lördag 30 juni 2012

Mått och vikt

Att killarna växer går det inte att missa men för att veta hur mycket, väger och mäter vi dem två gånger om året. Såhär såg det ut i veckan när det var dags igen. Eftersom vi inte har någon våg hemma får de gå iväg till Rugarama Hospital och låna deras.  

Och visst hade de vuxit, inte så lite heller. "Vinnaren" var Buddha, som sedan juni förra året, ökat sin längd med hela 16 centimeter och gått upp 7 kilo i vikt. Övriga killar hade i snitt gått upp mellan 3-5 kilo och vuxit 8-10 cm. Bra. Skönt att de verkar växa som de ska.

En gravallvarlig Ambrose på vågen. Han är en av våra lättviktare på 31 kg. Han verkar växa på längden, ökat hela 11 centimeter senaste året. Men vikten ökar inte lika fort, kanske för all fotboll han spelar. Vi får prata med en läkare och höra om de tycker vi borde vidta någon åtgärd för att få upp hans vikt.    

Dans tur, han har lagt på sig fyra kilo det senaste året och dryga tio centimeter. Han väger nu 46 kilo.

Plus 3 kilo för James som nu väger 41 kilo.

Även Ivan hade gått upp tre kilo.

Buddha, en rikktig tungviktare på 52 kilo, men stark som en oxe.

Tungviktare nummer två, Isaac. 7,5 kilo stannade vågen på den här gången.

Och som vanligt när han besöker sjukhuset där han spenderade sin första levnadstid är han poppis bland sjuksköterskorna.

Lifebridgekillarna gick dit lite senare på dagen. Ian har lagt på sig 2,5 kilo, Aje 3 kilo och Stuart hela 6,5 kilo.


Mätningen skötte Andrew hemma. Brian har vuxit 8 centimeter det senaste året och är nu 154 cm lång.


Han var egentligen inte inkluderad i den är övningen men Aje tyckte inte det var mer än rätt att de mätte Isaac också.

fredag 29 juni 2012

Kung Balotelli

Vad händer i Kabale då? Där råder Balotellifeber, kan jag berätta. Italienaren Mario Balotelli (med ursprung i Ghana), har varit en idol sen tidigare, men efter gårdagens match mot Tyskland, får man nog numera beteckna honom som husgud. Grabbarna blev som vilda när han nätade både en och två gånger och det tog inte lång tid förrän Buddha slet av sig tröjan och imiterade målgesten. Jag har en känsla av att det inte kommer dröja länge innan vi får se den även i juniormatcher i Kabale, kanske redan imorgon när Emma's Boys möter Child Africa (då med tröja på, annars riskerar man att få en varning, har jag förstått).

Mario Balotelli

Tyvärr togs det inga bilder igår men Buddha var (slående lik) Balotelli  när killarna fick låna frisörens rakmaskin för ett tag sen.

TACK!

Först och främst, TACK! Tack alla som skänkte pengar efter förra inlägget och självklart ett stort, stort tack till alla ni som skänker regelbundet. Vi är så tacksamma för era bidrag. Sen i tisdags har vi fått in 12 946 kr. Fantastiskt. NI är fantastiska.

Självklart måste vi, i princip, ständigt få in pengar för att hålla verksamheten vid liv och jag hoppas därför att ni har överseende med vädjanden då och då så att de som kan och vill kommer ihåg att sätta över några slantar till "skitungarna". Varenda krona är betydelsefull och gör verkligen skillnad.

Alla kan inte ge pengar, det har jag full förståelse och respekt för. Ibland får jag mail från personer som känner att de vill hjälpa till på något sätt ändå och frågar vad de kan göra. Sprida budskapet om oss vidare, brukar jag i regel svara då. Försök få fler människor att få upp ögonen för oss. Skapa ringar på vattnet. Det är också enormt viktigt.

