fredag 30 september 2011

Vi har blivit portade

Tills vidare får vi inte använda fotbollsplanen utanför killarnas skola. Den plan där de brukar leka, träna och spela matcher. Rektorn har portat oss.

Varför?

Ni minns fotbollsturneringen under lovet? Då hade tydligen en lärare på skolan velat ställa upp i turneringen med ett eget lag, men det var inga spelare som var intresserade av att spela för honom. Då gick han till rektorn och gnällde och påstod att vårt lag tagit alla spelare och att det inte var bra för skolan.

Suck.

För det första är det inte meningen att skolorna ska ställa upp i skollovsturneringen,. Den är till för andra lag och det är därför den spelas just under skolloven. Skolorna har redan sina turneringar under terminerna, vilka vi inte lägger oss i. För det andra tvingar vi ingen, som inte är en del av vår organisation att spela för oss. Det är helt upp till dem själva.

Jag blir så trött.

Ska gå och prata med den där rektorn nästa vecka. Förhoppningsvis kan vi få honom på bättre tankar. Han kunde ju istället lägga sina krafter på att försöka få bort de halvgangsters som sitter och röker marijuana bredvid planen hela dagarna. Kan man tycka.


torsdag 29 september 2011

Kenya Airways, please.

Jag frågade killarna om de hade fått vänta länge på flygplatsen och vad de gjorde under tiden. De spanade efter Kenya Airways, svarade de. Särskilt Tugume och Ivan.




Helgen i Kampala - Söndag

Det blev ingen gudstjänst den här söndagen, men väl ett kyrkobesök. Vi åkte till Uganda Martyr's Seminary, en plats där många människor dödades på bål på 1800-talet för att de stod upp för sin tro. Både katoliker och protestanter mördades och därför finns det två olika kyrkor på platsen. 


Andrew, Gwanga och Buddha tittade på rekonstruktioner av offren och läste namnen på de som dödades.

Hyddan där mannen som utförde gärningarna bodde


De fick plats i hyddan nästan allihop


Hela gänget vid Uganda Martyr's Seminary


Efter det körde vi till stan igen och besökte Ugandas nationella sportcenter där en cricketmatch pågick. Vi stannade för att titta en stund. 

De föredrar fotboll sa de. Jag med.

Vi ick komma in och lattja lite i inomhushallen. Killarna hade aldrig sett en sådan hall innan.


 Därefter begav vi oss till Kampalas tågstation. Det går väldigt få tåg därifrån. Ett godståg lyckades vi dock få se i rullning. Även detta var en förstagångsupplevelse för grabbarna.

De var fascinerade av rälsen


Häftigt!



Efter en hektisk förmiddag frågade vi pojkarna vad de helst ville göra. Alla var eniga: STRANDEN! Så vi styrde ditåt. Kanske skulle vi ta passat på att hoppa på tåget istället. Bilen fick nämligen soppatorsk. Inga problem när man har bilen full av energiska ungar. De puttade oss glatt till närmsta bensinmack. 




Sedan körde vi vidare till Lido Beach där de snabbt hoppade i och svalkade av sig.

Vågorna var roliga

Dan & Ivan

Ivan lekte vid strandkanten

Andrew lirade fotboll med ett par av killarna

Vi hittade Ambroses huvud i sanden

På kvällen visade det sig att en av Ugandas mest kända artister, Eddie Kenzo, skulle uppträda. Det kunde vi ju inte missa.  

De somnade gott i bilen på väg tillbaka till vårt hostel efter tre hektiska men fantastiskt roliga dagar i Kampala.

onsdag 28 september 2011

Helgen i Kampala - Lördag

Alex har bott i Kampala i flera år och var den som kom med förslag på vad vi skulle hitta på. När han sa att det fanns ett nöjesfält var jag säker på att han skämtade. Det var jag tvungen att se med egna ögon. Så lördagen spenderades på Didi's World, Ugandas största (enda?) nöjesfält. Det bestod av ett hopplock av karuseller och vattenrutschbanor från nittonhundrafrösihjäl. Det spelade ingen roll. Vi hade superkul!



En förväntansfull Buddha gör entre

Piratskeppet

Alltså, det här kan ha varit årets roligaste händelse. På nöjesfältet fanns ett piratskepp, ni vet ett sånt som finns på många svenska tivolin också. Jag varnade killarna innan vi steg i karusellen att de kanske skulle tycka det var obehagligt. HA HA HA, skrattade de. "You think we fear this one?". Båten började pendla så sakta, sedan mer och mer. Paniken började synas i deras ögon. Gapskratten övergick i småfnitter som snabbt ebbade ut. När det gungade som mest skrek de rakt ut och grät som små barn "PLEEEEAAASEEE, PLEEEEAAASEE STOOOOOOP!!!" Mannen vid spakarna stannade karusellen och i chocktillstånd satt några ynkliga stackare som bara ett par minuter tidigare varit tuffast i stan. Ha, ha, lite synd om dem men oj vad kul det såg ut. efteråt kunde de själva skratta åt det hela och fortfarande debatterar dem vem som var mest rädd. Åh, jag önskar att jag hade filmat det hela. Vilken syn.




