onsdag 31 juli 2013

Glädjeämnen också

Det känns såklart lite trist när grabbarna inte uppför sig och i synnerhet när det handlar om så allvarliga fall som det aktuella. Men, det gäller att försöka tänka positivt och inte glömma att vi faktiskt har 15 andra grabbar som beter sig hur bra som helst. En av de är den "strulpelle" som hade som vana att skolka så mycket förut. Han har inte en enda frånvarodag på hela året och verkar numera trivas som fisken i vattnet i skolan. Som vi kämpade med honom och så nära vi var att ibland ge upp men det gjorde vi inte och det är jag väldigt glad för idag.
 
Vi kommer inte att ge upp den nuvarande "strulisen" heller. Nej, istället måste vi försöka komma underfund med varför det har blivit såhär. Uppenbarligen är det något som inte stämmer för pojken för tillfället. Men vad? Kanske trivs han inte i skolan. Kanske är det något eller någon i huset som stör honom. Kanske är det bara en fas han går igenom. Vi vet inte men gör allt vi kan för att ta reda på det.

tisdag 30 juli 2013

Något jag saknar i Uganda

Det pågår mycket i Kabale just nu när det gäller pojken jag skrev om igår, Alex och Andrew arbetar på alla sätt de kan med att få ordning på det hela. Jag lovar att uppdatera er läsare lite längre fram i veckan om vad som sker i ärendet och hur vi tänker kring det hela. Tack för fina kommentarer.
 
Det känns lite frustrerande att vara så långt borta när något sånt här inträffar, det gör det, men om man jämför med hur jag kände första sommaren jag var hemma är det  en enorm skillnad. Nu känner jag mina ugandiska kollegor på ett helt annat sätt, jag är trygg med dem och är helt övertygad om att de kommer att lösa det här på bästa sätt.
 
För min del handlar det mest om att jobba, äta, sova för tillfället. Jag trivs otroligt bra på mitt sommarjobb och dagarna flyger förbi, femte veckan av åtta just nu sen får vi se om jag åker tillbaka till Uganda direkt eller om jag stannar hemma ett par veckor till. Det beror lite på om flygbolaget låter mig ändra datum på min biljett. Om inte stannar jag hemma tills den 28 september, inte fy skam det heller. Har det kanonbra hos mamma och pappa och sover som en kunglighet . Något jag brukar sakna  i Uganda är min säng och kanske ännu mer känslan av att efter en dusch krypa ner i  en sval säng med nytvättade sängkläder. Något av det bästa jag vet och jag överdoserar här hemma nu kan jag säga för jag vet att det inte är samma grej där nere utan  tvättmaskin  och sköljmedel.
 
Pappa: Ska du bädda rent nu igen? Gjorde du inte det för någon dag sen?
 
Jag: Det gjorde jag kanske...
 
 
 

måndag 29 juli 2013

Ett par steg tillbaka...

Alex är nu tillbaka i Kabale och övergången från semester till arbete var allt annat än mjuk tyvärr. Det har under den senaste veckan uppdagats att en av våra unga herrar har hittat på saker som han inte borde. Det handlar om stöld, skolk och droger. Han har stulit en del grejer från huset som han sedan sålt och använt pengarna till att köpa droger som han tagit när vi trott att han är i skolan. Detta har skett minst en handfull gånger under de senaste två månaderna.
 
Ett bakslag. Mycket tråkigt, men vi försöker hålla modet uppe och se hur vi ska kunna lösa det här. Uppenbart är att vi brustit någonstans. Kanske har det blivit lite mycket för Andrew och vikarien att hålla koll på vilket den här pojken har utnyttjat.
 
Det har hållits husmöte med grabbarna angående detta samt möte med personalen och idag satt Alex med pojken enskilt en lång stund och pratade. Han sa till honom att det givetvis kommer bli konsekvenser av hans handlande men att Alex skulle respektera honom mer om han var öppen med vad han gjort och berätta om det är någon annan som också varit inblandad. Det verkar som att de hade ett bra samtal.
 
