fredag 31 maj 2013

Aptitretande

De här första dagarna på Alex Sverige-vistelse har vi inte haft något direkt program spikat utan mest kört sightseeing och gjort vad som fallit oss in. Idag blev det badhusbesök. Väldigt kul. Inte minst när vi skulle ta en fika och Alex läste på menyn i kafeterian.
 
Alex: HOT DOG?!
 
Jag: Huh?
 
Alex: They serve DOGS?
 
Jag: Hahaha

torsdag 30 maj 2013

Tournament paramedic

Mycket snack om fotboll men jag ska inte glömma att berätta att vi faktiskt har en stjärna inom helt andra områden också. Vår Andrew gillar visserligen att titta på fotboll men är inte så intresserad av att spela själv och var inte intressead av att delta i turneringen.  När vi frågade om han istället ville agera vår officiella sjukvårdare för att ge första hjälpen åt spelarskador sken han upp som en sol. Det ville han väldigt gärna och han har utfört sin uppgift med bravur.
 
Dessutom kan jag också stolt meddela att han (liksom många av våra barn och ungdomar) gjort bra ifrån sig i skolan under första terminen. Elfte bästa elev av 298, närmare bestämt.
 
Vilken prestation och vilken kille.
 
Andrew in action

Han har assisterat många spelare under turneringens gång
 

onsdag 29 maj 2013

Från ett fotbollstokigt hushåll till ett annat

Äntligen är vi i Sverige och det var så härligt att träffa familjen igen. Mycket tid att sitta ner och prata har det dock inte blivit. vi begav oss i princip direkt från flygplatsen till Swedbank Stadium i Malmö där MFF mötte HIF. Jag är omgiven av fotbollstokar vart jag än befinner mig känns det som. 

Nu är vi helt slut och ser fram emot en god natts sömn.

Alex första intryck av Sverige: I thought it would be crowded, many people in the streets, but it is very quiet and peaceful.

Ja, det får man ju säga om man jämför med Kampala.


måndag 27 maj 2013

Glimtar från gårdagen

Lite bilder från gårdagens finaler i ETCP Kabale Youth Football Tournament. Det var en fantastiskt härlig dag med vackert väder och mycket åskådare. En bonus var att både våra grabbar upp till 14 och 17 vann sin kategori. Segern i tjejernas turnering gick till ett lag som heter Chrisc/La liga Girls.

Tjejerna inledde dagens matcher

Glädjescener vid slutsignalen

Denne lille rackaren ville såklart inte missa dagens händelser men var tvungen att ta en liten eftermiddagslur för att orka med. Otroligt skönt med vagn.

Pojkar upp till 14. Emma's Boys A vs. Baptist B.

Hyllningscermoni för Joab, 16 år, som ju så tragiskt gick bort för en vecka sedan.

Prisbordet

Vårt upp till 17-lag med fans firar efter segern.

Dags för prisutdelning. Hedersgäst var Kabales Community Development Officer som var väldigt glad över arrangemanget.

Förväntansfulla pristagare

Vinnaren i målligan fick ett par fotbollsskor och ett diplom

Det hade hunnit bli mörkt innan de stora grabbarna fick ta emot sitt pris men de var lika glada för det. Och jag med =) Stort tack till alla Er som skänker pengar och saker till oss och gör det möjligt för oss att arrangera roliga event som denna fotbollsturnering.

lördag 25 maj 2013

Snart dags att lämna...

Packa för hemresa, fixa allt praktiskt med personalen innan jag åker, organisera morgondagens final och efterföljande lagfest, förbereda alla för skolstart på måndag. Det är ganska mycket nu så om ni inte hör ifrån mig imorgon hoppas jag att ni inte tar illa upp. 

Sent imorgon kväll lämnar jag Kabale för den här gången. En trevlig nyhet är att min kollega Alex ska följa med till Sverige på besök, vilket ska bli väldigt spännande. Det är ett kombinerat privat- och officiellt besök och det är en resa som har varit planerad sedan cirka ett år tillbaka. Alltså inget som hastigt bestämts nu fastän det kan verka så eftersom jag inte skrivit om det i bloggen. Anledningen till det är för att hans visum inte varit klart och därför har vi inte kunnat vara helt hundra på att resan skulle bli av. Men nu är allt färdigt och på tisdag natt flyger vi från Entebbe. Jag vill också tillägga, för att undvika spekulationer, att Alex har sparat pengar länge för att kunna göra den här resan. ETCP som arbetsgivare har bidragit med ungefär 2500 kr, pengar för all den övertid han har jobbat, han har knappt haft en ledig dag sedan januari 2011. Han ska bo hos mina föräldrar och de kommer också att stå för alla kostnader under hans vistelse. Förutom att "turista" kommer Alex, tillsammans med mig, representera organisationen på en rad möten och tillställningar och vi har även flera studiebesök inplanerade.

