måndag 31 december 2012

GOTT NYTT ÅR!

Jag hinner inte skriva mycket för jag skulle ha varit på middag typ nu och måste skynda skynda men vill passa på rikta ett STORT OCH INNERLIGT TACK till ALLA NI SOM HJÄLPER OSS. Ni är helt fantastiska och vi önskar er alla ett RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

söndag 30 december 2012

Kampala-Kabale

Det är synd att det är en så dryg resa till och från Kampala, det är nämligen en väldigt spännande stad och jag hade gärna åkt dit oftare. Turen idag tog 8 1/2 timme, ingen höjdare direkt men med härligt sällskap, egen hyrbil och chaufför (istället för de livsfarliga bussarna) och zebra-spotting, var det en av de bättre jag varit med om på sträckan.
 
Grabbarna hade tålmodigt väntat på oss hela dagen och mer eller mindre stormade bilen för att välkomna våra gäster när vi kom fram. Alla utom Isaac som istället borrade in ansiktet i famnen på Aje. Han behöver nog några dagar för att vänja sig vid de nya ansiktena.

Själv behöver jag (och säkert fler med mig) en god natts sömn för att ladda batterierna inför morgondagens nyårsfirande och säger som killarna gjorde när mina föräldrar och syster åkte till sitt hotell för en stund sen: "Natti, natti! See you tomorrow!"

När man åker mellan Kampala och Kabale kör man igenom Lake Mburo National Park och har man tur lyckas man få en glimt av de djur som lever där. Idag hittade vi ett gäng zebror längs vägen.

lördag 29 december 2012

Efterlängtade besökare

Jag är i Kampala för att möta upp mina föräldrar, syster och hennes pojkvän som kommer inatt. Första gången för syrran här, jag undrar vad hon ska tycka ha ha. Underbart kul ska det i alla fall bli att ha dem alla på besök. Det tycker killarna också, de älskar "Mamá och Papá" och mamma och pappa älskar sina "skitungar". Och om lite drygt en vecka kommer Dennis igen också. Som grabbarna har längtat efter dem allihopa.
 
Det kommer bli en start på 2013 vi sent ska glömma.
 
Roligt!


Buddha och pappa förra julen
 

fredag 28 december 2012

Premiärbönor

Vårt nya stora grönsaksland håller fortfarande på att ta sig, men i Ivans lilla land, i hörnan av vår trädgård, är det skördedags. Igår kom han med en hel tallrik nyplockade bönor som han undrade om jag möjligtvis var intresserade av att köpa.
 
Det kunde jag såklart inte motså. Lite överpris fick jag allt betala men det gör man väl när det är första skörden för säsongen?
 
(Kokning av bönorna ingick i priset men "spices and such things" fick jag minsann tillsätta själv.)
 
Ivan visar mig och Alex sina bönor

En hel tallrik plockade han sen åt mig.
 

torsdag 27 december 2012

onsdag 26 december 2012

Varför är Emmanuel hos oss?

Det var inte alls planerat...
 
I söndags var jag och Alex i stan och handlade inför det stundande julfirandet. Ut från en av de få lokala små supermarkets i stan tågade vi med en hel kasse full av julpynt och godis. På verandan utanför butiken satt en gatupojke som vi aldrig sett förut, en liten kille, med trött, tom blick och en tygdocka i handen.
 
Jag vet inte vad jag ska säga... det berörde mig så mycket och julstämningen var som bortblåst.
 
Om det var för att han var så liten. För att han verkade så sorgsen. Dockan. Jag vet inte. Jag menar det finns många gatubarn fortfarande i Kabale och jag har på något sätt "vant" mig vid att se dem varje dag och också lärt mig (även om det tar emot) att inte ge dem varken saker eller pengar eftersom jag vet att de med största sannolikhet går till droger.  Många gatubarn är också på ett eller annat sätt kopplade till andra organisationer och projekt och det gillas inte att man lägger sig i affärer man inte har att göra med, fastän man väldigt ofta kan undra hur dessa s.k. hjälporganisationer egentligen hjälper barnen. Men, det var något med Emmanuel som sa mig att vi nog borde prata lite med honom.
 
