söndag 30 september 2012

Sista förberedelserna

Ett snabbt litet inlägg...
...står med grejer upp till knäna som på något magiskt vis snart ska förvandlas till en väska och ett litet handbagage. Och jag är sämst på att packa, eller på att prioritera rättare sagt. Håll tummarna för att de är snälla vid incheckningen imorgon och inte tar så noga på ett par extra kilo, eller tio.

Nästa gång vi hörs är jag, om allt går enligt planerna, på ugandisk mark igen.

Galet.

lördag 29 september 2012

Countryfantaster

Sista kvällen med vännerna här hemma på ett tag och därför slår vi på stort med en utgång. Just nu gör jag mig i ordning och lyssnar på en spellista jag har döpt till "Uganda", där många av de låtar som jag på ett eller annat sätt förknippar med landet, finns representerade.
 

Now playing:  "Islands in the stream" med Kenny Rogers och Dolly Parton.

Va?
 
Lite otippat kan tyckas. Fin låt iofs men jag undrar hur många fler än jag som tänker på Afrika när de hör den. Country och Uganda är väl inte den första kombinationen man kommer att tänka på men faktum är att många där (åtminstone i Kabale) gillar just country och det spelas flitigt på radiostationerna.
 
Stuart är särskilt förtjust och kanske är det där han funnit inspiration till sin stil?


fredag 28 september 2012

Barfotboll

Jag såg John Guidetti på Skavlan nyss när han berättade om hur han bott i Kenya under flera år som barn. Att han brukade spela fotboll barfota och hur han länge föredrog det eftersom man fick bättre känsla och kontakt med bollen.

Det påminner mig om våra killar, särskilt Alex. Jag minns när han fick sina första par fotbollsskor och var så laddad och stolt över att få spela match i dem. Domaren blåste igång spelet men den i vanliga fall blixtsnabbe Alex var sig inte lik. Det såg trögt ut och han verkade väldigt obekväm.

Efter ett par minuter sprang han ut till sidlinjen, tog av sig skorna, såg lite skamsen ut och sa...

"I need to practice more to play with shoes"

Sen kutade tillbaka in barfota och var sitt gamla jag igen.

(Numera är han väldigt bekväm med skor och har dem på i alla fall när det är träning eller match. Skönt. Inte för att jag nödvändigtvis tror man spelar bättre med skor, men för att det minskar risken för skador.)

Alex (nr 23 till höger) under match med vårt sextonårslag.


torsdag 27 september 2012

Språkbarriärer

Jag och min syster var och besökte mormor och morfar idag men hann även förbi farmor en sväng. Hon hade ett paket om hon ville att jag skulle ta med ner till Uganda. Jättegulligt av henne men hon tyckte att det är lite ledsamt att hon nog aldrig får en möjlighet att träffa grabbarna på riktigt.

Jag: Du får komma ner och hälsa på!

Farmor: Ha ha, hur skulle det gå med språket? Jag som bara pratar skånska...

onsdag 26 september 2012

Tandläkarbesök

OBS! Om ni har tandläkarskräck är kanske det här inlägget inget ni uppskattar.
 
Det är en del att stå i nu innan jag ska åka och mitt i alltihopa har jag tandläkartider inbokade hela veckan  eftersom jag, dum som jag är, inte fått tummen ur och bokat tider tidigare under sommaren. Jag har inte haft några besvär så jag har skjutit på det, till sist var det min kära mamma som mer eller mindre tvingade iväg mig. Och det stod klart att det behövs ett par lagningar samt utdragning av en inflammerad visdomstand.
 
Idag var det visdomstandens tur och jag hade i mitt stilla sinne räknat med att det skulle ta kanske 30 minuter att få ut den. Men tandjäkelns rötter satt snett och trångt, dessutom gick den sönder lätt eftersom den var skadad av inflammationen. Den ville inte komma ut helt enkelt och om det inte vore så att jag åker nästa vecka hade man funderat på att remittera mig till tandkirurg istället men det valet fanns inte idag. Tanden skulle ut. Det var både jag, tandläkare och sköterska överens om och TJOFF efter närmare tre timmars kamp gav den äntligen med sig.Vilken pers.
 
Ont gjorde det inte (bedövning fick jag gott om), så ni som ska dra ut tänder behöver inte oroa er för det men obehagligt är det allt och lite snurrig i bollen är jag nu. Men skönt att få det gjort.
 
