fredag 31 juli 2015

Tack för att Ni finns

Jag pratar ofta om våra barn och ungdomar, berättar gärna om hur härliga de är och vilka framsteg de gör. Mycket av det är vår beundransvärda personals förtjänst.
Men, en minst lika viktig pusselbit är Ni. Det är Era goda råd och hejarop som gör att vi utvecklas och blir bättre. Era gåvor som betalar personalens lön, ser till att det finns mat på bordet och att alla kan gå i skolan.
Utan Er skulle vi inte finnas.
Tack.

torsdag 30 juli 2015

Man blir som man umgås

Jag har en kollega på mitt jobb som liksom jag har bott utomlands de senaste åren. Hon i USA och jag som bekant i Uganda och vår tid i respektive land har givetvis präglat oss på många plan. 

Inte minst det verbala.
 
I båda länderna är engelska officiellt språk vilket vi, likt de flesta svenskar, behärskar ganska väl. Skillnaden är att den annars vanliga svenska klangen på engelskan är som bortblåst.
Istället har jag kommit till att anamma det typiska ugandiska sättet att tala medan min arbetskamrat fått en sydstatsamerikansk dialekt.

En omvandling som, åtminstone i mitt fall, skett utan att jag reflekterat över det.
 

tisdag 28 juli 2015

Young men

Våra tre äldsta grabbar Andrew, Gwanga och Alex bor som bekant numera i den utslussningslägenhet vi hyr till dem. En mellanstation innan total självständighet som de behärskar mycket väl. Att påstå att det gått helt smärtfritt ska jag inte göra, visst har de tänjt på gränserna vid ett par tillfällen, men överlag fungerar det väldigt bra. Städning, tvätt, disk och plugg sköts med bravur.

Inte nog med att killarna blivit tillräckligt mogna att flytta hemifrån, de har också nyligen fått ID-kort som de ansökte om under en nationell kampanj som pågått i Uganda det senaste året.

Med dem kommer de bland annat vara berättigade att rösta vid presidentvalet nästa år.

Stort.

Alex hjälper även till mycket i huset, bland annat med matlagning.

Gwanga tillsammans med sin mamma (tv) och släkting på konfirmationen i vintras.


Andrew i skolan.

måndag 27 juli 2015

Kycklingmiddag

Att servera kyckling till middag i Sverige kan innebära i princip vad som helst.

Det finns frysta, färska och grillade hela eller delar av kycklingar. Filéer, klubbor, färs etc.

Ett enormt utbud och oändliga möjligheter.

Kyckling i Kabale köper du i regel direkt av uppfödaren och får stå för både slakt, plockning och styckning på egen hand.

Vad gäller tillagning föredrar man det traditionella och därför bjuds det i nio fall av tio på gryta med tomat, lök och buljong som bas.

January plockar en kyckling inför söndagsmiddagen.

lördag 25 juli 2015

Vår lille Ghostbuster

Lilleman hjälper till att städa men bekämpar inte bara dammråttor utan även de spöken och drakar som tydligen huserar hos oss.

Isaac (med allvarlig röst): Mamma, be careful...

Jag: Ok...?

Isaac: ...this is a very dangerous machine.




fredag 24 juli 2015

Memories

Fotografier av familj och släktingar är högt värdesatt i Uganda. Med tanke på  den bakgrund många av våra barn och ungdomar har är det förståeligt att de inte har så många bilder.

Det högg till i hjärtat på mig när jag fann det här fotot på syskonen Dan, Tugume och Daphine tillsammans med sin mamma som ju dessvärre gick bort i fjol.

Självklart ska de alla få en kopia.



torsdag 23 juli 2015

Rotary

Vi är lyckligt lottade som genom åren fått stöd från en handfull Rotaryklubbar i Skåne. Staffanstorp, Lund,  Burlöv, Svedala och Sturup-Svedala (vilka även står bakom den fina boken "Skitungarna - en kärleksförklaring).

Idag har jag varit på en liten tur på Österlen eftersom jag var inbjuden till  Rotary Simrishamn för att berätta om vår verksamhet.