Min kollega Andrew kommer att ta över Alex roll här när han är ledig och vi har två vikarier som ska hjälpa till när han är borta. Vår grannfru Joventa samt en kille som heter Moses som är fotbollsdomare och nära vän till projektet. 

Grabbarna är såklart lite sotis men de unnar verkligen Alex den här resan och har lovat att uppföra sig väl. De har också sagt att de i framtiden själva vill ha ett jobb där de kan tjäna pengar och resa. 

Bra inställning, tycker jag.


fredag 24 maj 2013

Diplomverkstad

För någon månad sen hade vi möte med alla tränare för att höra med dem vad de önskade skulle finnas med i en ungdomsturnering i fotboll. Kvalificerade domare, första hjälpen tillgängligt och priser till segrarna är några av de förslag vi har tagit till vara på.

Ett annat var att många spelare skulle bli så glada om de fick något slags bevis på att de deltagit, ett diplom eller liknande. Det ska väl inte behöva vara så svårt eller dyrt att fixa, tänkte jag, och lovade att vi skulle ordna det. 

Insåg jag då att det var närmare 400 diplom som skulle fyllas i? Det kan jag inte ha gjort. 

Ja, det är väl bara att kavla upp ärmarna och sätta igång...

Trevlig fredag!


Jag ska inte gnälla för jag tycker faktiskt den här sortens sysslor är ganska behagliga...

...men storleken på högen skrämmer mig lite.

torsdag 23 maj 2013

Vidare till final

Vår fotbollsturnering har som sagt fortsatt enligt schema, trots det hemska som inträffat men med tysta minuter inför varje match för att hedra pojken som dog. Vi är nu inne i slutfasen. Våra allra yngsta spelare i Emma's Boys B åkte tyvärr ut igår efter förlust i sin kvartsfinal, men för våra två andra lag går det väldigt bra. Emma's Boys A vann sin kvartsfinal överlägset och spelar semi imorgon. Våra stora grabbar i 17-års laget spelade nyss sin semi-final och vann med 1-0 vilket innebär att de redan är klara för finalspel på Kabale Stadium på söndag.

Skoj!

Emma's Boys sjuttonårslag i nya snygga matchtröjor som Dennis med familj och vänner i Västerås har skaffa åt oss tillsammans med en massa annan fotbollsutrustning. Lovar att visa mer en annan dag. Stort TACK Dennis!

onsdag 22 maj 2013

Ingen olycka

Dödsorsaken för pojken som tillhörde ett av lagen i vår turnering och som hittades död i måndags är nu fastställd. Han blev strypt och dumpades sedan i floden där han hittades. Fruktansvärt.

Begravningen har ägt rum och ska man tro pratet som gick bland de sörjande och upprörda deltagarna bör man leta efter den skyldige i pojkens allra närmsta krets. Det vill säga bland hans släktingar. Polisen har satt igång en utredning och det rapporteras om fallet på radio men med de knappa resurser som finns här kommer det nog dessvärre bli väldigt svårt att få svar på vem som gjort detta mot pojken och varför. 

Otroligt sorgligt alltihopa och frustrerande att veta vilken teknik och kunskap det finns kring att utreda våldsbrott som detta och att det inte finns tillgängligt här. 

Personen eller personerna bakom kommer alltså med stor sannolikhet att gå fria. 

Fy fan. 

Tyst minut innan en av dagens matcher


tisdag 21 maj 2013

Sorgliga besked

Igår nåddes vi av det väldigt tragiska beskedet att en av spelarna i fotbollsturneringen avlidit, han hittades död i en flod i närheten av sin hemby en bit utanför Kabale. 