En eloge till min fina tandläkare och hennes kollegor som inte gav sig och jobbade övertid för att jag ska kunna åka till Uganda nästa vecka. Väldigt rart av dem.

måndag 24 september 2012

Matchhjälten

Det ligger en stor gymnasieskola ganska nära oss och deras internatelever är ofta på fotbollsplanen och tränar eller spelar matcher. Förra helgen föreslog dessa elever, på skoj, att de skulle köra en vänskapsmatch mot våra grabbar och trots att många av våra killar är typ hälften så stora som dem, tvekade de inte en sekund att anta utmaningen. Och på vilket sätt de gjorde det sen. Emma's Boys dundrade in två snabba mål och de stora gossarna stod nog och undrade vad som hände. Tyvärr hann de inte spela klart för det blev mörkt så de var tvungna att bryta efter tjugo minuter och därför hävdade gymnasisterna att vi inte hade vunnit utan att man måste spela en ny match.
 
Igår kom de och knackade på vår grind och undrade om det fanns möjlighet till en returmatch. Det ingick egentligen inte i helgplanerna men det var ju bara att ställa om.
 
De äldre motståndarna var säkra på en överlägsen seger men man ska minsann inte underskatta ett gäng skitungar, det om något har jag lärt mig. Jävlar anamma är ingen bristvara och mycket går på ren vilja. Så också att spela oavgjort mot ett lag som i teorin borde ha slagit oss med minst en handfull mål.
 
Kvitteringen, som bestämde slutresultatet, stod Buddha för när han på en frispark satte 2-2. Han stod också, efter detta frisparksmål, för en målgest som bara han kan leverera. Som en galning flög han runt på planen, tjöt och lyfte upp sina lagkamrater (nej inte tvärtom).
 
Ett glädjefnatt multiplicerat med tio kan man säga. Eller - Buddha i ett nötskal.
 
 
Buddha och Alex efter en matchvinst tidigare i år.



söndag 23 september 2012

Gullunge

Självklart har alla grabbarna säkert växt en del över sommaren, men ingen så mycket som den här lille plutten. Jag finner det svårt att ens föreställa mig hur han nu kryper, att han sitter och snackar med sig själv i sin säng på morgnarna, äter mat med sked, skrattar så att han kiknar och hur stolt han ser ut när han lyckas ställa sig upp och ser världen från ett nytt perspektiv.
 
Mäktigt.
 
 

lördag 22 september 2012

Många fina tips

Tack för svaren på förra inlägget, massor med bra tips som vi självklart kommer att ta hänsyn till och försöka få ihop till en funktionell och informativ hemsida så småningom.
 
Men nu gör jag likt våra kycklingar i Kabale, kryper till kojs...
 
....och säger som grabbarna - Natti, natti!
 
När det börjar skymma spatserar de små liven en efter en uppför stegen. 
 



fredag 21 september 2012

Vad tycker ni?

Vi arbetar på att registrera en insamlingsstiftelse och i samband med det planerar vi även en hemsida som Therese pojkvän ska hjälpa oss att bygga. Fantastiskt snällt av honom. Det är inte något som kommer att bli klart på en dag eller två men vi hoppas att allt ska vara färdigt inom sex månader.
 
Redan nu har vi en ganska bra idé om vilken information och funktioner som ska finnas på hemsidan, men det är oerhört viktigt att vi också får Era åsikter för det är säkert något vi har glömt eller inte tänkt på.
 
Frågan är alltså: Vad vill Ni kunna finna på "Skitungarnas" hemsida?
 
Skriv gärna i kommentarsfältet eller skicka ett mail till skitungarna2011@hotmail.com

torsdag 20 september 2012

Inte bara grabbarna som kan svänga sina lurviga

Såhär fann jag mina kollegor Irene och Stidia med grannfrun Joventa i vårt vardagsrum en dag, dansande till grabbarnas musikvideos.

Härligt! Önskar att jag också hade mer rytm i blodet och nära till spontandans en söndagseftermiddag.

onsdag 19 september 2012

Ivan planerar i god tid

Ivan fick nya skor inför terminsstarten eftersom hans gamla var utslitna. Han var strålande glad över de fina skorna men igår märkte Alex att han fortfarande använde de gamla i skolan, han frågade honom var de nya dojorna var och varför han inte använde dem.

Ivan: I am keeping them in my suitcase (deras plåtlådor som de förvarar personliga ägodelar i).

Alex: Why?

Ivan: Because I don't want them to get old. 
 
Sedan sa han att han vill att de ska vara lika fina när vi ska fira jul som de är nu och därför vill han inte använda dem för mycket.  


