söndag 31 mars 2013

Just nu

Vi har fullt hus här. Nästan alla våra fantastiska "skitungar" är hos oss idag för att fira påsk. Såhär såg de ut för en liten stund sen innan de begav sig till kyrkan med Andrew.

Isaac, jag, Alex, Irene och Stidia stannar hemma och förbereder för det fortsatta firandet. Det vankas ugnslagad kyckling med friterad potatis, sallad och guacamole och påsktårta (eller sockerkaka, vi får se vad vi hinner med). I eftermiddag ska de runt i Kabale och hälsa på sina familjer/släktingar sen möts vi upp här för middag, lekar och dans. Så kul!

Glad påsk önskar vi Er allihopa!

(Jag ska förresten så fort som möjligt göra en ny presentation av alla barnen så att det blir lättare för Er att hänga med när jag skriver om dem.)

 
Det är fullt hus som sagt, 21 barn har sov här i natt. Här är de redo för kyrkan, de som ville fick ta på sig sina kostymer.

...och för en liten stund sen anslöt lille Ian. Även han väldigt stilig i sin kostym.

På väg till kyrkan. Isaac vinkade av med Alex...

...och mig (inte lika glammig som barnen). Stidia busar med Isaac som vanligt, ingen kan få honom att skratta så mycket som hon. Underbart att se de två ihop.



lördag 30 mars 2013

Påskturnering

I förmiddags spelade våra yngsta killar en fotbollscup anordnad utav en lokal läkare som nyligen också startat en organisation för utsatta barn. Gissa vem som kammade hem bucklan?

Uppvärmning

Lilleman skulle självklart vara med
Spelarna skakar hand innan matchstart

Vi hade en rejäl hejaklack men vår största supporter var som vanligt Johnny.

Buddha höll nollan i alla matcher och blev utsedd till bästa målvakt.

Segerjubel


fredag 29 mars 2013

Om Daughter, Mark och Zakayo

Jag är ledsen att informationen om de nya barnen har dröjt. Vi har knappt hängt med i svängarna själva. Det var inte planerat att vi skulle ta in fler just nu. Jag inser att jag säger det varje gång det kommer nya barn men det är väl egentligen av den enkla anledningen att det inte går att planera för exakt när och hur det är lämpligast att ta in fler. Nödsituationer dyker upp när man minst anar det.

Den här gången började det med att vi fick höra att Ian och James lillasyster, Immaculate eller "Daughter" som hon kallas, hade rymt från mormoderns hus där hon bor. Hon hittades arbetandes som servitris på en liten restaurang/bar. I berusat tillstånd, ska tilläggas.

Daughter är 12 år gammal.

Vi har vetat sedan tidigare att hon saknar sina bröder och att hon inte varit helt bekväm med sin boendesituation. Nu verkade det ha kulminerat och ju äldre hon blir desto mer "envis" (för att använda mormoderns uttryck) blir hon. När vi hörde om den senaste incidenten insåg vi att det var på väg att gå utför på riktigt och kontaktade mormodern och hennes moster. De var arga, frustrerade och uppgivna över allt som skett och därför kom vi med förslaget om att se om vi kunde få en internatplats åt henne på storebrödernas skola. Det visade sig vara en lösning som både de, Daughter och brorsorna är helnöjda med.

Mark och Zakayo är båda före detta gatupojkar som har bott på en annan organisation i stan sedan ungefär ett år tillbaka. För ett par dagar sedan fick vi höra att den verksamheten ska läggas ner och att barnen kommer bli tvungna att flytta därifrån. Anledningen har vi inte blivit helt klara över, vi får varierande versioner beroende på vem vi pratar med. Jag gissar att det handlar om pengar och/eller bristande motivation hos de som drivit projektet men jag ska låta bli att spekulera för mycket. I alla fall har det gått ut ett "nödrop" via kyrkan och de sociala myndigheterna till andra organisationer med en vädjan om att de som kan ta hand om ett eller flera av barnen ombeds göra så. Eftersom vi redan hade i planerna att göra rum för fler under året kände vi självklart att vi borde ställa upp. Att se barn som en gång varit på gatan, bli "räddade" och sedan hamna där igen vore helt fruktansvärt. Därför sa vi att vi kunde ta emot två stycken och i samråd med våra grabbar, ansvarig på den andra organisationen samt de sociala myndigheterna bestämdes det att det skulle bli Mark och Zakayo som får flytta in till oss.