Dödsorsak är inte fastställd. Pojken var föräldralös och släktingar hade planerat att begrava honom redan idag. De påstår att han förmodligen tog livet av sig. Vi, tillsammans med pojkens tränare samt den organisation som sponsrade pojken med skolavgifter har krävt en obduktion och polisutredning innan begravning. Detta efter att vi besökte hemmet igår och pratade med ögonvittnen som sa att pojkens händer var bundna när de fann honom i vattnet. Samt att han enligt uppgift inte hade svalt något vatten, vilket bör tyda på (säger jag med erfarenhet endast från polisserier och kriminalromaner) att han förmodligen var död innan han hamnade där. 

Overkligt och så obeskrivligt sorgligt. 

För några dagar sen såg vi honom spela fotboll och nu finns han inte mer. 

Det går inte att ta in riktigt. 

(Efter samtal med hans tränare, turneringens domare och andra medarbetare har vi beslutat att vi ska fortsätta vårt spelprogram men att vi ska hålla en tyst minut inför varje match och att vi ska hålla en hyllningsceremoni för honom vid söndagens finalspel.)


söndag 19 maj 2013

Polarna tar en fika

I vardagsrummet.

Jag: Eh, what are you doing?

Tugume: Having tea.

Jag: Be VERY careful so you don't fall down. Tugume: Yes

"Vad är det hon håller? En kamera minsann."

"Ge mig!" 

lördag 18 maj 2013

Nya madrasser

Tre tjejer vid namn Sara, Charlotte och Frida har under året haft som sitt projektarbete i gymnasiet att samla in pengar åt "skitungarna" De har hållit loppis, sålt korv, bakverk, jul- och påskkransar med mera och fått in hela 4350 kr. Fantastiskt. Vi hade kommit överens om att pengarna skulle gå till att köpa nya madrasser till huset eftersom de gamla är väldigt slitna och några rentav trasiga. På grund av cirkusen med containern har det dröjt men nu har vi äntligen kunnat andas ut och igår köptes det in 16 nya madrasser till killarnas stora förtjusning. Pengarna som blev över ska användas till att göra slitstarka fodral åt de bitar vi kan använda av deras gamla madrasser så att de kan ha dem på golvet i vardagsrummet när de tittar på TV.

Tack snälla tjejer! Vi är så glada!

Huvudlös madrassbärare


Vi hyrde en pickup, lastade alla madrasser och begav oss hemåt...

...killarna kom rusande från alla håll och kanter och började genast lasta av dem...

...vi staplade dem balkongen. Vill nämligen först att de städar sina rum ordentligt, att vi ser till att de gamla tas om hand och att de kan bädda med rena sängkläder. Imorgon ska de i sängarna.

Det var kul att leka uppe på madrasserna såklart.

fredag 17 maj 2013

Hushållsassistenten Isaac

Behöver du hjälp med tvätt, matlagning eller städning? Isaac ställer gärna upp. Undrar hur länge det intresset håller i sig...

Det ser inte bra ut för ryggen det där. Jag vet. Vi har moppar på skaft också men Stidia föredrar det här sättet...

...det är så i princip alla gör här när de städar och man hör förvånansvärt få som klagar över värk.

torsdag 16 maj 2013

TACK!

Nu är första omgången (av många framöver) kläder och skor utdelade till ett väldigt glatt gäng. Vilka fina saker alltså. Helt otroligt. Tyvärr blir bildkvaliteten inte bra såhär på kvällskvisten och den nya kameran hade vi glömt ladda. Typiskt. Stort tack till alla er som har skänkt, håll utkik efter era grejer och hojta gärna till om ni får syn på dem. Alltid kul att veta var de kommer ifrån.



onsdag 15 maj 2013

Det drar ihop sig...

Det närmar sig hemresa för min del. Om två veckor åker jag till Sverige för att spendera sommaren där. Jobba, träffa familj, vänner och förhoppningsvis få lite semester också. Alltid vemodigt när det börjar bli dags att bryta upp men vi har rutin på det där nu så det är ingen jättestor grej. Grabbarna vet att jag måste hem och jobba, att jag vill träffa mina nära och kära och de vet också att jag kommer tillbaka inom en inte alltför avlägsen framtid.

Lite annorlunda kommer det dock bli när jag kommer igen. Då ska jag ju, som nämnt tidigare, inte bo i huset utan i en lägenhet tvärs över gatan. Detta för att göra ordentligt med plats för våra nykomlingar som ännu inte har egna sängar.

