fredag 31 augusti 2012

Ett inlägg om förtroende

Som jag nämnde för någon dag sen delar killarna gärna med sig av historier från sitt liv och nu har vi tydligen känt varandra så pass länge att de vågar delar med sig av hyss som de hittat på eller planerat sen de kom att bo med oss.
 
Brian berättade till exempel att han en gång hade getts en ganska stor summa pengar av Alex som han skulle kila och lämna till mig som var i stan och handlade med några av de andra killarna. På vägen hade han gått förbi busscentralen och erkände att han hade funderat både en och två gånger på att ta pengarna och köpa en biljett till Kampala istället för att gå och ge dem till mig.
 
Men det gjorde han inte.
 
Jag vill tro att jag vet varför...
 
 

torsdag 30 augusti 2012

Smycken

Utlovade bilder på de fina smycken som killarna gjorde tillsammans med Quena. 
 
Armband

Fint!

Det sista Quena gjorde innan hon for var att lära dem göra örhängen. Dessutom fick de en trevlig överraskning ett par dagar efter hon åkt. En hel låda fylld med material som hon införskaffat i Kampala och sen skickat till Kabale för att killarna ska kunna fortsätta slipa på sin teknik. Det ska tilläggas att alltihop var en gåva ifrån Quenas mamma. Nu blir jag rörd igen, tusen tusen tack!

Här skymtar de pärlor de tillverkade själv också. Tjusigt!



onsdag 29 augusti 2012

Sydsvenskan

Idag har tidningen Sydsvenskan skrivit om oss. De fick upp ögonen för vårt arbete efter att en av våra läsare tipsade dem. Fantastiskt ju. Tack snälla läsare och tack Sydsvenskan! Vill ni kika på vad det står hittar ni texten här.

Bilder i jobbuniformen. Ja, vad ska jag säga? Jag bjuder på den.

tisdag 28 augusti 2012

Utmaningar

Fotbollsturneringen som spelas varje skollov är ett kul arrangemang och killarna tycker det är jätteroligt, liksom många andra av Kabales invånare. Fotbollsplanerna och dess omgivningar är fyllda med fotbollslag, supporters, åskådare och andra som tycker det är skoj att det händer något i stan. Det är folkfest och det är såklart väldigt positivt.
 
Men.
 
Det är inte bara positivt tyvärr. Med så mycket människor i rörelse är det svårt att ha koll på grabbarna hela tiden. Vi har som regel att de får röra sig fritt så länge de stannar inom turneringens område och det har funkat bra förut men den här gången verkar något ha hänt. Jag har fått rapporter om att det är betydligt fler människor på plats den här gången och att det inte bara handlar om de som är fotbollsintresserade. Det är många som ägnar sig åt gambling (spel om pengar), grupper kända för att ta droger är där, gatubarn kommer dit och även andra organisationer som liksom vi arbetar med rehabilitering av just gatubarn. Mycket för killarna att lockas av, många människor från deras destruktiva förflutna och en smärre mardröm för Alex och Andrew att ha uppsyn.
 
Vi vill att killarna ska ha frihet, vi vill såklart att de ska kunna ränna runt fritt på planerna, titta på fotboll och ha kul med sina kompisar men det är inte roligt när man hör att de setts i situationer och umgängen som inkluderar spel och droger. För att undvika tråkigheter har vi därför tagit upp frågan för diskussion, dels jag tillsammans med Alex och Andrew men också Alex och Andrew med grabbarna. Igår hade de ett allvarligt möte med dem där frihet och ansvar diskuterades.  Alex gjorde klart att vi varken kan eller vill stoppa dem från att prata med gamla kompisar och att vi litar på deras omdöme. Vi tror och hoppas att de vid det här laget kan skilja mellan rätt och fel och att de inte involverar sig i spel och liknande även om det kan verka frestande (det är förståeligt), de blev också upplysta om att det med omedelbar verkan blir indragen veckopeng om man blir ertappad i sådana sammanhang. Det var ett bra möte och förhoppningsvis tog de med sig något därifrån.
 
Som jag sa vill vi visa grabbarna att vi litar på dem, vi vill inte hålla dem inlåsta och isolerade från omvärlden utan guida dem i vad som är rätt och fel och förhoppningsvis hjälpa dem att själva kunna avgöra vilka situationer som är okej och inte.
 