Vi vet att en del av de andra barnen som bor där ska eller har redan flyttat hem till familj/släktingar och ska få hjälp med skolavgifter etc från andra organisationer och några verksamheter har, liksom vi, också sagt att de kan ta hand om en eller flera så förhoppningsvis slipper vi se några av barnen på gatan igen. 

Igår flyttade de som sagt in och i morse tog vi med dem för en hälsokontroll. Friska som nötkärnor är de båda två.

Härligt.

De fick bl.a. lämna blodprov där man testade de vanligaste sjukdomarna i Uganda dvs. Malaria, tyfoid och HIV. De var inte helt bekväma när de såg sprutan...

...Zakayo knöt näven när det skulle stickas och håller alltså inte på att ge sköterskan en smocka.

torsdag 28 mars 2013

Välkomna Mark och Zakayo!

Ikväll flyttade de in, Mark och Zakayo, båda 13 år gamla. Helt nya ansikten är de inte, de känner båda våra grabbar sen innan och knappt hann de komma in i huset förrän killarna drog i dem för att visa var de skulle sova. Nu sitter de och berättar rövarhistorier och skrattar så de kiknar. 

Det blir bra det här hoppas jag.

Inlines eller "skateboard shoes" som man säger här ville Mark och Zakayo såklart prova.

onsdag 27 mars 2013

Snabba ryck

Nu blev det mycket här på en gång...

Jag har tre nyheter att dela med mig av, nämligen att vi utökar projektet med tre barn. Två pojkar som, om allt går som planerat, flyttar in hos oss imorgon. Samt Ian och James lillasyster som vi har har skaffat en internatplats åt på killarnas skola Lifebridge.

Det var inte planerat att det skulle rekryteras såhär fort men är det kris så är det och då får man vara lite flexibel och försöka hjälpa till om man kan, tänker vi.

Exakt vad som ligger bakom dessa hastiga beslut och såklart en närmare presentation av de nya barnen kommer så fort som möjligt. 


Ian och James lillasyster, Immaculate, eller "daughter" som alla kallar henne går numera på samma skola som sina storebröder.

tisdag 26 mars 2013

Francis levererar

Vi kikade in hos Francis på St Joseph's Vocational Community College (där han studerar för att bli rörläggare) igår för att säga hej och lämna lite grejer. Han berättade att han trivs väldigt bra och visade stolt de första två tentorna han skrivit. 61 respektive 72 % rätt. Klart godkänt och hans lärare berömde honom och sa att han klarade förvånansvärt bra med tanke på att han "bara" har grundskoleutbildning och de flesta andra har gått O'level (fyra år) i secondary school innan de påbörjar det här programmet.

Bra jobbat, Francis!


måndag 25 mars 2013

Ännu mer bakande

I helgen gav vi brödbakandet ett försök, formfranska (utan form) blev det minsann. Att använda torrjäst gick över förväntan, tack för de fina tipsen ni gav oss.


Aje blandade ingredienserna och satte igång att knåda...


...medan Benny...

...Ambrose...

...och mina kollegor turades om att hugga ved. 

Jag dansade segerdansen när jag såg hur fint degen hade jäst.

Aje ville gå och spela fotboll och lämnade över stafettpinnen till Dan som hjälpte mig att baka ut degen.

Sex limpor blev det...

som Dan, efter en andra jäsning, skjutsade in i ugnen.