Grabbarna vet att jag ska flytta.

Pojke A: Emma, when you shift to the apartment I am going to come and visit you EVERYDAY.

Jag: Ahh, that's very nice of you. 

Pojke B: It's because his girlfriend also stays in that building. 

Haha. Skitunge.

tisdag 14 maj 2013

Prästbesök

Prästen som döpte Isaac gjorde i morse en oanmäld drop-in hos oss. Just då satt flera av killarna på verandan och pluggade, trots att det är lov (de har fått hemuppgifter att lösa under skoluppehållet), till prästens stora förtjusning. Åhh, vilka ambitiösa unga herrar, utbrast han, och höjde dem till skyarna.

Resten av skaran satt inne och spelade Playstation. Det såg inte prästen och av någon anledning var det ingen av oss som upplyste honom om det heller.

Skenheliga? Vi?
 
Outside

Inside

måndag 13 maj 2013

Waz up?


Ny overall, brillor, kärra OCH privatchaufför. Han har det bra, vår lille Isaac. Tack snälla "Pingvinkvinnan" för den fina sulkyn. 

söndag 12 maj 2013

Hur går det i fotbollen?

En läsare undrar hur det går i fotbollsturneringen. Som arrangör kan jag säga att det är lite stressigt men otroligt kul. Jag gillar ju att fixa och dona. Vi har nu avslutat gruppspel för de yngsta grabbarna och båda våra lag spelade kanonbra och har kvalificerat sig till slutspel. Nu får de vila en vecka. Imorgon är det de stora grabbarnas tur att ge sig ut på planen för deras gruppspel. Veckan därpå kör vi kvarts- och semifinaler, då ansluter även flicklagen. Söndagen den 26:e maj är det le grand finale på Kabale Stadium för alla kategorier.


Emma's Boys B med Mark, Tugume, Ian , Ivan och Zakayo. 

Emma's Boys A med James, Ayebare, Brian, Ambrose och min kollega Andrew som är tränare för alla våra fotbollslag.

In action. Det har varit gott om åskådare också vilket är kul. Förhoppningsvis blir fler sugna på att ansluta nästa turnering.

fredag 10 maj 2013

Jag finner knappt ord...

Mitt hopp om mänskligheten hade, efter turerna med vår försändelse, dalat betydligt. Det är nu tillbaka. Och det med råge. Vilken gensvar och vilka fantastiskt generösa människor Ni är. Jag är i chock och vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Vi är så otroligt rörda och tacksamma för det stöd Ni visar oss och jag kommer aldrig i mitt liv att glömma det här. I början av veckan satt jag och grät över en, för mig då, omöjlig situation och idag rinner tårarna istället av glädje. Tänk vad fint livet kan vara ibland. 

Hur mycket har kommit in då? Trilla inte av stolarna nu (det gjorde nästan jag). 

Från kl 20:54 i tisdags kväll fram till kl 15:27 nu i eftermiddag har det gjorts 412 insättningar till oss och totalt har Ni skänkt:

134 067 KR

Ofattbart. De här pengarna kommer såklart täcka införselskatten av containern och så mycket mer därtill och jag kan garantera Er att varenda öre går oavkortat till "skitungarna" på Emma & Therese Children's Project. Tack allihopa för att Ni gör livet ljusare för utsatta barn. 

En annan glad nyhet är att containern igår ÄNTLIGEN kunde lämna tullen i Kampala och har nu nått oss. Och även där höll jag på att trilla av stolen. Visst har jag hört att det var mycket grejer på väg och jag har sett packlistan men fick ändå en smärre chock när lastbilen öppnades och det börjades lastas av bananlådor. Herregud. Nu har vi ett lager som kommer räcka lång tid framöver och jag kan också lova att vi ska se till att fler än våra barn får ta del av de fina saker som skickats.

TACK IGEN ALLA NI SOM DONERAT SAKER TILL OSS OCH NI SOM SKÄNKT PENGAR NU NÄR DET KRISADE. 

Vilka hjältar ni är. 

Tack även alla ni som spridit budskapet om vår svåra situation vidare. En särskild eloge till underbara Lotta Gray (Vimmelmamman) som gjorde ett upprop och bad sina bloggsystrar Kenza, Magdalena Graaf, Katrin Zytomierska, Blondinbella, Shatilla Holm, HanaPee och Elaine Eksvärd att skriva om oss. Tusen tack för er hjälp.

