lördag 31 mars 2012

Dags att blåsa skitungarna - ge mig era bästa aprilskämt!

Det är ju första april imorgon och Uganda är tydligen inget undantag när det kommer till lurendrejerierna. Killarna har redan nu sagt åt mig att jag inte kommer få en lätt dag och jag tvivlar inte på att de får rätt. Men de ska inte få komma undan "ostraffat" om ni tror det. Inte en chans. Jag vill sätta dit dem ordentligt, problemet är bara att det står still i huvudet på mig.

Kan ni inte dela med er av aprilskämt ni blivit utsatta eller utsatt någon annan för? Ge mig tips på bra blåsningar!


Provtur

Idag testade vi bärselen som vi köpte för några veckor sen. När vi provade första gången gick det absolut inte för Isaacs nacke var inte stabil nog. Den här gången gick det betydligt bättre. Han har blivit så stark och håller huvudet uppe stadigt nu men för säkerhets skull satte vi en kudde bakom. Han verkade gilla åkturen. Det gjorde "Mama Dan" också.  

Isaac och Dan
Jag tror dock inte den där selen är särskilt ergonomisk (cheap, cheap, made in china) så vi ska nog undvika att ha lillen där för långa stunder.

fredag 30 mars 2012

Återbesök

Idag tog jag och Alex med Isaac till Rugarama Hospital (där han vårdades efter att ha blivit dumpad i ett buskage av sin mamma) för att väga honom och hälsa på sköterskorna som tog hand om honom. Det blev ett glatt återseende.

Oh, he has grown so big, utropade de allihopa.

Och ja, det gick definitivt inte att förneka när vi fick se hur mycket han vägde. 5,2 kilo. När han kom till oss vägde han knappt fyra. Han har alltså ökat 1,2 kg på tre veckor. Skönt.

Aptiten är det minsann inget fel på.



He looks so healthy, sa en av sjuksköterskorna.

Alla ville krama om honom

Dags för vägning

Det var INTE roligt.

Men på det stora hela en kul utflykt och han låg och jollrade nöjt en stund när vi kom hem innan han slocknade.

torsdag 29 mars 2012

Jag tror inte du är ensam...

Igår kollade vi allihopa Champions league-matchen mellan AC Milan och FC Barcelona. Zlatan vs Messi. Stor match. Och för att göra det ännu mer spännande lät vi killarna tippa slutresultatet. Vinnaren skulle få en liten present.

Grabbarna var väldigt exalterade och varenda en helt säker på att just han skulle vinna. De väntade sig målfest. En målfest som, till deras stora besvikelse, uteblev. Matchen slutade utan att några mål blivit gjorda varpå Ambrose suckade och sa:

"Ahh, if I had known I would have put 0-0."


Bättre lycka nästa gång, Ambrose.



Fråga

Jag vet att många av er läsare har betydligt mer erfarenhet än jag av små bebisar och har säkert därför svar på min fråga.

Hur klipper man naglarna på en liten kille på 3 månader?

Isaac har fått så långa naglar att han river både sig själv och oss andra med dem. Vi försökte klippa med nagelsax men jag gav upp direkt för jag trodde jag skulle kapa hans fingrar när han stretade emot. Irene och Stidia säger att de i regel biter av naglarna på små barn här och på internet läste jag att man kan "riva" av dem.

Vad säger ni? Vilket sätt är bäst?


onsdag 28 mars 2012

Home sweet home

Som jag sagt innan märker vi en stor skillnad hos våra killar om man jämför med hur de var för ett år sen. De verkar ha slagit sig till ro. Häromdagen  diskuterade vi huruvida vi borde sätta upp en skylt utanför grinden med organisationens namn.

Alex: No, Emma, please don't do that.

Jag: Why?

Alex: Becasue then people will come anyhow thinking it is an office...

Jag: mm..

Alex: ...and it's not an office. It's our home.

Jag: You are right.