Inte roligt när sånt här inträffar men samtidigt vet vi alla som arbetar med grabbarna att det är incidenter vi måste räkna med. Och lära oss av. Det pojken har gjort är totalt oacceptabelt och det måste vi starkt markera. Hur detta görs bäst ska vi diskutera nu de närmsta dagarna.
 
Självklart ska vi göra allt vi kan för att han ska komma på rätt spår igen.
 
 



söndag 28 juli 2013

Azonto

Igår när jag stod vid en busshållplats i Malmö hörde jag ett par barn sjunga på en låt. Azonto! Azonto! gormade de. Oh, den låten gillar jag, tänkte jag. Sen slog det mig, det har ju varit en av de mest populära låtarna i Uganda det senaste året. Grabbarna är tokiga i den och Isaac dansar så fort han hör den. Har den nått Sverige? Eller var det en lycklig slump?
 
Känner ni till den? Om inte - lyssna gärna. Den har livat upp min söndag. Att dammsuga gick bokstavligen som en dans.



lördag 27 juli 2013

Den ugandiska trafiken

Folk frågar mig ibland om jag inte känner mig rädd i Uganda med dess främmande kultur, sjukdomar och så vidare. Nej, svarar jag, det gör jag inte när det kommer till de bitarna. Något jag däremot är livrädd för är trafiken, särskilt bussresorna mellan Kampala och Kabale. Dåliga vägar, dåliga bussar, tillsynes självmordsbenägna chaufförer. Ingen bra kombination.
 
Alex sitter på en av de där bussarna nu på väg hem till Kabale. Ni kan väl hålla en tumme med mig för att han kommer fram välbehållen.
 
Tack.

fredag 26 juli 2013

Knäck i lurarna

På tal om husdjur...

Mina föräldrar har också en katt som de håller väldigt kär.

Alex: Where is Trevor?

Jag: What?

Alex: Have you seen Trevor?

Jag: Who is Trevor?

Alex: The cat.

Jag: You mean Tuva?

Ja, vi pratar visserligen skånska men det där var väl ändå aningen långsökt.

