tisdag 29 maj 2012

På väg hemåt...

Då var det dags att bege sig mot Sverige. Eller nu lurar jag er lite för jag ska faktiskt inte till Sverige direkt utan har lyxen att få ansluta till mina föräldrar på deras semester i Spanien, en mellanlandning för att få koppla av, varva ner och prata av mig innan det är dags att bege sig tillbaka till verkligheten. Jag ser mycket fram emot ett par lugna dagar i solen innan jag måste åka hem och jobba.

Men på väg är jag, i allra högsta grad. I morse lämnade jag grabbarna och Kabale tillsammans med Alex som ska se till att jag inte kommer bort på väg till flygplatsen. Det var inte alls lika jobbigt att åka ifrån barnen som förra gången måste jag erkänna. För att jag är trött på dem? För att jag inte tycker lika mycket om dem längre? Såklart inte. Jag tror det var enklare för att vi avdramatiserade det hela. Både de och jag vet att jag snart är tillbaka och att de har allt de behöver även när jag inte är där. Just den biten - att jag är säker på att de har det bra känns väldigt betryggande. Den här gången är de inte  i närheten så "vilda" som förra sommaren när jag åkte hem, dessutom känner jag personalen på ett annat sätt nu.  Vi börjar få rutin på det här och det känns skönt. Självklart kommer det att uppstå problem och situationer som vi fortfarande får lösa tillsammans, jag och personalen. Skillnaden är den bara att det får ske via telefon och dator istället för direkt.

Jag är säker på att de kommer göra ett kanonjobb allihopa men för att försäkra mig om att allt är vad det utger sig för att vara så har jag en australisk tjej som jobbar på en annan organisation som har lovat att droppa in då och då och kolla läget. Pojkarna vet också att de kan vända sig till henne och ett par andra vänner till mig i Kabale om Alex och de andra helt plötsligt skulle ändra sin personlighet totalt och gå bananas. Jag tar det säkra före det osäkra helt enkelt.

På tal om Alex, när vi ikväll nådde hotellet drog han mig i armen och väste "Navio!". "Navio?", sa jag lite högre än jag kanske borde och fick ett "schhhh" tillbaka. Vad fasen är Navio undrade jag och Alex berättade att det är en av ugandas just nu mest populära artister och när jag fick höra om vilka låtar han gjort visste jag också vem han är. Tydligen är han på vårt hotell för att spela in en musikvideo. Häftigt, och självklart tänkte jag direkt "åååh, jag önskar att pojkarna var här, de hade tyckt det var så kul".

Men pojkarna är inte här tyvärr. De får nöja sig med bilder den här gången.  

Navio och Alex


Navio in action. Kanske tur ändå att killarna inte är här, de hade haft svårt att slita blicken från brudarna =S

måndag 28 maj 2012

Balotelli Jr

Killarna brukar i regel gå till frisören rakt över gatan för att klippa sig men igår skulle han stänga tidigt och lät dem istället låna hem rakapparaten. Detta visste jag inte, och höll på att svimma, när Ivan kom och visade mig denna kreation. 

Äntligen fick de känna sig som Balotellí om än bara för ett par minuter.

söndag 27 maj 2012

Catching birds


Jag kom ut från garaget och såg det här. Vad i hela friden?

Undrar vart snöret leder...

....till den här lille mannen såklart. "Vad gör du, Tugume?" "Cathing birds".

Några minuter senare fick han napp.

Två små fåglar fick han fast (och släppte lika snabbt igen, oroa er inte).  

lördag 26 maj 2012

Nya prestationer

Den här lille plutten vänder sig numera från mage till rygg alldeles själv. Heja Isaac!


fredag 25 maj 2012

Hejdå Dennis!

Igår kväll lämnade Dennis oss för den här gången och killarna tog avsked av en ny favorit. En kille med tillsynes ändlös energi, alltid nya idéer på lager och enorm generositet. Han har verkligen skämt bort oss den sista tiden och vi är väldigt tacksamma för allt som han gjort och gör för oss.

Nu är det tillbaka till normaltillstånd. Jag har förstått att en del av er tycker att vi ger killarna för mycket och det kan jag delvis hålla om. Eller, det ser ut som att vi gör det, rättare sagt,  eftersom det ofta är den biten som exponeras på bloggen. Det finns en vardag också, jag lovar. Och den är jag ytterst, ytterst mån om. Det är i den vardagen tryggheten och stabiliteten finns. Frukost, skola, lek, middag, läxor och möjligtvis lite TV innan läggdags. Så ser det ut mestadelen av tiden här. Men då och då är vi lyckligt lottade och får besökare eller donationer av de slag som ska gå till just något extra åt grabbarna och det tycker jag att de är värda och tänker inte förneka dem så länge det är inom rimliga gränser. Anser jag att det blir för mycket, säger jag stopp. Det vet inte minst Dennis, ha ha.