Med det inte sagt att vi inte har koll på dem. Det har vi. Mer än någonsin nu när vi insett vilka risker som lurar. Alex och Andrew är som hökar och förutom sina egna, har de ögon och öron i form av vänner, bekanta och arrangörer, vilka känner våra killar och som genast informerar oss om det är något fuffens i görningen.
 
Det är hårt att vara "tonårsförälder". Tur att det är väldigt roligt också.
 
Heder åt alla mina kära kollegor som är så fina förebilder för grabbarna och som jobbar hårt varje dag för att hålla dem på rätt spår. Ni är fantastiska, jag är glad och stolt över att få jobba tillsammans med er. Tack för att ni finns.
 
Andrew och Alex under förra tureneringen. (Bild: Dennis)
 

måndag 27 augusti 2012

Visst kan hon städa

Kom att tänka på allra första tiden med grabbarna, det tog ett tag innan vi lärde känna varandra och det var många situationer de fann konstiga i början, som rubbade deras föreställningar om muzungos (vita personer).  
 
Minns hur Ambrose såg på mig med stora ögon första gången jag sopade golvet i huset och sa:
 
"Just imagine... A muzungo cleaning."
 
Sötnos.

(Och det kan du också, sa jag. Varsågod, ta en kvast och hjälp till.)
 
 


söndag 26 augusti 2012

Andrew hemma hos sin mamma

Alla killarna hälsar på sina familjemedlemmar och släktingar med jämna mellanrum men för Andrew blir det inte lika ofta som övriga eftersom de bor i en liten liten bergsby flera timmar från Kabale. I regel brukar han stanna två-tre dagar men nu ska han bo där i över en vecka. Ett steg mot självständighet, att bli mindre beroende av oss. Jag tvivlar på att Andrew kommer att flytta hem till sin mamma igen men jag hoppas att de kommer att ha bra kontakt och att det vi hjälper honom med kommer ge honom bättre chanser att hjälpa sin mamma och sina syskon i framtiden.
 
Detta är en frihet vi tyvärr inte kan ge alla killar. Än. Av den enkla anledningen att vi inte tror det skulle fungera. Att stanna så länge, menar jag. Nu har vi kontakt med Andrews mamma som är en ansvarstagande kvinna, en egenskap som tyvärr inte alla grabbars släktingar besitter och därför vågar vi inte heller skicka iväg dem hursomhelst.  Hembesök får inte innebära att vi hittar dem i stan igen .
 
Vi tar det lugnt. ger mer och mer frihet efterhand som vi märker att alla är bekväma med, och kan hantera, ansvaret det innebär och jag är säker på att alla kommer att få samma frihet, tids nog.
 
Ha nu en skön vecka hos din mamma, Andrew!
 

 
Andrew (övre raden th) med sin mamma och syskon.

lördag 25 augusti 2012

Friska och krya

 
I dagarna blir Isaac åtta månader gammal och därför var det åter dags att ta honom till sjukhuset för kontroll. Där konstaterade de att han växer som han ska och är en pigg kille på 8,5 kilo. Dessutom testade de honom och våra andra pojkar för HIV igen och det visade sig att de är friska allihopa.
 
Lika skönt att höra varje gång. 
 
Lillen är inte så liten längre.

fredag 24 augusti 2012

Skollov = fotbollsturnering

Medan Dan reparerar fotbollar fokuserar Alex på dojjorna. Inte klokt vad duktiga de är och det kommer särskilt bra till pass nu på lovet när de tränar varje dag och spelar matcher flera gånger i veckan. Hittills har det gått bra för våra tre lag i turneringen. U16 är redan färdiga för slutspel efter att ha vunnit alla sina matcher i gruppspelet och våra två U13 lag kämpar på, de har vunnit eller spelat oavgjort i sina matcher. Vi hoppas på att även de kvalificerar sig till slutspelen som drar igång nästa vecka. 
 