Ivan (th) i sina slitna skor. De nya sparas till julfirandet.

tisdag 18 september 2012

Fast food

Chili con carne
 
Tillagningstid i Uganda: Ca 2 1/2 timme
 
Tillagningstid i Sverige: Typ 12 minuter
 
Visst smakar den ugandiska varianten, med chilifrukter från grannens trädgård, obesprutade, närproducerade tomater och bönor från den lokala marknaden, bättre. Det gör den. Men en tolvminutare på burkbönor är fasen inte att förakta, särskilt inte när man kommer hem sent en tisdagskväll och är vrålhungrig.
 
Vad vill jag ha sagt med det då? Vet inte riktigt. Att jag lagade chili con carne och det fick mig att tänka på grabbarna och Kabale.
 
Mindre än två veckor kvar nu.
 
Längtar.

måndag 17 september 2012

Lyckobacken by bAGus

Hösten är här och snart är mössa ett måste. Funderar du på att köpa en ny åt dig själv, dina barn eller  en vän? Då kanske någon av bAGus fräcka varianter faller dig i smaken.
 
Jag hoppas lite extra på att det blir en ur serien Lyckobacken by bAGus för "Våra skitungar" får nämligen 100 kr för varje såld mössa. Inte illa.
 
Gå in och kika på mössorna om ni vill och läs gärna mer om personerna bakom, Ekonördarna på Lyckobacken, kallar de sig.
 
Ekonördar och skitungar - vilket team!
 
 
Här har ni dem - Ekonördarna på Lyckobacken



 
(OBS! Det är endast mössorna ur serien Lyckobacken by bAGus där pengar går till skitungarna. Om ni hellre skulle föredra en annan ur deras sortiment och fortfarande vill hjälpa oss går det såklart bra att skänka pengar till oss som vanligt också.)

söndag 16 september 2012

Tillbaka i Skåne

Nu är jag hemma igen efter ett par intensiva och roliga dagar i Västerås och Stockholm, dagar dels bestående av nytta men också en hel del nöje. Det har varit en ett härlig tur med andra ord.
 
Bland annat besökte jag ju Dennis och hade även förmånen att träffa de lärare och elever på Önstaskolan och Skiljeboskolan i Västerås som med hjälp av honom fått upp ögonen för "våra skitungar" och som i våras på olika sätt samlade in pengar åt oss och planerar att göra detsamma nu i höst. Till exempel som på Skiljeboskolan genom temadagar med namnet "gör en insats" där eleverna själva kommer med idéer på insamlingar och sedan också genomför dem och skitungarna är lyckliga förmånstagare. Kanon ju. Och vilka bra idéer de hade, eleverna. Allt från att ordna disco till att panta burkar och sälja kakor. Fantastiskt kul att barn och ungdomar i samma ålder som våra killar vill hjälpa till, det gör mig jätteglad. Visst ja, ska inte glömma att nämna Hamreskolan i Västerås också som skänkte hur mycket kläder och skor som helst som vi förhoppningsvis också ska lyckas få ner till Uganda inom en inte alltför avlägsen framtid.
 
I Stockholm mötte jag Quena och vi pratade om hur vi eventuellt ska kunna sälja de armband grabbarna blivit så duktiga på att göra. Vi har insett att det inte är helt lätt men vi ska jobba på att hitta en lösning. Att köpa Quenas smycken ska i alla fall gå bra och hon ville gärna att det ska göras på ett sätt som gynnar vårt projekt - så himla kul och generöst av henne! Mer info om det kommer så fort vi vet hur detta samarbete ska se ut.
 
Som jag har sagt så många gånger förr blir jag otroligt glad och rörd och stolt över hur människor över hela landet (och även utanför) ställer upp och försöker hjälpa oss.
 
Vi är så tacksamma.

(Jag har inte haft möjlighet att svara på mail de senaste dagarna men lovar att göra det under morgondagen.)
 
Jag och Dennis berättar om projektet för alla sjätteklassare på Önstaskolan.

Jag tillsammans med två fantastiska tjejer från Skiljeboskolan som hade valt "gör en insats" till förmån för skitungarna som sitt elevens val. Härligt!

Bland annat planerades det disco. Åhh, nostalgi, de där skyltarna minns jag från min egen skoltid (dock inte att det var till förmån för gatubarn - vilken fin utveckling)
 

fredag 14 september 2012

Road trip

Ledsen för dålig uppdatering, är ute och snurrar. Jag och min pappa har varit i Västerås på ett jättetrevligt besök hos Dennis och de skolor han engagerat i att hjälpa skitungarna, nu tar jag mig vidare mot Stockholm där jag ska träffa lite kompisar och förhoppningsvis även Quena.
 
