lördag 30 november 2013

En tupp!

Det ar nu snart ett ar sedan vi hittade lille Emmanuel pa gatan. Och ett ar sen vi foljde med honom hem och fann hans mamma Enid i mycket kritiskt tillstand och sag till att hon kom till sjukhus sa fort som mojligt. Sedan dess har vi hjalpt Emmanuel med skolavgifter och Enid med lite pengar varje manad for att hon och barnen alltid ska ha rad att ata. Igar, innan Emmanuels skolavslutning, kom hon och halsade pa oss. Med sig hade hon en tupp. Japp, en tupp. Den ville hon ge till oss for att visa hur mycket hon uppskattar vad vi gor for henne och barnen. 

Inte helt bekvam sittande med en tupp i knat men jag uppskattar givetvis gavan enormt mycket. Valdigt rart av henne.

Tack alla Ni som skanker pengar till oss och gor det mojligt for oss att hjalpa. 

Tuppen tillagnar vi ALLA ER!

Isaac ar iaf inte ett dugg radd for tuppar


(Anledningen till att jag skriver utan prickar over vissa bokstaver ar for att min dator fortfarande inte fungerar som den ska och killen som lovat hjalpa mig hela tiden skjuter pa det. Tills vidare far jag anvanda internetcafe men forhoppningsvis funkar min dator igen i borjan pa nasta vecka.)

torsdag 28 november 2013

Inbillningssjuka

Nar vara grabbar ar sjuka eller har skadat sig brukar vi givetvis se till att de far den vard de behover. Med ansvar for sa manga blir det en del turer till Kabales kliniker. Dock inte i narheten av sa manga som i borjan. For att de var sjuka oftare da? Inte riktigt. Nej, de ville att det skulle vara millimeterrattvisa jamt och om en var sjuk och togs till doktor hade vi ytterligare en handfull krassliga stackare dagen efter. De klarade inte tanken pa att en skulle fa nagot och inte de andra.

Detta ar en vana de tack och lov inte har langre.

Jag gissar att beteendet bottnade i ett behov av att bli sedda. Nu vet de att vi alltid finns dar och att de inte behover slass om uppmarksamhet. De har insett att vi bryr oss lika mycket om dem allihopa men att deras behov ser olika ut. Det vill saga att om en drar ut en tand betyder inte det att alla behover dra ut en tand.

Nagonstans pa vagen upptackte de nog ocksa det mesta ar roligare an att sitta i ett vantrum en halv dag.

onsdag 27 november 2013

Hoppsan...

Mitt internet har gett mig en san huvudvark de senaste dagarna och jag har svurit over operatoren for deras usla vara. Tills vi testade modemet pa Alex dator och det funkade galant. Vi tog da min dator till en reparator i stan som snabbt konstaterade att den ar full av virus och att det i sin tur slagit ut min internetuppkoppling.

Jag: But I have the latest antivirus installed!

Datorkille: Did you activate it?

Jag:...


söndag 24 november 2013

Sir, yes, sir!

Våra gymnasieelever kommer att spendera två veckor ifrån oss. De är, genom skolan, kallade till en s.k. patriotic workshop. Exakt vad det innebär vet jag inte med jag har fått höra att det handlar om någon slags lätt militärutbildning. Jag är inte jätteförtjust i det hela men det är obligatorisk närvaro som gäller och det är självaste presidenten som står bakom initiativet så det känns inte som att det är läge att sätta sig emot.
 
Grabbarna själva är i alla fall väldigt exalterade och har redan börjat öva i trädgården.

 

Stuart visar hur han tror träningen kommer gå till

SALUTE!