Vi tog med honom till en liten restaurang och såg till att han fick äta lunch. Samtidigt ställde vi frågor om hans familj, bakgrund och varför han var på gatan. Vi fick höra att han bott med sina föräldrar i en annan stad tills för ungefär ett år sedan då pappan dog och resten av familjen blev vräkta för att de inte hade råd att betala hyra. Mamman hade inget val än att återvända till Kabale där hon var uppväxt, med sina tre barn (och ett i magen). Väl i Kabale fick hon låna ett hus av några släktingar men mycket mer assistans än så fanns inte. De hade tur att få hjälp med skolavgifter åt Emmanuels storasyster genom en lokal organisation och mamman lyckades själv arbeta ihop pengar för avgifter åt Emmanuel. Men ju längre graviditeten forskred, desto svårare blev det att arbeta och när Emmanuel blev hemskickad från skolan på grund av att han inte betalt fanns det inget annat att göra än att låta honom vara hemma.
 
På grund av extrem fattigdom var det också svårt att hålla barnen mätta och kombinationen av ett barn som är hemma hela dagen utan något att göra och hunger är inte bra. En dag träffade Emmanuel en pojke från sin by som bor på gatan och som lurade med honom dit med löften om mat, pengar och nöjen.
 
Mamman på grund av att hon var höggravid och inte hade råd med transport till stan för att leta efter sonen, fann sig hjälplöst sitta hemma, utom sig av oro.
 
Emmanuel berättade var mamman bodde och vi bestämde oss för att åka dit och prata med henne. När vi kom dit fann vi henne svårt sjuk i sin säng. Alltså, riktigt, riktigt dålig. Jag trodde, utan att överdriva, att hon var döende. Väldigt obehagligt att se en människa lida på det viset och det fanns ingen tvekan om att vi skulle ta henne till sjukhus. Läkarna konstaterade att hon var väldigt illa däran och lade in henne omedelbart varpå vi (efter att ha kontaktat de sociala myndigheterna) sa att Emmanuel kunde bo hos oss tills vidare. Mamman själv berättade att hon hade HIV och läkarna fyllde sedan i (med hennes tillstånd för oss att ta del av hennes journal såklart) att hon led av komplikationer till följd av slarv med mediciner, kosthållning etc. Dessutom hade hon tyfoid, led av blodbrist och hade någon slags vätskeansamling i bröstkorgen som gjorde det väldigt svårt för henne att andas. De senaste dagarna har hon varit väldigt svag och inte förrän idag verkar det som att behandlingen hon fått gett resultat, hon var en helt annan person. Satt upp i sängen med ett stort leende när vi kom och hälsade på med Emmanuel.
 
Hon berättade hur orolig hon varit för sonen och hur mycket hon älskar honom och det gjorde oss så himla glada att se och höra. Emmanuel själv sa att han saknat sin mamma väldigt mycket, att hon alltid tagit väl hand om honom och att det var dumt att rymma till gatan. Han sa att han vill komma hem igen när hon mår bättre. Och det är klart att han ska hem. Vi ska göra allt vi kan för att hålla ihop denna familj. Kanske kan det vara så enkelt som hjälp med skolavgifter, lite bidrag till mat och uppmuntran för att de ska klara sig?
 
Det vore ju alldeles underbart.
 
Vi får se hur det går. Prio ett nu är att mamman kommer på fötter igen, sen får vi ta det därifrån.
 
Emmanuel med sin lillasyter som är hos mamman på sjukhuset. Hans två andra systrar tar hand om sig själva hemma med vakande ögon av en snäll granne.
 