Istället för att ta skorna till en skomakare betalar vi Alex för att laga dem när han vill och kan. Ett bra sätt att dryga ut veckopengen tycker både han och vi.  

torsdag 23 augusti 2012

Så fel det kan bli

Det finns få tillfällen killarna inte har en histora på lut. En av deras favoriter är när Gwanga berättar om hur han av min pappa blev snuvad på konfekten, bokstavligt talat.
 
Utanför vårt hus finns det ett par butiker dit vi brukar gå om vi är sugna på något gott. En dag var pappa på väg till sitt hotell men stannade för att handla något innan han for. Samtidigt kom Gwanga från fotbollsplanen och såg pappa som då vinkade hejdå till honom för att göra honom uppmärksam på att att han skulle vidare. Nu är det så att vårt svenska "vinka hejdå" i Uganda betyder "kom hit" så Gwanga störtade ju dit, glad som få, ivrig att se vad för godsaker pappa skulle bjuda på. Bara för att hinna fram just som han puttrade iväg bak på en boda-boda.
 
Snopet värre.
 
Nu tycker såklart Ganga och de andra det är jättekul att göra dessa tecken och när man kommer så säger de att de såklart menade hejdå och tvärtom. Kul. De första tio-femton gångerna i alla fall.  
 

onsdag 22 augusti 2012

Tiden går fort när man har roligt...

Quenas besök har tyvärr redan nått sitt slut och hon har lämnat Kabale för att påbörja resan hem mot Sverige igen. Men inte utan en avslutningsfest såklart, en fest där Quena stod för bakverken och pojkarna för presenterna i form utav en fotoram som Andrew gjort av bananblad och ett fat flätat av Ian och James mormor.
 
TACK SNÄLLA SNÄLLA QUENA FÖR DEN HÄR GÅNGEN, VI ÄR SÅ TACKSAMMA FÖR ATT DU VELAT HÄLSA PÅ OSS OCH ATT DU TAGIT DIG TID ATT LÄRA GRABBARNA DITT FINA HANTVERK. VI ÄR OCKSÅ GLADA ÖVER  DEN KÄRLEK OCH RESPEKT DU VISAR DEM - DE ÄLSKAR DIG. DU ÄR EN SANN GLÄDJESPRIDARE. KOM SNART TILLBAKA!
 
Presentutdelning

Sista kvällen med gänget
 

tisdag 21 augusti 2012

måndag 20 augusti 2012

Där fastän jag är här

I morse fick jag ett sms från grannpojken Kwesiga som ville skicka en liten hälsning. Rart av honom men jag funderade lite över hur han fått tag på mitt svenska nummer eftersom jag sällan använder det i Uganda.

Det visade sig att han fått det ifrån den avskedslapp jag skrev till killarna när jag skulle åka hem och tejpade upp i matrummet eftersom de var i skolan. Ett litet meddelande om att jag skulle sakna dem, att de skulle uppföra sig väl osv och mitt svenska nummer om de skulle behöva få tag på mig.

Nu fick jag reda på att den där lappen har suttit kvar där sen jag åkte och tydligen har grabbarna sagt att de inte ska ta ner den förrän jag är tillbaka igen.

Det krävs inte mycket för att göra mig rörd märker jag.

1 1/2 månad kvar.

söndag 19 augusti 2012

Ombytta roller

Häromdagen var det killarna som gav instruktioner när Quena lärde sig göra chapatis, vilket hon gjorde väldigt fort och fick fina omdömen av både barn och personal. Härligt!

Degen rullas till små bollar...

...som sedan kavlas ut...

...och steks i het panna.

Mums!

lördag 18 augusti 2012

Mer sång från Aje


Aje hade fått låna hem en sångbok från skolan och gav oss några smakprov en kväll. Till exempel en fnittrig version av Amazing grace.






fredag 17 augusti 2012

Tårtjakt

Förra helgen fyllde Ian år och det skulle såklart firas på samma vis som vi firat de andra, det vill säga med tårta, läsk, paket och dans. Bara det att Kabales tårtmakare hade åkt iväg på begravning så det såg ut som om det skulle bli en födelsedag utan tårta ett tag. Jag sa åt Alex att fråga Ian hur han ville göra, om han ville vänta att fira tills det gick att få tag på en tårta eller om vi skulle försöka med en annan sort.