torsdag 25 juli 2013

Hälsningar från Alex

"It is so ar a period of seven weeks that I have spent on Swedish land. It was my first time to come to Europé and Sweden in particular when I landed at Copenhagen Airport aboard Egypt Air after approximately nine hours on the flight and then moved by car to Malmoe, Åkarp with Emma’s parents.
The moment I landed on Scandinavian soil I just felt my body has been introduced into a different part of the world. The seven weeks that I have spent I have travelled and visited a number of places where I have witnessed various things regarding the social and economic setup of Sweden as a country and many differences compared to my own country Uganda. I don’t think I can narrate everything but I will just point out a few areas out of many to show my findings.
Regarding the education system here in Sweden I got an opportunity of visiting two schools, Vipan in Lund and another one in Staffanstorp before the students would break off for holidays. My first question in mind was “why are students not putting on school uniform?”. I quietly asked Emma and she told me that students in Sweden don’t put on uniform. I was surprised since in Uganda it is a law that all nursery, primary and secondary school kids are supposed to put on uniform.  Any kid who happens to appear in school without uniform will automatically be sent back home to put it on.
Then as I had a conversation with one of the teachers I was told that classes commence at 8 am-3 pm Monday-Friday where as in Uganda schools start at 7 am and ends at around 5:30 pm. I just found that kids here don’t spend much time in school compared to Uganda.
I was pleased to see students freely interacting with teachers. In Ugandan schools we lack these student-teacher relationships as some teachers are a bit harsh. And to me, I think another reason could be the use of corporal punishment by teachers in schools where kids usually develop some kind of fear towards teachers.
Still on the social scene, some of you have visited Africa, the precense of a white person, either from Europe or America attracts the eyes and attention of many local people and is in Africa commonly called “Muzungo”. You might not enjoy some free movements around as many children would be constantly screaming “Muzungo!” while others will be shouting “How are you?”. Even many old people, if they get access to you, might start asking where you come from and how you find Uganda/Africa. To me, from the very first time that I came to Sweden, no stranger has ever said “How are you African?”, or ever followed me where I was heading. I just find that everyone is very busy minding his/her own business and you don’t greet strangers anyhow.
Another aspect that I have realized in the Swedish culture is time management, When you make an appointment with someone here I see that people make it exactly on time. In Uganda, people don’t respect time and in case of complaints about this, people have many excuses that they present. For instance someone can be late for a meeting and he/she can give an excuse that there was rain and that he/she had to take shelter.
During my visits to some homes around Sweden, I have discovered that almost every home has a pet, either a cat or a dog. And I can see even that there’s special care for these pets. I have seen packed food for pets in supermarkets, bins for waste along the roads and packed sand for cats which is a complete different situation compared to Uganda. In my country there are very few homes with pets and the majority of those who have it’s dogs. I our culture animals are kept for a purpose, not just as pets. For instance, dogs are mostly kept for security purposes at night while cats are being used to wipeout or hunt down mice and rats in homes.
On the infrastructural facilities, Sweden is very amazing and that is when I realized what it means being a developed country. The roads are of high standard and fantastic, the railway network is unbelievable, people are sailing on the sea on boats. The trains and buses are very efficient and always move on time. I managed to acquire a jojo-card and it has been very easy for me to reach my destinations because of the proper signs which are available on every road and street. It has been my first time to move in a tunnel in a subway and above all so incredible to move under water on the way from Copenhagen to Malmoe. I’ve experienced the most developed transport system I have ever seen. The smooth and wide roads in this country are very special and different compared to our roads in Africa. People in Uganda don’t know what a highway is. For us we think that any road moving from one town to another is a highway, provided there is tarmac or asfalt on it. The roads in Uganda are full of potholes everywhere, you can’t move ten metres without meeting a pothole and we lack highways like the ones you have here in Sweden.
There are some other aspects which I have also noticed. For instance, you have many people who smoke compared to Uganda. And contrary to here it is very strange for us in Uganda to find females smoking in public. It is only men who smoke in public. If a girl does it then there will be too much gossiping about such a person. It has also been strange for me to find many females riding bicycles and most especially old ladies. In Uganda most females do not have that skill of riding bikes and our old ladies would not have the energy.
I have also been able to attend a confirmation ceremony at the church of Arlöv and was very surprised by the quick conduction of the service. Church services in Uganda take about 3-4 hours and when there is a big function like a confirmation then the service can go for even 5-6 hours. Emma can be my witness when it comes to this situation, one time she attended a confirmation ceremony in Kabale which started at 10 am and ended around 4 pm and she was a bit stressed with it where moreover they where speaking the local language which she couldn’t understand.
The care and support that the government extends to the marginalized groups like the disabled is very amazing. I was surprised seeing reserved parking space for the disabled, seats in restaurants, special toilets and even vehicles that comes and pich a disabled person if she or he is going out for like shopping or an appointment.
My experiences in this country have been incredible and are endless, I think I could write endless booklets regarding what I have seen here in Sweden but in a nutshell I can say that Sweden is a very beautiful country with fantastic people and I have really enjoyed my period of being I a developed country with modern facilities.
I would like to thank all those people here in Sweden who have shown great love and care for the suffering kids in Africa and most especially in Kabale, Uganda. I also want to thank all those people here in Sweden who have received me with open arms. For example Rotary in Sturup and Burlöv, church of Arlöv, Aina, Emma Hannes of Vipan, Kari, Quena, Lotta, Benjamin and his mother, Dennis and many others. I also extend a lot of gratitude to Emma who has helping and guiding me throughout my whole stay and of course not forgetting Emma’s parents, Johnny and Carina Kock, who have been hosting me. They have given me a very good reception and it has been like my home away from home. Thank you everyone for the love shared and all the care you extend to our project in Kabale. May you continue with that kindness and love in your hearts.
MAY GOD BLESS YOU.
From Alex"

Alex med Ainas katt Samba. Han är som sagt inte riktigt bekant med konceptet "husdjur" och är inte helt bekväm med situationen. I Uganda kelar man inte med katter, de är till för att fånga möss.