Hur gör man det då? Enklaste sättet är nog genom att uppmuntra människor att besöka  bloggen eller  vår sida på facebook.

En, vid det här laget, sliten fras. Sliten för att det är precis så det är och jag inte kan uttrycka mig tydligare. Utan Er går det inte.


TACK FÖR ERT STÖD OCH ENGAGEMANG!

tisdag 26 juni 2012

Läsarfråga: Är framtiden säkrad?


"Hej Emma,

Ni alla där borta gör ett fantastiskt jobb med barnen och jag brukar försöka sätta in en liten summa då och då. Skulle vara intressant att veta hur många/hur mycket hjälp ni får varje månad och om ni har framtiden "säkrad". Eller ligger den ekonomiska biten alltid och gnager i bakhuvudet?

Trevlig midsommar!"

Svar:

Jag önskar att jag kunde säga att framtiden var säkrad men så är tyvärr inte fallet. Den ekonomiska biten ligger alltid, alltid och gnager i bakhuvudet på mig. Ibland mer och ibland mindre. Vi hade turen i vintras att få rejält med uppmärksamhet vilket såklart också genererade betydligt mer pengar än tidigare och de pengar vi fick in då, tillsammans med de donationer som kommer in varje månad och de lite större gåvor vi fått under våren, har gjort att vi klarat oss bra. Och det känns inte rätt för mig att "tigga pengar" när saldot på kontot är högt och därför har det varit ganska tyst på den fronten den senaste tiden.

Nu börjar det dock sina i kassan och därför vänder jag mig än en gång till Er, kära läsare. Det är Ni som gör att vi kan bedriva vår verksamhet. Utan Era donationer överlever vi inte.

I skrivande stund har vi 16 166 kr på kontot. Våra månadskostnader ligger på dryga 20 000 kr så med hjälp av enkel huvudräkning blir det tydligt att det inte går ihop. Vi behöver hjälp från Er för att klara oss. Många tror att små summor inte gör någon skillnad, men det stämmer absolut inte.

Till exempel kostar...

- En ny skrivbok till skolan ungefär 2 kr.
- En blyertspenna strax under 1 kr.
- Frukost för allihopa (närmare 20 pers) 30 kr.
- Lunch eller middag cirka 6 kronor per barn och måltid.
- Läkarbesök och malariamedicin ungefär 50 kr.
- Ett myggnät cirka 45 kr.
- Knappa 3 kr att ge en pojke möjlighet att få gå iväg en helgeftermiddag och titta på sitt favoritlag i premier league och avnjuta en läsk under tiden.
- Skoluniform ungefär 80 kr (lite beroende på vilken skola)
- Blöjor åt Isaac, 75 kr i veckan.
- En ananas ungefär två kronor och ett kilo tomater 7 kr.


VARENDA KRONA ÄR ALLTSÅ VIKTIG!

I veckan firar vi 1 1/2 år som självständiga och varenda pojke som var med oss från början är fortfarande kvar. DET är sällan skådat i Kabales historia, kan jag säga, och jag känner mig otroligt stolt över det vi har åstadkommit tillsammans. Det har inte varit lätt, det går upp- och ner som ni märker genom bloggen och vi kämpar varje dag för att det ska gå vägen och att vi i framtiden får se skitungarna som självständiga och ansvarsfulla vuxna. För att det ska bli verklighet krävs fortsatt hårt arbete och jag, tillsammans med min personal är otroligt motiverade att fortsätta jobba.

Jag är som sagt glad och stolt över att ha så fina kollegor, det är de som gör mina/våra principer, planer och visioner verkliga. Men självklart är jag mest stolt över "mina grabbar".  Dan, Alex, Gwanga,  Andrew, Francis, Aje, Brian, Stuart, Buddha, James, Ian, Ambrose, Ivan, Tugume, Ian jr och lille Isaac - Ni sprider så otroligt mycket glädje och jag är innerligt tacksam för att jag har fått chansen att vara en del av era liv.