Isaac stod som förstenad igår när den stora lastbilen backade in genom vår grind.


Grabbarna var på fotbollsplanen när lastbilen kom vilket nog var tur. Är rädd att de hade velat öppna alla kartonger på en gång och det är inte riktigt det som är tanken. Grejerna är tänkta att hjälpa dem lång tid framöver och kommer att delas ut i omgångar.

Något som inte var inslaget var den här fina rutchbanan som vi satte i trädgården till lillemans stora förtjusning.

Alla grejer inne och ett något misslyckat försök till tackmeddelande till Er. Grabbarna skickar JÄTTESTORA TACK till Sverige! De är så glada och kikar nyfiken in i lådorna så fort de får chansen. Självklart ska de snart få öppna. Vi ska bara försöka få lite översikt på vilka lådor som innehåller vad (min mamma, som packade allt, har som tur är gjort en fin lista och numrerat alla lådor.)

Otroligt mycket grejer. Helt makalöst vad generösa människor det finns. Tack!!!


tisdag 7 maj 2013

NÖDSITUATION: EXTRA INSAMLING

Ni som följt bloggen de senaste veckorna vet vilka turer det varit kring containern innehållande alla fina saker som ni läsare har skänkt till "skitungarna". Senast igår fick vi höra att ett gäng lagerarbetare vid tullen i Kampala, där containern för tillfället står parkerad, hade stulit delar av dess innehåll när de skulle göra en "rutinkoll". Som tur var hade vi skickat dit en av Alex bästa kompisar (som bor i Kampala) för att övervaka det hela, eftersom vi nu är tvungna att vara i Kabale och det var han som lyckades avblåsa aktionen med hjälp av ett par tjänstemän som också arbetar vid tullen. Flera bananlådor återfanns runtom på det stora lagret och till sist återlämnades även två laptops efter både fysiska och verbala hot. Det låter helt vansinnigt men det är tyvärr så verkligheten ser ut här. Vi har lämnat in ett klagomål men jag tvivlar på att någon kommer att lägga någon större vikt vid att utreda saken närmre. 

Vi fick, som ni vet, avslag på ansökan om skattebefrielse från skatteverket och från finansministern, som vi överklagade till, har vi fortfarande inte hört ett knyst. Vi blev därför tvungna att ta ett beslut och det beslut vi fattade var att försöka betala skatten för att få loss containern. Varje dag den står hos tullen tillkommer extra avgifter för lagerplats och nu visar det sig då även att det verkar finnas en överhängande risk för stöld. Containern måste därifrån snarast möjligt. 

Vi hade först fått höra från vår clearingagent (en sådan måste man ha när man löser ut gods, det är de som sköter pappersarbetet och kontakten med rederi, tull, inspektörer etc) att skattesumman skulle bli 12 miljoner uganda shillings, cirka 30 000 kr. Helt galet. Han påstod sig senare ha fått ner det till 7.8 miljoner och sa att det var omöjligt att få det lägre. Då såg vi ingen annan utväg än att försöka samla ihop de pengarna, vi bad om att få dokumenten från tullen där skattesumman var indikerad, vilket agenten först var väldigt tveksam till. Vi förstod varför när vi sen såg summan. 6.056.000 UGX, dryga 6 miljoner shillings. Agenten försökte alltså lura oss på 1,8 miljoner shillings (nästan 5000 kr). När vi såg detta dokument skrapade vi ihop de pengar vi kunde få tag på och betalade så fort som möjligt för att undvika att agenten skulle hitta fler sätt att lura oss. Idag kommer vi även att betala 256 US Dollar till rederiet för någon slags besprutning som gjordes av containern för att ta död på insekter och skadedjur. Utöver det har vi betalt cirka 500.000 UGX för inspektion av container, pappersarbete samt Alex kompis som vi har anlitat för att övervaka processen. Med detta hoppas vi att containern släppa inom de närmsta dagarna.

Nu blev det rörigt ser jag. Kanske enklare om jag omvandlar allt till svenska kronor.