 

 

onsdag 24 juli 2013

Isaac celebrating

Alex har åkt tillbaka till Uganda och befinner sig just nu i Kampala. Där ska han ha ett par dagars semester till innan han beger sig hem till Kabale igen. Som utlovat skrev han ett blogginlägg innan han for. Dock inte på dator, eftersom han tyckte min dator var så krånglig med svenska inställningar. Okej då, skriv för hand så skriver jag det på datorn sen, sa jag till honom. Om jag visste att han skulle skriva nio A4 sidor hade jag nog ändrat språkinställningarna istället ha ha. Nej, men fint att han tog uppgiften på allvar och jag ska självklart se till att det publiceras så fort som möjligt.
 
Tills vidare får ni hålla till godo men den här filmsnutten på Isaac när han visar hur fotbollsspelare firar när de gör mål. 



tisdag 23 juli 2013

Ambrose 15 år

Som jag har berättat tidigare känns det som att vi har lite rutin på det här med att jag inte alltid är i Kabale utan åker hem till Sverige ibland. Det som såklart är jobbigt för mig är att sakna alla, det känns tomt att gå från den livliga och smått kaotiska tillvaron i Uganda till det stillsamma och organiserade hemma i Sverige, det ska jag inte förneka, trots att jag självklart tycker om och behöver just det lugna också - ett tag.
 
Grabbarna saknar (förhoppningsvis) mig litegrann ibland också men jag vet att de har fullt upp och har det bra med Andrew och de andra. Det enda jag vet de oroade sig lite för var om Andrew skulle ordna goda söndagsmiddagar och komma ihåg födelsedagar.
 
Klart han gör.
 
Förra veckan var det Ambrose som firades. 15 år blev han. Inte klokt. För mig är han fortfarande den lille, lille elvaåringen jag först mötte 2010. Pojken med så mycket ilska inombords, pojken som nog aldrig hade fått en kram i hela sitt liv. Vi har bättrat på den statistiken betydligt och ilskan har sakta men säkert dämpats. Han är idag en mogen och ansvarstagande kille. Han har fina betyg i skolan och är en superduktig fotbollsspelare. Otroligt kul.  
 
Grattis på födelsedagen älskade Ambrose.

Jag och Ambrose våren 2010 på "directors" organisation


Ambrose skär sin födelsedagstårta när de firade honom i Kabale förra veckan.

söndag 21 juli 2013

En gåta

Vi tittade på friidrott på TV häromdagen.

Alex: How come africans always defeat white people when it comes to running?

Jag: I'm not sure...

Alex: You think it would be the other way around since you muzungos are always in a hurry.

lördag 20 juli 2013

Alex vistelse går mot sitt slut...

Nästa vecka åker Alex hem till Uganda. Det känns vemodigt måste jag säga, med honom här har det inte känts som att jag är så långt från Kabale och "skitungarna". Nu lär saknaden slå till med full kraft. Inte kul. Men, bara att bita ihop, ta vara på det fina som finns här hemma och glädjas över att jag snart åker ner igen.  
 
Det har efterlysts ett inlägg ifrån Alex här på bloggen och det har han lovat att skriva så det kommer nån gång under de närmsta dagarna.
 