Och såhär blev slutresultatet.

söndag 24 mars 2013

Ny mössa även till Ian

Idag har lille Ian varit och hälsat på oss och vi fick chans att ge också honom en fin mössa ifrån Marina och MiMa Collection (vi glömde det sist när vi hälsade på honom sist) så nu matchar han Isaac.

Sötnosar.

Ians fostermamma, Evelyn, hälsar och tackar så mycket!


Ian, Andrew och Isaac

lördag 23 mars 2013

fredag 22 mars 2013

Råttjakt

Vi har en objuden gäst i huset i form utav en giganstisk råtta. Igår var jag säker på att den befann sig på mitt rum och begärde förstärkning. Råttan lyckades fly däremot fångades 4 vuxna möss och jag vet inte hur många små musbebisar. Vi tror att de är så många eftersom det är regnperiod nu och att de därför söker sig inomhus.

Det här är vyn från där jag sitter på skrivbordet med fötterna på en stol och gallskriker medan stackars Ivan och Dan jagar råtta och möss för allt det är värda. Typiskt kvinnligt att bete sig på det viset? Jag vet i fasen. Är ganska säger på att min käre far hade agerat likadant...

Ivan blockerar dörren...

...medan Dan sveper med en kvast under soffan för att tvinga ut de små liven.

torsdag 21 mars 2013

Isaacs ordförråd

Isaac har börjat prata så smått, eller härma ljud rättare sagt.

Exempel från hans ordlista:

Heeeeeey - Alltså hey men han går bara med på att säga det med många eeee. 
Ay Ay - så som grannflickan Kathrine säger Isaac och som blivit en smeknamn för honom.
Pampa - Blöja (här kallar man blöjor för pampers)
Baba - Förkortning av Gobaba som är ett smeknamn för Ivan
Mma - Emma (och när jag hör det smälter jag såklart)

Att han förstår vad han säger, vet i tusan, men kul är det och det lär inte dröja länge innan han verkligen börjar prata.

Gullunge.

Här är han, stora killen, i ännu en utav Irenes fantasifulla outfits. Tigersparkdräkt, foppatofflor och Ivans röda läderväst för att hålla värmen. Fashion.

onsdag 20 mars 2013

Den var ny

Jag är van vid att det är mycket prat om Gud och Jesus här (och respekterar att den kristna tron är en väldigt viktig bit i många ugandiers liv) men häromdagen höjde jag en aning på ögonbrynen och spetsade öronen lite extra när Ivan sjöng en glad barnvisa. Hörde jag rätt?

Ivan: "JESUS is a winner man, a winner man, a winner man! SATAN is a loser man, a loser man, a loser man!"

Jag: That one I have never heard before. You learnt it at church?

Ivan: No, at school. 

Jag: Ah, in class?

Ivan: Yes.

Men de som inte är kristna då, tänkte jag för mig själv. Är de också tvungna att tralla med? Sen vet jag såklart att det även i svenska skolor är vanligt att man sjunger psalmer, firar jul etc (så var det när jag växte upp i alla fall) och det finns det (enligt mig med rätta) delade meningar om. Men att höra grundskoleelever sjunga sånger om Satan har åtminstone aldrig jag varit med om tidigare, varken här eller hemma i Sverige.  





tisdag 19 mars 2013

Tiderna förändras

Det här har blivit en väldigt vanlig syn på sistone, varenda kväll står gymnasiekillarna och stryker sina uniformer till perfektion. Hårda skolregler? Sträng rektor? Nej, anledningen stavas G I R L S. De gillar tydligen inte skrynkliga brallor.

Ja, jag säger då det...

För några månader sen, när Brian fortfarande gick i grundskolan, var han definitivt inte lika brydd över hur välstrykt uniformen var.


måndag 18 mars 2013

Bakglädje

Stort tack till alla Er som skänker pengar och som stöttar på andra sätt. Ni är fantastiska och vi skulle inte kunna bedriva vår verksamhet utan Er hjälp.