Vi har betalt :
Skatt på godset: Ca 15 200 kr
Besprutning: Ca 1700 kr
Övrigt: Ca 1250 kr

TOTALT: Cirka 18 150 kr

Det har vi alltså gjort halvt i panik i rädsla för att summan ska bli ännu högre om grejerna står kvar hos tullen (eller att de försvinner) och vi har använt oss av de pengar som har skänkts åt "skitungarna" för helt andra ändamål. Mat, husrum, skolavgifter, fotbollsturnering etc etc. Vi tog det beslutet efter att så många av Er skrivit kommentarer och mail till oss om att vi tillsammans ska kunna lösa det här och jag hoppas så innerligt att Ni fortfarande är av samma åsikt. Vi har ingen stor buffert, vi har ingen buffert alls rättare sagt. Alla pengar som skänks går direkt till de kostnader vi har för de barn vi försörjer. Nu har vi varit tvungna att använda stora delar av de pengarna för försöka lösa ut containern. Med andra ord;  vi kommer inte att ha råd att försörja barnen om vi inte får hjälp. Och den hjälpen behövs fort.

Därför vädjar jag till Er. Vi klarar inte det här utan Er. 

Hur kunde det bli såhär tokigt då? Ja, det är en fråga jag ställt mig många gånger de senaste veckorna ska jag säga. När erbjudandet om en sponsrad frakt ner till Uganda kom i höstas fick vi veta att sakerna i princip skulle levereras vid vår dörr och att de skulle stå för alla kostnader på vägen. Därför lämnade jag den biten och undersökte inte närmare vilka regler som gäller och vilka eventuella skattekostnader som finns på såna här försändelser. För ungefär en månad sen fick jag veta att vår sponsor står för allt UTOM skatten på godset. De hade inte räknat med att det skulle blir någon skatt eftersom containern var märkt att vara "utan kommersiellt värde". Ingen skuld ska dock läggas på dem, allt de har gjort har varit med goda intentioner men varken de eller vi hade räknat med den här situationen. När vi för en månad sen fick höra att det skulle komma att bli skattekostnader började vi kampen om att få slippa. Genom våra lokala myndigheter, skatteverket, tullverket, vår clearingagent och till sist då självaste finansministern. Från alla håll har vi fått höra att det är möjligt att slippa skatt och vi har hållit modet och hoppet uppe så gott vi kan men nu verkar det som att slippa skatt eller att få reducerad skatt är lika med att muta en eller flera av ovannämnda. Det har vi inte gjort utan försökt att på laglig väg bli befriade från skatten. Det har inte lyckats och det gör mig så vansinnigt ont. För att jag tycker det är för sorgligt att behöva betala skatt på saker donerat till välgörenhet. För att jag skäms över att Uganda som jag älskar så visar sig från sin sämsta sida. Och, för att jag ska behöva be Er som redan gett oss så mycket om hjälp igen. Men jag ser ingen annan utväg.

Allt jag hoppas på är att barnen inte ska behöva bli lidande av det här och att grejerna i alla fall till slut kan komma på plats.

Om ni kan och vill, snälla hjälp oss genom att sätta in valfri summa (varenda krona är viktig) på

Handelsbanken
Clearingnummer: 6759
Kontonummer: 726 881 732


Märk gärna er insättning med "Container" så kan jag enkelt uppdatera er om hur mycket som kommit in.

Om ni inte har möjlighet att skänka pengar är det även till stor hjälp om informationen åtminstone kan spridas vidare. Vi behöver som sagt all hjälp vi kan få för att lösa det här så att "skitungarna" kan få alla de grejer som skickats åt dem.

Det kommer att bli efterspel av detta, ska tilläggas. Vi har som sagt överklagat till finansministern och ska göra allt vi kan för att gräva djupare och skapa debatt kring den här frågan i Uganda. Kan det verkligen vara så att man ska behöva betala ugandiska myndigheter för att kunna hjälpa de barn som det faktiskt är meningen att de ska hjälpa själva? Och att enda sättet att få slippa är genom att muta någon? Sjukt. 

Packning i Sverige innan avfärd för några månader sen

Nästan en hel container full med saker donerade från massa snälla människor runt om i Sverige till gatubarn och andra utsatta barn i Kabale, Uganda.

Donationer som visade sig bli en ohyggligt dyr historia.


måndag 6 maj 2013

Turneringen har startat

Brist på dramatik lider vi inte av här. Rond jag vet inte vad gällande containern slutade enligt uppgift (vi är ju tillbaka på Kabale och är inte själva på plats hos tullen) nästan i slagsmål när ett gäng lagerarbetare tydligen ville lägga vantarna på en del av våra grejer. Det verkar dock som att de hann stoppas i tid. Phuh! Jag lovar att berätta mer ingående imorgon när jag har all information.