 
 

tisdag 25 december 2012

Emmanuel

Emmanuel, 9 år, är hos oss sen ett par dagar tillbaka. Om hans vistelse blir tillfällig eller parmanent vet vi inte i nuläget. Hans mamma är svårt sjuk och är inlagd på sjukhus. Vi håller tummarna för att hon snart mår bättre, då får vi sitta ner tillsammans med de sociala myndigheterna och komma fram till hur vi bäst kan hjälpa sonen och henne.
 
Historien om hur han hamnat här, tänkte jag berätta imorgon, hoppas det är ok. Just nu är jag nämligen så trött efter allt julfirande och Emmanuels ankomst att jag knappt ser vad jag skriver.
 

 

måndag 24 december 2012

God Jul

Det var inte tänkt att vi skulle fira jul idag, ugandierna själva firar imorgon och den svenska julaftonen tänkte vi hålla när mina föräldrar och syster har kommit. Men lite köttbullar tyckte jag ändå kunde vara på plats för att få lite feeling.
 
Kan vi inte duka fint som gjorde förra julen, undrade killarna.  Även det var tänkt att sparas till imorgon och vår kommande julafton, men vad fasen. Klart vi skulle duka fint.
 
Och plötsligt blev det hur mycket julstämning som helst. Mysigt.
 
Hoppas att ni alla också haft en riktigt fin julafton!
 

söndag 23 december 2012

Det tändes tusen juleljus...

...sen blev det nattsvart.

Igår fick killarna pengar för att gå till stan för att köpa julpynt. De kom tillbaka med ballonger, glitter och blinkade lampor. Väldigt mycket blinkande lampor. Att de redan hade väl fungerande sådana sen förra julen, hade ingen betydelse. Ju mer tivoli, desto bättre, verkade vara temat.

Fem minuter efter att de installerat dem bjöd elledningarna utanför på fyrverkeri. Sedan slocknade hela gatan.

Olyckligt sammanträffande?

lördag 22 december 2012

Forever young

Tillsynes från ingenstans.

Tugume: Emma, I don't want to grow old.

Jag: You don't want to grow old? Why?

Tugume: ...

Jag: How come you don't want to grow old, Tugume?

Tugume: I don't know...

Jag: ...

Tugume: ...but I don't want.

Tankar på livet, och döden. Vanligt i den åldern, det minns jag tydligt från min egen uppväxt. Många funderingar som snurrar i skallen. Otäcka ibland och man kände sig väldigt liten på jorden. Exakt vad som rör sig i huvudet på vår lille pojk, vet jag inte. Vi får ta och luska lite försiktigt, tror jag.

Älskade Tugume.

fredag 21 december 2012

Lekplatspremiär

Vi skulle på möte hos de sociala myndigheterna med Ian och James för att be om råd hur de ska hantera frågan kring den mark de har ärvt av sin pappa. Just nu är det farmodern som brukar den och allt är frid och fröjd men vi är lite oroliga att andra släktingar ska lägga beslag på den när hon inte längre är i livet. Isaac hängde med för att visa dem att han nu kan gå och för att bjuda in dem till sitt dop.
 
Personen vi skulle träffa var sen (vilken överraskning), så vi passade på att gå till en lekplats på ett hotell i närheten medan vi väntade på honom.

 
Vet inte om det är Isaac eller Alex som har roligast

Rutschbana. Lite läskigt men kul.

Det här var riktigt skoj!

Det kittlade nog ordentligt i magen. Isaac skrattade så han kiknade.

Du är nog för liten för gungorna än, sa vi.  Men det gick inte att stoppa honom. En liten åktur blev det

Turneringen har startat

Då var fotbollsturneringen igång igen, höjdpunkten på varje skollov. Liksom sist har vi registrerat tre lag, ett sextonårslag och två trettonårslag. Vid spelarkontrollerna visade det sig att Brian visst får spela med trettonåringarna, de mätte tydligen ungdomarnas ögonhöjd och inte totala längd och det gjorde att han (efter att ha sprungit typ femton varv kring planen för att svettas bort de sista hektona) blev godkänd. Vilken lycka.
 