Då svarade Ian att för honom gick det bra om det serverades mandazi (små friterade degklumpar som säljs i varenda liten butik), bara han fick fira sin födelsedag. Ungefär som att säga att det går bra att byta ut prinsesstårta mot knäckebröd, eller inte riktigt, men mariekex då. Inget fel på mariekex, men inte så mycket partyfeeling över det kanske.

När jag hörde vad Ian hade sagt blev jag alldeles varm inombords. Vilken härlig inställning.  

Födelsedagssång

Självklart lyckades Alex hitta en tårta, om än inte likadan som vanligt. Och jag tycker nog han ser ganska nöjd ut, vår Ian.

Dags att skära upp...

...och bjuda på sina gäster.

Sen dans. Bonus att få ha Quena att fira sin födelsedag med!

Det såg ut att ha blivit en lyckad fest till slut.

onsdag 15 augusti 2012

Pärlor

Det har visat sig vara svårt att få tag på pärlor i Kabale. Då gör man sina egna. Åtminstone om man heter Quena och är typ världens mest kreativa tjej. Jag är djupt imponerad.

Vet inte var hon får allt ifrån men jag är väldigt glad för att hon får det och ännu mer glad för att hon delar med sig av sina kunskaper till killarna. Självklart kommer bilder på verken så småningom, tänkte vi kunde ta det när lovet går mot sitt slut och de är färdiga med alla sina workshops.

Quena visar hur man gör pärlor utav pappersremsor

Alla fick göra sina egna pärlor

Kolla vad fina. Ska bli spännande och se vad det ska bli av dem sen.


tisdag 14 augusti 2012

Allt hänger samman

Föregående inlägg om Dan för min tankar till något Alex berättade för mig häromdagen om just Dan. Han är som sagt otrolig på att lära sig nya saker, främst praktiska men han är ett ess i skolan också och älskar att förhöra mig och övriga om något han lärt sig. Ännu roligare tycker han det är om man inte kan svaret. Nu har de tydligen studerat läran om våra grundämnen och han vet därför att guld är en mineral. Och eftersom det har varit OS-tider har det varit mycket snack om just guld, eller guldmedaljer för att vara exakt. Vår käre Dan är lysande på det mesta men han kämpar med sin engelska och har inte uppfattat när de pratat om "medals" utan tagit för givet att de sagt "minerals" eftersom det är vad han lärt sig i skolan när det pratas guld. Därför konstaterade han en dag i förra veckan när de satt och tittade på TV allihopa att Uganda inte vunnit någon mineral, vilket de andra fann väldigt roligt...

...men så sista dagen av de olympiska spelen. När hoppet verkade ute för både mineraler och medaljer överhuvudtaget, hände något som få ugandier räknat med. Deras landsman Steven Kiprotich sprang och vann marathonloppet. Vilken grej! Ugandas första olympiska medalj sedan 1972 då John Akii-Bua vann 400 meter häcklöpning...

...vilket påminner mig om att vi hade en katt när jag var liten. Vet ni vad den hette? Akii-Bua. Det var ett passande namn på det blixtsnabba kattskrället, tyckte min pappa då...

...och här har jag gått och trott att det är en slump att jag hamnat i Uganda.



Det var ju meant to be.

måndag 13 augusti 2012

Dan kan som ingen an...

...laga bollar med höger och vänster hand.

I Kabale har det under lång tid endast funnits två personer som kunnat laga stadens trasiga fotbollar. Två skomakare. Inte nu längre. Dan "the mechanic" har genom att observera dessa yrkesmän, snappat upp tekniken och reparerar nu bollar som om han aldrig gjort annat.

Betalt tar han också (den jäkeln). Vi får i och för sig "kompispris", eftersom det är vi som förser honom med material. Det var ju bussigt av honom. Ha ha.

Nej, allvarligt talat skulle jag gärna betala fullt pris, och mer därtill, för att han ska lära sig något som han möjligtvis kan försörja sig på i framtiden. Fantastiskt kul att han är så duktig och framförallt intresserad av att lära sig nya saker.

Såhär går det till:

Det här behöver man för att laga en boll.

Dan skär upp den punkterade bollen med hjälp av ett rakblad.

Han tar ut tuben, pumpar bollen och doppar den sen i vatten för att se var hålet är.