Goda nyheter är i alla fall att turneringen nu är igång. Den här veckan kör vi gruppspel för de yngre spelarna (pojkar upp till 14 år) och nästa vecka är det dags för de äldre (pojkar upp till 17 år). Veckan därpå är det slutspel för alla kategorier och då ansluter även fyra flicklag. Det är riktigt många tjejer som visat intresse för turneringen vilket är jättekul. Vi hoppas att i nästa eventuella turnering kunna få tillräckligt många lag för att köra gruppspel även för tjejerna. 

Kan även berätta att det gick bra för båda våra fjortonårslag idag som båda kammade hem 3 poäng under premiärdagen.





söndag 5 maj 2013

Med reservation för stavfel

De flesta här har förnamn som vi "utlänningar" lätt känner igen. Ivan, Noel, Ali, Edwin, Benjamin, Hassan etc. Deras efternamn eller traditionella namn är däremot en helt annan femma. Då får jag köra pekfingervarianten när jag knappar in turneringens spelarnamn på datorn.

Byryomumeisho
Twongyeirwe
Nkurunungi
Turyagumanawe
Ahambisibwe
Ekinamushabire

Väldigt fina men det gäller att hålla tungan rätt i mun för att få rätt på det.

(Jag antar att en ugandier sagt likadant om han eller hon fått en handfull av våra efternamn att stava)


lördag 4 maj 2013

Spelarregistrering

Idag och imorgon kör vi registrering av alla spelare som ska delta i fotbollsturneringen. Många här saknar födelsebevis och utan det finns inga sätt att kontrollera någons egentliga ålder. Därför brukat man i såna här sammanhang istället sätta gränser vad gäller längd och vikt för att på så sätt få någorlunda jämngamla och stora spelare i varje kategori. 

Jag hade tagit med mig en bok och tänkte att det kunde vara bra när vi fick dötid mellan varven. Oj, vad fel jag hade. Det har gått i ett idag kan jag säga. Men vilket team vi har varit som jobbat. En vägde, en mätte, en räknade ut mått, en tog spelarfoto och en (jag) förde protokoll. Det gick som på löpande band. Härligt. Och otroligt kul att så många vill delta.

Imorgon kör vi alltså igen och på måndag drar turneringen igång. Jippie!

Första stationen: vägning
 
Jag förde protokoll över alla spelare.

fredag 3 maj 2013

Äntligen hemma

Kampen fortsätter för containern, ministeriet ger oss fortfarande inga svar och vi har tyvärr börjat inse att vi nog blir tvungna att släppa den tråden. Det kan ju uppenbarligen ta hur lång tid som helst att få några besked från finansministern och från vad vi har hört kommer det med största sannolikhet ändå att vara ett negativt sådant. Tullen tar nu också betalt för varje dygn som containern står hos dem och det kan leda till stora summor om det dröjer för länge. Vi har varit tvungna att agera, helt enkelt, och ta ett beslut. Vi kan bara hoppas att det är det rätta. Det vi bestämt oss för är att försöka betala skatten. Mutor och sådant som vi iofs vet förekommer här tar jag avstånd från. Ska vi behöva betala så vill jag göra det på rätt sätt och se till att vi får kvitton på varenda öre. På så vis hoppas jag också kunna föra frågan vidare efter det här är över. Jag anser det vara helt vansinnigt att hjälporganisationer ska behöva betala för att få hjälpa. Som tur är verkar det som att den summa vi först fick presenterad för oss inte stämmer. Det handlar snarare om 15-20 000 kr i skatt. Fortfarande väldigt mycket pengar men bättre än 30 000. Vi vet mer på måndag och då kommer jag att informera er precis om vad som gäller och hur mycket pengar vi behöver för att få ut sakerna. Jag hoppas så innerligt att Ni vill hjälpa oss att lösa det här så att barnen inte blir lidande.

Phuh. Ja, vilken pers alltså. Jag ska vara ärlig och säga att jag de senaste dagarna allvarligt funderat på vad jag gör här i Uganda...

