tisdag 31 mars 2015

Kubb

Kubbspel i trädgården en lugn och solig söndagseftermiddag.

Härligt.


måndag 30 mars 2015

Hos Brights farmor

Igår var vi och hälsade på Brights farmor. Vill ni ha ett par avokado med er, undrade hon och knappt hann hon avsluta frågan innan grabbarna var uppe bland trädtopparna.
 
Alla frukt och grönsaker är fantastiska i Uganda men just avokadon är extra speciell. Innan jag flyttade hit var jag övertygad om att en avokado är stor som en knytnäve med mörkt knottrigt skal och första gången jag såg de klargröna handbollsstora frukterna här visste jag knappt vad det var.

Brghts farmor under sitt träd...
 
...som kryllar av avokado.


Grabbarna var snabbt uppe

De kastade ner frukterna till oss på marken
En hel påse fick vi med oss

Bright

 

söndag 29 mars 2015

Andrews extraknäck

Vi träffade en tjej för några veckor sedan som var i Uganda för att filma en dokumentär om pygméerna. Ett projekt som del av en utbildning om jag förstod det rätt. Vår Andrew råkar vara från samma område som en pygméstam och lärde sig deras språk som liten. När den här tjejen fick veta det frågade hon om Andrew möjligtvis skulle kunna hjälpa henne med en sak...
 
...och vips hade han landat ett jobb som översättare.
 
Kul!

Andrew

lördag 28 mars 2015

Festival i stan

Marknad på Kabale Stadium den här veckan och folk har vallfärdat från alla håll och kanter. Vi har givetvis inte varit sämre, det är minsann inte varje dag man kan åka karusell i den här stan.
Marknadsstånd, karuseller, uppträden och spel. Det sistnämnda har Stuart fastnat för här...
 
...och försöker pricka rätt band alla priserna.

Andra tog sig en tur i slänggungorna...

 
...jag var inte en av dem utan nöjde mig med att titta på.
 
De små åkte också karusell, en mindre och lugnare sådan. Tack och lov.
Blair åkte med Isaac och försökte få honom att titta in i kameran.
                                                                          Foton: Ulla Marit Varis

fredag 27 mars 2015

Stora grabbar

Jag har alltid betraktat Ivan och Ambrose som våra minstingar men har insett att de inte är det längre. I synnerhet idag när de informerade mig om att jag måste signera deras gymnasievalsblanketter.
 
Gymnasiet.
 
Jösses.
 
Ja, tiden går minsann.


Ivan och Ambrose 2010. Då gick de i andra klass.
Ivan (t v) och Ambrose (mitten) tillsammans med Mark.
Redo för sjunde och sista grundskoleåret i januari 2015.


torsdag 26 mars 2015

Delias armband

Vilka bra tips på lekar och aktiviteter. Tusen tack.
 
Ett av dem kom från Delia som även skrev till mig för ett tag sen med en annan idé i syfte att hjälpa oss.
 
"Jag fick en idé förra veckan när du skrev inlägget om att ni behöver hjälp. Några dagar senare hade allt jag behövde, o på bilden jag skickat med här, ser du resultatet. "Lagret" börjar bunkras upp nu o det är dags att börja sälja! Min tanke är 50kr/st o pengarna kommer såklart gå oavkortat till er. Ska sälja dem nu ett tag framöver till mina nära o kära, o medstudenter, de jag kan nå direkt helt enkelt, o sedan överföra summan."
 
Fantastiskt.
 
Och vilka fina armband.
 
Om någon av Er skulle vara intresserade av att köpa ett går det bra att maila Delia på delia.v@hotmail.com och göra en beställning.
 
Tack snälla Delia. Du är en ängel.
 
Superfina armband i Ugandas färger.

 
 

onsdag 25 mars 2015

Påskplaner

Tack snälla för omtanke och goda råd, vad gulliga ni är. Lyckligtvis verkar det inte vara någon större fara med ryggen. Jag vet inte om den låste sig igår eller vad men det känns betydligt bättre idag.
 
