Fotbollsturneringen som spelas varje skollov är ett kul arrangemang och killarna tycker det är jätteroligt, liksom många andra av Kabales invånare. Fotbollsplanerna och dess omgivningar är fyllda med fotbollslag, supporters, åskådare och andra som tycker det är skoj att det händer något i stan. Det är folkfest och det är såklart väldigt positivt.
Men.
Det är inte bara positivt tyvärr. Med så mycket människor i rörelse är det svårt att ha koll på grabbarna hela tiden. Vi har som regel att de får röra sig fritt så länge de stannar inom turneringens område och det har funkat bra förut men den här gången verkar något ha hänt. Jag har fått rapporter om att det är betydligt fler människor på plats den här gången och att det inte bara handlar om de som är fotbollsintresserade. Det är många som ägnar sig åt gambling (spel om pengar), grupper kända för att ta droger är där, gatubarn kommer dit och även andra organisationer som liksom vi arbetar med rehabilitering av just gatubarn. Mycket för killarna att lockas av, många människor från deras destruktiva förflutna och en smärre mardröm för Alex och Andrew att ha uppsyn.
Vi vill att killarna ska ha frihet, vi vill såklart att de ska kunna ränna runt fritt på planerna, titta på fotboll och ha kul med sina kompisar men det är inte roligt när man hör att de setts i situationer och umgängen som inkluderar spel och droger. För att undvika tråkigheter har vi därför tagit upp frågan för diskussion, dels jag tillsammans med Alex och Andrew men också Alex och Andrew med grabbarna. Igår hade de ett allvarligt möte med dem där frihet och ansvar diskuterades. Alex gjorde klart att vi varken kan eller vill stoppa dem från att prata med gamla kompisar och att vi litar på deras omdöme. Vi tror och hoppas att de vid det här laget kan skilja mellan rätt och fel och att de inte involverar sig i spel och liknande även om det kan verka frestande (det är förståeligt), de blev också upplysta om att det med omedelbar verkan blir indragen veckopeng om man blir ertappad i sådana sammanhang. Det var ett bra möte och förhoppningsvis tog de med sig något därifrån.
Som jag sa vill vi visa grabbarna att vi litar på dem, vi vill inte hålla dem inlåsta och isolerade från omvärlden utan guida dem i vad som är rätt och fel och förhoppningsvis hjälpa dem att själva kunna avgöra vilka situationer som är okej och inte.
Med det inte sagt att vi inte har koll på dem. Det har vi. Mer än någonsin nu när vi insett vilka risker som lurar. Alex och Andrew är som hökar och förutom sina egna, har de ögon och öron i form av vänner, bekanta och arrangörer, vilka känner våra killar och som genast informerar oss om det är något fuffens i görningen.
Det är hårt att vara "tonårsförälder". Tur att det är väldigt roligt också.
Heder åt alla mina kära kollegor som är så fina förebilder för grabbarna och som jobbar hårt varje dag för att hålla dem på rätt spår. Ni är fantastiska, jag är glad och stolt över att få jobba tillsammans med er. Tack för att ni finns.
 |
| Andrew och Alex under förra tureneringen. (Bild: Dennis) |