Som ni vet har vi ju nu fått fart på vår ugn och det har hos mig uppstått något jag inte kan beskriva som annat än bakglädje. Lite förvånande eftersom jag hemma inte alls är ett fan av att baka utan mer av matlagning. Förutom scones har vi nu också provat både kladd-, socker- och morotskaka. Kanelbullar, gaffelkakor och kolasnittar. Grabbarna som gillar allt som går att stoppa i munnen, i synnerhet sötsaker, klagar ju inte direkt över den nya trenden men vi får nog lugna ner oss snart och begränsa bakandet av just kakor, bullar etc till helgmys och födelsedagar innan vi själva börjar svälla här. 

Däremot skulle jag tycka det vore spännande att prova att baka bröd, men jag har svårt att hitta något bra recept. Kanske Ni har tips på lättbakade bröd med torrjäst eller bakpulver och begränsat antal ingredienser? Vi har inte tillgång till kli, frön, nötter, kryddor, filmjölk och allt vad det nu är man bakar med hemma och inte heller någon fancy bakmaskin utan får hålla oss till nävarna och gammalt hederligt vetemjöl. Sitter ni på något enkelt, bra recept får ni hemskt gärna dela med er. 

Vi är så fokuserade när vi bakar (och njuter av resultaten) att vi helt glömmer kameran, därför har jag inte så många bilder att bjuda på men ett par stycken hittade jag i alla fall.

Pensling av kanelbullar. Något att pensla med hade vi inte så vi provade med en tandborste (oanvänd såklart), det gick sådär och det slutat med att jag använde fingrarna istället. Vi får gå till järnhandlaren och köpa en målarpensel. Kavel hade vi inte heller någon men en tom glasflaska funkade hur bra som helst.

Kolasnittar

Gaffelkakor
Igår kväll efter söndagsmiddagen bjöds det på supergod sockerkaka.


onsdag 13 mars 2013

Kan Du skänka några kronor åt våra älskade skitungar?

Det är svårt att skriva om planer för framtiden gällande projektet eftersom all eventuell utveckling kostar pengar och vi är som bekant inte garanterade några pengar från någon. Vi är hela tiden beroende av att Ni, fina, fina läsare skjuter till lite pengar när Ni kan, samt att vi har tur att då och då få en skjuts av till exempel ett skolprojekt, företag, kyrka eller förening.

Vi gör alltid en övervägning när det gäller att utveckla vår verksamhet. Har vi råd med det här? Går det att fortsätta på lång sikt? Om svaret är nej eller tveksamt avvaktar vi i regel. Till exempel undviker vi att börja sponsra för många barn eftersom vi inte vet om vi kan göra det under en lång tid. Hade vi kunnat hjälpa alla i behov av hjälp så hade vi självklart velat göra det men det går tyvärr inte. Vår ambition är kvalitet och långsiktigt tänkande. Vi ser så många projekt runtomkring oss som verkar få hybris, de ska höras och synas överallt och börjar sponsra hur många barn som helst. Ett år senare finns de inte längre och vem drabbas av det? Barnen. 

Jag gör inte något som jag inte tror på till 100 %. Är jag inte övertygad om att vi kan genomföra något så låter vi det vara. 

Som läget ser ut nu är det stabilare än det var i början (peppar, peppar). Ni är många som följer oss, en del skänker pengar regelbundet andra mer sporadiskt. Det är vi så innerligt, innerligt tacksamma för och jag hoppas att Ni vet att Era bidrag, vartenda ett av dem, är så otroligt viktigt för vår överlevnad. Utan Er går det inte. Det gör inte det. Är tanken att vi inte ska utveckla eller förändra alls? Självklart inte. Vi har många drömmar och ambitioner och jag är motiverad till tusen att fortsätta arbeta med alla nuvarande och förhoppningsvis även framtida "skitungar" men vi kommer att ta det i den takt vi känner att vi mäktar med och se till att vi inte tar oss an något vi inte kan hantera. 

