onsdag 30 november 2011

Baby Ian

När jag och Therese gjorde vår praktik på directors organisation var vi, förutom våra killar, även med och "räddade" en liten pojke som heter Ian. Våren 2010 var han knappt två år då vi fann honom inlåst i ett hus efter att grannarna larmat om missförhållanden. Han bodde med en släkting som tidigt varje morgon gick iväg till sitt arbete och återvände sent, sent på kvällen. Ian satt i en inhängnad i ett kolsvart rum och var så medtagen när vi fann honom att han var helt apatisk. Ingen som helst reaktion när vi lyfte upp honom. Han kunde varken stå eller gå själv.

Polisen var med vid "tillslaget" och han blev tagen till polisstationen. Därifrån visste ingen var han skulle bli av så jag och Therese erbjöd oss att ta hand om honom ett par dagar. Med hjälp av director (som vi ju då trodde var en reko person) tog vi honom till sjukhus, skaffade mat och kläder. Han kvicknade snabbt till.

Våra grabbar bodde redan då hos director men jag och Therese insisterade på att inte låta Ian bo där med dem. De hade just kommit från gatan och vi ansåg inte att det var någon bra miljö för en sådan liten en som just gått igenom ett stort trauma. Director höll med oss och vi hade tur att hitta en fostermamma som kunde ta hand om honom. Vi sponsrade Ian genom henne men när vi lämnade directors organisation i januari förlorade vi även kontakten med Ian.

Tills idag när han och hans fostermamma Evelyn kom och hälsade på.

Enligt mamman har hon inte längre någon kontakt med director. Han slutade ge dem pengar i samband med att vi lämnade hans organisation och hon bad oss om hjälp. Om så är fallet så är det ju himla tragiskt. Jag vet inte vad jag ska tro. Litar inte på någon i den här staden längre. Hon visade hursomhelst papper från de sociala myndigheterna att hon nu är ensam vårdnadshavare av Ian. Det är ju alltid nåt. Vi ska luska lite mer i hur det egentligen ligger till.

Det var väldigt kul att se Ian i alla fall. Han ser ut att må jättebra. Stora killen.

Ian när vi precis fått ut honom ur huset

Hos polisen

Ian med sin fostermamma Evelyn våren 2010

Ian idag

tisdag 29 november 2011

Full pott

Tugume snappar upp engelska lite varstans och delar med sig av sina kunskaper när man minst anar det. Ikväll sa han plötsligt:

"Emma, you have scored 10 out of 10. Well done. Keep it up!"

Jaha, man tackar ja.


Tugume - han om någon är en riktig 10-poängare. Underbara unge.

Goodaste spaghetti i stada

Jag och Lisa tog mod till oss och bestämde att idag laga spaghetti med köttfärrsås till middag. En väldigt stor chansning då ingen av killarna någinsin ätit det tidigare och vi inte hade några alternativ ifall det inte skulle falla dem i smaken. Ingen anledning till oro skulle det visa sig, de åt som hästar.

Stuart hjälpte mig att skära tomater

Alex & Gwanga fick i uppdrag att skala lök (även de har tydligen snappat upp Ivans tips)

Vi stod med fem förpackningar genomfrusen köttfärs...

...och en grill. Då undrade jag lite om jag tagit mig vatten över huvudet.

Inte då, visade det sig. Många som hjälpte till att få ordning på färsen.

Och på mindre än en timme hade vi lyckats få ihop det här. Inte illa för två musungus.

Om grabbarna gillade spaghetti? Döm själva.

Lisa gav tummen upp

Tugume åt tills han storknade. Sen fick han lägga sig och vila ett tag. Mat-koma.

måndag 28 november 2011

Paper work

Vi är ju registrerade som en community based organisation men vårt mål är att bli ett regelrätt barnhem. Det är dock en process som kommer att ta tid så under tiden är barnen fosterhemsplacerade hos oss. Det innebär att det görs en ny prövning av deras fall var tredje månad vilket för oss innebär att vi var tredje månad måste fylla i en massa dokument gällande vårt boende och varje barn. Tidskrävande men nödvändigt.

