onsdag 30 september 2015

Nytt i odlingslådorna

Det som såddes i våra odlingslådor i våras är sen länge uppätet och det växer nu mest ogräs i dem. Snart är det dags att så igen och den här gången vill killarna enbart odla morötter.

Lite enformigt, tyckte jag, men eftersom det mer eller mindre varit fritt för grabbarna att plocka och äta det som planterats kan jag förstå att de vill ha något mer matigt. Och en morot mättar ju onekligen bättre än en dillkvist.

Morötter it is.


De jordfyllda boxarna är tunga som bly. Här har en av grabbarna utmanat en annan att försöka lyfta en. Omöjligt. Fler och fler strömmade till...

...och det krävdes nästan ett helt fobollslag för att lyckas.

tisdag 29 september 2015

Det går undan när man är många

Den sten som ligger på vår uppfart och omkring huset har sinat efter att vi grävt, kört och trampat på dem varje dag de senaste åren. Regnperioden är snart här och för att undvika lervälling på tomten bestämde vi oss för att fylla på med ett nytt lager. En lastbil kom och lossade ett flak med småsten i en hög.

Hur gör vi för att sprida ut dem, undrade jag.

Dum fråga.

På mindre en en kvart var grabbarna färdiga.


Lastbilen lossade stenen

Sedan sa det "swoosh"...

De största starkaste killarna som Stuart...

..och Buddha bar sten...

....som alla sen hjälptes åt att sprida ut.
 
...och vips, på några få minuter var det klart. Bra jobbat killar!


måndag 28 september 2015

Vilket lag är bäst?

Grabbbarnas favoritlag i fotboll är som bekant Manchester United eller Arsenal och det pågår en ständigt debatt om vilka som är starkast. Igår delade fansen upp sig för att spela en egen match och fastställa vilken klubb som egentligen är bäst. 

Det var ett gäng laddade spelare som äntrade planen och fick hälsa på dagens hedersgäster - en rad väldigt celebra gäster  (Andrew, Alex, jag samt en bekant som hade vägarna förbi) som sig bör fick skaka hand med och önska alla spelare lycka till innan matchen. Inklusive kollegorna Boaz och Richman som också är inbitna Man U respektive Arsenalfans och självklart fanns med i laguppställningen. 

Buddha, som är lite av ett wild card och håller på Barca (med flera), fick denna dag spela för Arsenal för att lagen skulle bli någotsånär jämna.

Och jämt blev det verkligen. 

1-1 stod det när slutsignalen ljöd.

Diskussionerna kommer med andra ord att fortsätta...



Manchester United i rött och Arsenal ii randigt

"Hedersgästerna" fick ta i hand med alla spelare.

Sedan blåstes matchen igång och slutade som sagt 1-1.

söndag 27 september 2015

Liten konditor

Igår trängde jag och Isaac ihop oss i vårt lilla kök för att baka.

Isaac är en mycket duktig hjälpreda. Eller kökschef ska jag kanske säga. Han vill göra ALLT själv.



Smälta smör...

Röra ihop alla ingredienser...
...och knåda deg.


lördag 26 september 2015

Road construction

Jag nämnt tidigare att det jag fruktar mest i Uganda är trafiken. Ännu mer efter de senaste dagarnas händelser.

Man håller just nu på att bygga om huvudgatan i Kabale.  Jättebra. Bekymret är bara att det inte verkar finnas någon riktig plan för hur trafiken ska lotsas om under arbetets gång. Det resulterar i att bilar och lastbilar, bussar, motorcyklar, cyklister och gående får slåss för att ta sig fram på bakgatorna. Det råder fulltändigt kaos emellanåt.

Vi har bevittnat flera olyckor men de två senaste har etsat sig fast i minnet eftersom det var barn involverade. 

En där en kvinna med bebis på ryggen föll av en boda boda (mc-taxi) efter att ha krockat med en annan motorcykel. Och ytterligare en där en mamma med sin lilla dotter, även de på en boda-boda, kolliderade med en cyklist. Flickan, som var omkring fyra år, flög handlöst av och slog huvudet i marken med ansiktet före. 

Mitt hjärta stannade nästan och jag vågade knappt titta.

Lyckligtvis verkar det i båda fallen ha gått förhållandevis bra men det kunde likväl ha gått riktigt, riktigt illa.

Insikten om hur blixtsnabbt en olycka inträffar och hur fort allt kan gå åt helvete.