SNÄLLA! HJÄLP OSS ATT FORTSÄTTA HJÄLPA VÅRA ÄLSKADE SKITUNGAR!


Månadskostnader för Emma & Therese Children’s Project – “Våra skitungar”

Hyra: 2250 kr (750.000 Uganda shillings)
Löner – 5 anställda: 4500 kr (1.500.000 Uganda shillings)
Skola (Terminsavgifter, skolmaterial, uniformer, speciallärare): 1650 kr (550.000 Uganda shillings)
El /Vatten/Grillkol: 1200 kr (400.000 Uganda shillings)
Mat & hushållsartiklar: 7500 kr (2.500.000 Uganda shillings)
Transport: 600 kr (200.000 Uganda shillings)
Internet/Telefon: 300 kr (100.000 Uganda Shillings)
Isaac: 1800 kr (600.000 Uganda shillings)
Nöje: 600kr (200.000 Uganda shillings)
Övrigt *: 900 kr (300.000 Uganda shillings)

TOTALT: 21 300 KR (7.100.000 Uganda shillings)

(*Sjukvård, medicin, tandläkarbesök, reparationer i huset, kläder, gräsklippning, veckopeng till killarna, lekmaterial, kyrka, kurator etc)


BIDRAG TAS TACKSAMT EMOT PÅ
HANDELSBANKEN

CLEARINGNUMMER: 6759
KONTONUMMER: 726 881 732

För donationer från utlandet:



OBS! Fr.o.m. juli har vi en ugandisk revisor som kommer att hjälpa oss med vår bokföring och göra det lättare för oss att redovisa hur vi spenderar pengarna ni skänker till oss och så fort vår svenska stiftelse är registrerad kommer vi självklart skaffa en svensk revisor också. 











Nu

Nu
Nu

Nu
Nu

Nu
Nu

Nu

Nu

Nu





Nu
Nu
Nu

Nu

söndag 24 juni 2012

Skolfotboll

Aje var uttagen till skollaget på Lifebridge Primary School, igår deltog de i en turnering organiserad av däckföretaget Pirelli och vann alltihopa starkt påhejade av resten av våra grabbar och en stor del av Kabales befolkning. Kul!


Laget firar segern


lördag 23 juni 2012

På min vägg

Den översta bilden är tagen på den allra första utflykten som jag och Therese gjorde med pojkarna precis när vi lärt känna dem, våren 2010. Jag älskar den där bilden. När jag, några månader senare, firade min 25-årsdag fick jag en målning som Therese gjort av ett nästan identiskt foto. Otroligt fin. Och nu har min mamma hittat tavlan och satt upp den i rummet där jag ska bo medan jag är hemma i Sverige.

Älskade mamma. Älskade Therese. Och älskade skitungar.



Killarna på sin allra första utflykt

Tavlan som Therese har målat som nu sitter på väggen hemma hos mamma och pappa.

fredag 22 juni 2012

Glad Midsommar!

Från Uganda önskade de oss en "Happy Midsummer" och till slut visade sig solen även i Skåne. Lekarna kom igång framåt kvällskvisten och den här blir definitivt något att introducera för grabbarna när jag är tillbaka.

Pennan i flaskan. Men bäst att jag tar långbyxor på om den ska lekas i Uganda, där är det nämligen inte okej att visa bara ben.

torsdag 21 juni 2012

Premiär

Äta-med-sked premiär.

Lite försiktig...

...mmm det där var ju gott.

onsdag 20 juni 2012

En liten maskot

Firandet av African Child Day avslutades med en vänskapsmatch mellan Emma's Boys och Liftup Jesus. Killarna var hemma innan matchen för att käka lunch och byta om till matchkläder och tyckte tydligen inte det var mer än rätt att ge Isaac en plats i laget också.

Det verkar dock som att de stora grabbarna finner det hela mer underhållande än vår lille stjärna.