Sextonåringarna har redan spelat sin första match och vann den med 1-0. Idag spelar de sin andra, samtidigt som de yngre också gör entre. Det blir en eftermiddag på "pitchen" med andra ord.
 
Härligt!
 
 
 

torsdag 20 december 2012

Julskinka i Uganda?

Ugnen växer fram och jag är mäkta imponerad av killen som är ansvarig för att bygga den. Raka motsatsen till den andre fjanten vi först fick tag på.
 
Nästa vecka bör den vara klar och jag fick en liten idé om att man kanske skulle ta och slå till med att göra en julskinka, till det svenska julfirandet vi ska hålla med mina föräldrar och syster, när de kommer efter nyår. Jag har egentligen inte en susning om hur man gör en julskinka, och är rädd att jag tar mig vatten över huvudet, men det borde väl gå? Jag menar, man tillagade väl julskinkor i Sverige långt innan man hade kylskåp, elektriska ugnar och de kom vakuumpackade i butik?
 
Jag googlade lite snabbt och fann att skinkan ska rimmas och kokas och sedan griljeras i ugn. Kan det stämma? Någon som har ett bra recept på hur man tillagar en julskinka från scratch?
 

 
De byggde en grund av tegel, varpå de la en bit plåt och sen tunnan...

..som därefter murades in...

...baktill en öppning där vi ska elda ifrån. Runtom satte de pålar som är tänkta att bära ett enkelt tak som skydd mot regn.

onsdag 19 december 2012

På tal om katter...


...så har en av våra grannar här i Kabale skaffat en liten kattunge (som är kontrollerad av veterinär, ingen vildkatt alltså). Den här kattungen är ute och ränner i vårt kvarter och jagar möss både dag och natt.
 
Det är i alla fall vad grannen tror.
 
Mest är hon nog och busar och myser hos oss. Isaac är väldigt fascinerad av katten, lite som när han såg en swimmingpool häromveckan, han vill vara nära men vågar inte röra.

Killarna hade slocknat framför TV:n igår kväll. Katten lade sig då också tillrätta, i ansiktet på Ivan som i o f s inte märkte ett dugg...
...men för att undvika att skrämma vettet ur honom (och katten) när han vaknade, flyttade vi på den litegrann. Ians rygg var minst lika bekväm.


tisdag 18 december 2012

NI ÄR OTROLIGA!

Oj, oj, oj, vilket stort gensvar vi fått ifrån er läsare, när det gäller att skänka saker till "skitungarna".
 
HELT FANTASTISKT!.
 
Men för att kunna garantera att allt som doneras verkligen kommer ner (och för att inte ge min stackars far en hjärtinfarkt), måste vi nog dra lite i bromsen nu. Jag tänker som så, att vi ger mina föräldrar med flera lite tid att samla in allt fint som ni vill ge bort och låter dem få en överblick av vad vi har fått in. När det är gjort och vi har koll på vad som finns och vad som eventuellt saknas, skriver jag ett nytt inlägg på ämnet och då kan vi möjligtvis köra ännu en insamlingsomgång innan allt skickas till Uganda i januari.
 
ALLA NI UNDERBARA MÄNNISKOR DÄRUTE SOM STÄLLER UPP FÖR OSS - ERT ENGAGEMANG I VÅRA BARN OCH UNGDOMAR ÄR RÖRANDE. VI ÄR GLADA OCH TACKSAMMA!  
 
TUSEN, TUSEN TACK! 
 
Såhär ser mina föräldrars matbord ut för tillfället. Tur att mamma är så duktig på (och faktiskt tycker om) att organisera. Katten vill också ha en tass med i det hela. (Påminn mig att diska skålarna en extra gång innan vi bakar sockerkaka.)
 

lördag 15 december 2012

Har Du något av följande att skänka till skitungarna?