Istället har jag åkt på den förkylning Isaac dragits med de senaste dagarna och medan han nu är pigg som en lärka går jag och hostar och feberhuttrar. Typiskt, men mycket hellre en förkylning än ryggskott så jag ska verkligen inte klaga.
 
Jag hoppas att det snart går över och att energin kommer tillbaka. Snart påsk ju. Då har vi tänkt att, som vanligt, bjuda in alla våra barn och ungdomar (även de som inte bor hos oss) på fest med dans, lekar och annat kul.
 
Vad gäller just lekar och aktiviteter vore det skoj att introducera något nytt som de inte provat på innan. Vi har ett par idéer om vad vi ska hitta på men skulle behöva fler.
 
Kanske har Ni något förslag?

tisdag 24 mars 2015

Invalido

Isaac mår mycket bättre men stannade hemma från förskolan idag också för säkerhets skull. Han har varit aktiv och lekt massor samt hjälpt mig med den storstädning jag passade på att få gjord.
 
För en stund sen slocknade han gott i sin säng.
 
Själv hade jag tänkt ta en dusch och sedan slänga mig i soffan när jag såg att jag missat att tömma en balja med smutsigt städvatten. Så jag böjde mig ner för att lyfta den och hälla ut det. Mitt i lyftet small det till i ryggen.
 
Aj.
 
Nu vaggar jag fram som en anka.
 
Måste vara åldern...
 
(Det kunde varit mycket värre såklart. Förhoppningsvis känns det bättre imorgon. Om inte blir det säkert spännande att leta upp en kiropraktor i Kabale.)




måndag 23 mars 2015

Feber, host och snörvel

Isaac är krasslig så idag behåller vi pyjamasen på och kurerar oss med honungste, sagor, film och massa mys.
 
Favoritböckerna är "Bockarna Bruse" och den här "Nicke Nyfiken räknar"
som han fick av snälla Veronica och co som hälsade på i januari.
 

söndag 22 mars 2015

Återupptäckt skatt

Det var väldigt längesen det var framme insåg vi igår när vi dammade av vårt lego. De äldre grabbarna intresserar sig numera för andra saker så vi hade nästan glömt bort att vi hade det.
 
Fantastiskt kul att introducera för våra nya yngre killar som älskade det och var sysselsatta med att bygga hela eftermiddagen.
 
Tack igen Tess med flera som skänkt legot till oss.
 
 
Jösses vad tiden går.


I början lekte de mest med de små legofigurerna...

....men snart fick de kläm även på hur man bygger och satte igång.

fredag 20 mars 2015

Steven

Steven, 12 år, har levt på gatan det senaste året.

Orsakerna till varför han hamnade där liknar så många andra gatubarns. Trasslig hemmiljö i kombination med kompisar som trycker på.

Stevens mamma lämnade Kabale när han var cirka två år och han har växt upp med sin pappa. Steven berättar att pappan är snäll men inte hemma så ofta. Måltider har därför inte alltid varit regelbundna och Steven har ofta fått rå sig själv. Skolavgifter har, som vi förstått det, alltid blivit betalda men tillsynen har varit bristfällig och Steven har skolkat mycket. Det är på så sätt han kommit i kontakt med gatubarn. Under lång tid gick han i skolan men tog ledigt lite som han ville och hängde i stan istället.
 
Steget till att helt lämna hemmet togs i samband med att pappan skaffade en flickvän. Hon hade tydligen redan egna barn och gjorde det väldigt klart för Steven att hon inte var intresserad av fler. I synnerhet inte av honom. Steven har berättat att den nya styvmamman var mycket elak så fort pappan inte var i närheten.
 
Så han beslöt sig för att lämna.
 
Pappan kom efter Steven flera gånger och förde hem honom igen, bara för att finna att han någon dag eller vecka senare försvann igen.
 
Till sist gav pappan upp.
 
