onsdag 26 mars 2014

Robert

Igår anslöt som sagt Robert 6 år till oss. Hur lång hans vistelse blir vet vi inte ännu. Som jag berättade igår fick vi ett samtal från Kabales Probation Officer som bad oss om hjälp. Robert och hans mamma hade blivit skickade till de sociala myndigheterna från Kabale Hospital där mamman får bromsmediciner för HIV och även är under behandling för tuberkulos. Hon är väldigt sjuk och extremt svag, både fysiskt och mentalt och sjukhuspersonal var mycket oroade över hennes och sonens situation.
 
Mamman vädjade efter hjälp och sa att hon inte kan förse Robert med det han behöver. De hade inte ätit en ordentlig måltid på flera månader eftersom hon är för sjuk för att jobba och därför inte har råd med mat. Än mindre skolavgifter.
 
Robert och hans mamma är inte från Kabale utan ett annat distrikt ursprungligen men efter konflikter med släktingar och sin första man bestämde sig mamman för att lämna sitt hem. Hon flyttade temporärt till en annan stad där hon arbetade som gatuförsäljare. Under den perioden träffade hon en ny man och födde Robert. Ett par år senare blev mannen sjuk och dog. Det uppdagades att han haft HIV och att mamman nu också bar på viruset.De första åren efter diagnosen klarade sig mamman relativt bra och var stark men för ungefär ett år sedan blev hon väldigt dålig och sökte sig till det statliga sjukhuset i staden de bodde. Som på alla statliga sjukhus ska vården vara gratis men när hon spenderat ett par veckor där och personalen insåg att hon inte blev bättre och hon inte hade några pengar att ge dem för att vårda henne sparkade de helt sonika ut henne en dag.
 
Mamman visste inte vad hon skulle göra. Hon var sjuk och alldeles ensam med sonen. Att hon behövde vård visste hon så därför såg hon till att ta sig till nästa stad med statligt sjukhus och försöka få hjälp där. Den staden visade sig vara Kabale.
 
Som tur är har mamman fått bättre vård i Kabale men hon är som sagt mycket, mycket svag och är i nuläget inte kapabel till att ta hand om sonen och därför har vi sagt att vi ska göra allt vi kan för att hjälpa dem. Genom att låta sonen bo hos oss under en period och genom att hjälpa mamman med mat, skjuts till sjukhus och andra nödvändigheter.
 
Vår förhoppning är att om hon får vila, äta ordentligt och ta sina mediciner blir stark nog till att ta hand om Robert igen.
 

 

Robert och hans mamma igår hos de sociala myndigheterna.

Det första vi gjorde var att se till att de fick en rejäl måltid...

...sedan tog vi Robert på en läkarkontroll som vi alltid gör när nya barn kommer. Förutom eksem och magknip efter att ha ätit för fort på tom mage var han helt frisk. Skönt.

...sen lämnade vi mamman och lovade att komma tillbaka med förnodenheter imorgon (läs idag) och åkte sen hem till oss med Robert.

Det första han fick göra var att ta en ordentlig dusch. Tom var snäll och hjälpte honom.

...sedan fick han en omgång nya och rena kläder som NI skänkt. Tack!

Dags för middag. Brian hjälper Robert.
 
 
I morse fann vi de här två lekandes i trädgården...
 
 
...Isaac är glad åt sin nya kompis och Robert verkar också nöjd.

12 kommentarer:

  1. Så underbart att se hur de äldre killarna vill hjälpa till att ta hand om honom! Jobbet ni gör är verkligen ovärderligt. Håller tummarna för Roberts mamma!

    SvaraRadera
  2. Emma verkligen underbara bilder, dom sista korten säger verkligen allt!! håller tummarna för att det går bra för både mamma o Robert :-)
    kram på er
    Eva i Sthlm

    SvaraRadera
  3. Usch! Tårarna rinner och man kan inte låta bli att bli arg på att världen ser ut som den gör! Dock är ni ljusglimtar i allt mörker och det ni gör är ovärderligt!

    SvaraRadera
  4. Helt underbara bilder på en lycklig 6-åring! Ni är fantastiska!

    SvaraRadera
  5. Blir alldeles rord! Jag hoppas innerligt att hans mamma blir starkare, men ar glad att ni finns och kan hjalpa till under tiden. Harliga bilder att se pa honom och Isaac :) Kram till er alla.

    SvaraRadera
  6. FAntastiskt! MAn ser verkligen glädjen i de två nedersta bilderna, där han verkligen får bara vara ett barn och leka, o inte bara "överleva".

    SvaraRadera
  7. Att era ungar ställer upp för andra barn, både sådana de känner och nykomlingar, måste vara det bästa betyget på det ni gör!

    SvaraRadera
  8. Vad fantastiska ni är! Tycker det är ett så otroligt härligt och bra jobb ni gör. Hoppas Robert och hans mamma får en lång och bra tid tillsammans nu med hjälp av er och vård.

    SvaraRadera
  9. Tack Emma för att ni hjälper både Robert och hans mamma. Håller tummarna för att mamman blir bra snart och kan klara sig själv och tar hand om Robert. Fick tårar i ögonen när jag läser att ni ställer upp så mycket ni kan för dem fattiga i Uganda. Tack för allt ni gör för de fattiga och hjäplösa! <3

    SvaraRadera
  10. Så glad jag blir av att läsa om era insattser...

    SvaraRadera
  11. Jag blir rörd av att se killarna i huset hjälpa till när det ansluter sig ett nytt barn. Så fantastiskt!!

    SvaraRadera