att de får den vila de behöver nu under lovet. Det är viktigt att de är aktiva men samtidigt extremt viktigt att de får slappna av och "bara vara" ibland. Tycker jag i alla fall.

Det var också någon som undrade hur en avmaskning går till, med anledning av vad jag skrev igår. Det är väldigt odramatiskt, kan jag lova. De tar ett par piller var tredje månad och sen är det klart.

Slutligen fick jag en fråga om när jag återvänder till Kabale. Jag åker tillbaka den 22 september. Kan inte förstå hur fort tiden har gått här hemma. Snart bara en månad kvar till avresa. Ska bli såå kul!

Det var nog det hela för idag. Ställ gärna fler frågor om det är något särskilt ni undrar över.

onsdag 17 augusti 2011

Provar

Ni ser kanske att det plötsligt dykt upp en massa reklam på bloggen. Själv är jag inte helt nöjd, utan tycker det ser ganska rörigt ut. Jag fick ett tips om att man kunde tjäna pengar på att ha annonser på bloggen och om det kan generera pengar till "skitungarna" så är det ju bra. Många bäckar små, som sagt. Får se vilka summor det handlar om, förmodligen inte mycket.

Jag ger det en vecka och bestämmer sen om det är värt att ha det kvar.

Hoppas ni har överseende.

HIV-TEST

Resultaten från pojkarnas hälsokontroll har kommit. Största oron för mig har varit deras HIV-status.

Det visar sig att alla pojkarna är HIV-negativa. De är alltså alla friska. Varenda en.

HURRA!!!

Nu är det vårt ansvar att se till att ge dem all information och kunskap för att de ska hålla sig friska även i framtiden.

I övrigt var det inga stora grejer som kom fram på hälsokontrollen. Ivan, som har bekymmer med hjärtat är ju redan planerad att tas till Kampala för utredning. Och förutom det rekommenderades bara regelbundna avmaskningar av grabbarna Mask i magen är väldigt, väldigt vanligt hos barn i Uganda. Våra killar blir avmaskade genom skolan var tredje månad.

Reunion

Igår träffade jag Zandra och Ida, som var praktikanter hos oss i våras (Kristina kunde tyvärr inte komma). Det var så kul att träffa dem igen.Vi satt och snackade långt in på småtimmarna. Härligt!

Ida åker tillbaka till Kabale i september, precis som jag. Det är jag jätteglad för. Pojkarna också.


Zandra & Gwanga

Ida & Buddha

tisdag 16 augusti 2011

Hemmagjorda brillor

Grabbarna insisterade på att Alex även skulle skicka med de här fotona när han mailade mig skoluniformsbilderna.

Låt mig få presentera - våra dårar.

Oj, vad jag saknar dem.


Aje och Andrew

Buddha och Gwanga

Ivan och Ian

Brian och Dan

James och Alex

Ambrose, Buddha och Ivan.  Roligast tycker jag är Andrew i bakgrunden. Hej, kom och hjälp mig. Ha ha.





måndag 15 augusti 2011

Frågor och svar

Celine:
3 terminer. Där ser man. Är ju så van vid två så jag blir helt förvirrad. Hur räknas terminerna då de är 3 på ett läsår. Fördelen är väll antar jag att terminerna är kortare.. eller?

Svar: De läser tre terminer per år. Såhär ser det ut i år för eleverna i Primary school (d.v.s. alla utom Alex).
          Termin 1: 31 januari - 21 april
          Termin 2: 23 maj - 12 augusti
          Termin 3: 5 september - 25 november


Emilia:
Hejsan!
Har en liten fråga bara, är engelska språket som gäller i skolan? Tänkte eftersom att det står på engelska på report cardet. Och vilka duktiga killar!

Svar: Ja, visst är de duktiga! Det är engelska som gäller i skolan ja men i de lägre klasserna blandar de av förståeliga skäl med det lokala språket Rukiga så att de lär sig båda. Nu blir jag lite osäker men jag tror att från fjärde klass och uppåt sker all undervisning på engelska. Som sagt, jag är inte helt hundra men jag vet i alla fall att alla läxor och prov de har skrivs på engelska.

Ännu en stjärna

Igår kom Francis och hälsade på i huset. Med sig hade han sitt report card.

14:e plats av 82 elever.

Kul! Skönt att det går bra för honom.


söndag 14 augusti 2011

Ett par av våra stjärnor

Jag måste få presentera två av de pojkar som gjort väldigt bra ifrån sig den här terminen - Ian & Ivan! Jag tycker det är så kul att småkillarna visar de andra grabbarna var skåpet ska stå. Ivan som dessutom kämpat med hjärtbekymmer under terminen, starkt jobbat tycker jag. Och Ian, finaste Ian, han säger inte mycket och är en liten doldis i huset men att han är en smart pojke, det har det aldrig varit några tvivel kring. Vilken kille!