Jag vill påminna igen om Charity Fashion Show som går av stapeln i Folkets Hus Fisksätra ikväll kl. 18.00. Om ni vill och kan vore det himla kul om ni tog er dit.
 
På tal om mode så har vårt lager med kläder och skor sinat rejält och grabbarna är i stort behov utav en uppdatering av sina garderober. Nu är vi så lyckligt lottade att vi även i år lyckats få en frakt sponsrad ner till Uganda. Fantastiskt. Allt Vi behöver göra är att fylla den och det är såklart där vi behöver Er hjälp.
 
Har Ni något att skänka åt "skitungarna", skulle vi vara så tacksamma. Grejerna kommer förmodligen att sändas i slutet av december/början på januari så därför är det lite bråttom. Försändelsen kommer att skickas ifrån Lund och därför vänder vi oss främst till personer i Skåne, om ni har något att skänka, ser vi till att någon kommer och hämtar upp det. Men, vi har sån tur att vi nog får hjälp med insamling på andra håll också, i Stockholm och Västerås, vad jag vet.Transport kan ev fixas även från Göteborg.
 
Så alltså, Skåne, Stockholm, Göteborg och Västerås. Om du befinner dig där och har något du skulle vilja skicka till grabbarna, hör av er till oss så fort som möjligt . Lättast är om ni kontaktar min pappa på johnny.kock@telia.com eftersom det är han som styr upp det hela hemma i Sverige. Men det går också bra att kontakta mig på skitungarna2011@hotmail.com.
 
Det känns lite girigt att skriva eftersom vi såklart uppskattar allt folk kan tänkas ge bort, men det har efterfrågats en lista över vad vi främst är i behov utav och därför har jag sammanställt en.
 
 
ÖNSKELISTA
 
POJKKLÄDER
Jeans 1-4 år + 10 -17 år
Vardagsbyxor 1-4 år +10-17 år
Träningsbyxor 10-17 år
Vardagsshorts 10-17 år
Träningsshorts 10-17 år
Badshorts 10-17 år
Bodies 12-24 mån
Overall/Pyjamas 12-24 mån
T-shirt kort ärm 1-4 år + 10-17 år
T-shirt lång ärm 1-4 år + 10-17 år
Sweatshirts 1-4 år + 10-17 år
Fintröjor/Koftor 1-4 år +10-17 år
Vår/höstjackor 1-4 år + 10-17 år
Regnjackor 10-17 år
Mössor 1-4 år + 10-17 år (Kabale är väldigt kyligt ibland)
Kalsonger 10-17 år (mörka färger)


Cykelbyxor (att ha under shorts när de spelar fotboll) 10-17 år
Strumpor (mörka färger) 1-4 år + 10 17 år
Fotbollsstrumpor 10-17 år
 
SKOR
Gympadojor (att springa i) strl  37-44
Sneakers/Vardagsskor strl 16-23 + 37-44
Fotbollsskor strl 37-44
 
UTBILDNING
Skolväskor
Linjaler
Engelsk skönlitteratur för barn och ungdomar
Engelska läroböcker för barn och ungdomar
Atlas på engelska
 
SPORT
FOTBOLLAR (Stort behov!)
Tuber till fotbollar
Pump
Flythjälp vid simträning
Simglasögon
Cyklop+simfötter
Skateboard
Inlines
Rackets (tennis, badminston, pingis)
Bollar (tennis, badminton, pingis, volleyboll, basket)
 
SÄKERHET/ELEKTRONIK
Brandvarnare
Brandfilt
Första hjälpen-kit
Febertermometer (sådan som tar temp i örat)
Batterier (gärna uppladdningsbara)
Begagnade laptops
Begagnad skrivare
Begagnad dvd-spelare
Begagnade mp3-spelare
Hörlurar
Begagnad symaskin
 
