söndag 31 maj 2015

Mors dag

Ett STORT GRATTIS till min egen och alla andra mödrar därute. Det känns fortfarande känns det lite märkligt att räkna mig själv till den kategorin. Märkligt men helt fantastiskt.

Idag har jag firat med både min älskade son och mamma.

Mysigt.

Hoppas att Ni också haft en fin Mors dag.

Mamma och Isaac i Kabale i fjol





lördag 30 maj 2015

Möte om gatubarnsproblematiken

Vi var inbjudna till möte i Kabale igår på temat gatubarn och hur hjälporganisationer tillsammans med lokala myndigheter kan samarbeta för att reducera antalet i staden. Eftersom jag är i Sverige fick min kollega Richman representera oss och berättade efteråt vad som diskuterats.

Mötet hade inletts med att värdarna gjorde en presentation och visade bilder på ett par av Kabales gatubarn. Av en händelse råkade dessa bilder föreställa två av våra grabbar. Nämligen Bright och January, innan de kom till oss i december.

Härligt för Richman att kunna berätta att åtminstone de två pojkarna på bilderna inte längre är att klassas som gatubarn.

Dessvärre finns det alldeles för många kvar i samma sits som de var och nya ansluter i en strid ström. Jag hoppas innerligt att vi kan fortsätta vårt arbete och att vi, ihop med andra verksamheter i Kabale, kan få ner antalet barn som lever på stadens gator.

Bright

January

fredag 29 maj 2015

Traditionell dans

Liksom "skitungarna" kommer Batwapygmeérna från sydvästra Uganda och delar uppenbarligen deras intresse för musik och dans. Våra grabbar är riktigt duktiga på att framföra sin traditionella dans men den här lille stjärnan i blått är minsann ett strå vassare.

torsdag 28 maj 2015

Ansvarsfulla killar

Våra stora grabbar har blivit SÅ stora. Det är inte klokt. Eget boende (vilket jag först var lite orolig över hur de skulle hantera) som de tar hand om på ett utmärkt sätt. När ett gäng unga grabbar bor ihop skulle man kunna tänka sig att det lätt blir stökigt och skitigt. Men inte då. De håller fantastisk ordning. Moppar golv, diskar och tvättar kläder.
 
Jättekul att se.
 
Dessutom tar de äldre ett allt större ansvar även i vår verksamhet. De lagar gärna mat om Irene är ledig, hjälper de yngre med läxor, leder aktiviteter, assisterar vid fotbollsturneringen och fixar en massa annat.
 
En stor hjälp och om de är intresserade hoppas jag på att de kan få riktigt arbete hos oss i framtiden.

Andrew var funktionär under förra fotbollsturneringen

Han och Benny tog sig också an uppgiften att skriva diplom till de cirka
800 spelare och ledare som deltog.

onsdag 27 maj 2015

Skönt med vila

Visst har jag känt, med allt från Isaacs adoption till expanderande av vår verksamhet, att det senaste året varit väldigt intensivt. Men, mitt uppe i det har jag liksom inte riktigt reflekterat över det utan kört på.
 
Det är inte förrän nu när jag kommit till Sverige igen som jag insett hur trött jag är.
 
Jag har inte haft ro att ta en tupplur på hur länge som helst. De senaste dagarna har det blivit flera.
 
Välbehövligt.
 
Härligt att ha en lång ledighet med familj och vänner innan jag ska börja jobba. Efter midsommar är det dags och den här gången blir det lite annorlunda än tidigare år. Trots att jag trivts väldigt bra med att arbeta i butik och kommer sakna mina härliga kollegor är jag glad att det i sommar istället blir kontorsjobb.
 
8-17. Ledig varje helg.
 
Lyx!

tisdag 26 maj 2015

Pris till boken

Boken "Skitungarna - en kärleksförklaring" har vunnit ett pris i storytelling på 5000 kr.

Jättekul!

Tack snälla Öyvind Sviland för ditt engagemang och fantastiska bilder och tack Rotary Sturup-Svedala för att ni gjorde bokprojektet möjligt.