Många organisationer i Uganda huserar barn utan att vare sig vara ett certifierat barnhem eller ha fosterhemsplaceringar på barnen men så vägrar vi att jobba. Vill att allt ska gå rätt till och ha papper på att vi får lov att ha barnen hos oss.

Såhär har vi spenderat mestadelen av dagen.

Många papper att fylla i

Vi hann inte bli färdiga innan grabbarna kom tillbaka från skolan. De fyllde på med inbjudningar till bröllop för en granne (nästa helg), sports day (på torsdag)  och kuvert för kyrkkollekt till imorgon. Framförhållning? Vad är det?

Ambrose ville hjälpa till att stämpla papper

Men vilket barn kan motså frestelsen?

Jag tappade fokus för ett tag och råkade skriva namnet på Kabales probation officer - Maureen i fältet där jag skulle skriva Ambrose. Alex frågade lilla Maureen om hon haft det bra i skolan idag och om hon inte skulle ta på sig sin fina klänning. Då reagerade "hon" såhär.

söndag 27 november 2011

Kolla brudarna

När killarna var i mitt rum och försökte föna tidningsballongerna torra, såg de en av mina klänningar och kom plötsligt ihåg hur kul de hade sist de klädde ut sig. De frågade om de fick göra det igen och det kunde jag väl inte neka dem. Vilken show. Herregud. Ibland skrattar jag åt dessa killars upptåg så att jag knappt vet var jag ska bli av. Och vid såna tillfällen glömmer man allt slit och huvudvärk de ibland ger och återfår såå mycket energi och motivation.

Hur kan man inte älska dessa rara små töser?



Pysselsöndag

Betydligt bättre söndag än lördag. Vi hade turen att få besök av Lisa igen, den här gången visade hon oss hur man gör ansiktsmasker utav ballonger, tidningspapper och klister.

Alla fick varsin ballong

och blev instruerade av Lisa att klä dem med tidningspapper med hjälp av klister

Grabbarna fattade vinken

Somliga lite snabbare än andra. Tugume hade missat att man skulle riva tidningspappret i remsor.

Ofrivillig paus pga missberäkninsg av oss. Klistret tog slut. Alev gav sig iväg för att fixa mer.

Grabbarna roade sig ballonger på annat sätt

Några satte sig för att rita istället

Alex hittade inget klister. No problem, sa "Dan the mechanic". Vi kan göra eget av cassavamjöl. Sagt och gjort. Han kokade ett klister som både gick att pyssla med och att käka.

När klistret svalnat satte de igång att jobba igen

James gjorde en annan variat av ansiktsmask

Äntligen färdigtapetserat. Stuart och Lisa är nöjda.


Problemet var att de inte skulle hinna torka idag. Killarna kom med snilleblixten att använda min hårfön till att få dem att torka men vi insåg ganska snart att det inte skulle hjälpa mycket. Vi får ha tålamod helt enkelt och låta dem självtorka. To be continued alltså...

lördag 26 november 2011

Det är roligt nästan jämt...

Den här lördagen tar inte hem priset för bästa direkt. Som om grabbarna har drabbats av någon slags masspsykos idag, det ena fallet har avlöst det andra.

Det var meningen att det skulle bli en trevlig dag. Jag och Alex var med Stuart på hans skola då förskolebarnen där "tog examen", och Stuart, som är så duktig på att dansa och sjunga hade valts ut till att uppträda på tillställningen. Det var en härlig fest, problemet var att den var alldeles för lång.