Där mötte jag en massa fina människor varav en del faktiskt kände till och redan stödjer oss.

Lite överraskande men väldigt kul.

Tack Rotary i Simrishamn för att jag fick komma. 


onsdag 22 juli 2015

Afrikaparken

Det är de små, enkla stunderna som faktiskt är de allra bästa. En spontantur till Afrikaparken, en av Malmös många temalekplatser, resulterade i en av sommarens bästa eftermiddagar.

Isaac älskade att ränna runt bland de små stigarna i skogen, leta djur, tämja krokodiler och svinga sig i lianer.



Isaac var tour guide...
...och det dröjde inte länge innan hann fann de här två...

....det blev en liten ridtur på babyeefanten...

...innan vi drog vidare in i djungeln och fann lianer - kul!


Näst ut - nohörningar

Att han gillar sådana visste vi ju redan, eller hur Ulla?

Har du borstat tänderna, herr krokodil?



tisdag 21 juli 2015

Eddy Kenzo - Sitya Loss

Den här låten har varit en hit i Uganda ganska länge nu och är en stor favorit framförallt hos den yngre publiken.
 
En väldigt härlig låt och inte minst video.
 
Om jag inte visste bättre skulle jag tro att det var våra ungdomar som dansade.

 

söndag 19 juli 2015

One month to go

Om en månad åker vi till Uganda igen och det ger som vanligt blandade känslor eftersom att möta nära och kära alltid också innebär ett avsked av andra.

Inte roligt.

Vilken tur att jag i alla fall får ha Isaac och Alex nära oavsett var jag befinner mig.

Vi ser alla tre fram emot att återvända till Kabale och träffa den här härliga skaran igen.


Vår grundskoleliga med Buddha i spetsen på väg hem från plugget..



lördag 18 juli 2015

Språkfärdigheter

Fortfarande är det främst engelska Isaac pratar men lite svenska har han snappat upp och lär sig mer för varje dag.

"Mormor och Morfar", "Tack för maten" och "FÄRDIG!" är exempel på sådant han nu kläcker ur sig med sin sköna ugandisk/skånska dialekt.

Älskade unge.






torsdag 16 juli 2015

I inkorgen

Jag går igenom mina e-mail, både ugandiska och de för mitt svenska sommarjobb.

De skiljer sig åt en del...

Kort utdrag från ett ugandiskt:

"Hello friends, praise the Lord! Mukulike byoona and we pray that the Lord will continue to reign... Please sacrify for the sake of Jesus your time and get me the information regarding...Kindly give this information by 10 am Monday and God will bless you."

Ett av de svenska i sin helhet:

"Hej, bokning till xxxxxxx. Vänligen bekräfta."

onsdag 15 juli 2015

Hurra för Reie!

Först och främst vill jag rikta ett stort och innerligt tack till alla som hjälper oss på olika sätt.

Utan Er hade vi inte funnits.

Idag vill jag också passa på att framföra ett extra tack och hjärtliga gratulationer till en herre vid namn Reie som fyllde 70 år nyligen.

Det firades givetvis med stort kalas, men några födelsedagspresenter ville han inte ha. Istället fick gästerna, om de ville, ge en gåva till något av de välgörande ändamål han valt ut.

Barncancerfonden, Min Stora Dag och "Skitungarna".

Vilken grej!

Alla tre fick väldigt fina bidrag, till oss kom det in hela 6650 kr.

Tusen, tusen tack Reie!






tisdag 14 juli 2015

Om rädsla

Är du aldrig rädd när du är i Uganda, var det någon som frågade mig idag.

En förståelig tanke kanske med hänsyn både till landets historia och dess ofta förekommande politiska motsättningar, för att inte tala om de hemskheter som inträffat och vissa fall fortfarande pågår i grannländerna. 

Fasansfullt och grymt.

Självklart är jag alltid försiktig. Men rädd? 

Nej.

I alla fall inte mer än jag är när jag är i Malmö som, om man ska tro medias bild, ju är rena vilda västern med alla skjutningar som varit.