Eftersom Steven och hans pappa, i grunden, verkar ha en stark relation ska vi göra allt vi kan för att återuppbygga den. Det primära har dock varit att se till att Steven fått börja skolan igen. Visst var vi lite oroliga efter skolkhistorierna men är glada att se att han trivs bra och har (peppar, peppar) än så länge inte missat en lektion.
 
Bra början.
 

Steven och hans pappa

torsdag 19 mars 2015

Snickeri

Det var någon som undrade vem Ulla är och vad hon gör hos oss. Jag är ledsen att jag inte informerat men det är något som liksom bara blivit så. Ulla är från Finland, hon kom till oss av en slump för tre år sedan när hon var på genomresa i Kabale och blev väldigt fäst både vid staden och våra grabbar. I januari kom hon hit igen för ett besök på ett par veckor, var det tänkt. Hon trivs dock så bra att hon bestämt sig för att stanna längre.
 
Vanligtvis tar vi inte emot volontärer under terminerna men det har gjorts ett undantag i det här fallet. Detta för att Ulla jobbar som frilansare och har fullt upp med jobb samt med att utforska Kabale och dess omgivningar under dagarna. Hon är alltså inte hos oss full tid utan kommer främst på eftermiddagar och helger.
 
Hon fungerar som en extraresurs och hjälper till med lite av varje.
 
Just nu har vi satt igång ett projekt med mål att förbättra förvaringen i huset. Det har varit ont om det hittills. Lyckligtvis är Ulla en mycket händig kvinna som tagit på sig att bygga nya hyllor och har satt grabbarna i arbete. Det tar sin lilla tid eftersom det är så mycket med skolan nu och få lediga stunder men det går framåt, dag för dag.
 
Det ska bli kul att se slutresultatet.
 
Vår altan har förvandlats till ett snickeri. Både de stora grabbarna...

...och de mindre hjälper till.

Det sågas, borras och sandpappras om vartannat.
 
 
 



onsdag 18 mars 2015

Blair

Blair är 9 år.
 
Tidigare bodde han tillsammans med sin mamma hos sin morfar och morbröder. Mamman har inget arbete utan försöker försörja sig genom att sälja sockerrör vid vägkanten. Det tjänar hon inte många kronor på och hennes släktingar har fått hjälpa till för att få det att gå ihop. I somras fick släktingarna nog och menade att det borde vara Blairs pappas ansvar att betala för pojken, inte deras.
 
Under hela Blairs uppväxt hade pappan varit okänd för honom men efter att släktingarna pressat mamman lyckades de spåra honom. De tog med sig Blair och lämnande honom där. Varken mamman eller Blair hade något att säg till om.
 
Blairs pappa visade sig vara en man med många kvinnor i sitt liv och till följd av det även många barn. Blair vantrivdes hon sin far och styvmamma/mammor och det dröjde inte länge innan han rymde. Utan någon annanstans att ta vägen tog ett liv på gatan vid och det var alltså där vi fann honom för ett par veckor sedan. Sovandes på trottoaren.
 
Vi har träffat mamman och Blairs släktingar vilka har bekräftat historien han berättade för oss. Släktingarna varken kan eller vill försörja Blair och mamman har inte möjlighet. Än mindre nu då hon fött ytterligare ett barn (med okänd fader).
 
Väldigt svår situation.
 
Vår förhoppning är att mamman ska kunna hitta ett arbete och skaffa eget boende så att hon så småningom ska kunna ta hand om sina barn. Det är lättare sagt än gjort men vi ska göra vad vi kan för att hjälpa till med detta. Under tiden får Blair bo hos oss samtidigt som vi stöttar hans mamma lite extra genom att förse henne med välling till bebisen.
 
Blair den dagen vi fann honom på gatan
Hos släktingarna

Blair med mamma och lillasyster

 

tisdag 17 mars 2015

Blair och Steven

För ett tag sedan var vi i stan och såg de här två pojkarna, Steven och Blair, tillsynes helt utslagna liggande på trottoaren utanför en butik. Det såg obehagligt ut men det visade sig lyckligtvis att de bara sov. Vi frågade hur det var fatt och de sa att de var hungriga...
 