Tanken var att de skulle avrunda för lunch vid 13-tiden men allt drog ut på tiden och de slutade inte förrän klockan 14.30. Stuart var vrålhungrig. Tyvärr blev det något missförstånd som gjorde att han missade att ta mat med sin klass, han blev istället tillsagd att ställa sig i en annan kö som var väldigt lång. Då tappade han humöret och gick och satte sig för att sura i en hörna istället. Vi hjälpte honom att komma längre fram i en annan kö men tydligen var inte det bra nog åt vår käre herre så han lämnade ytterligare en gång. Nu började jag bli irriterad. Då går vi hem så får du ta något att käka hemma istället, sa jag. Lets go. Tror ni han kom? Nix. Nej, då skulle han plötsligt gå någon annanstans och ville förmodligen att vi skulle följa efter och truga ännu mer. Icke tänkte jag, det vore väl en syn. Musungon med hennes olydiga unge. Den bjuder jag inte på. Så jag och Alex lämnade honom där istället och traskade hemåt. Arg var jag men samtidigt lite orolig. Gillar inte att lämna killarna på det viset när de är upprörda, lätt att de får för sig att hitta på andra dumheter. När vi kom hem sa jag till Alex att vi ger Stuart en halvtimme, om han inte kommit tillbaka får vi se till att hämta hem honom. Två minuter senare kom han trumpet gående. Vi pratade med honom. Jag berättade att jag var besviken på honom, att jag tyckte det var onödigt av honom att ställa till en såda scen, att ge folk en sån bild av honom när han i vanliga fall har en så härlig personlighet. Han förstod vad vi menade och bad om ursäkt.

Allt väl så. Med Stuart ja. Dags för nästa tre. 

Egentligen handlade det bara om småsaker. Men när man är tvungen att sitta i närmare en timme med var och en blir man ganska trött och har en viss förståelse till varför många här väljer det snabba sättet istället, d.v.s. käppen, när de disciplinerar sina barn (nej nu driver jag bara med er, men lite trötta blev vi). Slutet gott, allting gott i alla fall. Nu är de alla iväg och tittar på fotboll och är enligt uppgift på strålande humör.

Jag har fått en stund ensam hemma. Behövligt efter idag. Tycker dock synd om Alex, han skulle verkligen behöva en break, men han vägrar. Ska jag tvinga människan till att vila? Det får jag nog snart göra.

Som sagt, kanske inte den bästa av lördagar men så blir det ibland. Vi tar nya tag och hoppas på en bättre söndag. Här är lite bilder från dagens festligheter.

Förskolebarnen "tog studenten"

Med hatt och kåpa. Hur sött?

De äldre barnen bjöd på traditionellt skådespel. Stuart sjunger i bakgrunden.

De var otroligt duktiga

Stuart dansar  traditionell dans

Det här gjorde en dålig dag mindre dålig. Denna lilla snäcka kom och ställde sig nära mig och tog min hand. Sen stod hon kvar  sådär i säkert 15-20 minuter utan att säga ett ord. Alex sa att "she is comfortable like that". Jamen då ska vi inte störa henne, tänkte jag och lät henne hållas.

 

fredag 25 november 2011

Vill ni ha fler husmorstips från Ivan?

Jag berättade för Ivan att våra läsare uppskattade hans tips om lökskal och frågade om han hade fler goda råd att ge. Visst har han det, svarade han. Och om ni vill ta del av dem tycker han att ni ska låta honom komma och hälsa på er i Sverige.

Dum är han inte.


Någon sugen?

Gräshoppssäsongen har startat.

Great.

(Jag som fortfarande bearbetar flygmyretraumat)

Det säljs säckvis med gräshoppor på gatan utanför vårt hus

James fick med sig en stor påse gräshoppor hem. Många av dem levande, ska påpekas.

Sedan satte de igång och förbereda

Vingarna skulle bort...
Jag klöks bara jag ser det

...sen stekas innan de avnjuts varma och krispiga.

Gott? Gwanga gillar det uppenbarligen.

torsdag 24 november 2011

Djurparken växer

Andrew kom hem på lunchen med en säck och en plastbalja.

What do you have there, frågade vi.

Nämen titta, vilka små raringar.

Andrew hade fått köpa en kanin och hennes två små ungar billigt av en klasskompis.

Gympalektion

Var på väg till ett möte och passerade pojkarnas skolgård där det pågick gymnastik för fullt. Ledare av friskispasset? Ja, vem tror ni?


Buddha (tv) och Johnny showar

Buddha, såklart. Och hans bästa kompis Johnny. Jag tror aldrig att jag har berättat för er om Johnny. Åh, han är en pärla. Johnny har ett förståndshandikapp men går ändå i "vanlig" skola för att han ska kunna få vara med barn i sin egen ålder och inte vara isolerad hemma. Buddha tog honom snabbt under sina vingar och nu är de oskiljaktiga. De har så roligt ihop.

Fantastiskt att se.