Så är det givetvis inte. Jo, det förekommer tråkigheter och finns mycket som kan förbättras men i väldigt många avseende är Malmö faktiskt helt fantastiskt.

Precis som Uganda.


måndag 13 juli 2015

Allsång

Igår var vi på allsång vid Arlövs kyrka. Den var arrangerad av Burlövs församling som ju stöttar "skitungarna" många sätt. De skänker sin kollekt till oss, säljer korv och karameller, lotter, allsångsprogram osv.

Förutom att njuta av härlig musik fick vi också tilfälle att officiellt tacka för deras fantastiska engagemang och stöd till vår verksamhet.

Härlig kväll.

En av de finaste sånger jag vet...


Det var nog inte mycket de här två förstod av texterna...

....men det hindrade inte Lilleman från att ta ton.

Stort tack igen Burlövs församling!





söndag 12 juli 2015

Skolmästerskap

Life Bridge Primary School har spelat skolmästerskap i fotboll och kvalificerat sig till final efter att ha vunnit alla sina matcher. En förtjänst av många duktiga spelare, bland annat våra grabbar Ian, Ambrose, Buddha, Tugume, Marwin, Emmy,  Ivan, Emmanuel, Joram, Bright, January och James som för övrigt också toppar skytteligan.

Kul!

Finalen spelas på Kabale Stadium den 31 juli mot Home Care Primary School.


Marwin och Ambrose lämnar skolan...

...för att åka till mästerskapet med resten av laget.


Framme

Invigning
Dags för match
Nöjda grabbar...
...inte varje dag man får spela fotboll på skoltid.
Hela skollaget med många av "skitungarna" representerade.



lördag 11 juli 2015

Ett litet filmklipp...

I januari hade vi äran att få besök av representanter från tre fritidsgårdar i Västerås som tillsammans med hade gjort ett jättejobb med att samla in både pengar, kläder och skor till våra barn och ungdomar.

Fantastiskt.

Här är en kort video de gjort med glimtar från deras vistelse.


torsdag 9 juli 2015

Ny cykel


Stolt Isaac. Trehjulingen har han växt ifrån...

...nu cyklas det på riktigt!

onsdag 8 juli 2015

Städrutiner

Igår kom vår hyresvärd på besök till Kabale för inspektion. Han gör det någon gång om året – mest som en formsak. 
Numera.
Annat var det när vi flyttade in och han insåg att hans fastighet skulle huseras av en drös med barn och ungdomar. Och ännu mer när han fick reda på att det handlade om barn som levt på gatan med allt vad det innebär.

Jösses, vad han var hispig. Livrädd att vi skulle förstöra hans fina hus.
Med tiden har han lyckligtvis insett att det faktiskt inte är några huliganer som bor där, eller åtminstone att det finns ansvarsfulla vuxna som ser till att de håller någotsånär ordning och att det som råkar gå sönder ersätts eller repareras.

Han är imponerad och tacksam både över det samt det faktum att det alltid är städat och ordning och reda när han hälsar på.

Att påstå att det alltid är så ska jag dock inte göra. Det kan, med ett tjugotal ”skitungar” i farten, bli en väldig oreda.
Men, tack vare samarbete mellan alla som bor och jobbar där, är den sällan långvarig.

