måndag 6 juli 2015

Personalporträtt - Alex och Emma

Det har efterlysts personalporträtt även av mig och Alex, jag väljer att slå ihop dem eftersom så många av våra uppgifter utförs i samarbete.

Namn: Alex
Titel: Project Manager
Anställd sen: 2011
Namn: Emma
Titel: Founder and Director

Arbetsbeskrivning: Förutom bloggen och den finansiella biten gällande insamling av medel arbetar jag och Alex nästan alltid som ett team. Rent teoretiskt har jag det övergripande ansvaret för Emma & Therese Children’s Project men Alex är min högra hand och tillsammans försöker vi se till att allt flyter på och fungerar som det ska.
Något som i praktiken innebär lite allt möjligt. 
 
Det är svårt att sammanfatta vårt arbete, märker jag, eftersom i stort sett allt som görs i verksamheten involverar oss på ett eller annat sätt. Det som står  på dagens schema utgörs ständigt av vad som är mest aktuellt eller brådskande och kan innefatta allt från att styra upp aktiviteter med barnen och agera samtalsstöd till att se till att de alla sköter sig och inte minst ingripa eller ge direktiv/agera bollplank åt personal om någon inte gör det. Vi sköter administration, planerar för uvecklingen av verksamheten och ser att planerna sedan implementeras. Anordnar fotbollsturneringar, hanterar myndigheter och agerar värdar åt besökare. Möter släktingar till barnen, rektorer och lärare, socialarbetare, polis, präster, sjukvårdspersonal och grannar i  syfte att våra "skitungar" ska få bästa tänkbara möjligheter att ta sig ur den onda spiral de varit i när de levt på gatan.

Enkelt uttryckt kan man säga att vi är beslutsfattare och problemlösare - lite av navet i hjulet bestående av barn, personal, myndigheter, sponsorer, besökare o.s.v.

Övrigt: Jag glömmer aldrig första gången jag träffade Alex, det var mitt under kaoset med Director och beslut just hade tagits om att starta eget, vilket innebar att vi var i behov av personal, särskilt en Warden (husansvarig).

Jag fick tips om Alex av en bekant och bestämde möte för en kort arbetsintervju, till vilken han lunkade in iklädd mössa och bylsiga kläder som fick honom att se ut som en tonåring trots att han nästan var trettio. 

Min omedelbara tanke: "Det här kommer aldrig att fungera". Det meddelade jag också min pappa direkt efteråt men eftersom tiden var knapp och vi var i stort behov av hjälp rådde han mig att ge Alex en chans. I värsta fall fick vi hitta någon ny längre fram, menade han.
 
Det behövde vi aldrig. 
Redan efter ett par dagar framgick det att Alex var så mycket mer än hans, då, pojkaktiga och oseriösa intryck. Han hade koll på läget och en fantastisk förmåga att hantera både grabbar, personal och allt annat som kunde tänkas inträffa.

Så har det fortsatt och därför har hans ansvarsområden också ständigt vuxit.
För mig vore det i princip omöjligt att genomföra mina uppgifter i Uganda utan hjälp. Dels p.g.a språksvårigheter men också det faktum att jag är "utlänning" och skulle väcka både uppståndelse och i vissa fall även misstänksamhet om jag arbetat själv.

Att ha Alex vid sin sida har varit en enorm trygghet, han besitter som utbildad socialarbetare en massa kunskap men det är främst hans livserfarenhet och karaktär som gör honom så bra. Han är uppvuxen i Kabale men har bott och studerat i huvudstaden Kampala under lång tid vilket gör att han känner till varenda vrå och har ett brett kontaktnät oavsett var vi är eller gör. Dessutom har han en beundransvärd förmåga att samtala med människor och gör det lika naturligt och respektfullt med allt från gatubarn och gamla tanter till västerländska besökare och höga höns på myndigheter och ministerier.

Alex är en fantastisk tillgång för Emma & Therese Children's Project och vi är alla enormt glada och tacksamma att ha förmånen att jobba ihop med honom.

(Ett par läsare har undrat och spekulerat och därför vill jag berätta att Alex, förutom fin kollega, också med tiden kommit att bli en av mina allra bästa vänner och är sen en tid tillbaka även min sambo. Det är dock det enda jag känner att jag vill säga om den saken vilket jag hoppas och tror att alla förstår och respekterar.)

 
Inte ofta vi hamnar på bild ihop...

 ...eftersom en av oss i regel är bakom kameran. Men ett par hittade jag. Här på utflykt med ungdomarna...

...på hembesök hos en av killarnas släktingar...

...och här delas det ut matchställ från Brommapojkarna till behövande lag i Kabale.






7 kommentarer:

  1. Vad roligt att få en beskrivning av era arbetsuppgifter också.Tycker att du lyckades bra med att lyfta fram hur ni jobbar. Och kul att du berättade om ert första möte. Tur av många anledningar att han fick en chans :-) Mycket som händer som man aldrig hade kunnat tro eller planera för och att du ens bosatte dig i Uganda och nu har en familj där är väl just sånt.

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig läsning, på många sätt!

    SvaraRadera
  3. Det har varit väldigt intressant att läsa presentationerna av personalen! Och lite extra kul att läsa om dig och Alex, måste jag säga. :)

    SvaraRadera
  4. Verkligen jättekul att få läsa om personalen, ni verkar vara ett fantastiskt gäng!

    SvaraRadera
  5. Som "alla andra" har sagt så tycker jag det är jättekul att ha fått en inblick i personalstyrkan.
    Jag undrar vad Therese tog vägen? Jag vet att du har skrivit om hur allt började en gång för längesen, kan du tipsa mig om när det var?
    Mvh/E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur allt började kan du läsa om här: http://skitungarna2011.blogspot.se/2011/02/vad-i-hela-friden-ar-det-har.html

      Radera
  6. Tack! Så kul att få läsa om alla i personalen och vad ni gör. Nu blev det mycket klarare i huvudet för mig och tack för att du delade med dig om lite av dig själv. =) Uppskattas massa!

    SvaraRadera