Vi fortsatte till ett elektriskt tåg, de krävde att först få veta hur snabbt det gick innan de klev på. Det var en väldigt lugn och sansad åktur och när vi kom till radiobilarna var de sitt gamla jag igen. Ja, radiobilarna sen, också en syn jag sent ska glömma. Ivan snurrade runt typ 15 varv och förstod inte att han skulle vrida ratten på andra hållet. Radiobilarna var en av deras absoluta favoriter. De åkte om och om och om igen.



Ivan & James

Ian tyckte det var väldigt festligt att köra radiobil

Bläckfisken var min favorit men det var inte så många som vågade åka den med mig. Andrew och Tugume var tuffa och tyckte det var skoj. Buddha också, trots att han bad om att få uppsöka en toalett efteråt, ha ha.

Tugume & Andrew


Lugna åkturer verkade vara de flestas grej och småttingarna uppskattade en liten motorcykeltur.

Ian

Ivan

Ambrose

Även bergochdalbanan för barn var uppskattad
Innan vi åkte hem blev det någon timme vid vattenrutschbanorna som sattes igång efter att jag skällt ut X antal tivoliarbetare. De påstod att de inte fungerade men Alex hade hört att de inte ville sätta igång vattnet för att vi var så få som skulle åka. "Se till att få igång vattnet", sa jag. och efter många om och men lyckades mekanikern mirakulöst få igång maskineriet. Jag misstänker att han tryckte på en grön knapp med texten "ON". Det var tur det. Vilken grej det visade sig vara. Pojkarna hade aldrig sett något liknande tidigare och åkte för glatta livet. Särskilt Buddha och Brian uppskattade, de vågade sig till och med på de snabba banorna.


Högt var det

James

Aje

Buddha sköts ner i vattnet som en kanonkula


På kvällen åkte vi in mot centrum för att pojkarna skulle få gå till marknaden och köpa lite souvenirer för sin sparade veckopeng. Jag beslöt mig för att inte följa med. En viting i sällskap när man ska pruta är ingen god idé så jag, Gwanga och Brian (som inte hade några pengar att spendera) gick för att leta upp något ställe att ta en läsk ifrån och vänta på de andra. Vi hittade en restaurang på andra våningen i ett hus. Vi hade en himla tur. Just som vi kommit upp på andra våningen, avslutades en fotbollsmatch i närheten och galna fotbollssupportes strömmade ut. Jag vet inte hur det hade gått med oss om vi fortfarande varit kvar på gatan. Det var fullständigt kaos. Nu kunde vi istället i lugn och ro beskåda tumulten uppifrån. 






Lördagen var ännu en dag vi sent ska glömma. 

Ett litet meddelande till er som skänkt saker till oss

Först och främst vill jag tacka så hemskt mycket för alla fina saker ni läsare skänkt till oss. Det är otroligt snällt av er och vi är så tacksamma.

Det kom in väldigt mycket grejer, vilket vi såklart är jätteglada för, men det innebar att jag inte kunde bära med mig allt själv. Som tur är har vi blivit erbjudna en fri frakt ner om ungefär två veckor.

Så, sakerna kommer alltså. Men det dröjer någon vecka.

Jag lovar att lägga upp bilder så fort allt är på plats.

Hoppas ni har förståelse.

tisdag 27 september 2011

Helg i Kampala - Fredag

Jag är ledsen att det tagit sån tid att uppdatera men jag har inte haft tillgång till internet och när vi kom tillbaka till Kabale sent igår kväll var elen borta och jag hade inget batteri i min dator.

Men nu så.

Oj, oj, oj, säger jag bara, Vilken helg. HELT FANTASTISK! Inte visste jag att Kampala hade så mycket att erbjuda.

Helgen började i fredags morse då jag landadae på Entebbe Airport. När jag kom ut stod grabbarna och väntade tillsammans med Alex och Andrew med en bukett plastblommor i händerna ha ha ha. De var väldigt korrekta i början och hälsade artigt. Tydligen hade de fått veta hur man ska bete sig på en flygplats och att det inte fick bli nåt stim. Tre minuter senare när vi kommit ut på parkeringen var de sitt vanliga jag igen. De klängde och drog i mig och pratade alla i en mun. Underbart.

Något av de första de sa:

Pojkarna: Emma, you have grown fat.

Jag: Skitungar.  

Ha ha, något befriande ändå över att någon säger precis som det är. Ja, jag får väl masa mig ut och motionera lite här.

Vi åkte ifrån flygplatsen till vårt guesthouse. Ett rum till mig och två rum till övriga att dela på med extra madrasser på golven. Funkade hur bra som helst.