Såhär ser städrutinerna ut en vanlig skoldag:
Kl. 06-08: Dags att stiga upp. Killarna tvättar sig, borstar tänder och käkar frukost. Innan de går till skolan måste de bädda sina sängar och lägga smutsiga kläder i tvättkorgen. Richman påminner de som glömmer (eller försöker mygla) och när de gett sig av plockar han undan och ställer i ordning sådant sådant som missats medan Irene diskar efter frukost.
Kl. 08 -17: Stida börjar jobba och inleder alltid dagarna med att sopa och moppa alla utrymmen varpå hon fortsätter med tvätt av kläder etc. Irene förbereder dagens måltider och städar köket. Om något behövs repareras eller bytas ut ser jag, Alex eller Richman till att det blir gjort.
Kl. 17 - 19: Grabbarna kommer hem från skolan. Det första de alla gör är att byta om och ge sina skoluniformer till Stidia så att hon kan tvätta dem dagen därpå. Sedan måste de ta en runda till baksidan av huset och ta ner sina torra kläder från tvättlinan och ta dem till sina rum. Om det är nödvändigt ber vi dem också ta en runda på tomten för att plocka skräp. Innan Stidia slutar för dagen ser hon till att alla har rena uniformer till nästa dag, sedan rengör hon i regel toaletten ytterligare en gång.
Kl. 19-22: Middag serveras när solen går ner vid sju-tiden, efter vilken en av pojkarna (de har ett rullande schema) ansvarar för att ställa i ordning, torka bord, sopa och eventuellt moppa. Alla putsar sedan sina skor inför skolan följande dag. Innan läggdags måste de duscha.
Kl. 22.00: Time to sleep. Då ska alla vara på sina rum (om det inte är något särskilt som gör att de får vara uppe längre. Nio gånger av tio innebär det en fotbollsmatch på TV.) Innan Richman lägger sig brukar han ta en sista runda och plocka undan/ställa i ordning. 

Städrutinerna på helger/lov är nästan de samma. Skillnaden är (eftersom det skitas ned betydligt mer när de är hemma) att det städas fler gånger per dag. När grabbarna är lediga ställs också högre krav på dem att hjälpa Stidia och Irene med städ, tvätt, matlagning och disk.

Huset
Vardags och matrummt.

måndag 6 juli 2015

Personalporträtt - Alex och Emma

Det har efterlysts personalporträtt även av mig och Alex, jag väljer att slå ihop dem eftersom så många av våra uppgifter utförs i samarbete.

Namn: Alex
Titel: Project Manager
Anställd sen: 2011
Namn: Emma
Titel: Founder and Director

Arbetsbeskrivning: Förutom bloggen och den finansiella biten gällande insamling av medel arbetar jag och Alex nästan alltid som ett team. Rent teoretiskt har jag det övergripande ansvaret för Emma & Therese Children’s Project men Alex är min högra hand och tillsammans försöker vi se till att allt flyter på och fungerar som det ska.
Något som i praktiken innebär lite allt möjligt. 
 
Det är svårt att sammanfatta vårt arbete, märker jag, eftersom i stort sett allt som görs i verksamheten involverar oss på ett eller annat sätt. Det som står  på dagens schema utgörs ständigt av vad som är mest aktuellt eller brådskande och kan innefatta allt från att styra upp aktiviteter med barnen och agera samtalsstöd till att se till att de alla sköter sig och inte minst ingripa eller ge direktiv/agera bollplank åt personal om någon inte gör det. Vi sköter administration, planerar för uvecklingen av verksamheten och ser att planerna sedan implementeras. Anordnar fotbollsturneringar, hanterar myndigheter och agerar värdar åt besökare. Möter släktingar till barnen, rektorer och lärare, socialarbetare, polis, präster, sjukvårdspersonal och grannar i  syfte att våra "skitungar" ska få bästa tänkbara möjligheter att ta sig ur den onda spiral de varit i när de levt på gatan.

Enkelt uttryckt kan man säga att vi är beslutsfattare och problemlösare - lite av navet i hjulet bestående av barn, personal, myndigheter, sponsorer, besökare o.s.v.

Övrigt: Jag glömmer aldrig första gången jag träffade Alex, det var mitt under kaoset med Director och beslut just hade tagits om att starta eget, vilket innebar att vi var i behov av personal, särskilt en Warden (husansvarig).

Jag fick tips om Alex av en bekant och bestämde möte för en kort arbetsintervju, till vilken han lunkade in iklädd mössa och bylsiga kläder som fick honom att se ut som en tonåring trots att han nästan var trettio. 

Min omedelbara tanke: "Det här kommer aldrig att fungera". Det meddelade jag också min pappa direkt efteråt men eftersom tiden var knapp och vi var i stort behov av hjälp rådde han mig att ge Alex en chans. I värsta fall fick vi hitta någon ny längre fram, menade han.
 