Jag har försökt ett tag att få upp bilder men det vill sig inte.
 
Återkommer när jag hittar bättre uppkoppling eller i värsta fall när jag är hemma igen på söndag kväll.
 
Hoppas att ni förstår.









tisdag 11 september 2012

Slutspurten

När Aje började sjätte klass, i samma veva som vi flyttade till huset, skolkade han mer än han var närvarande. Otaliga timmar har spenderats med att försöka motivera honom till att bruka allvar i skolan och för varje termin har det gått bättre och bättre och bättre.
 
I förra veckan drog sista terminen i sjunde klass igång. Den allra viktigaste under hela grundskolan, menar många, eftersom det är då slutproven skrivs som avgör vilka betyg man får, som i sin tur avgör vilken gymnasieskola man är behörig till.
 
För 1 1/2 år sedan stannade alltså Aje sällan en hel dag i skolan. Nu har  han själv bett om att få göra de övriga sjundeklassarna sällskap på internatskola den sista terminen så att han ska kunna plugga så mycket som möjligt.
 
Om man inte kan kalla det för framsteg så vet jag inte vad.
 
(Mycket har såklart att göra med att han fick byta till en skola där aga väl iofs inte är utrotat men åtminstone betydligt mindre förekommande. Nu håller jag tummarna för att han, Stuart, Brian och Andrew som ju alla går i sjuan ger allt vad de har nu sista terminen och får så fina betyg de bara kan.)
 
 
De verkar ha mycket roligat på Life Bridge Primary School och våra killar har fått många nya kompisar. Här är en bild från en utflykt de gjorde tidigare i år. Aje i gult till vänster tillsammans med sina klasskamrater.
 
 
 

måndag 10 september 2012

3 veckor kvar

Om tre veckor åker jag tillbaka till Uganda och det känns lika overkligt den här gången.
 
Som jag har längtat efter dem.
 
Att det snart är dags att resa innebär att det är en hel del som måste fixas, mestadels roliga saker, som till exempel ytterligare två kära återseenden när jag i veckan först ska besöka Västerås och Dennis och till helgen Quena i Stockholm. Det ska bli superkul!
 
Inte lika roligt (för att det är dyrt) var det att gå till vaccinationsmottagningen idag. Men sjuksköterskan var väldigt trevlig och sa att hon faktiskt hade haft besök av två ungdomar som berättade att de ska ner till oss i Uganda snart. Det måste vara de gymnasieelever från Vipan i Lund (som killarna brevväxlat med) som med sina två lärare kommer och hälsar på oss senare i höst,  något vi ser mycket fram emot.
 
Man snackar alltså om "skitungarna" på alla möjliga ställen - härligt!
 
Det är så vi överlever.
 
 

söndag 9 september 2012

Ministerbesök

Igår var Ugandas premiärminister Amama Mbabazi (lätt att vricka tungan när man försöker säga det namnet) på officiellt besök i Kabale och Emma's Boys var inbjudna att spela en fotbollsmatch som en del av dagens program. Kul! Tyvärr ösregnade det hela eftermiddagen så matchen blev inställd men grabbarna fick en chans att träffa och ta ett foto ihop med ministern och det tyckte de var gott nog. De var så stolta allihopa och pratade långt in på kvällen om hur de skakat hand med självaste premiärministern.
 
Nu är jag, som ni vet, inte per automatik imponerad av så kallade "big people" utan är mer intresserad av vad som finns bakom ett stort namn eller titel. Poliser, rektorer, läkare, präster, politiker etc är människor som man ger stor respekt i Uganda och det har jag inget emot men jag tycker att man ska respektera skolbarnen, sjuksköterskan, bonden och vaktmästaren minst lika mycket. Vad jag menar är att en präst inte nödvändigtvis är en bra person bara för att han är präst och en rektor har inte rätt att kränka en annan människa bara för att han är rektor och ibland utmanar jag grabbarna genom att få dem att berätta varför de tycker att en människa är värd respekt. Kan inte minnas att jag använt mig utav just präster i sådanda diskussioner utan i regel av "Muzungo" (vita/västerländska personer) som ju får enorm, och många gånger oförtjänt, uppmärksamhet och respekt i Uganda. Man får sitta på hedersplats på bröllop och andra tillställningar, gå före i kö på sjukhus etc. Det jag försöker komma fram till är att vi vill uppmuntra killarna till kritiskt tänkade och att reflektera mer över vad som gör en människa till en bra människa. Oj, vad präktigt det låter. Hoppas ni förstår hur jag menar...
 