Under 2013 planerar vi följande:

- Att ta in ytterligare barn i huset (två till fyra stycken). För att ha plats för fler barn måste mitt rum användas och därför kommer jag, när jag återvänder i oktober (åker hem och jobbar under sommaren som vanligt), att flytta till en lägenhet som ligger rakt över gatan från vårt hus. Där kommer också vårt kontor att finnas och lägenheten är även tänkt att fungera som "utslussningsboende" för våra äldsta killar när den tiden är mogen. De behöver snart mer frihet och eget ansvar men vi tror det kan vara bra för dem att fortfarande ha nära till huset och oss. Och bra för oss att kunna ha lite koll innan det är dags för dem att stå på helt egna ben. 

- Vi kommer att arrangera en egen fotbollsturnering i maj, vilket ska bli väldigt spännande. Om det blir lyckat är det eventuellt något som kan bli återkommande under skolloven. Den turnering som tidigare varit där har varit kantad av många problem och vi har ofta fått komma in och assistera för att det ska kunna gå runt och vi har blivit ombedda många gånger att ta över. Vi har sagt att vi ska prova en gång och se hur det går sen får vi se om folk vill att vi ska fortsätta. Ett nytt inslag den här gången kommer att vara en ny kategori med flicklag (om vi lyckas hitta tillräckligt med tjejer som är intresserade av att spela.)

- Göra mer efterforskningar kring den problematik ugandiska flickor möter och se hur vi i framtiden ska kunna hjälpa fler tjejer.

- Arbeta med att återförena gatubarn med sina familjer likt vi gjorde med Emmanuel. Självklart bör barn, om det är möjligt, bo hos sina egna familjer och om vi fångar upp barn innan de hunnit etablera sig på gatan tror jag det är enklare. Ofta är det ganska små medel som krävs för att ställa något tillrätta. Det kan handla om brist på skolavgifter eller mat och då är det såklart bättre att stötta med sådana saker istället för att låta barnet bo hos oss. Ju längre tid ett barn spenderar på gatan desto svårare är det att gå tillbaka till "normala" familjeförhållanden. Vissa barn, ska också sägas, kan inte bo hemma hos sina familjer på grund av andra orsaker exempelvis våld, missbruk, psykisk/fysisk ohälsa etc hos föräldrarna eller vårdnadshavarna. Vår tanke är att försöka, tillsammans med myndigheter och förhoppningsvis även andra organisationer, kartlägga de barn som verkligen behöver rehabilitering och ett annat boende från de som kan bo hemma.

- Få vår stiftelse registrerad och även en hemsida lanserad med lättillgänglig information om vårt arbete. Det tar tyvärr längre tid än beräknat, stiftelsen för att vi har svårt att hitta en revisor vi har råd med och hemsidan på grund av att Therese pojkvän (som ska bygga den åt oss) blev allvarligt sjuk i höstas och därför inte kunnat arbeta med den som han planerat. Han är bättre nu, tack och lov.

Vad kommer att hända med Isaac?

När det gäller Isaac vill jag i nuläget inte säga för mycket eftersom ingenting är bestämt ännu men tanken är inte att han ska bo på barnhem i all evighet. Dock vill jag poängtera att han är en väldigt lycklig liten kille som har extremt många personer omkring sig som älskar och vill honom väl och jag tror inte han far illa av att bo här ett tag till. Många är fästa vid honom och det finns mer än en av de som arbetar här samt personer i vår närhet som har sagt att de i framtiden skulle kunna tänka sig att ta hand om honom som sin egen och det är på det viset jag hoppas att det blir. Att han får en egen "förälder" men att han fortfarande har mycket kontakt med sina brorsor. När något är bestämt kommer vi självklart att informera Er om läget. Det ska också tilläggas att vi självklart inte på egen hand kan bestämma om hans framtid, i slutändan är det upp till de sociala myndigheterna i Kabale att avgöra var han har det bäst. Vi planerar också att se till att utredningen kring hur och av vem han övergavs går framåt så att han kan få tillgång till den informationen när han är mogen för det.