Om du är intresserad av att köpa "Skitungarna - en kärleksförklaring" gör du såhär:

1. Skickar din beställning till skitungarna.boken@gmail.com och uppger ditt namn, adress samt antal böcker du vill ha.
 
2. Betalar 260 kr (per bok) till Svedala-Sturup Rotaryklubb bankgiro 5571-2152. Märk betalningen med samma namn som du angivit i din beställning.
 
 
"Storytelling - Att verka och att berätta. 

Priset på 5000 kr går till Svedala Sturup för projektet "Skitungar - en kärleksförklaring” - för klubbens lyckade satsning på att berätta på ett känslomässigt och trovärdigt sätt via en bok med fantastiska bilder, om ett viktigt projekt som räddar och förändrar gatubarns liv och förutsättningar för framtiden. 

Projektet hjälper fd gatubarn i barnhemmet i Uganda, Kabale, att lämna ett liv i misär, fattigdom och utanförskap. Flera av dessa har bott på gatan i upp till åtta år med droger och hunger som vardag. Kärleken till dessa barn och stoltheten för vad man bidraget till lyser igenom boken och det sätt man sprider detta i medier och möten runtom i Sverige, både i klubbar och utanför. 

Klubben arbetar långsiktigt med att hjälpa projektgrundaren Emma Kock att bygga sociala skyddssystem och samtidigt se till att barnen får en trygg tillvaro, utbildning och hälsovård. 
En Storytelling som drabbar var och en rakt i solar plexus. Fortsätt!"
 

måndag 25 maj 2015

Amatörer

Det är en stor omställning att komma till Sverige efter så lång tid i Uganda. Både praktiskt, emotionellt och inte minst rent fysiskt.
 
Jag vet inte vad jag förväntade mig, men vi var uppenbarligen inte alls förberedda på den skandinaviska väderleken.
 
Det är ju slutet av maj. Vår, tänkte jag. Härligt.
 
Så jag begav mig till möhippa där det skulle åkas båt till och cyklas på ön Ven, iklädd ett par tunna brallor, t-shirt, jeansjacka och tygskor. Jag kan inte minnas att jag någonsin frusit så tidigare. När det var dags att spela fotbollsgolf var mina tår så kalla att jag nästan blev tårögd av smärta när jag sparkade på bollen. Som tur var fick jag låna både extra kläder och skor av de andra deltagarna som tydligen såg hur jag led.
 
Alex är inte bättre. Trots att han försökte hålla minen när vi grillade i trädgården såg sig pappa tvungen att leta upp en mössa till honom.
 
Och så Lilleman. Fastän vi klätt honom så varmt vi kunde när han skulle iväg en sväng med min syster, frös han så att tänderna hackade och hon fick vira in honom i sin sjal i försök att få upp värmen.

Stackaren.
 
Det blir till att ta fram vinterkläderna...
 
...och hålla tummarna för att sommaren inte dröjer alltför länge.

söndag 24 maj 2015

Tvära kast

Här går det undan - jag, Isaac och Alex är i Sverige igen.
 
Jag har inte skrivit om det på bloggen tidigare eftersom en av mina närmsta vänner skulle överraskas med möhippa igår. Och vilken möhippa det blev, en fantastisk dag med de finaste av vänner.
 
Nu hoppas jag på en lika fantastisk sommar.
 
(I Kabale håller mina kollegor givetvis ställningarna och vi har kontakt med både dem och ungdomarna nästan dagligen)

lördag 23 maj 2015

Språkvanor

Det har varit mycket de senaste veckorna och för att hålla reda på allt har jag haft en lista att bocka av ifrån.
 
En dag när jag gick igenom den där listan märkte jag att den är skriven på engelska. Jag tittar på lite andra anteckningar på mitt skrivbord och inser att jag gör det ganska ofta. Skriver på engelska. Trots att det bara är jag själv som ska läsa.
 
När började jag med det? Jag vet faktiskt inte.
 
Onekligen ett resultat av åren i Uganda. Det blir intressant att se om hjärnan "återställs" när jag är i Sverige i sommar.

torsdag 21 maj 2015

Bara sådär

Jag vaknade en morgon vid 5-tiden av ljud från Isaacs rum och skyndade för att se vad som stod på. 
 