Tillbaka till Mr. Mbabazi, det jag skrivit ovan har egentligen inget med honom att göra och jag har inga invändningar mot att han skulle vara förtjänt av att behandlas med respekt. Det verkar vara en sympatisk och humoristisk liten "stor" man och det är ju fantastiskt kul att våra killar blir uppmärksammade för sina fotbollstalanger.
 
Synd bara att de aldrig kom till avspark. Next time.
 
Det bjöds på underhållning innan ministern kom.


Här är han - Amama Mbabazi.

Gruppfoto med grabbarna. Tyvärr lite dåligt ljus.

Här vinkar han hejdå när han är på väg ut.
 

lördag 8 september 2012

Klåfingrig Isaac

Gwanga la sig ute i trädgården, spelade mobilspel och njöt av lugnet...
...tills den här lille huliganen fick syn på honom.
 
"Heeeej Gwanga! Va gör du? Ohh en telefon - jag får se."

"Det där va inte schysst..."

"Ha! Got it."
 

fredag 7 september 2012

Ur ett annat perspektiv

När Sydsvenskan skulle skriva om oss, ville de att jag skulle skicka en gruppbild på mig tillsammans med grabbarna. Jag började leta och insåg ganska snart att hitta sådana foton var lättare sagt än gjort. Det finns verkligen inget överflöd av dem eftersom det nästan alltid är jag som är bakom kameran. Får bli bättre på det, vore ju kul att i framtiden titta tillbaka och se att man verkligen var där.

                         Utanför Entebbe Wildlife Education Centre        (Bild: Dennis)

torsdag 6 september 2012

Säkerhetskontroll

Efter vinsterna i fotbollsturneringen firades det på traditionsenligt vis med fest i söndags där killarna fick bjuda in sina lagkamrater. Som alltid när det är fest på gång i Kabale samlas en massa folk utanför i hopp om att kanske få vara med på en hörna. Visst vore det kul om alla fick komma och fira men det går såklart inte och för att försäkra sig om att bara bjudna gäster kom in genom grinden stationerade Gwanga sig där och agerade säkerhetsvakt. Alla som kom in skulle godkännas av honom tydligen, inklusive tränare Andrew som liksom övriga dessutom var tvungen att scannas med metalldetektor. En metalldetektor i form av ett vedträ.
 
Festen var lyckad, grabbarna fortsatte att dansa långt efter att gästerna gått hem. Och fram tills nästa turnering står de här två troféerna fint i vårt vardagsrum.
  

onsdag 5 september 2012

De vann!

Förresten, jag har ju helt glömt att berätta hur det gick för grabbarna i fotbollsturneringen. De vann alltihopa, både U13 och U16 i vardera kategori. Otroligt!

De skickar alla hälsningar till coach Dennis som ju inte var på plats den här gången.

U13-laget och dera supporters firar efter finalvinsten

Prisutdelning

Ambrose vann dessutom målligan och fick ta emot pris från hedersgästen. Bra jobbat!

tisdag 4 september 2012

Sms från Alex


"Ivan  and Ambrose are wondering if they can buy doves. Is that ok?

Var får de allt ifrån?

Vi bestämde oss för att varken säga ja eller nej ännu, utan först titta lite närmare på vad som krävs för att hålla en duva vid liv och på gott humör.

Någon som vet?

måndag 3 september 2012

Tugume och Ivan dekorerar Isaacs säng

Tugume och Ivan gjorde lite fint för Isaac en kväll innan han skulle sova. De tyckte inte att gosedjuren eller "cartoons" som de kallar dem skulle vara i sängen, utan på stolparna. En av dem  är förresten Isaacs morfar och är hela 90 år gammal. 
 
 

 
 
Han sov som en stock sen, Isaac.

söndag 2 september 2012

Stackars Wayne

När jag åker tillbaka till Kabale planerar jag att ta med mig lite presenter till killarna och tänkte att det kunde passa bra med fotbollsplanscher. När det gäller Manchester United-fansen var jag redan klar över att det är Wayne Rooney som är favoriten men frågade för säkerhets skull.

Wayne Rooney - ha! Det var då. Nu är det nyförvärvet Robbie van Persie som gäller. Van Persie som tidigare spelade i Arsenal och var den supporterskarans stora idol men numera raka motsatsen. Det gäller att hänga med i svängarna.

Det verkar man inte ha gjort i posterfabriken där Robbie fortfarande figurerar i nedanstående dräkt.

 Man kanske kan sudda ut klubbmärket?