Spännande.

fredag 19 juli 2013

Brightbuy, Björn Borg och BMW

Det var inte bara privatpersoner som ställde upp och skänkte kläder och saker till grabbarna i vintras utan även företag. Brightbuy gav oss ett gäng fina jackor, Björn Borg en hel låda med underkläder och BMW skänkte leksaksbilar och fleecejackor samt en alldeles egen bil till Isaac som såklart blivit en stor favorit. Vilka grejer alltså, tusen tack. Jag vet också att de, om vi skulle köpt dem, hade kostat oss en mindre förmögenhet men det berättar vi inte för killarna. Jag vill inte att de ska göra skillnad på dyrt och billigt, nytt och gammalt utan uppskatta allt de får och det gör de verkligen.
 
Tycker det är så fint att så många ställer upp för oss. Allt från stora företag till som de som syr eget till "skitungarna". Ni är alla GULD värda.
 
Tack!

Häftiga jackor...


...från brightbuy

Kallingar från Björn Borg
 
Och bilar från BMW
 

torsdag 18 juli 2013

"Så vill jag bli"

Den svenska sångerskan Cecilia Kyllinge har släppt en skiva som heter "Så vill jag bli". Det  är en hyllning åt Björn Afzelius och i sommar har Cecilia och hennes band gjort fem konserter med låtar från albumet.
 
Nu är de så härliga att de under dessa konserter har en korg med "gratisskivor" som besökarna får ta. Om de vill får de sen lägga valfri summa i en spargris som står bredvid. Gissa vart pengarna ska gå? Jo, det ska jag tala om. Pengarna har de lovat att "skitungarna" ska få och i januari kommer Cecilia och hennes man Bengt ner till oss i Kabale och överlämnar dem.
 
Fantastiskt kul att de ska komma och hälsa på och otroligt snällt att de gör allt det här för oss.
 
Tusen tack Cecilia, Bengt och alla andra i bandet.

Här är ett litet klipp från en av sommarens konserter. Wow - vilken röst. Har vi tur får vi kanske höra henne sjunga när vi ses nästa år.




onsdag 17 juli 2013

Sängbäddning

Hittade den här bildserien. Jag bäddar min säng, eller försöker rättare sagt. Inte helt enkelt med Isaac i samma rum. Åh, vad mycket jag skulle ge för att få ha den lille godingen här nu.

Vad spännande grejer på nattduksbordet

Eller sängen är nog ännu roligare

Jag: Ursäkta, herrn, jag försöker bädda här. Isaac: Försök att få mig att flytta

Okej då!

Peace

tisdag 16 juli 2013

De hänger med i svängarna

Märklig känsla när man får en vänförfrågan på facebook från en av grabbarna i Kabale. Det finns tydligen en datorsal med internet på deras gymnasieskola och det dröjde såklart inte länge innan ungdomarna klurade ut hur det fungerar.
 
Jag blir först lite orolig och tänker att det är bäst för dem att de inte sitter och surfar under lektionstid, samtidigt blir jag glad för att det visar på förändringar - ett modernare Uganda. En ny generation som vet hur internet funkar kan vidga sina vyer och sitt tänkande, det tror jag är bra.
 
Tänker också att det kanske skulle vara bra att kanske låta dem få mer tid i huset för just internet, att lära sig söka efter information osv. Hittills har de mest lekt med Word och Paint, spelat spel och lyssnat på musik. Det finns väl program att installera för att undvika att de hamnar på olämpliga sidor?

måndag 15 juli 2013

En liten siesta...

Alex favorit i Köpenhamn var varken någon plats, byggnad eller skulptur. Nej, det var de här två  som tog sig en liten eftermiddagslur på en parkbänk. Så rart.

söndag 14 juli 2013

Köpenhamn

Det är snart dags för Alex att åka tillbaka till Uganda så vi försöker hinna med så mycket det bara går nu. Själv stannar jag kvar ett tag till och jobbar. Det var tänkt att jag skulle åka tillbaka i slutet av september men eventuellt åker jag lite tidigare än så, vi får se.

Igår hade vi en jättefin dag i Köpenhamn. Ett Köpenhamn som visade sig från sin allra bästa sida.

Härligt.
Rådhusplatsen


Vi promenerade längs Ströget och såg lustiga figurer

Ner till Nyhavn där vi satte oss en stund och vilade fötterna...