Som sagt, tusen tack bäste Dennis för ditt engagemang, tid och givmildhet. Guld värt!

Nästa vecka åker även jag hem till Sverige, det ska bli kul att komma hem och träffa alla men självklart kommer jag sakna min "familj" här i Kabale. Som tur är kommer jag snart tillbaka (i oktober). Killarna får lite (säkert uppskattad) grabbtid med Alex och Andrew som jag vet kommer att ta hand om dem på ett utomordentligt sätt och jag kommer att få rapporter i princip dagligen så jag hoppas att jag ska kunna uppdatera er om vad som händer här minst lika ofta. Dessutom har jag hört rykten om att vår armbandsfantast Quena kommer och hälsar på killarna igen i augusti. Det blir något att se fram emot.


Grabbarna hade gett bidrag från sin veckopeng för att genensamt köpa en avskedspresent till Dennis. Det tyckte jag var väldigt fint av dem. Det blev en nyckelknippa, ett halsband och ett armband.

Aje gav honom dessutom ett armband som han gjort alldeles själv. Han är en riktig hejare på det där nu och ser fram emot att lära sig fler tekniker när Quena kommer tillbaka.

torsdag 24 maj 2012

Ian's cars

Idag hälsade vi på Ian och gav honom ett väldigt speciellt paket, en box dekorerad med häftiga klistermärken och texten "Ian's cars". Det är en kvinna som heter Johanna som tillsammans med sin lille son valt ut bilar ur sonens leksakssamling speciellt åt vår Ian. Vilken fin grej att göra. Ian blev jätteglad förstås och hans fostermamma bad mig hälsa och tacka så hemskt mycket.


Ni vet vid det här laget att han är lite blyg när jag är i närheten så han var aningen försiktig när han öppnade.

Men gick snabbt in på sitt rum och började inspektera alla fina saker.


onsdag 23 maj 2012

Välsignade ägg

Jag kokade ägg häromdagen. Då kom Ivan och ville välsigna dem.

Ivan: Let me bless these eggs so that they will boil well.

Jag: Ah, thank you very much.

Ivan: ...and if God wants he will make sure Emma gives me one. Amen. 

Han är inte dum, älskade Ivan (och självklart fick han ett ägg).

tisdag 22 maj 2012

Kvällsmys


Isaac vill inte sova, mycket roligare att busa med trötta "storebröder" ju.


Tack ska ni ha för tips på sätt att överföra filerna, vi använder oss utav dropbox och det går om än väldigt långsamt. Fyra timmar kvar nu bara i alla fall, betydligt mycket bättre än tre veckor.

måndag 21 maj 2012

Video shoot

Idag har vi haft fullt upp med att spela in en informationsvideo som ska visas på välgörenhetsgalan som jag pratade om för några dagar sen och jag har spenderat stora delar av dagen framför kameran, något som inte händer ofta (tack och lov, jag är allt annat än bekväm med att vara i strålkastarljuset). Några som däremot ääälskar det och definitivt inte lider av scenskräck är grabbarna och några av dem fick därför vara med på slutet för att dela med sig av sina erfarenheter och syn på sitt liv idag jämfört med tidigare.

Nu ska vi bara se till att få över den stora filen till Sverige vilket visade sig mycket lättare sagt än gjort. Färdigöverfört om 4-32 dagar har indikatorn visat. Galan är på torsdag. Inte bra.

Imorgon är vårt mål att hitta och lägga vantarna på snabbaste uppkopplingen i Kabale. Det ska gå. Det måste gå. 

Håll gärna en tumme eller två för oss. 

Stuart i sitt essä

Söndag

Idag bjöd Dennis oss allihopa på utflykt till sjön. Fiske, bad och båttur stod på agendan. Han skämmer bort oss och vi hoppas att han vet att vi är otroligt tacksamma för allt han gör för oss. En kille med sällan skådad energi, uppfinnerikedom och generositet. Otroligt!

Dennis fixar fiskekrokar

Vi hade lite otur på vägen. Vår bil pajade så det blev en oväntad paus i väntan på nytt transportmedel.

Den nya bilen kom och funkade i bra tills den körde in i en lerhög. Killarna fick hoppa ur för att hjälpa till att få loss den.

Till slut kom vi äntligen fram till "Heart of Edirisa" där vi badade, fiskade och käkade medhavd fika innan vi blev upplockade av en båt som skulle ta oss för att se pygméer.