Isaac: I want to sleep on the floor.

Varför han ville sova på golvet vet jag inte.
Knappt han själv heller, misstänker jag.

onsdag 20 maj 2015

Young Ian

Det är svårt att tro att den här lille pojken (Ian, som hittades inlåst alldeles ensam i en släktings hus 2010) nu är sju år gammal och går i andra klass.
 
Ian kommer och hälsar på oss med jämna mellanrum. Det här lovet har det blivit nästan varje dag, han älskar att leka med våra yngre killar. Han tycker också om att busa med de äldre grabbarna som alltid är så fina mot honom.
 
Värmer i hjärtat att se.


Ian 2010


Ian tar en selfie med Andrew 2015.

tisdag 19 maj 2015

Bye, bye Auntie

Ulla kom tillbaka från Tanzania ett par få dagar innan hon igår bordade planet mot Finland. Tack igen för allt du gjort för oss, för alla roliga stunder och skratt.
 
Något av det jag minns starkast är när Ulla och Isaac lekte en dag.
 
Isaac: WRAAOOW! I'm the LION!
 
Ulla: Oh, you are a nice baby lion and I am auntie lion.
 
Isaac: No, you are not auntie lion.
 
Ulla: I'm not? What am I then?
 
Isaac (funderar ett par sekunder): ...you are auntie RHINO!
 
Ett ögonblicks tystnad.
 
Ulla: HA HA HA HA HA! AUNTIE RHINO! I LOVE IT!
 
Och där föddes det smeknamn hon haft sen dess.
 
 
Auntie Rhino med sin flock. We will miss you!
 

söndag 17 maj 2015

Vad har jag gett mig in på

Vi hade en diskussion med våra gymnasiekillar angående deras studier. Några var lite besvikna över sina resultat i ett par ämnen och menade att de är alldeles för komplicerade. Jag inflikade, med glimten i ögat, att jag var säker på att de kan göra bättre ifrån sig om de fokuserar mer på läraren och mindre på tjejerna i klassen under lektionerna.
 
Gapskratt.
 
Deras flickintresse har absolut inget samband med deras förmåga att koncentrera sig på skolan, intygade de.
 
De menar att de kan plugga och plugga och plugga med ändå inte få de resultat de hoppats på. Då kom jag med en utmaning till dem.  Att jag (för att motivera dem att plugga och samtidigt själv få en känsla av hur svårt det är) under nästa termin ska skriva ett av deras prov. Vilket ämne är upp till dem. Allt de behöver göra är att ge mig de bokkapitel och/eller anteckningar som är relaterade och ett par dagar till att läsa.
 
CHEMISTRY!, tjöt nästan hela skaran i kör.
 
I samma sekund ångrade jag mitt förslag väldigt, väldigt mycket





lördag 16 maj 2015

Trist historia

 
Skönt.
 
Han är inte den enda som provat på att sova hemma. Även ett par av de andra killarna har varit hos sina familjer/släktingar. Dessvärre återvände inte alla lika muntra...
 
En var faktiskt alldeles ursinnig. Han var så arg, ledsen och besviken på sin mamma. När han berättade vad som hänt förstod vi varför.
 
Pojken hade tagit med sig sin madrass (som han fått av oss) för att ha något att sova på. En kväll lämnade mamman honom ensam med sina syskon för att gå ut och roa sig. Mitt i natten återvände hon. Onykter. Med en okänd man. Inte nog med det. Väl hemma väckte hon bryskt pojken, körde iväg honom från hans madrass och la sig sedan där med sin gäst.
 
Alltså.

torsdag 14 maj 2015

House Champions

Fotbollsturneringar i all ära, men årets absolut mest prestigefyllda kamp är den när husmästarna på Emma & Therese Children's Project ska koras. En match. Två lag bestående endast av våra pojkar.
 
Blodigt allvar. 
 
Dagens möte blev det mest gastkramande på länge, inte minst för att vi har så många nyförvärv.
 
5-5 efter full tid och straffläggning tog vid.
 