Nu får ni inte tro att jag är för betyg för så unga barn, men som med så mycket annat, får man ta seden dit man kommer.

Ta en titt på Ian och Ivans report cards. Vänstra sidan visar förra terminen och högra sidan den här terminen.

Visst är de duktiga?

Ian

Ians report card

Ivan

Ivans report card

Killarna har presterat

Som jag berättade igår, har grabbarna gjort stora framsteg i skolan. Alla utom en pojke har förbättrat sina betyg. Han som inte gjort det vet själv vad det beror på och vi ska tillsammans med honom försöka hitta en studieteknik som fungerar bättre. Han är väldigt intelligent och har kapacitet att göra väldigt bra ifrån sig, men det gäller att man lägger ner tid på läxor. Som sagt, vi ska göra allt för att hjälpa honom att nå sina mål.

Övriga har gjort bra eller väldigt bra ifrån sig. Visst är det få som har några verkliga toppbetyg men målet var att de skulle förbättra sina studieresultat och sluta upp med att skolka. Jag tycker båda målen har uppnåtts så jag är supernöjd.

Målen nästa termin är att de ska kunna förbättra sina betyg ytterligare men jag är tydlig med att de endast tävlar mot sig själva. Det spelar ingen roll vad andra presterar, de har sina egna resultat att kämpa mot. Så länge de utvecklas och förbättrar sina egna betyg tycker jag inte att deras position i klassen spelar någon roll. Trots att det tyvärr är så det ugandiska skolsystemet är uppbyggt.

Vi ser tydliga skillnader mellan de lägre och högre klasserna. De som går i de lägre klasserna gör i regel bättre ifrån sig medan de i de högre klasserna har det lite tuffare. Men det är klart, många av de i de högre klasserna har ju inte gått i skolan på flera år. Mycket har försvunnit på vägen och det är det vi försöker hjälpa dem med att ta igen.

Nu är det i alla fall lov och de får låta uniformen vila en månad.


Nästan hela gänget en eftermiddag när de kom hem från skolan


lördag 13 augusti 2011

Sommarlov

Nu har killarna sommarlov. Igår avslutades läsårets andra termin av tre och pojkarna är nu lediga en månad. Alex har scannat in och mailat mig deras report cards och jag kan avslöja att många har gjort otroliga förbättringar. Så himla roligt!

Jag har lite bråttom just nu men lovar att återkomma imorgon med utförligare rapport om deras prestationer.

Idag kopplar de av i Kabale. Det är Premier Leauge premiär - bättre start på lovet kan man väl knappast få om man är en fotbollstokig liten pojk från Uganda?

Trevlig helg på er!

fredag 12 augusti 2011

It's a small world

Igår var jag och mina föräldrar på en väldig trevlig middag hos Marica (som driver sammahimmel.com ) och hennes familj. De har varit fosterfamilj åt en ung kille från Uganda och nu har de startat en process där de försöker adoptera honom. Väldigt fin familj, väldigt fin historia. Tänk om fler människor vore som de.

Huvudpersonen i dramat, Daff 15 år, kunde tyvärr inte medverka vid middagen då han hade fotbollsträning. Vi fick nöja oss med att titta på lite bilder, bland annat från en fotbollsmatch hans lag spelade tidigare i somras mot Malmö FFs pojkar 15 på Borgeby idrottsplats. Men vänta... min kusin spelar ju i MFF P15. Jag skjutsade min kusin till en match på Borgeby idrottsplats i juni. Jomenvisst var det just den matchen. På en bild ser jag min kusin och Daff en halv meter ifrån varandra på väg att önska en god match.

Märkligt hur liten världen är ändå.

Men allra märkligast på kvällen var nog ändå när Marica berättade om hur hon och Daff åkt tåg från Stockholm till Lund. På tåget hamnade de mittemot en liten man klädd i klänning med två udda kostymnissar bredvid. Den lille mannen var väldigt trevlig och pratade mycket med Daff och Marica under resan.

Nästa dag när de läser tidningen ser de att Dalai Lama hållt föredrag i Lund.

Som sagt. Liten värld.


(Visst tyckte Marica det var väldigt konstigt att hon inte kopplade att det var Dalai Lama som satt framför henne. Men samtidigt, hur ofta sitter man på ett tåg från Stockholm med Dalai Lama som medresenär?)

torsdag 11 augusti 2011

Man kan inte alltid vara på topp

En kväll knackade pojkarna på dörren till mitt rum och frågade om de kunde få låna min kamera.

Jag: What are you going to photograph?

Pojkarna (fnittrande): You come and see




Den där madrassen har verkligen en sövande effekt, inte bara för små skitungar. Jag hoppas Alex bjuder på den här, jag och killarna fick oss ett rejält gott skratt i alla fall. 

onsdag 10 augusti 2011

Äter de bara vegetariskt?