Dennis är minst lika tramsig som killarna och det tycker de såklart är skitkul.
Dennis skvätte vatten som Buddha försökte lapa i sig.


Framme. Vi fick höra att pygméerna höll till uppe på kullen.

Fotbollen måste med såklart.

Dagens stående skämt var att det var Buddhas släktingar vi skulle besöka (eftersom han är så kort). Som tur är är Buddha en kille med stark självkänsla och kan bjuda på såna kommentarer.

När vi nådde insåg vi dock snabbt att det inte fanns några pygméer att se.

Så det var bara att bege sig tillbaka till båten igen.

Killarna  roade sig med att hoppa fram bakom buskar och krök, närapå skrämma livet ur mig och sen ligga och asgarva som tokar efteråt.

Back to the mainland. Här var jag säker på att trilla i sjön...

...men jag lyckades ta plats i båten utan missöden.

Kyligt på väg hem. Tur att "tant Aje" hade en filt att svepa in sig i. Hon och "maken" Benny hade kul i båten.

James var lite skraj när båten gungade

Tror Stuart också var lite nervig men han dolde det väl.

Brian i ett nötskal

Buddha, Andrew och Kwesiga hade det bra bak i båten.

lördag 19 maj 2012

Lördag

Brian och Stuart kom hem från boarding school. Brian hjälpte till att bada Isaac. En Isaac som satt helt själv i baljan idag och plaskade som en vilde vilket fick oss att ropa på de andra och så stod vi där allihopa och klappade händerna åt lillen.
Det tog på krafterna att underhålla alla så efteråt somnade vår lille gull(skit)unge gott.

Resten av grabbarna hade massor av energi och drog igång en fotbollsmatch (vad annars?)

En vänskapsmatch på blodigt allvar

Alex och Dennis tittade på och käkade sockerrör.

Oavgjort efter full tid. Då blir det såklart straffar. Kwesiga agerade domare.

Efter matchen var det dags för inspelning av musikvideo och killarna bytte om till "scenkläder".

Ivan lånade Dennis jacka

 Vi körde ett battle mellan team Andrew och team Alex.

Tugume kör konster få kan mäta sig med.

Videon är till en skola som ska hålla en välgörenhetsgala med hip-hoptema för att samla in pengar till oss. Kul initiativ!

fredag 18 maj 2012

Isaacs framtida fjälla

Isaac träffade grannflickan Kathrine. Kärlek vid första ögonkastet, åtminstone från hans sida.

torsdag 17 maj 2012

Chili con carne

Det är så kul med besökare som kommer med idéer och vågar prova att laga nya maträtter här. Idag lagade jag och Dennis chili con carne, något som jag tänkt på många gånger men aldrig vågat försöka mig på av rädsla för fiasko med tretton hungriga skitungar att mätta.

Ingen orsak till oro, maten blev mycket uppskattad. Jag har  dock aldrig sett dem dricka så mycket tidigare, kanske lite mindre chili och mer carne nästa gång. Men annars en hit.

Tugume kom och satte den svenska flaggan i handen på mig och knäppte sen en bild. Swedish chefs. Vi är inte så sura som vi ser ut.

onsdag 16 maj 2012

Fler internatelever

I Uganda rekommenderar de flesta primary schools att låta sistaårseleverna bo på internat så att de kan fokusera helt på sina studier och förbereda sig inför slutproven. Så också killarnas skolor. Andrew anslöt ju till boarding redan första terminen. Nu, termin nummer två, har Brian och Stuart bestämt sig för att göra likadant. Aje är ännu inte redo och vi tvingar inte honom. Själv är jag definitivt inte något fan av internatidén men det är det inte särskilt många här som bryr sig om. Jag har i alla fall kunnat förhandla mig till en deal med rektorn på Life bridge primary school som innebär  Brian och Stuart kommer bo på skolan under veckorna men får spendera helgerna hos oss. Jag tycker det är en bra lösning dels för att vi ska kunna följa deras utveckling och snappa upp om det är några bekymmer men också för att de ska få kunna slappna av lite på helgerna och inte ha näsan i böckera jämt. Rekorn på Andrews skola vet jag att det inte ens är lönt att försöka närma sig i den frågan och Andrew verkar som tur är inte tycka det är alltför jobbigt att vara på internat på heltid.

Igår packade vi och vinkade av våra skolpojkar och det tog ett tag på kvällen innan vi vande oss vid att plötsligt vara tre personer färre.

Nu får vi hoppas att det ger önskat resultat också. Kämpa på killar.



Alex och Andrew hjälpte till att organisera killarnas packning