Eftersom ett av våra mål är att vår verksamhet ska vara så familjär som möjligt och barnen ska känna att vi bryr oss om dem som om vi vore deras föräldrar eller släktingar blev jag glad när jag hörde honom resonera på det viset. Liksom jag blivit den senaste tiden när jag hört övriga pojkar prata på liknande sätt.

Förut sa de till exempel: "Let's go back to the house"

Nu säger de: "Let's go home."

Ett ord. Inte mycket men det säger allt. Det här är inte någon institution. Det är inte det.

Det är vårt hem.

(Inbjudna gäster är dock mer än välkomna, var han snabb att tillägga, vår käre Alex.)

Alex och Stuart

tisdag 27 mars 2012

måndag 26 mars 2012

UTAN ER GÅR DET INTE!

Det var en läsare som frågade hur Isaac utvecklas, om vi märker någon skillnad.

STOR skillnad kan jag säga. Det är som att det inte är samma pojke längre. När han kom var han så tanig och klen att man knappt vågade ta i honom av rädsla att han skulle gå sönder. Nu, ett antal flaskor mjölkersättning senare, är han en rund, go och pigg liten kille med plirande ögon och nära till skratt.

Visst är det en utmaning med en liten bebis och som jag sagt tidigare så oroar jag mig för honom på ett annat sätt än vad jag gör för de äldre grabbarna men jag är än mer säker nu på att vi tagit rätt beslut angående att låta honom komma och bo hos oss. Vi älskar honom. Vi gör verkligen det. Allihopa. Och alla hjälps åt för att han ska må bra.

Hur framtiden för honom blir får tiden utvisa. Säkert är i alla fall att vi inte kommer att släppa iväg honom till vem som helst och om vi hittar en fosterfamilj åt honom kan ni vara säkra på att denna familj kommer att bevakas noga av både mig och mina kollegor, sociala myndigheter och garanterat fjorton "storebröder".

Inget ont får drabba Isaac. Inget ont ska drabba Isaac om vi kan förhindra det.

Även resten av pojkarna har utvecklats något enormt och jag tror det är sunt för dem med en liten i huset. Jag tror det är något som gynnar både dem och lillen. Så skulle jag inte ha sagt för ett år sen. Jag minns när grannens dotter föddes och jag var livrädd för att låta henne vara hos oss eftersom killarna var så vilda och man aldrig visste vad som kunde hända. Grabbarna har mognat otroligt mycket och gör det mer och mer för varje dag. Det är väldigt kul att se. Visst händer det fortfarande tråkigheter ibland men det går inte att jämföra med hur det var förut.

Dessa framsteg har vi att tacka vår underbara personal för. De ställer upp till 100 % för våra barn och jag vet att de vill se dem lyckas lika mycket som jag. Utan dem skulle det inte vår verksamhet fungera lika bra.

Och utan Er skulle det inte finnas någon verksamhet att tala om.

Jag tror ni vet vid det här laget att det är NI som gör oss till vad vi är, det är ERA donationer som försörjer barnen. Vi får ingen hjälp från några myndigheter och har inte någon större hjälporganisation i ryggen. Det är NI, givmilda läsare, som håller oss vid liv. Jag blir alldeles rörd när jag tänker på det. Den värme och kärlek NI visat ett gäng "skitungar" i ett främmande land är HELT OTROLIG och jag hoppas innerligt att NI vill fortsätta stödja oss. Varenda krona gör skillnad. Varenda krona är viktig.

Så jag ber er, OM ni kan, snälla hjälp oss genom att donera en liten slant.

BIDRAG TAS TACKSAMT EMOT PÅ
HANDELSBANKEN

CLEARINGNUMMER: 6759
KONTONUMMER: 726 881 732

För donationer från utlandet:


Hjälp oss att hjälpa våra älskade skitungar!

(En översikt av våra månadskostnader kan Ni hitta här, inkluderat är ännu inte kostnaderna för lille Isaac. Ett paket blöjor kostar till exempel cirka 65 kronor och en burk mjölkersättningspulver ungefär 90 kr. Han är inte billig i drift direkt, men värd vartenda öre.)

Isaac i nya snickarbyxor som jag hittade på marknaden för fyra kronor. Kap!