...innan vi fortsatte till Marmorkyrkan...

...och slutdestinationen "den lille havfrue"...

...sen orkade vi inte gå längre utan tog buss och Metro till Christiana. Därinne fick man inte fotografera. Det var synd - en plats lik ingen annan jag sett. Alex: That's marijuana! They are smoking marijuana! I thought that was illegal in europé?
Vi drack endast öl och cola, ska förtydligas, och tittade på spektaklet.


lördag 13 juli 2013

Vänskapsmatch

Livet lunkar på som vanligt nere i Kabale, Andrew och personalen verkar göra ett kanonjobb vilket jag är jätteglad för. Förra helgen arrangerades en vänskapsmatch i fotboll och jag ser att vi har fått en ny materialförvaltare...

Killarna kör pep-talk i pausvilan medan Isaac förser dem med förfriskningar.

torsdag 11 juli 2013

Korruption - ett stort bekymmer

Jag läste idag att Uganda är ett av världens mest korrumperade länder. I och för sig ingen nyhet. Enligt undersökningen har 61% av landets befolkning betalat en muta till en statlig organisation under det senaste 12 månaderna (att jämföra med 1-3 % av befolkningen i våra grannländer Norge, Dnmark och Finland). 6 utav 10 ugandier betalar alltså polisen för att få deras assistans vid behov, eller tjänstemän vid andra myndigheter, läkare, rektorer, politiker, etc.  
 
Sorgligt. Och det jäkligaste är att barnen i Uganda växer upp i tron om att det är såhär det ska vara.

Vad göra då? Ja, säg det. I Sverige är vi inte korrupta, nej, men här behöver vi heller inte oroa oss för om vi kommer att kunna ge våra barn mat eller ha råd med deras skolgång. Om rollerna var ombytta, hur principfasta hade vi varit då?

Säg det...
 

onsdag 10 juli 2013

Konfirmation

I söndags var vi inbjudna till konfirmation i Arlövs kyrka. Konfirmanderna hade nämligen, av många alternativ, valt ut vårt projekt att skänka kollekten till och hade även avrått familj och vänner att köpa alltför dyra blommor utan istället ge några kronor till oss. Vilka härliga ungdomar.

Tyvärr jobbade jag så jag kunde inte vara med men Alex och pappa var där för att representera oss och det var såklart en upplevelse för Alex att se hur det fungerar i en svensk kyrka. Hur mycket som kom in i kollekten vet vi inte ännu, det får vi reda på på fredag när vi ska dit igen och medverka i deras sommarkyrka.

Tusen tack till Burlövs församling och alla fantastiska konfirmander!

Alex tillsammans med Stina från Burlövs församling. Någon bild med ungdomarna blev det tyvärr inte eftersom de hade fullt upp att fotograferas av sina familjer på sin stora dag.

tisdag 9 juli 2013

Ett gäng blivande skräddare?

Stidia fann det lite svårt att lära pojkarna sy på den nya maskinen eftersom hon är van vid den traditionella ugandiska varianten. Som tur var lyckades Andrew hitta en skräddare i stan som är bekant med den här typen av symaskin och gärna lär grabbarna hur man använder den. Stidia kommer att snappa upp tekniken snabbt också gissar jag.
 
Vad syr de då? Om sina kläder. Fick jag höra. Nog läge att skaffa lite tyger så att de får träna på att sy nya grejer annars har jag en känsla av att alla långbyxor i huset snart kommer vara förvandlade till shorts...


Ännu en kulturkrock

På restaurang. Jag lämnar kvar lite dricks på bordet när vi går. Alex står några meter bort och väntar på mig.

Alex (ropar över restaurangen): Emma, you forgot your money on the table!

Jag (skyndar mig mot honom och viskar): No, no, it's supposed to be like that. Let's go.

Alex: I thought we had already cleared the bill?

Jag: Yes, but sometimes people leave some small extra money to show appreciation.