Inte minst efter att bussresan igår från Kampala nästan slutade med att jag fick på huvudet av chauffören. Han tyckte tydligen det var en utmärkt idé att köra ifrån Kabale när jag och Alex kämpade som tokar med att lasta av vårt bagage genom det bakersta fönstret på bussen. Jag inuti och han utanför. Hela bussen vrålade STANNA men chauffören gasade vidare varpå jag plöjde mittgången likt en häcklöperska, tog mig fram och skrek honom i örat. Då tvärnitade han. Sen reste han sig upp, tog tag i min handled och drog om. Ouch. Nu får jag mig en smäll på käften, tänkte jag. Inte en helt osannolik avslutning på resan. Fattas bara liksom. 

Som tur var grep många passagerare in och såg till att han släppte mig. Nej, han blev inte skrämd av att jag skrek, vilket kanske hade kunnat vara en förklaring till att reagera som han gjorde. Han var arg för att vi, enligt honom, tog för lång tid på oss att få ut vårt bagage. Som om vi satt och rullade tummarna eller nåt. En normal funtad person hade i ett sånt läge lyft på stjärten och hjälpt till att lasta av men denne man tyckte minsann att det var mer på sin plats att tvinga mig med till Rwanda, som var nästa hållplats. Och sen närapå ge mig en snyting när jag protesterade. Efter en kort stund kom Alex och en taxichaufför flåsande upp på bussen (den hade ju lämnat Alex med hälften av vårt bagage vid busstationen) och chaffisen fick sig ett par väl valda ord innan vi till slut hade fått ut våra väskor och försäkrat oss om att vi inte glömt nåt. Obehaglig upplevelse och jag var ganska skakig när jag, väl hemma, kröp ner i min säng och försökte sova. Satans jävla skitland, tänkte jag innan jag slocknade.

När jag vaknade några timmar senare strålade solen, fåglarna kvittrade. Jag hörde grabbarna skratta i trädgården och när jag kom ut från mitt rum kom Isaac springande i hallen med armarna uppsträckta och tjöt "EEEEMMMMA!"

Där har vi anledningen. Viktigt att komma ihåg när saker och ting känns tungt.

Underbara skitungar. 




Den här lille plutten har både jag och Alex fått massvis av pussar och kramar från idag. Gullunge. De äldre grabbarna är förbi kramstadiet, kan man säga, men var också glada att se oss. Men allra gladast var nog jag.

Nu ska helgen ägnas åt turneringsförberedelser. Skönt att fokusera på något annat ett tag. På måndag tar vi nya tag med tullen.


torsdag 2 maj 2013

Låst läge


Idag var deadline för vi MÅSTE åka tillbaka till Kabale ikväll. Vi har möten imorgon, på lördag och söndag är det spelarregistrering och på måndag drar turneringen igång. Tyvärr åker vi hem utan containern. Den står hos tullen tills finansministeriet kan ge oss svar på om vi måste betala skatt för godset eller ej. Ministeriet som vi besökte förra torsdagen, blev tillsagda att komma igen på fredagen, när vi kom på fredagen sa de att vi skulle få besked på måndag, måndag kom utan besked, tisdag då får ni garanterat svar. Tisdagen gick. Onsdagen likaså eftersom det var helg. Torsdag, idag alltså var vi lovade, LOVADE att ett besked skulle ges.

Vi har varit i kontakt med dem säkert tjugo gånger sen de öppnade i morse. Nu på eftermiddagen sa de att ett beslut ännu inte har tagits. Det kan bli ja, det kan bli nej. Jag vet inte vad de sysslar med, varför det dröjer. Men det här väntandet, att inte få svar, inte kunna agera. Det är riktigt, riktigt jobbigt. Får vi ett ja så är det ju självklarhet vad som händer, om vi får ett nej måste vi jobba på en annan lösning. Men att inte får något svar alls låser oss totalt.

Visst förstår jag att handläggning dröjer men att bli lovad svar gång på gång på gång och sen inte få något. Jag blir galen. Om de hade sagt för en vecka sen att handläggning kommer att ta en vecka så hade vi åkt tillbaka till Kabale för längesen. Då hade vi gjort något bättre av tiden. Det här är slöseri och det är otroligt frustrerande.

Som sagt. Vi måste åka hem men vi kommer att ligga på ministeriet per telefon hela dagen imorgon också. Vi har blivit garanterade besked innan lunch men ni får ursäkta om jag inte tar det för särskilt trovärdig information.