Får se om han håller minen bättre när det är allvar.

fredag 22 november 2013

Tom har flyttat in

När vi hade varit hos läkaren med Tom förra veckan frågade vi om han skulle vilja komma över en helg och prova på att bo hos oss. Omställningen från gatan är stor tänkte vi och att det kanske är bra att ta det lite försiktigt och inte pressa honom. Han ville jättegärna spendera en helg hos oss. Vilken skulle passa, undrade vi. "Denna" (läs förra), svarade han Så han hängde med oss förra fredagen och sen dess har han stannat. Inte en tanke på att återvända vad det verkar. Han har till och med börjat studera så smått. Vi har hyrt in en lärare som undervisar honom ett par timmar om dagen för att få en uppfattning om hur mycket han kan och vad vi måste lägga mer fokus på. Tom hoppade av skolan i andra klass och har inte satt sin fot i ett klassrum på över sex år. Vi hoppas att han, med stödundervisning under kommande jullov, kommer i fatt så pass mycket att man låter honom få börja trean när nästa läsår drar igång i slutet av januari.
 
Otroligt motiverad och fokuserad är han, Tom. Visst lär det komma svackor men om han behåller en bråkdel av den fantastiska attityd han har just nu kommer det här gå galant.
 
Vi håller tummarna.

Varje förmiddag den här veckan har Tom fått undervisning hemifrån.

torsdag 21 november 2013

Fashionistas

En låda till bredden fylld med skor och väskor. Vilken dröm för två småttingar. 
 
Så mycket att välja bland
 
Titta vad tjusiga vi blev
Isaac

Granntjejen Katherine

onsdag 20 november 2013

Magic?

Aje hittade en ritplatta bland alla grejer igår. Ni vet en sådan där man drar med en liten spak och allt man ritat/skrivit försvinner. Perfekt för en fotbollsmatch när man ska byta in spelare tyckte han och demonstrerade för killarna en efter en när de kom hem från skolan. Alla var fascinerade över det faktum att man kunde "sudda" så enkelt. Allra mest Ivan, han vred och vände på plattan för att försöka lista ut hur det går till, vilket Aje tyckte var hysterisk roligt.
 

Aje visar att det är dags för Ivan att antingen kliva på eller av planen.

Men hur tusan funkar det?

Ahaaa...

tisdag 19 november 2013

Ordning och reda

När alla grejer ni skänkt nådde oss i våras lät vi dem vara kvar i de bananlådor de fraktades i och har sedan dess stått staplade i huset. Tanken var att vi enkelt (eftersom lådorna var numrerade) skulle kunna hitta vad vi letar efter när det behövs. Det har dock visat sig vara ett jädra projekt att ex hitta ett par skor när någon behöver, eller en tröja eftersom det funnits skor och tröjor i hur många kartonger som helst. Idag tog vi ordentliga tag och bestämde oss för att göra något åt saken. Sortera allt och packa om. Var kategori samlad på ett och samma ställe så att vi snabbt kan hitta vad vi letar efter.

Än en gång blev vi överväldigade när vi insåg hur mycket grejer vi har fått. Jösses. Såhär ser vårt vardagsrum ut för tillfället och kommer nog göra någon dag till innan vi fått ordning på allt.

Igen, tusen, tusen tack alla ni som donerat saker till oss. Fantastiskt.

söndag 17 november 2013

Första klippet

Enligt mig hade Lilleman gärna fått behålla sin vildvuxna frilla men jag blev nedröstad av mina kollegor så det var bara att ta fram saxen. Och visst blev han stilig, det måste jag hålla med om.

Före

Balotelli kallade grabbarna honom. Massa hår mitt på huvudet och knappt något alls på sidorna.

Själv var Isaac inte jätteförtjust över klippningsidén men när han fick en egen sax och kapade grässtrån under tiden lät han Stidia göra sitt jobb.

Och vilket jobb hon gör sen. Helt fantastisk är hon med Isaac.Här kammar de varandra efter avslutad klippning.

Såhär blev resultatet. Stora killen.

lördag 16 november 2013

Pytt i panna

Jag tycker det är jätteskoj att laga mat och att introducera nya rätter för grabbarna. Idag stod pytt i panna på menyn. Lite omständigt att laga till så många ska medges men med lite hjälp från Alex och ett par av killarna gick det galant och alla gav tummen upp när de fick smaka.