Det är så läget ser ut just nu. Vi är som sagt oerhört glada och tacksamma för all den hjälp och det stöd Ni ger oss men också ödmjuka inför det faktum att vi inte kan ta det för givet. Vi kan bara hoppas att Ni förstår vilken viktig roll Ni spelar i de här barnen och ungdomarnas liv och att verkligheten är sådan att vi faktiskt inte kan fortsätta utan Er. 

Om Du kan och vill, snälla skänk en slant. Varenda krona är viktig. 

HANDELSBANKEN 
CLEARINGNUMMER: 6759
KONTONUMMER: 726 881 732 

Ivan sniffandes lim på Kabales gator, våren 2010.

Tack vara Er, har Ivan och de andra fått sin barndom tillbaka.


tisdag 12 mars 2013

Fotbollsskada

I söndags var det bestämt att vi skulle spela en vänskapsmatch mot en gymnasieskola i Kabale. Vad vi inte visste var att de skulle vägra att spela på någon av de närliggande fotbollsplanerna, utan tvungen ville använda skolans gräsmatta.

Det var minst sagt annorlunda att spela på en lutande plan med träd och gropar lite överallt men det stoppade inte grabbarna som vann med 2-1. Tyvärr resulterade matchen också i en fotskada för Ayebare. Han har fått en liten fraktur och måste nu gå gipsad. Det hade såklart kunnat hända varomhelst, men visst ökar risken för skador när man spelar på en sådan plan, därför har vi bestämt att vi ska stå på oss nästa gång och insistera på annan plan.

Någon större fara verkar det inte vara med Aje trots skada. Jag hör att gipset går hem hos tjejerna i skolan. Hå hå.

Inte helt lätt att spela match på en sån här plan.

Aje får ta sig runt på kryckor ett par veckor. Vi får hoppas att han blir bra efter det så att han snart kan lira fotboll igen.

måndag 11 mars 2013

Besök hos Emmanuel och Daphine

I lördags var det visiting day på Quality Primary School och vi var där för att hälsa på Emmanuel och Daphine tillsammans med Tugume, Dan (Daphines bröder) samt Emmanuels mamma och lillasyster. 

Det var trevligt och båda trivs bra där, särskilt med sina husmödrar som tar jättebra hand om dem. Mindre glad var tyvärr Daphine över att hon hade blivit nerflyttad en klass för att hon inte gjort så bra ifrån sig som skolan önskat sig på de prov som gjorts. Jag blev alldeles chockad när jag hörde det. Sen blev jag förbannad. Hur fasen kan man flytta ner någon en klass en månad in på läsåret. Utan att informera varken föräldrar eller oss om saken. Vi gick genast och frågade efter rektorn men han var tyvärr inte på plats så idag åkte vi tillbaka och jag kan väl säga att han inte hade mycket att sätta emot när jag förklarade situationen, att det bara gått ett par veckor och om det ska vara tal om att gå om någon klass ska det i så fall vara femte (fjärde har hon redan gått ut med godkända betyg) och det kan minsann inte avgöras förrän i slutet av året. Imorgon är Daphine tillbaka i femte klass där hon hör hemma igen.

Vi sa till henne att nu ge allt vad hon kan och visa de där lärarna att hon visst har vad som krävs. 

 Jag vet att hon kan om hon vill.



Emmanuel med sin klasskompis och husmor.

Vi träffade hans lärare som sa att han var mycket lovande. Både hans mamma och jagvar mycket stolta över honom.

Hela gänget

Daphine med sin husmor som hon tycker väldigt mycket om och som nu också har lovat att ringa oss om det är några bekymmer igen när det gäller hennes skolgång.

söndag 10 mars 2013

Året med Isaac del 2

OKTOBER 2012

Jag var så glad över att komma tillbaka igen i oktober och du gav mig ett varmt välkomnande.