Usch.



Hoppas att den nya vägen snart blir klar så det blir lite bättre ordning i stan.

fredag 25 september 2015

Premiär

Första dagen på fredagsmarknaden för Blairs mamma och hon säljer kläder som om hon aldrig gjort annat.

Jätteroligt!



Blairs mamma (med sjal på huvudet) på marknaden. Kunderna flockades kring henne när de såg allt fint hon hade.
Lilla dottern Charity bredvid verkar också trivas och tycka det är spännande.

torsdag 24 september 2015

Nöjesansvarig

En annan med en titel är Zakayo som blivit utsedd till Assistant Entertainment Prefect på sin skola.

Det innebär bland annat man anordnar välkomstfester, uppträden och skoldanser. 

Låter som ett kul och väldigt passande uppdrag för Zakayo.


Att Zakayo är Assistant Entertainment Prefect...
....går inte att ta miste på.

onsdag 23 september 2015

Väderguden

Mörkgrå moln tornade upp sig på himlen, vi väntade oss en skur och bad grabbarna plocka in kläder och annat från trädgården. Inte nödvändigt, menade Dan "the mechanic"...

Dan: It's not going to rain.

Minuterna gick utan att det kom något regn.

Jag: How did you know it wouldn't rain?

Dan: Meteorology.



Han har många strängar på sin lyra och kan nu även titulera sig Dan "the weather man".


måndag 21 september 2015

söndag 20 september 2015

Vår söndag

Det var längesen vi körde en "dag i bilder"...

...såhär har vår söndag spenderats.


Sovmorgon. Tills den här lille skrutten kom tassande... Då var det slutvilat. Isaac har dille på siffror för tillfället och älskar miniräknaren på Alex telefon.

Efter att ha dragit oss i sängen och ätit frukost var det dags för ett bad. Inte direkt som mormor och morfars badkar men varmt vatten iaf.
 
...stor kille nu som såklart klär på sig själv...

...och gärna hjälper till att bädda. Nu var vi redo att bege oss till huset...

...där Irene var i färd med att servera lunch....

...till ett gäng vrålhungriga grabbar som just kommit från kyrkan.

....efter lunch blev det ett snabbt husmöte efter det framkommit att det råder strumpbrist i huset och att nästan alla växt ur eller haft sönder de sandaler de har på sig hemmai huset. Det beslutades att vi måste köpa nya och skrev ner alla storlekar. Inte alla som hade koll, då fick de komma och prova skor i olika storlekar för få ett hum.

Med listan på skostorlekar begav jag och Alex oss till marknaden. Där träffade vi av en slump Blairs mamma som vi har letat efter den senaste veckan utan lycka. Svårt ibland att få tag på folk. Särskilt när de inte har någon telefon. Vi bestämde att vi ska titta på nytt boende åt henne nästa vecka och lämna över det klädpaket vi köpte till henne i Kampala. 

Nästa stopp: skoaffären...
...som även sålde strumpor. Två flugor i en smäll - jippe!

Därefter gick vi på jakt efter bananer till det pannkaksbak som stod på eftermiddagens schema. Små sådana och gärna på gränsen till övermogna var grabbarnas instruktioner.

Tillbaka till huset där Isaac hade stannat. Han älskar att vara med grabbarna. James är en av favoriterna.

Utdelning av sandaler. Strumporna fick vänta eftersom vi vill namnmärka dem först.


Dags att börja baka, bananerna skalades...

...och mosades sen till en deg tillsammans med cassavamjöl. Endast två ingredienser, kan det bli enklare?
Förutom ugandiska bananpannkakor blev det också chapatti som Buddha, Brian och Stuart basade över...

Alla var inte intresserade av att baka. Miracle, Blair och Steven bjöd på dansshow istället...
....medan January och Tugume tränade fotbollskonster i trädgården...
....och Marwin och Emmy spelade kort.


Back to baking. Isaac assisterade vid chapatistationen...
 
Man skulle kunna tro att detta var pannkakorna men det är faktiskt chapatis.
Pannkakorna stansades istället ut med hjälp av en gammal plastburk och friterades sedan i olja.

Mums!


Nu håller mörkret på att falla och jag har smitit upp i lägenheten för att få en stund vid datorn innan middag och läggdags. Från mitt fönster hör jag musiken och skratten eka från huset. Mysigt.

lördag 19 september 2015

Lördag eftermiddag

Det är få helger här som inte involverar fotboll i någon form. Denna regniga lördag är inget undantag.