Dryga 10 kg kokt potatis, 5 kg slantad korv och 2 1/2 kg stekt lök blandades i stora formar...

...saltades och pepprades sen innan de åkte in i vår ugn.

...där fick bli färdiglagade medan vi stekte ägg. Succé för pytt i panna. En rätt vi säkert kommer laga igen mycket snart.

fredag 15 november 2013

Goda nyheter

Vi lovade som sagt Tom att göra allt för att hjälpa honom att påbörja ett nytt liv och så småningom börja skolan och idag tog vi första steget genom att ta med honom på en läkarkontroll. Jag blir lika glad varje gång jag får höra att våra barn och ungdomar är krya. Likaså idag när vi fick veta att Tom är frisk som en nötkärna bortsett från en urinvägsinfektion som han nu får behandling för. Smått otroligt efter att ha levt på gatan, tagit droger och ätit sopor dagligen i drygt sex år.
 
Härligt.

torsdag 14 november 2013

Haiyan

Vi tittar på nyheterna och ser förödelsen efter katastrofen på Filippinerna. Fruktansvärt. Måtte hjälp nå alla behövande snart.

Ivan: I wish I was there.

Jag (smått förskräckt): You wish you were there?! Why?

Ivan: So that I could rescue all the people.

tisdag 12 november 2013

The new generation

Fotografen Öivind som är och besöker oss hade med sig ett gäng engångskameror för att barnen själva skulle få chansen att dokumentera vad de tycker är viktigt i sin vardag. En väldigt intressant idé och definitivt genomförbar, de är ju vana vid kameror eftersom de ofta lånar projektets och våra telefoner.
 
Något annorlunda dock med en kamera med filmrulle märkte vi.
 
"Where is ON and OFF?"
"How do you view the pictures?"
"How can we delete?"
 
Oj, tänkte jag, när det slog mig att de nog aldrig har sett något annat än variant av kamera än en digital. Men de snappade kvickt upp hur de fungerar och vi väntar spänt på resultatet.
 
Det tog ett tag att förklara hur den här sortens kameror funkar
 

måndag 11 november 2013

3 1/2 år senare...

När vi träffade våra grabbar allra första gången var en pojke som heter Tom med dem. Han spenderade ett par dagar tillsammans med oss hos Director men försvann sen och sa att han inte var redo att "bruka allvar". Eller så hade han redan då kanske upptäckt att Director inte var den han utgav sig för att vara. Vi har stött på Tom flera gånger de senaste åren, det skär i hjärtat att se hur han långsamt förstörs av det hårda gatulivet och jag har många gånger funderat över vad som hade hänt om han stannat med grabbarna istället.
 
Idag träffade vi Tom igen. Han sa till mig att han så gärna vill börja skolan. Det har han aldrig gjort tidigare. Kanske, kanske är han redo att lämna den destruktiva livsstilen bakom sig. I så fall ska vi ska göra allt vi kan för att hjälpa honom på vägen. 

En så fin pojke med så olyckliga förutsättningar. Det är inte för sent för en nystart.

Hoppas jag.

Tom i april 2010

Tom i november 2013

söndag 10 november 2013

lördag 9 november 2013

På bröllop

I eftermiddag har vi varit på bröllop, hela gänget. Det var en vän till oss som gifte sig och vi var där för att fira tillsammans med typ halva Kabales befolkning. Bröllop är big business Uganda och extremt påkostade. Flera hundra gäster, mat, dryck och underhållning. Hur har man råd med det? Jo, ens nära och kära, släkt, vänner, arbetskamrater och grannar. Alla man känner, med andra ord, bidrar med vad de kan till bröllopet och man får ofta in tiotusentals kronor. Fascinerande och imponerande att man sluter upp så för varandra.
 