Vårt färdmedel. Samma som tog oss till Kigali i våras.

Ambrose utanför hotellrummet

Grabbarna fick trängas lite men de klagade inte.
Efter en liten stunds vila gav vi oss iväg. Första stopp var hamnen i Entebbe där det fanns en bilfärja, något de aldrig sett förut.
Ivan

De hade aldrig sett en färja tidigare
Efter det käkade vi lunch och sen åkte vi till Uganda Wildlife Education Centre, som visade sig vara ett riktigt fint zoo. Vi såg lejon, strutsar, kameler, krokodiler, zebror och noshörningar. Men bäst av allt var ändå schimpanserna. Vilken show de gav oss. Vi skrattade så att vi höll på att kissa i byxan.
De fick varsin glass innan vi gick in i djurparken. Något som är extremt sällsynt i Kabale.

På väg in i parken
Nämen titta,  där är ju Pumba, sa jag. Vem f_n e Pumpa undrade de, typ.
 

Buddha var imponerad av lejonen

Nöshörningen var mäktig...

 
...men ingen vidare skönhet



Höjdpunkten var definitivt schimpanserna
 
Vilken föreställning de bjöd på. Tyvärr hann jag inte få upp videokameran.




Ja, vi har ju redan en liten schimpans i vårt gäng. Tugume. Här går han all in.

Efter djurparken begav vi oss till Lido Beach som är en av Ugandas mest kända stränder. Grabbarna slängde av sig kläderna och hoppade i Viktoriasjön. Jag, som tyvärr missat att ta med badkläder fick sitta på stranden. Typiskt. Men det var kul att se dem ha kul. Det var långgrunt så fastän de inte är starka simmare kunde de njuta av vattnet.


Sammanfattningsvis, en heeeeeelt fantastisk dag. Följt av fler som jag ska berätta om så snart jag kan. Det tar lite tid här med att få upp bilder så ha tålamod. 

torsdag 22 september 2011

Hejdå Sverige!

Då var det dags. Snart avfärd mot Kastrup. Därifrån till Amsterdam och sen vidare till Entebbe, Uganda med ett kort stopp i Nairobi.

Imorgon vid den här tiden, om allt går som det ska (peppar peppar), är jag återförenad med hela ligan. Jag tror knappt det är sant. Då vi ska spendera helgen i Kampala blir det nog sisådär med bloggandet. Jag räknar med att vara igång igen på måndag när vi kommit tillbaka till Kabale.

Ja, vad säger man? Hejdå Sverige. Vi ses igen i januari.

Wish me good luck!

(Vi har fått in så mycket fina saker och det var omöjligt för mig att bära med allt. Som tur är har vi fått en frakt sponsrad ner till Uganda så om någon vecka skickar vi resten.Allt kommer att komma ner och vara på plats inom en månad gissar jag.)

tisdag 20 september 2011

Stolt

Jag fick mail ifrån Hanna som var och hälsade på pojkarna tillsammans med Matilda i helgen.

Hon skriver bland annat:

"emma, vilka fantastiska pojkar du har!!! har velat skriva till dej tidigare men internet var som det var och jag reste hela dagen och kom inte hem förrän inatt. tack för att vi fick komma dit, det var så roligt att se allt och alla och som jag sa innan - killarna var otroliga! "

Det värmer i "morsans" hjärta att höra.

Tack Hanna!

måndag 19 september 2011

Nu är det riktigt nära

Åhh, nu är det snart dags. Jag kan knappt tro det. På torsdag åker jag.

Känner lite som innan jag lämnade Kabale, hjärnan är seg. Så mycket känslor.

Pratade nyss med Alex och han berättade att killarna vet att jag ska komma någon gång i spetember men att de börjar tro att jag ljugit för dem eftersom jag inte kommit ännu.

Jag har inte velat ge dem exakt datum eftersom vi planerar en utflykt i samband med att jag kommer och vi vill att det ska vara en överraskning. På torsdag eftermiddag när de kommer från skolan ska de få packa sina väskor sen hämtar en minibuss och tar dem till huvudstaden Kampala där vi förhoppningsvis kommer att mötas upp på fredag förmiddag.

Så spännnade. Hoppas allt går som planerat.

söndag 18 september 2011

Hanna och Matilda

Alex skickade lite bilder från gårdagen. Våra besökare spenderade eftermiddagen med grabbarna, de följde med när de spelade match och presenterades som dagens hedersgäster.

Pojkarna blev snabbt förtjusta i tjejerna och hade framfört önskningar om att de skulle stanna längre. Det gick tyvärr inte den här gången, då de var tvugna att åka tillbaka till sitt arbete men det kommer kanske fler chanser.

Tack tjejer för att ni tog er tid att komma och hälsa på våra små skitungar. Det betyder jättemycket.