Slutligen stod Team Red som segrare.
 
STORT GRATTIS!

Dessvärre missade vi att ta bilder men jag hittade några från ett annat tillfälle...

...när de, liksom idag, värmde upp i trädgården innan match.

Delar av ligan
 

onsdag 13 maj 2015

Höj volymen!

Ljudet på TV:n var avstängt.

Ett stort bakslag för en treåring som vill titta på barnprogram.

Isaac (nästan gråtfärdig): MAMMA! The TV has refused talking!


Ordningen återställd

tisdag 12 maj 2015

Växer så det knakar

Ambrose och Ivan är hemma under lovet. De har inte träffat Isaac sedan slutet av januari och trodde knappt sina öron när de hörde honom dra alla de sånger och ramsor han lärt sig i förskolan.
 
Själv har jag lika svårt att tro mina när jag hör Ivan prata. Hans, tidigare, så ljusa stämma är nu ett minne blott. Dessutom måste både han och Ambrose ha växt minst en decimeter de senaste månaderna.
 
Jag säger då det.







måndag 11 maj 2015

Snart skolstart igen

Medan ungdomarna njuter för fullt av sitt lov gör vi vårt bästa för att se till att allt är i ordning inför nästa terminstart. Det innebär bland annat att betala skolavgifter, ordna skolmaterial och andra nödvändigheter, laga trasiga skoluniformer/skor/väskor och fixa nya till de som växt ur sina.
 
Mer omständigt än man tror...
 
Skolavgifter ska betalas på bank. Det går dock inte att betala alla på en och samma, nej, varje skola har sin bank och varje bank har en ganska maffig kö. Dessutom har skolorna listor på vad eleverna ska ha med sig när de rapporterar. Det är allt från pennor och plastmappar till vetemjöl och toalettpapper (!). Kraven skiljer sig  inte bara beroende på skola utan även vilken årskurs man går i samt om man är dag- eller internatelev.
 
Mycket att hålla reda på. Det gäller att hålla tungan rätt i mun för att det ska bli rätt. 
 
Listan för Lifebridge Primary School där, lyckligtvis, nästan
alla våra grundskoleelever studerar.
Krångligare är det med de äldre eftersom de är utspridda på
flera olika gymnasieskolor.
 

söndag 10 maj 2015

Bakglädje

En av killarnas favorithobby för tillfället är att baka chapattis. Jag vet inte hur många gånger de dragit fram stekpannan de senaste veckorna.
 
Inte oss emot. Det är ett relativt billigt nöje som håller dem både sysselsatta och mätta.
 
Kanon!

Idag var det Zakayo, Ian, Brian, Gwanga och Dan som stod för bakandet.
Ian, den  yngre, som var på besök fick såkart också smaka på de goda bröden


Det tar sin lilla tid att göra chapattis till ett så stort hushåll

Men killarna har inget emot det...

...halva nöjet är ju själva processen. Jag blev bjuden på ett smakprov och de var så
goda att jag inte kunde motstå att köpa med mig ett par hem av de duktiga bagarna...

...de sparades till middagen och blev supergoda wraps.



MUMS!

lördag 9 maj 2015

Sevärt

Dokumentär om en kongolesisk familjs flytt till Hälsingland från ett flyktingläger i västra Uganda.

En lång resa. Inte bara geografiskt.



fredag 8 maj 2015

Ett steg i rätt riktning

Vi har just vinkat av January. Den här helgen ska han spendera hos sin familj.
 
January är en av de få av våra barn som har båda föräldrarna i livet och vi har stora förhoppningar om att han snart ska kunna flytta hem till dem igen permanent.
 
Det var en munter January somvinade hejdå och skyndade hem
för att träffa sina föräldrar och syskon.

torsdag 7 maj 2015

Närbilder

Det var bara en dryg vecka sedan fröna såddes men det har minsann redan börjat sticka upp massa grönt ur jorden. Kul!
 
En bloggläsare efterlyste bättre bilder på de målningar killarna gjorde på odlingslådorna.
 
Här kommer de.

 


Av Zakayo...

...Alex...

