lördag 31 december 2011

Ingen vidare avslutning...

Ett gott nytt år önskar jag er alla och hoppas att ni får en riktig härlig avslutning på 2011. Dessvärre verkar det inte bli så för min del. Har råkat på matförgiftning eller nåt åt det hållet och har legat däckad hela dagen. Typiskt. Såg mycket fram emot ikväll men det är inget att göra åt det. Kanske, kanske att jag återfår tillräckligt med energi för att se fyrverkerierna i natt, hoppas.

Grabbarna har i alla fall aldrig mått bättre och har förberett hela dagen inför kvällens aktiviteter. Tydligen har jag lovat dem att det här året (till skillnad från förra när vi var med director och var tvungna att gå hem kl 00.05) ska de få dansa tills de stupar.  

fredag 30 december 2011

Välkommen Quena

Dagens mest oväntade inträffade när jag satt på en restaurang i stan för att käka lunch och en tjej kom fram och frågade om det är jag som är Emma. Jag måste ha sett ganska förvirrad ut för hon skyndade snabbt att presentera sig och berätta att vi varit i kontakt via mail för ett par veckor sen. Då trillade poletten ner. Hon hade mailat och sagt att hon skulle ut och resa i Rwanda och Uganda och frågade om hon fick komma och hälsa på oss när hon hade vägarna förbi Kabale. Visst fick hon det, sa jag. Jag var dock inte beredd på att hon skulle hitta mig på det viset men det var en trevlig överraskning.

Hon följde med mig tillbaka till huset, till pojkarnas stora förtjusning. Det visar sig att hon både kan göra smycken, kick-boxas och dansa salsa och att hon gärna delar med sig av sina kunskaper. Det ser vi mycket fram emot.

Quena heter hon men Stuart döpte snabbt om henne till "Happiness" eftersom hon ler så mycket.

Simskola

Idag körde vi första riktiga simskolan med killarna, vi övade på att "koka kaffe", benspark och bröstsimtag. Grabbarna var jätteduktiga och kämpade i vattnet så gott de kunde.

Buddha

Tugume

Brian

Buddha var riktigt duktig

Ivan också

Ambrose försökte

Ivan gav sig inte

Aje kämpar för att hålla huvudet ovanför ytan

Hos Ambrose och Ajes pappa

Ambrose och Ajes pappa dök aldrig upp på festen igår, trots att han sett fram mycket emot det och lovat att komma. Då hans hälsa inte är den bästa bestämde vi oss för att titta till honom idag och försäkra oss om att allt var bra. Tydligen hade han blivit dålig igår och därför inte kommit men idag mådde han bättre. Han var hemskt ledsen för att han missat festen men uppskattade mycket att sönerna kom och hälsade på honom.

Aje, Ambrose och Ivan som också gjorde oss sällskap

Pappans hus.  Tyvärr ingen hemma. Grannarna berättade att han gått iväg för att käka lunch. Vi följde efter...

Och hittade honom till slut

Han visade oss hur han tjänar sitt levebröd. Genom att låta folk gräva efter lera på hans tomt.

Vi satt och snackade en god stund och vi lovade att visa honom videofilmer från gårdagens uppträdande nästa gång han kommer.

torsdag 29 december 2011

Jul och nyårsfest!

Gemensamt för våra pojkar är att alla har levt på gatan, vissa en kort tid och andra flera år. Anledningarna till att de hamnade där varierar men för att förenkla kan man säga att de har trasiga relationer till sina familjer. Vissa har inga föräldrar alls, andras lider av sjukdomar, några har missbruksproblem, andra psykiska bekymmer och i princip alla lever i fattigdom.

Ett av våra mål är att återuppbygga dessa skadade band och se till så att killarna kommer närmre sina släktingar igen. Att kanske en dag kunna flytta hem men om inte åtminstone känna att de vet var de har sina rötter. Detta jobbar vi på genom att låta familjemedlemmar komma och hälsa på barnen (i princip) närsomhelst och att vi en gång i månaden ser till så att pojkarna får åka och hälsa på sina nära och kära.

Idag slog vi flera flugor i en smäll då vi bjudit in dem allihopa till en jul/nyårsfest. Killarna öppnade tillställningen med en fotbollsmatch, därefter blev det teater- och dansuppvisning följt av mat, dryck och dans.

En väldigt lyckad dag! Stort tack till Kenza som skänkte pengar till just detta ändamål. 

Förberedelser i förmiddags. Skura stolar.

Ivan tyckte såklart skummet var roligare

Ivan och Tugume redo för match.

Stuart och Dan också

Andrew stod i mål

Släktingarna hejade på

När vi kom tillbaka till huset fann vi lille Ian. Brian tog hand om honom.

Dags för show

Välkomstsång

Ian och Ivan sjunger

Folkdans

Värsta gympapasset

Tugume gillar inte att stå på scen och vi tvingade inte honom. Han passade (busade med) grannflickan Cathrine istället.

Julsång

Teaterpjäs - här Aje och Dan

Publiken uppskattade föreställningen

Alla pojkar är stjärnor men en lyste lite extra idag...

...nämligen Stuart. Vilken talang han är när det kommer till musik och drama. Här som häxdoktor. Fantastisk.
Traditionell folkvisa

Stuart spelade brudgum, Andrew är hans mamma.

Aje var bruden, även han mäkta imponerande i sin roll.

Ja, allihopa var helt otroliga måste jag säga. Ingen scenskräck där inte.

Alex spelade brudgummens far

Traditionell dans

Buddhas mamma anslöt

Även Moses och killarnas kompis Kwesiga

Efter föreställningen var alla vrålhungriga

Min vän Shallon var snäll och hjälpte till att servera
Brian och Gwanga såg till att alla fick nåt att dricka

Inte så lite mat

James och Ians mormor hade en present med till mig. Jag öppnade nyss och fann ett korgfat eller vad man ska säga som mormodern bundit själv. Otroligt fint. Blev alldeles rörd. Finaste gåvan på mycket länge.

Vi tog en bild tillsammans med mina föräldrar.

Mina päron fick lite kändisstatus. Alla ville fotografera dem. Bland annat Alex och hans brorsa Bright.

Och Buddha med mamma och småsyskon.

onsdag 28 december 2011

Fint besök

Idag hade vi den fantastiska förmånen att få besök av två svenskar, mor och son, som mina föräldrar av en slump träffade på en restaurang i stan igår. Än mer fantastiskt var att sonen visade sig vara fotbollsspelare, hemmahörande i IFK Göteborg. Ni kan ju tänka er grabbarnas reaktion när de fick nys om det. Han hade dock nyligen genomgått en operation och kunde tyvärr inte lira med dem men bara vetskapen om att ha träffat ett tvättäkta fotbollsproffs var såklart mer än tillräckligt.

Dessutom var det ett gyllene tillfälle för generalrepetition inför de teater-och dansnummer som de ska framföra för sina släktingar på morgondagens jul/nyårsfest.  

Tack snälla Jakob och Ingegerd för besöket. Det här kommer killarna snacka om länge, länge.

Grabbarna fick pennor och varsin peng av Ingegerd som uppskattning för framträdandet. Väldigt generöst, tusen tack!

De höll sig nära Jakob och tittade på honom med stora ögon. Särskilt hans vader var tydligen extra imponerande. A real footballer, konstaterade de.

De passade på att visa sina tricks med bollen och be om tips

Riktig show blev det

Det är nog bara att acceptera att deras hjärtan inte längre bankar himmelsblått.