Jag fick en kommentar på förra inlägget från Celine.

Otroligt härligt att se. Men Hmm.. Bara vegetariskt? Nu blir jag nyfiken. Hur brukar måltiderna se ut. Berätta snälla!


Svar:

Inte bara vegetariskt, Celine. Men nästan. Då kött/fisk/fågel är nästan lika dyrt i Uganda som i Sverige, väljer vi i för det mesta bönor istället, liksom majoriteten av den ugandiska befolkningen. Det serveras i regel bön- eller ärtgryta sex av sju dagar i veckan. Tillbehören varierar mellan potatis, ris och matoke (gröna bananer) och till det serverar vi oftast någon form frukt, grönt eller en bit bröd. Det kan till exempel vara varm eller kall vitkålssallad, avokado, pumpa eller en chapati (typ tortillabröd).

Vad tråkigt det låter, tycker ni säkert. Eller hur! Jag håller fullkomligt med er. At de käkar vegetariskt ser jag inte som ett problem men variationen. Nästan varenda middag ser likadan ut och det tycker jag är såå trist. Jag har försökt att introducera lite nytt. Har provat med färska grönsaker, goda sallader, ost, gjort både egen tzatziki och guacamole men de tittar bara på mig som om jag har förlorat förståndet. Äta en bit paprika rå? Är du galen?

I Uganda kör man på det man känner till. De är inte så förtjusta att experimentera med kryddblandningar eller att prova på något nytt. De är nöjda så länge de får äta sig mätta. Och så länge grabbarna är nöjda får väl jag vara det också.

Tycker de inte om icke-vegetarisk mat då? OM de gör. De älskar kött, kyckling och fisk. Därför har vi bestämt att servera det minst en gång i veckan. Söndagar är heliga i dårhuset, då serveras det garanterat en festmåltid.


Såhär äter killarna en typisk dag:

Frukost: Bröd, Ägg eller banan, gröt eller mjölk och te.

Mellanmål: Majsmjölsgröt på tio-rasten i skolan

Lunch: Hälften av killarna ungefär väljer att äta skollunch som består av bönor och pocho (majsmjölspudding), resterande har valt att istället få med sig snacks från huset, oftast bröd, frukt och ägg.

Mellanmål: När de kommer hem från skolan brukar Irene ha förberett färsk frukt åt killarna eller den lokala drycken gjord på sorghum flour, som de tycker så mycket om.

Middag: Bönor med ris, potatis  (sötpotatis eller vanlig) eller matoke serverat tillsammans med något av tillbehören jag nämnde ovan.

Inte varje dag, men ett par gånger i veckan brukar de få något extra framåt kvällen. En bit kaka, någon frukt eller nåt godis. Killarna har även veckopeng, som de får om de uppför sig väl, med den brukar de själva springa till affären tvärs över gatan och köpa något gott om de är sugna.

Innan vi fick ordentliga matbord åt de lite varsomhelst

Tugume med favoritdrickan. I bakgrunden ser ni hur vi lagar mat över öppen eld.

Ambrose & Ian. Fy vad gräsligt det såg ut hos oss förrsten innan vi fick målat och sytt uppegna kuddfodral.

Det här var nog en söndag. Grillat fläsk med tillbehör och läsk.

Ivan är glad i mat. (Det är de iofs allihopa)

Gwanga gillar grillat

Här grillar vi

En lunch på verandan när killarna hade skollov sist

Jag tycker inte att maten är särskilt aptitretlig men James är nöjd.

tisdag 9 augusti 2011

Weekly shopping

Jag lovade för länge, längesen att lägga upp bilder på hur det ser ut när vi veckohandlar. Det hade jag helt glömt bort. Tills nu, när jag gick igenom gamla bilder.

Bättre sent än aldrig. Här är vi på marknaden med Buddha, Ian, James och Alex, någon gång i februari/mars skulle jag tippa.

Numera brukar Alex och Andrew sköta veckohandlandet när pojkarna är i skolan men när de är lediga brukar ett par stycken få följa med.


På väg till stan
Då vi inte har bil får vi hyra en pickup. Här förhandlar vi om priset.


Den tar vi. Mot marknaden! (Ja, barnen åker på flaket utan bälte - It's Africa)


Första stopp - potatissektionen. En hel säck går åt i veckan. Minst.


James hjälper Alex att bära säcken

 
Sen sorghum flour - av det brukar Irene göra en lokal dryck som pojkarna älskar


Matoke - gröna bananer


Två "klasar" ska vi ha


Alex och James hjälper till att bära

Bönor. Ian kollar kvaliten.


Starka grabbar

Gula bananer


Tomater, lök och paprika ska vi ha.

Provsmakning

Till sist - ananas


...och så lite lön för mödan såklart. Mums.