HUSGERÅD
Grytlappar (silikon)
Ugnssäkra formar
Bakformar
Skärbrädor
Köksknivar
 
TEXTIL
Lakan (helst ej vita)
Sängkläder (helst ej vita
Matta med bilbanemotiv för barn
 
FÄRG , FORM OCH PYSSEL
Vattenfärger
Målarfärger
Penslar
Kritor
Färgpennor
Tuschpennor
Limstift
Häftmassa
Saxar
Pärlor
Lås till halsband/armband
 
SPEL OCH LEK
Sällskapsspel (som går att förstå även om man inte kan svenska)
Pussel
Leksaker passande 1-4 år
Leksaksbilar
DVD-filmer (eng. tal)
   - Action
   - Komedi
   - Fotboll
   - Barn/ungdomsfilmer
Playstation 2 spel + begagnade kontroller
Fotbollsposters (Arsenal/Manchester United/ FC Barcelona)
 
Lång lista, det blir väldigt tydligt att det krävs en del för att hålla 14 "skitungar" hela, rena och sysselsatta. OM ni har möjlighet att hjälpa oss med något av ovanstående eller om ni har något utöver det som ni tror skulle vara till nytta här, snälla hör av er så fort som möjligt.
Vi kör kontaktuppgifterna igen:
TACK PÅ FÖRHAND OCH TREVLIG HELG PÅ ER!


 

fredag 14 december 2012

Dramalektion

Idag drog jullovets dans- och dramaträning igång. Tanken är att killarna, liksom förra året, ska stå för underhållningen på festen för deras släktingar i januari.

 
Vi har anlitat en dramalärare som ska hålla tio lektioner.

De drog igång att repetera en pjäs direkt. Aje spelar mamma och Stuart en alkoholiserad pappa.

Sonen deras, i form utav Ivan, uppför sig tydligen inte ordentligt...

...och om inget görs är det risk att han börjar umgås med de vilda gatubarnen.

Porträtterad utav bland annat Buddha.
Dan spelar en lärare som ska försöka hjälpa familjen så att stackars Ivan inte hamnar på gatan. Hur det går återstår att se...

Lektionen avslutades med traditionell dans...

...som åtminstone en av åskådarna fann underhållande. Vad Isaac tänker, kan man undra.

torsdag 13 december 2012

Det ska böjas i tid...

Han gillar som bekant vatten, vår älskade Isaac, och lät inte Alex och grabbarna vara ifred när de skulle tvätta, förrän vi gav honom en egen balja med vatten och en strumpa att rengöra. 
 
Så göra vi...

...när vi tvättar...

...våra kläder ("tidigt" en torsdags morgon).

onsdag 12 december 2012

Ny ugnsbyggare

Yes, nu har vi äntligen hittat en man som påstår sig kunna bygga en ugn och ta sitt jobb på allvar. Idag satte han igång och det vi såg bådade gott för framtiden, tyckte jag. Han verkar veta vad han snackar om, men jag var skeptisk, det ska medges, när han kom släpandes på en plåttunna. Det är alltså den som ska förvandlas,med hjälp av bland annat tegel, sand, lera och hans specialaringrediens - kodynga. En touch av gödsel i murbruket som ska omgärda det hela ska tydligen minska risken för sprickor.
 
Spännande.

Min första tanke var, kommer inte färgen att smälta av hettan eller skapa giftig rök? Nej, nej, no worries svarade han. Hmm... Jag hoppas han vet vad han gör.

tisdag 11 december 2012

Brianmetoden?

Nästa vecka drar fotbollsturneringen, som spelas varje skollov, igång. På torsdag ska lag och spelare registreras och eftersom det är många i Uganda som inte har födelsebevis och man inte kan veta hur gamla de är, bestäms det vilken åldersklass man tillhör genom att man adderar längden (i cm) med vikten (i kilo). I  kategorin "under 13 år" får summan av vikt+längd inte överstiga 200.
 