...Brian

Isaac

Marwin


Joram och Steven


Bright och Blair

Emmy och January
 
Och såhär ser det ut inuti lådorna. Ska bli spännande att följa
hur det växer.

onsdag 6 maj 2015

Stevens förflutna

Vi hade besök av en bekant i helgen, hon lade märke till Steven bland alla pojkarna.
 
Kvinnan: I know that boy!
 
Vi: Really?
 
Kvinnan: He is from my area. The mother disappeared a long time ago and the father found another woman. Oh,oh,oh, that boy used to suffer a lot. Just loitering around. Dirty. No food.
 
Vi: Mm, that's what he told us...
 
Kvinnan: He is with you now?
 
Vi: Yes, he's been here for a couple of months.
 
Kvinnan: God must really be watching over vulnerable children. He brought him to you so that you could save his life...


Steven i blå t-shirt tillsammans med Robert och Miracle.
Om det var Gud, ödet, slumpen eller något annat som gjorde
att han och de andra hamnade hos oss låter jag vara osagt.
Jag är bara glad och tacksam att de mår bra.
 



tisdag 5 maj 2015

Tack Delia!

Minns ni att jag skrev om Delia för ett tag sedan? Tjejen som tillverkar armband i syfte att stödja oss. Hon berättade nyligen att hon sålt armband för hela 3350 kr, en summa som gått oavkortat till vår verksamhet.

Fantastiskt!

Tusen tack Delia!

Om Du vill köpa ett av Delias fina armband går det bra att göra en beställning
genom att maila henne på delia.v@hotmail.com. De kostar 50 kr styck.

måndag 4 maj 2015

Kvalitetstid

Idag tog vi med våra yngsta grabbar, Robert, Miracle, Steven och Blair på en badtur till sjön. Det är kul att hitta på saker allihop men ibland är det skönt, och nödvändigt, att göra något med bara ett par få.
 
Vi hade en jättemysig eftermiddag tillsammans.

 


För alla killar utom Robert var det här första gången de var vid sjön.
De var mycket ivriga att få kasta sig i vattnet.

Åhh, så skönt...
Mellan doppen värmde de sig i solen på bryggan

Lite fotboll hanns också med. Såklart.

Jämn match

Vi avslutade med middag innan vi begav oss hemåt igen.

söndag 3 maj 2015

Holiday plans

Skollov igen, som sagt.
 
Det treterminssystem som gäller här gör att läsåret ser helt annorlunda ut jämfört med i Sverige. Personligen föredrar jag det svenska, tycker det blir "hackigt" med så korta terminer men det är såklart en smaksak.
 
Killarna har fått sina betyg. De äldre grabbarna gjorde generellt bättre ifrån sig än våra nykomlingar, vilket inte är så konstigt. Vi ser att många av de nya killarna har svårt med engelskan och det gör att de får det tufft även i ämnen som samhälls- och naturkunskap. För att hjälpa dem komma ikapp har vi anlitat en lärare som ska hålla stödundervisning med dem på förmiddagarna under lovet. Samtidigt kommer de äldre att ha dator- och körlektioner.
 
Eftermiddagarna hålls fria för vila och roliga aktiviteter.

lördag 2 maj 2015

Min store kille

Skollov och Isaac kommer hem med en mapp innehållande terminens förskolearbete.

Aldrig har en liten tvåa gjort mig tårögd tidigare.



fredag 1 maj 2015

Livet är inte rättvist

Eftermiddag i Kabale.
 
Jag sitter i bilen och tittar på en grupp gatupojkar. De är på gott humör. Därför deras sinnen, tillfälligt, är bedövade av lim. Dessutom har de, genom att assistera sophämtarna, säkrat sitt nästa rus.
 
Ingen lyfter på ögonbrynen. Knappt ens jag. Längre.
 
Sorgligt.
 
När jag sitter där tänker jag mig samma scenario i en svensk småstad. Försöker, rättare sagt. Det är så främmande att det knappt går att föreställa sig  hur folk skulle reagera om ett gäng låg- och mellanstadieelever åkte runt dyngfulla och agerade sophämtare en fredagseftermiddag.