Det var en betydligt större Isaac än den jag lämnade i slutet på maj men samma härliga livsglädje. Här busar du med Ivan och Tugume.

Och här är du världens sötaste lille tiger.

NOVEMBER 2012

Du lärde dig att vinka och gör det fortfarande så fort någon säger "Bye, bye!"

Att bada är vekligen något av det bästa du vet och du blir riktigt ilsken när det är dags att gå upp.

Du vill vara med överallt. Här värmer killarna upp inför en fotbollsmatch...

Vi hejade på
Men kossorna var minst lika intressanta som matchen.

Tittut! Den här synen möter mig ibland när jag sitter vid datorn på mitt rum.

Första stegen

DECEMBER 2012

Vi fick besök av en kattunge och du var mycket fascinerad men lite rädd.

Du hjälper gärna till med tvätten.

Och ser ut så här när du springer emot oss och vill kramas.

På juldagen besökte du kyrkan för första gången. Det var till en början ingen hit. Åtminstone inte när det gällde att ta en gruppbild.

Men väl inne i kyrkan var du tyst som en mus och tittade och lyssnade intensivt när det sjöngs.

Lekplatspremiär

Men det krävs egentligen inga lekplatser för att roa dig. En plasttunna går minst lika bra.
JANUARI 2013

Vi firade svensk jul i början på januari när "Mama och Papa" var här. Du fick julklapp från Aina i Sverige och blev så glad.

Och julgranen var himla spännande att titta på
Som vanligt vill du göra allt de stora gör och när de firade efter prisutdelning i vår interna fotbollsturnering gjorde du likadant.

I januari döptes du också. Eftersom du älska vatten var det såklart en baggis när prästen skvätte vatten i pannan på dig.

Alex, jag och grabbarna pratade i kyrkan men det hörde du inte för då hade du slocknat.

Vi tackade alla som hade kommit för att uppmärksamma din dag. Se så många de var! Och de dansade för att hylla dig.
Och dansade gjorde du med på dopfesten hemma i trädgården.

Dans tar på krafterna. Då är det tur man har en Stidia redo med flaskan.

Vår snälla granne hade bakat fantastiska tårtor i din ära...


...och för att vi som organisation fyllde två år. Det var en dag vi nog aldrig kommer glömma.

En något mindre glamourös men underbar vardag har vi också. Här äter du vattenmelon för första gången.

Ibland trillar du och slår dig och för det mesta reser du dig upp och fortsätter lattja men en dag gick det illa och kunde ha slutat i katastrof. Du brände dig i ansiktet på ett strykjärn som ingen visste var igång. Jag tror aldrig jag har blivit så rädd, Isaac. Som tur var skadades inte ögonen och bränmärkena läkte fint och försvinner förhoppningsvis helt med tiden.
FEBRUARI 2013
 
I februari åkte vi på många utflykter. Bland annat till Mbarara.
Vi höll varandra sällskap under bussfärden

I Mbarara badade vi. Här är du tillsammans med Dennis som också var med.

Luftslott. Vilken grej. Här är du tillsammans med Gwanga.

Vi var också på utflykt en dag vid Kabale Hot springs.



En dag njöt vi av solen vid lake bunyonyi

Vi hade det så mysigt

Och ville aldrig att dagen skulle ta slut

Du skaffade fler kompisar. Här är du med Emmanuels syster Trust.
Och här tillsammans med grannarna Blessed och Kathrine.

Du har lärt dig att hålla nappflaskan själv.

MARS 2013

Tårta är gott

På affärslunch

Nu kan du åka rutschkanautan att någon håller i dig.

Bära stora fotbollar kan du också och klappar vilt med händerna när de stora killarna spelar match.

På väg mot nya äventyr med James 2013-03-10. To be continued...