...sen markeras punkteringarna och tuberna får torka en stund i solen.

Under tiden klipper han ut små gummiflikar som sedan klistras över hålet.


Därefter är det dags att sy ihop bollen igen

Inte lätt att sy i så hårt material men Dan fixar det galant. När det är färdigt pumpas bollarna...

...och är spelklara igen. Kanon!





söndag 12 augusti 2012

Dagens Ivan


Quena tappar en kaka, hon tar snabbt upp den, fortsätter äta och förklarar tresekunders regeln för Ivan.

Quena: If you drop it and you pick it up within three seconds it's ok. If it's more than three seconds u don't pick it up.

Ivan: So u mean that if I drop 5000 uganda shillings on the floor and three seconds pass I should leave it there? ...no, I can not do that.

Pratglad, intelligent, tankspridd men kvicktänkt liten kille med världens största hjärta. Det är vår Ivan det.

Tack snälla Quena för att du delade med dig av ert samtal.

lördag 11 augusti 2012

Lerskulptering

Igår stack våra största grabbar iväg till grannen Benny som bor nära en å och hämtade lera som de sedan ägnade eftermiddagen åt att formge. Kul!

Nåja, inte alla. Stuart (i gult) verkar inte vilja bli skitig om fingrarna och lyssnar på radio med Isaac istället.


Men snart kunde han inte låta bli, Stuart.
Alex, en sann konstnär med lera över hela kroppen.

Titta vad tjusigt. Det blev krukor, tekoppar och djurskulpturer.


Ett helt zoo som nu står och torkar i trädgården

fredag 10 augusti 2012

Vilken bragd!

Svenska herrhandbollslaget alltså. Oj, oj, oj! Vilken bedrift. Jag är otroligt glad och imponerad av deras insats i OS. I Uganda verkar handboll inte vara prio nummer ett, matchen visades inte ens på TV där, lite synd för jag tror det är en sport som skulle falla killarna i smaken.

Finalen på 200 meter med Bolt och Blake igår missade de tyvärr också men av helt andra orsaker. Nämligen elavbrott. Strömmen försvann cirka en minut innan loppet. Föreställ er vilken kalabalik det skulle bli i Sverige om detsamma hade skett här. Ingen kalabalik i Uganda vad jag vet, det hjälper liksom inte. Bara att sucka och konstatera att det inte blir någon final. Gilla läget, helt enkelt.

Det är nog tur att jag inte är i Uganda under OS. Stor risk att det blivit dålig stämning i huset vid blackouts för jag hade garanterat ogillat sådana lägen väldigt, väldigt mycket.

torsdag 9 augusti 2012

Brian facebookar

Meddelande på facebook från Brian, via Quena.

"Hello êmma l great in the name of jesùs christ how are you and how is your life l am just rembêring you their fair play shoes please emma repley in english good bye bye"

Här var det tvära kast minsann.

En hälsning i jesu namn och undran hur jag mår, påminnelse om att jag lovat att kompensera honom för ett par skor som blev stulna från honom i våras och önskan om svar på engelska. Inte lite att ta in på två rader. Men visst fick han svar. På engelska. Nu ska jag snacka lite med Alex om bland annat Brians skoärende. Vi hörs imorgon igen, kära läsare.

Good bye bye.

onsdag 8 augusti 2012

Workshop med Quena

Igår körde Quena återigen armbandsworkshop med killarna, något jag vet att de sett fram emot mycket. Eftersom det är ganska avancerade tekniker hann de inte färdigt igår men fortsätter nästa gång och så fort jag får bilder på resultaten lovar jag att visa er. Jag är säker på att de är otroligt fina. Tack, snälla, snälla Quena för att du tar dig tid att lära killarna detta fina hantverk och för att du förser dem med tråd och pärlor för att kunna slipa på tekniken. Vi är otroligt tacksamma och jag är säker på att de kommer ha stor nytta av dessa kunskaper i framtiden. Fantastiskt!

Quena demonsterar

Fantastiska färger på trådarna. Och en fantastisk Quena med otroligt tålamod som tar sig tid att hjälpa alla att få kläm på hur man ska göra.