...så de fick följa med oss hem för att äta.
 
Att sedan bara säga tack och adjö var väldigt svårt. Omöjligt, rättare sagt. Och trots att läget just då var ganska ekonomiskt skakigt beslöt vi oss för att låta dem stanna. 
 
Jag är så glad att de nu, med Er hjälp, har kunnat börja skolan.
 
Tack.
 
Mer om pojkarna och deras bakgrund lovar jag att berätta om under veckan.

Steven och Blair när de nyss kommit till oss.

Blair, 9 år.

Steven, 12 år.


Blair lirar fotboll i trädgården med Richman och Robert.

måndag 16 mars 2015

Badsöndag

Kabale är i regel betydligt svalare än de flesta andra ställen i Uganda eftersom staden ligger på 2000 meters höjd. Men ibland blir det riktigt varmt. Igår var en sådan dag och vi passade därför på att åka och bada.

Mycket uppskattat.

Särskilt bland de nya grabbarna där vissa aldrig hade badat i en swimmingpool förut. 


Härligt att svalka sig i vattnet

De roade sig i flera timmar och vissa ville aldrig komma upp



Bright vid poolkanten mellan doppen

söndag 15 mars 2015

På begravning

Veckan bjöd på en oplanerad utflykt men tyvärr under tråkiga omständigheter. En av prästerna som konfirmerade pojkarna hade dött hastigt och skulle begravas. Hundratals människor kom till kyrkan i hans lilla hemby för att hedra hans minne och fick bevittna en väldigt fin begravning på en alldeles magiskt vacker plats.

När vi kom var kyrkan redan överfull...


...så vi fick stå utanför och lyssna.


...andra slog läger i gräset.

Kyrkan låg i en liten by vid Lake Bunyonyi och hade en fantastisk utsikt.

lördag 14 mars 2015

Swish och månadsgivare

Jag såg att det var någon som undrade över betaltjänster som Swish. Måste erkänna att jag är ganska dåligt insatt om hur dessa nya svenska tjänster fungerar men lovar att undersöka det närmre och återkomma.
 
Det har även kommit ett par frågor om hur man går tillväga om man vill bli månadsgivare.
 
Givetvis kan man manuellt föra över pengar till vårt bankgiro men att göra automatiska överföringar är svårare, har jag förstått. Vi har tyvärr inte autogiro (ännu) så för att bidrag ska gå iväg automatiskt måste man göra en stående överföring direkt till vårt bankkonto.
 
Om Du är intresserad av att bli månadsgivare får du gärna maila mig på skitungarna2011@hotmail.com  så berättar jag mer.

fredag 13 mars 2015

Lättnad, 30 år och besök från Kenya

Än en gång. TACK underbara NI för alla fina bidrag och uppmuntrande ord.
 
Den senaste veckan har, för mig, varit den mest känslomässigt omtumlande på mycket länge.
 
Förutom den stora lättnaden och tacksamheten över det enorma gensvaret från Er har jag hunnit fylla 30 år med alla de känslor det innebär. Dessutom har vi haft äran att ha besök av Julia, en tjej som driver en liknande verksamhet som vår. Fast i Kenya.
 
Det var fantastiskt kul att ha henne här, inte minst för att hon visade sig vara en superduktig dansare och bjöd våra danstokiga killar på ett "battle" sällan skådat.
 

Julia hälsade på grabbarna när de kom hem från skolan.
Här Zakayo och Bright.

... Ian

...samt Tugume, Joram och Tom.

Vattnet hade försvunnit så grabbarna gick iväg med dunkar för att hämta vid en brunn i närheten.
Jag och Julia hängde med och fick samtidigt en fin pratstund.

Tillbaka i huset vred vi upp högtalarna och det dröjde inte länge innan Julia intog golvet.

Hon visade sig vara en kanonduktig dansare

Till killarnas stora glädje

De visade sina talanger. Här Tugume.

Brian

Och Julia kontrade. Med råge! Jösses!
(Själv satt jag i soffan och klappade i takt...)