När vi körde en test med grabbarna fann vi att Brian numera hamnar på 207, det vill säga att han inte kommer att få spela med trettonåringarna. Nyheter han inte var så glad över att höra eftersom han varit lite av en stjärna i just det laget.
 
Brian: I can diet.
 
Jag: Ha ha, seven kilograms in three days? No way.
 
Brian: I can do it.
 
Den mirakelkuren hade han i och för sig gärna fått dela med sig av om det lyckats men självklart tillåter vi honom inte köra någon extrembantning här. Han får helt enkelt acceptera att han växer och ställa in sig på att spela med de stora killarna i vårt sextonårslag istället.
 
(Och han verkade ha glömt besvikelsen och övergivit alla tankar på viktminskning lagom till middagen serverades.)

måndag 10 december 2012

Pingisbord

Jag har många gånger tänkt på hur kul det skulle vara att ha ett pingisbord i huset men varje gång kommit fram till att det dels vore alldeles för dyrt att köpa ett, dessutom vet jag inte var vi skulle förvara det. Gissa om jag blev glad när jag, i en liten butik här i Kabale, hittade ett portabelt pingiskit med nät som går att fästa på i princip vilket bord som helst. Vårt matsalsbord har nu ännu en funktion.
 
Mycket uppskattat av både mig och grabbarna.
 
 
Brian i en duell mot Buddha.

söndag 9 december 2012

Charity Fashion Show

Förresten, om ni har möjlighet tycker jag att ni på lördag, den 15:e december, ska ta er till Folkets Hus i Fisksätra, där kommer nämligen  Wonder Women Sorority Club (WWSC) att hålla en modevisning till förmån för Emma & Therese Childrens's Project, det vill säga skitungarna. Fantastiskt roligt och hedrande att de valt att stötta oss. Det är vi oerhört glada och tacksamma för.
 
Tusen tack!
 
 
"För andra året i rad ska Wonder Women Sorority Club (WWSC) anordna en Fashion Show. Det blir alltså en repris av förra årets välgörenhetssuccé. Den här gången ska det blir större, bättre och mer pengar ska samlas in till välgörenhet.
 
Charity Fashion Show
I år kommer den spektakulära galan att äga rum den 15 december i Fisksätra Folkets Hus. Genom att bjuda på en späckad helkväll med mode och underhållning hoppas WWSC locka publiken till frivilliga donationer. På catwalken kommer såväl välkända märken som lokala designers visas upp. Under kvällen kommer det också att finnas försäljning av mat från världens alla hörn. I år ska WWSC även satsa på att få större företag att skänka pengar. Alla intäkter kommer oavkortat gå till välgörenhet. Förra året lyckades WWSC samla in 15000 kr till en skola i Kibera, utanför Nairobi. 
 
WWSC - det här är vi!
Wonder Women Sorority Club är en grupp tjejer i åldrarna 16-25 år från Fisksätra som inspirerar och stöttar varandra i att skapa en idé och utveckla tankar. Gruppen träffas varje vecka i olika lokaler i Fisksätra, och driver därifrån olika projekt. Tidigare har WWSC bl.a. haft workshops om ungdomsvåld, anordnat disco för Fisksätras ungdomar och samarbetat med lokala idrotts- och kulturföreningar för att stärka samhällsdeltagandet bland invånarna i området. Vi har även som tidigare nämnt ordnat en otroligt lyckad modeshow för välgörenhet, en talangshow och hjälpt till att planera och utför Internationella Festen i Fisksätra 2011. WWSC vill visa omvärlden att unga tjejer tillsammans kan påverka och bidra till en positiv samhällsutveckling.
 