Aje speciellt vet jag har längtat efter att få lära sig fler flätningstekniker

tisdag 7 augusti 2012

Rain, rain, go away

Varje gång det regnar i Uganda brukar vi rabbla en barnramsa som killarna har lärt mig.

"Rain, rain, go away. Come back another day. Little children want to play. Rain, rain, go away."

Och vad gör jag här hemma så fort det börjar dugga? Kommer på mig själv mumla "rain, rain..."

På ett eller annat sätt är de alltid med mig. Skitungarna.


Stuart en dag när regnet öste ner.



måndag 6 augusti 2012

Biljardbordet del 4

Färdigt! Och självklart fick Quena äran att testa det nya bordet.

Vem som vann vet jag inte och reglerna blir jag inte heller klok på men det ser kul ut.

söndag 5 augusti 2012

Vi laddar för 100 meters final

Om 45 minuter ungefär är det dags för olympisk final i 100 meter sprint för herrar. En final jag vet att killarna gärna vill se.

Jag: The 100 metres final is at 11:45 pm ugandan time tonight (egentligen 11:50) but I would advice you to have the TV on long before that to be sure not to miss it.

Alex: Ok, yeah, yeah, we will be ready.

Jag: No offense, but I have to say it - Muzungo time. 10 seconds to late and there will be nothing to watch.

Alex. I know, I know.

Skulle kanske sagt halv tolv istället?

(Jag har största förtroende för mina kollegor i alla lägen utom just kanske när det kommer till att hålla tider. Inte bara dem, den ugandiska befolkningen i allmänhet skulle jag säga är "inte experter" på att hålla tider och att pricka in knappa 10 sekunder exakt gör mig lite nervös...)

Ivan the boxer?

Det var visst inte bara Buddhas mamma som åkte på en smäll i veckan, Ivan har också blivit rejält mörbultad. I hans fall handlade det dock om en olyckshändelse. Han sprang helt enkelt och krockade med en skolkamrat på rasten och fick dennes två framtänder på ögonbrynet.

Aj.

Såg ut som en riktig boxare där ett tag, gjorde han,  men svullnaden har gått ner nu och han är så gott som ny igen.

Ett riktigt fult jack men det verkar inte ha varit någon större fara med Ivan. Han har varit med om värre säker, om man säger så.

lördag 4 augusti 2012

Bra förebilder

Våra tre äldsta killar, Alex, Gwanga och Andrew har uppenbarligen insett vikten av utbildning. De tar sin skolgång på största allvar och pluggar alltid hårt. Och det ger resultat, onekligen. Andrew har klättrat nästan 40 placeringar sen förra terminen, Gwanga ligger bland de 30 bästa  i sin årskurs på närmare 300 elever och Alex är nummer två i sin klass. Strålande.

Jag vill inte påstå att de yngre inte är duktiga, tvärtom. de gör också bra ifrån sig men har av naturliga skäl mer spring i benen och mindre intresse för skolböckerna.

Vilka inspirationskällor och förebilder de är, de stora grabbarna.

Bra jobbat killar!


Alex och Gwanga

Andrew


fredag 3 augusti 2012

Buddhas kärlek till sin mamma

Alla våra killar har komplicerade relationer till sina (om befintliga) familjemedlemmar och släktingar. Inte minst Buddha. Han och hans mamma har, gemensamt såväl som individuellt, genomlidit mer än många gör under en livstid och det har gått långa perioder utan att de haft någon kontakt med varandra. Men, det har alltid funnits ett väldigt starkt band mellan de två, trots att relationen varit präglad av mycket misär och elände.

Det märktes inte minst i förrgår när mamman kom till vårt hus med otäcka skador i ansiktet, efter att en främling attackerat henne kvällen innnan. När Buddha såg henne brast han ut i gråt. Sedan ilsknade han till och ville ge sig iväg för att hitta personen som gjort hans mamma illa. En reaktion lätt att förstå, men något Alex och Andrew givetvis inte kunde tillåta. Istället såg de till att mamman fick kontakt med någon som kunde hjälpa henne att göra en polisanmälan, att hon fick transport hem och lite pengar för att få sina skador omsedda.

I helgen ska Buddha antagligen hem och hälsa på henne. Vi får hoppas att hon mår bättre då.


Buddha med sin mamma och sina halvsyskon