African Child Day 2012

Igår firades alltså African Child Day och självklart var grabbarna på plats för att representera "Emma & Therese Children's Project". Festligheterna startade med att barn från diverse organisationer och skolor i Kabale tågade genom hela stan för att sen möta upp representanter för olika myndigheter och institutioner på Kabale Stadium där det bjöds på underhållning och flera tal på temat barns rättigheter.

Bra. Mycket bra.

Hoppas att deras lärare också var på plats och spetsade öronen ordentligt.

Samling hemma innan paraden. En fin banderoll hade de ordnat tillsammans med Alex och Andrew.

Parad genom stan

Det var mycket folk samlade för att fira

tisdag 19 juni 2012

Om rymlingar och aga i skolan

Rymlingen är tillbaka. Han kom gående mot huset i morse när Alex skulle ge sig ut för att börja leta efter honom igen och ursäkten han gett till att sticka från skolan var för att de hotat att slå honom. Det är alltså en av pojkarna som bor på internat som hade rymt.

Märkligt alltihopa.

Anledningen till att vi överhuvudtaget fick reda på att han försvunnit från skolan var för att Alex hade gått dit för att hämta hem våra internatelever så att de skulle kunna delta i "African Child Day" firande som gått av stapeln idag, han fann då att vår pojke inte var där. Skolpersonalen var uppenbarligen inte medvetna om det och sa att de hade gett honom tillåtelse att lägga sig och vila för att han hade tandvärk, men det fanns ingen pojke i sängen och inte någon annanstans heller. Huruvida pojkens historia stämmer eller ej, vet jag inte. Han påstår att en lärare hotat honom med ordentlig stryk. Läraren förnekar. Vad som talar emot pojken är att han inte kom hem direkt för att berätta att en lärare trakasserat honom. Jag är också besviken på skolan då det uppenbarligen är väldigt lätt att smita iväg utan att någon märker det och man kan ju undra hur många gånger det hänt förut. Ett väldigt sammanträffande, kan jag tycka, att Alex råkar komma dit den enda gång han inte är där.

Detta är samma kille som vi haft så mycket bekymmer med tidigare gällande skolan och jag börjar misstänka att det nog inte handlar om vilken skola han går på utan skolan som sådan som han blir trött på ibland. Och han kommer att hitta på vilken ursäkt som helst för att slippa plugga.

Han är tillbaka i alla fall. Det är det viktigaste. Idag har han och de andra grabbarna deltagit i de planerade aktiviteterna för African Child Day som bland annat inneburit en lång parad genom stan och en vänskapsmatch i fotboll. Nu ikväll blir det möte med rektorn tillsammans med Alex. Det är rektorn på Lifebridge Primary School, som tur är, och jag hoppas och tror att han hanterar den här situationen lika förnuftigt som han gjort tidigare.

Annat är det med rektorn på Kigezi High School Primary, Ivan kom hem med en svullen hand förra veckan, som han ådragit sig efter att en lärare slagit honom hårt. Det var meningen att han skulle få slag på rumpan men av ren reflex drog han bak sin hand och fick då ett kraftigt tag med käppen på handen istället. När vi konfronterade rektorn fick vi svaret: "Det är inte meningen att de ska ha händerna i vägen när vi disciplinerar dem." Usch. Vidrig människa, den där, och jag känner mig maktlös. Ju mer vi strider för barnen och ifrågasätter skolans metoder, desto hårdare betraffar de dem. Vi har lämnat ett klagomål hos skolmyndigheterna men jag gissar på att de inte kommer göra särskilt mycket åt saken. Maktlöshet, som sagt. Och frustration.


Ivan med sin skadade hand. OBS! Det var alltså INTE han som rymde.

Nästa år har vi lovat att de som vill ska få byta till Lifebridge som åtminstone har en skolledning som är emot sådan behandling och arbetar aktivt för att få sina lärare till att förstå det. Synd att det ska behöva gå så långt.