Alex: When you have already paid for the meal?

Jag: Yes.

Alex: That would never happen in Uganda.

söndag 7 juli 2013

Do not disturb

Alla behöver en stund för sig själv ibland...

Isaac tar en vällingspaus i sin stol på altanen.

lördag 6 juli 2013

Svensk sommar när den är som bäst

Aina, som är lärare på gymnasieskolan Vipan i Lund och som var och hälsade på oss i höstas tillsammans med en kollega och två elever, hade idag bjudit oss till sin familjs sommarhus på Österlen. Vilken sommaridyll.

Tack snälla Aina, Bengt, Linnéa och Erik för en superhärlig dag!
Fika vid Ravlunda skjutfält med utsikt över stranden och havet - underbart.

fredag 5 juli 2013

Udda talanger

Apropå fåglar...

Vi har vid två tillfällen faktiskt blivit bestulna på våra kycklingar, trots att vi har vår säkerhetsvakt Johnson i trädgården på nätterna, vilket har gjort mig lite irriterad.

Jag: But HOW is it possible to steal a chicken without it making a sound?!

Dan "the mechanic": I know! We stole many chickens when we were still on the street.

Jag: Really?

Dan: I show you.

Sen tog vår käre Dan en stackars höna, stoppade den innanför jackan med huvudet i armhålan och knep till.

Lätt som en plätt. Tydligen.

torsdag 4 juli 2013

Wild ducks

Alex har noterat att vi har mycket "vilda" djur i samhället. Till exempel kaniner och änder.

Alex: Today I even saw an old lady feeding the ducks.

Jag: Yes, it's common for people to give them like old bread or something. Mainly kids though.

Alex: You think we could have ducks walking around like that without an owner in Uganda?

Jag: I don't know...

Alex: People would eat them.

onsdag 3 juli 2013

Samtal mellan Alex och Brian

Brian och Alex snackade i telefon för någon dag sen.

Brian: How is Sweden?

Alex: Sweden is very good!

Brian: Are you a muzungo (vit person) now?

Alex: Ha ha

Brian: But you know how to speak Swedish?

Jag gissar på att grabbarna kommer att ha en hel del frågor för Alex att besvara när han kommer tillbaka till Kabale och jag tror han ser lika mycket fram emot att visa bilder och berätta om sin resa som killarna ser fram emot att lyssna.

tisdag 2 juli 2013

Business and pleasure

Nu har allvaret dragit igång för min del. Igår började jag jobba och ska göra det ett antal veckor framöver. Även i år jobbar jag i en livsmedelsbutik och trivs jättebra med det. Fina medarbetare och sköna pengar som kommer räcka många månader i Uganda. Ska dock medge att jag blev lite orolig när jag fick mitt schema och såg att jag börjar kl 6.30 eller 7.00 de flesta dagarna i veckan, jag som alltid har så svårt att komma upp på morgnarna. Men jag har insett att när jag väl kommit över den där känslan av att livet är en plåga, de första tio minuterna efter att jag vaknat, går det hur bra som helst.
 
Ja, det är faktiskt riktigt behagligt. Än mer behagligt är det att, som idag, få sluta kl ett, komma ut i gassande solsken och inse att det finns gott om tid att åka och bada.
 
Härligt!
 
En annan som gillar att bada är den här skrutten...
 
Isaac har ett alldeles eget badland som min mamma och jag köpte tillsammans med luftmadrasser och gummibåt till de stora grabbarna på 75% rea i slutet av förra sommaren. Ett kap. Kul att han är gammal nog nu att kunna använda det.  
 

måndag 1 juli 2013

Minigolf

Ikväll har vi spelat minigolf, vi var urusla men hade skoj ändå. Vissa banor var stört omöjliga.

Alex: Can I chip the ball over the obstacles?

Jag: I don't think that's allowed...

Skulle haft några banor i Kabale, jag är säker på att ungdomarna hade tyckt det var roligt att spela.