Grabbarna sitter bänkade och följer intensivt matchen mellan Chelsea och Arsenal...
...mina kära kollegor som är minst lika fotbollstokiga som killarna likaså...

...det är bara de yngsta som inte tappat intresset. Robert, Blair, Kevin, Isaac och grannpojken Nelson tycker det är roligare att leka.

fredag 18 september 2015

Liten gäst

Idag fick vi besök av den här unge herren. Ivan, 1 år gammal. En släkting till mig skulle man kanske kunna tro med sin hy men faktum är att han är lika mycket ugandier som Alex och grabbarna. Att han är så ljus beror på att han föddes med albinism.

Hans föräldrar lever ett fattigt liv i en by utanför Kabale. De hade hört talas om vår verksamhet och kom för att be om hjälp eftersom de kämpar med lille Ivans tillstånd. De har aldrig varit på sjukhus och den information de fått på den lokala kliniken i sin hemby verkar bristfällig.

Jag vet inte mycket om albinism men blev orolig när jag såg hans brända och flagnande hud.

Det är svårt att säga vad vi skulle kunna hjälpa familjen med men har lovat att åtminstone se till att Ivan får besöka en läkare med ordentlig kunskap om diagnosen.


Lille Ivan och Alex fattade snabbt tycke för varandra.

torsdag 17 september 2015

Trial and error

Dan "the mechanic" och Alex äggbusiness gick inte riktigt som de tänkt sig. En miss i kalkylen, förutom att de inte lade så många ägg som beräknat (ni läsare hade helt rätt), var att det blev alldeles för dyrt att mata dem med det specialfoder som krävdes.

Gett upp har de dock inte gjort. Men tänkt om.

För någon vecka sedan såldes hönsen till oss och fick agera söndagsmiddag. Pengarna de fick investerades sedan i en ny omgång fast av annan sort som är frigående och inte behöver dyrt foder.

Nu har de lagt ägg som grabbarna valt att låta dem ruva.

Förhoppningsvis kläcks det snart små kycklingar.

Kul!


De nya hönsen...
...och äggen kanske snart genererar små kycklingar.





onsdag 16 september 2015

Getingbo

Tiden det tog mig från att ha suttit lugnt på verandan till att ha kastat mig in i bilen för att ta skydd måste vara något slags rekord. Orsaken: Att jag såg ett par jättelika getingar och någon sa att de misstänker att vi har ett stort bo under takpannorna.

Fy.

Jag är vansinnigt rädd för getingar.  Det är tramsigt, jag vet, men jag blir superhispig. Och väldigt irriterad (eller kanske avundsjuk) på människor som kan sitta hur lugnt som helst när de svärmar runt dem.

Min mamma till exempel.

Nej, getingar är jag gärna utan och innan det går illa och någon blir stucken måste vi se till att ta reda på om det verkligen finns ett bo där och om så är fallet vem som ska plocka bort det.

Etta inte.

tisdag 15 september 2015

Kevin

Idag har vi träffat Sarahs lillebror Kevin tillsammans med hans moster och LC1 för vårt område. Syskonens mamma dog ju hastigt för ett tag sedan och beslut togs då att vi skulle erbjuda Kevin samma stöd som systern. Det vill säga hjälp med skolgång.

Eller så var det tänkt i alla fall.

Barnen bor hos sin moster och kommer fortsätta att göra så, det har dock framkommit att hon arbetar sent på kvällarna och att det inte alltid serveras middag. Det har inte heller varit någon ordning med väckning på morgonen eller frukost vilket ofta lett till att Sarah kommit sent (och med tom mage) till skolan.

Eftersom vi har mat så att det räcker föreslog vi att syskon äter middag hos oss de dagar mostern arbetar sent. Vi kom också överens om att de kommer och käkar frukost med grabbarna innan skolan.

En lösning alla var nöjda med.



Kevin och Alex tillsammans med LC1 och mostern.

Imorgon börjar Kevin skolan och fick därför böcker, pennor, underkläder...

...och skoluniform. Vi hade ett par på lager som killarna växt ur. De passade lille Kevin hur bra som helst. Svarta skor är också ett måste i skolan så efter mötet tog Richman med honom till marknaden för att köpa ett par.