Det är inte så många bilder där vi som jobbar här är med på men jag hittade några stycken. Jag uppskattar alla som arbetar för oss såklart men idag vill jag hylla mina närmaste kollegor Alex och Andrew som är något utöver det vanliga. Helt fantastiska. Ni är bäst, killar, och jag är så glad att jag får arbeta tillsammans med er. Underbara ungar, underbara kollegor - vilket "jobb" man har. Jag är lyckligt lottad.


Andrew och Isaac

Jag och Isaac


Andrew och Ambrose

Alex och Isaac
Aje, Isaac och jag.


Alex och Ambrose



Andrew och Gwanga

Gwanga, Alex och jag.
Första mötet med Isaac
Gwanga och Alex

Andrew, Ivan och Tugume.

Jag och Stuart

Coach Andrew

Jag och Ambrose

Alex och Isaac


Stackars Alex i botten

Alex, Brian och Isaac

söndag 25 mars 2012

Fotbollshelg

I helgen har Emma's Boys deltagit i en liten fotbollsturnering organiserad av en kyrka i Kabale. Killarna spelade bra men åkte tyvärr ut i semifinal, efter straffläggning. Gwanga, stackaren, sköt i stolpen på sista straffen och vi var ute. Trist avslutning men inget att göra åt.

En glad överraskning var i alla fall att Aje utsågs till turneringens bäste spelare. Grattis Aje!


Öppningscermoni

Uppvärmning


Isaacs första äventyr utanför huset. Han var trygg i famnen på killarnas kompis Kwesiga.
Aje - turneringens bäste lirare. Inte så illa pinkat.

Skype med Therese

Vi saknar dig, Thess!

lördag 24 mars 2012

Safety first

Jag tror att Dan kommer bli en fantastisk pappa en vacker dag.

Dan och Isaac
Tyckte det såg så mysigt ut där de satt så jag var tvungen att ta en bild. Mysigt, men livsfarligt. Vad händer om han tappar balansen?

Akta nacke, på med mössa, tvätta händer, inte skrika etc etc är nu väldigt vanliga fraser i det här hushållet. Hönsmamma har jag visst gått och blivit. Vem hade anat? Men det säger väl sig självt, går inte att jämföra en liten hjälplös bebis med fjorton hårda killar som levt på gatan med allt vad det innebär och tagit hand om sig själva i flera år.

Dan fick snällt gå och sätta sig i soffan med Isaac istället.

Jag vet inte om Kabale är redo för det

Brian: Emma, I want to cut my hair like Balotelli.

Jag: Who is Balotelli?

Brian: He is a footballer.

Google. Balotelli.








Hjälp...

fredag 23 mars 2012

Bad connection

Uganda må vara ett underbart land men deras internetuppkoppling är det definitivt inte. Åtminstone inte ikväll. Och jag är för trött för att sitta och vänta på att modemet ska få fjutt igen. Sorry.

Jag återkommer imorgon.

Natti natti.

torsdag 22 mars 2012

Isaacs crib

Snickaren levererade Isaacs spjälsäng i eftermiddags.


Ambrose ville också ha en

Isaac själv var väl måttlig imponerad

Starka små flyttkarlar

Ett bad fick det bli innan läggdags. Aje är numera proffs.

Viktigt att smörja in hela kroppen. Här använder förresten alla vaselin istället för hudlotion. Det är tydligen bäst för deras hyd.  Något jag inte hade en susning om innan jag fick fjorton ungar på halsen.

Aje tar sin uppgift på allvar, minst sagt. Här rengör han försiktigt, försiktigt, öronen på lille Isaac

Efter badet blev det mat och sen lite mys framför TV:n i famnen på Dan. Han gillar att vara med där det händer, vår käre Isaac...

...och verkar somna bäst när det är lite liv och rörelse omkring honom. När han väl slocknat la vi ner honom i nya sängen, som Tugume piffat till lite till lillens ära. Myggnät har vi inte fixat än så tills vidare får han fortsätta att sova i sin lilla kupa.