Det behövde vi aldrig. 
Redan efter ett par dagar framgick det att Alex var så mycket mer än hans, då, pojkaktiga och oseriösa intryck. Han hade koll på läget och en fantastisk förmåga att hantera både grabbar, personal och allt annat som kunde tänkas inträffa.

Så har det fortsatt och därför har hans ansvarsområden också ständigt vuxit.
För mig vore det i princip omöjligt att genomföra mina uppgifter i Uganda utan hjälp. Dels p.g.a språksvårigheter men också det faktum att jag är "utlänning" och skulle väcka både uppståndelse och i vissa fall även misstänksamhet om jag arbetat själv.

Att ha Alex vid sin sida har varit en enorm trygghet, han besitter som utbildad socialarbetare en massa kunskap men det är främst hans livserfarenhet och karaktär som gör honom så bra. Han är uppvuxen i Kabale men har bott och studerat i huvudstaden Kampala under lång tid vilket gör att han känner till varenda vrå och har ett brett kontaktnät oavsett var vi är eller gör. Dessutom har han en beundransvärd förmåga att samtala med människor och gör det lika naturligt och respektfullt med allt från gatubarn och gamla tanter till västerländska besökare och höga höns på myndigheter och ministerier.

Alex är en fantastisk tillgång för Emma & Therese Children's Project och vi är alla enormt glada och tacksamma att ha förmånen att jobba ihop med honom.

(Ett par läsare har undrat och spekulerat och därför vill jag berätta att Alex, förutom fin kollega, också med tiden kommit att bli en av mina allra bästa vänner och är sen en tid tillbaka även min sambo. Det är dock det enda jag känner att jag vill säga om den saken vilket jag hoppas och tror att alla förstår och respekterar.)

 
Inte ofta vi hamnar på bild ihop...

 ...eftersom en av oss i regel är bakom kameran. Men ett par hittade jag. Här på utflykt med ungdomarna...

...på hembesök hos en av killarnas släktingar...

...och här delas det ut matchställ från Brommapojkarna till behövande lag i Kabale.






söndag 5 juli 2015

Mitt i naturen

Mitt i naturen om bergsgorillorna i Bwindi som ligger i närheten av Kabale. 

Magiskt vackert.

Se programmet här.

lördag 4 juli 2015

Barnens dag

Idag har vi varit på Barnens Dag anordnad av Burlövs Församling som har stöttat "skitungarna" under lång tid, bland annat igenom att skänka sin kollekt till oss. Det är vi enormt glada och tacksamma för.

Fantastiska människor och en väldigt fin tillställning idag.

Mycket uppskattat av de små, inte minst Isaac som absolut inte ville åka hem.


Isaac fick både bli målad i ansiktet...

...och hoppa hoppborg. Toppendag!

torsdag 2 juli 2015

Buddhas resa

Buddha är en av de killar med absolut starkast personlighet och jag kan, utan att gå in på detaljer, medge att vi inte alltid drar jämt och periodvis haft det ganska tufft

Ett fantastiskt stort  hjärta har han i alla fall, Buddha. Som bankar för alla möjliga saker. 

I hans tidigare liv nästan uteslutande destruktiva sådana och han var länge en av de mest ökända gatupojkarna i Kabale.

Mer eller mindre alla i stan känner eller känner till Buddha och har en historia om honom.
Jag blir så glad och stolt när jag märker att de numera oftast är av positiv karaktär.

Som den när vi stod vid sidlinjen på en fotbollsmatch och hörde en framgångsrik tränare  berätta för de andra åskådarna att Buddha har den giftigaste vänsterfoten han någonsin sett och är en av de mest  lovande ungdomsspelarna i distriktet.

Klart han är. Finaste Buddha.

onsdag 1 juli 2015

Summer is here

Äntligen har sommaren kommit till Skåne. Det har vi firat med kvällbad och grillning på stranden.

Väldigt mysigt och idylliskt...

...tills Alex fick syn på en nakenbadare ett tjugotal meter bort och av ren förvåning nästan tappade allt han hade i händerna. 

Lyckligtvis samlade han sig fort och flinade för sig själv medan han skakade på huvudet och mumlade:

"Europe..."