Samtidigt kan jag inte hjälpa att tänka, medan jag klappar med i musiken och beundrar de fantastiska framträdena, på hur det vore om man kunde ställa upp på samma sätt i andra situationer också. Ex för att hjälpa de många barnen i Kabale som inte kan gå  skolan för att de saknar några tior till skolavgifter.
 
Tycker jag inte att man ska få ha stora bröllopsfester? Klart man ska. Jag vill tro att det ena inte behöver utesluta det andra. Det är uppenbart att många här inte delar den uppfattningen...
 
Det blev ännu tydligare idag när vi skulle gå hem. Utanför festområdet hade som vanligt många gatubarn samlats i hopp om att kanske få lite matrester. När jag stod och väntade på de andra såg jag en stor och ståtlig man komma ut genom grinden, han gick mot sin bil, av den lyxigare modellen, som stod parkerad precis utanför. En liten pojke på cirka fem år sträckte upp handen emot honom när han passerade. Den store ståtlige mannen förvandlades i mina ögon då till en väldigt liten och sorglig människa när han slog bort pojkens hand och knuffade honom ur hans väg.
 
Sorglig känner även jag mig över att jag i det läget höll tyst och inte berättade för den här mannen vilken skitstövel han verkar vara. Insikten om att det inte skulle göra någon skillnad gjorde att jag lät bli. Istället knöt jag näven tills knogarna vitnade och tänkte för mig själv:
 
Gubbjävel.

Sen gick jag och Isaac till bageriet bredvid och köpte en bulle som vi delade med den lille pojken.
 
Dagens bröllopsfest
 
 
 
 
 

torsdag 7 november 2013

I fokus

Fotografen Öivind är på plats i Kabale och har börjat sitt arbete. De första dagarna ägnas främst åt att lära känna Kabale och grabbarna och låta dem bli bekväma med både honom och kameran. Lite bilder har förstås också tagits. Bland annat på kvällens fotbollsträning, en träning som tyvärr fick ett tvärt  avbrott när världens regnskur tvingade oss att evakuera planen.


onsdag 6 november 2013

Timber

I helgen var det dåligt väder och blåste ordentligt och plötsligt föll ett av grannens träd ner i vår trädgård och rev med sig både elledningar och staket. Det hade kunnat sluta mycket, mycket illa men lyckligtvis befann sig ingen i trädgården just då och för en gångs skull är jag glad över att huset var utan ström. Jag vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hända om det velat sig illa. Usch.Vi har nu pratat med både grannen och vårt elbolag och de har lovat att tillsammans inspektera resterande träd för att se om det är fler som riskerar att falla och att då hugga ner dem för att undvika att detta händer igen.
 
Grabbarna var i alla fall inte sena att dra nytta av situationen och kapade snabbt de bitar av trädet som låg på våran tomt.
 
"Free firewood".


Ett träd av samma storlek som de i bakgrunden var det som föll...
 
...vårt stängsel förstördes och en elledning drogs ner men som tur är var det ingen som skakades.

söndag 3 november 2013

Tillbaka till verkligheten

Lata dagar på stranden, sol, bad, snorkling, läsning, god mat och härliga människor - underbart. Jag har haft en helt fantastisk semester och kommer garanterat komma tillbaka till Tanzania och Zanzibar. Trots att jag trivts väldigt bra här känns det ändå ganska skönt att åka till Uganda igen. Borta bra men hemma bäst, som man brukat säga, och Kabale känns verkligen som hemma för mig.
 
Men viktigt med miljöombyte ibland och att få koppla av och det har jag sannerligen gjort. Jag återvänder med massor av energi och ser väldigt mycket fram emot hösten och vinterns program.
 
Imorgon når jag Kigali, Rwanda. Där kommer jag att spendera en natt och sedan på tisdag morgon möta upp den fotograf som ska hälsa på oss och dokumentera vår verksamhet för kommande informationsmaterial.
 
Spännande!