Vem skickas pengarna till?
I år ska WWSC skicka pengarna som samlas in till ett projekt som heter Emma& Therese Children’s Project. "

Badutflykt

Det var så varmt idag så vi bestämde oss för att gå och bada med grabbarna. Isaac hängde med, inte för att det var tänkt att han skulle bada utan för att avlasta Irene lite, men även han slängde av sig kläderna och kände lite på vattnet från kanten. 
 
De stora killarna hoppade i plurret så fort vi kom fram.

Isaac sprattlade som bara den där han satt i mitt knä och ville närmare poolen så vi bestämde oss för att klä av honom för att han inte skulle bli alldeles genomblöt.

Alex tog honom till poolkanten och provade att doppa hans fötter i vattnet. Det var INTE populärt.

Nej, hoppa i ville han inte...

...men gärna vara så nära kanten som möjligt och kolla vad de andra gjorde.
Sitta och gotta sig i solen var också skönt.

Spännande att titta på hur det plaskas.

Sämre kan man ha det.


Det mulnade till så vi beslöt oss för att traska hemåt. Isaac hade fin utsikt...

...och höll ett stadigt grepp i sin "kärra".

Tugume fick också skjuts.

lördag 8 december 2012

Oväntad match

Ett av, vad jag förstår, Kampalas främsta ungdomslag i fotboll är på träningsläger i Kabale och idag letade de efter ett lag att spela en vänskapsmatch mot. Någon tipsade om oss och strax innan lunch fick vi ett samtal med förfrågan om vi kunde ställa upp i eftermiddag.

Det är inte ofta vi tackar nej till något fotbollsrelaterat och idag var inget undantag. Självklart ville killarna spela och de gjorde bra ifrån oss också, kan jag meddela. 2-2 blev slutresultatet, vilket jag tycker är mer än godkänt mot ett så etablerat lag.

Ännu bättre var att vi dessutom blev erbjudna boende (om inte gratis så betydligt billigare än hotell) för hela laget om vi nån gång vill delta i en fotbollsturnering i Kampala. OM vi vill? Det vore ju fantastiskt kul!

Något att se fram emot nästa år.


Lagen pustar ut efter en hård match.

fredag 7 december 2012

Fredag kväll

Här mår vi som bäst, tror jag. Delandes historier kring elden i väntan på att maten ska bli klar.
 
Mys. 
 

torsdag 6 december 2012

Dopförberedelser

Isaac är inte döpt än och många här i Kabale har undrat när det ska bli av. Nu är det bestämt att det ska ske söndagen den 6:e januari 2013, samtidigt som han fyller ett år, vi firar två år i huset och vi ska ha vår årliga jullovsfest för barnens släktingar. Dessutom kommer mina föräldrar och syster vara på plats, det blir en jäkla tillställning. Skoj!
 
Men samtidigt mycket att ordna.
 
Som att till exempel boka kyrka och präst. Jag mötte prästen i tisdags och då sa han att han gärna skulle vilja göra ett hembesök. Ja, det går väl bra, sa jag. Idag kom han tillsammans med två andra kyrknissar och höll predikan för oss i över två timmar. Sen påstod han att jag måste komma på thanksgiving party på söndag, att vi ska få hålla en gudstjänst någon gång, att vi måste sätta upp bibelcitat i huset, att alla killar måste konfirmeras och att det konfirmationsklasser ska hållas på tisdagar hädanefter. Phuh, vi som bara ville ha en präst att döpa Isaac. Jag, Andrew och Alex satt bara och gapade och ingen av oss hade mod att säga emot. Hå hå, hur ska vi ta oss ur det här då? Det finns inte en chans att någon av oss tänker hålla i en gudstjänst, det är en sak som är säker. 
 
Visst ja. Som grädde på moset fick jag ett nytt namn också av prästen. Det var väldigt fint av honom, namnet han gav mig betydde "räddare" eller något i den stilen, men det klingar nog bättre på rukiga än svenska.
 
Vill ni höra?
 
Musahora.
 
Emma "Musahora" Kock. How do you do?
 
Jösses.