måndag 30 november 2015

Nytt lag

Om en dryg månad drar ETCP Kabale Youth Football Tournament igång igen för femte gången. Liksom i fjol kommer vi att ha tre pojk- och tre flickkategorier. Nytt för i år är dock att vi för första gången kommer att ställa upp med ett eget tjejlag.

Det är våra flickor Daphine, Immaculate, Mary, Sarah och Shakirah (som vi började sponsra tidigare i år) som tillsammans med sina kompisar vill bilda ett eget lag.

Till tränare har de utsett min kollega Boaz.

Ett uppdrag han glatt tackade ja till.

Det ska bli jättekul att se dem spela.

Mary, Immaculate och Daphine



söndag 29 november 2015

Hemma i Åkarp

Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering. Var krasslig redan innan hemresan men det blev värre när vi kom fram så jag har mer eller mindre legat nedbäddad sen vi kom hit. Får ta mig till vårdcentralen imorgon tror jag.

Lilleman mår som tur är prima och trivs som fisken i vattnet. 

Bokstavligt talat.

Han älskar att bada hos mormor och morfar.Tror det här var dopp nr fem på två dygn.

torsdag 26 november 2015

Inte långt kvar

På tal om Malmö dröjer det (om allt går enligt plan) inte länge förrän vi själva är där. Det packas för fullt just nu.

Ett måste för Isaac: Flygplanskallingarna.

Glömmer vi dem blir det ett jäkla liv.


onsdag 25 november 2015

Århundradets match

Tusen tack för alla fina tips. Mycket nytt att prova - kul!

Aktiviteten för kvällen är dock en väldigt bekant en.

Fotboll. Såklart. Champions league. 

MFF - PSG.

Zlatans återkomst till stan.

Kan tänka mig att Malmö kokar just nu.

Det ska bli riktigt spännande att se hur det går.

tisdag 24 november 2015

Har du något tips?

Snart går alla våra barn och ungdomar på ett långt jullov och vi planerar aktiviteter som ska hålla dem sysselsatta. Vi har en del på schemat men märker att mycket består av sånt de redan gjort tidigare.

Lite trist.

Det vore kul att mixa med med något nytt men det känns som vårt förråd av idéer har sinat en aning. 

Kanske har ni läsare fler?

Det kan vara vad som helst; lekar, tävlingar, pyssel eller något kul mat/bakrecept etc. Julrelaterat eller inte spelar ingen roll. Enda kravet egentligen är att det inte är något alltför dyrt och/eller inkluderar rekvisita som är svåråtkomlig här. 

Om du har något förslag du vill dela med dig av blir vi jätteglada!




måndag 23 november 2015

Updates

Det var någon som undrade hur det går för  Blairs mamma och jag kan meddela att so far, so good.

Vi har ringt henne ett par gånger och stöter på henne ibland i stan och vi tycker oss kunna se en stor skillnad. 

Hon ser gladare och friskare ut.

Mamman berättar att hon säljer kläder på marknaden två-tre dagar i veckan. Övriga dagar köper hon frukt och grönsaker från en grossist som hon sedan går omkring och säljer. Hennes mål är att tjäna och kunna spara något varje dag för att sedan investera i ett nytt klädpaket.

Snart är terminen slut och Blair går på jullov. Då har hon lovat att komma och hämta honom så att de kan spendera mycket tid ihop och han kan prova på att bo hos henne och lillasystern.

Låter bra, tycker jag.

Blair med sin mamma och lillasyster Charity.


söndag 22 november 2015

Projekt svampodling inlett

Killarna har börjat snickra ihop ställningen till svampodlingen och är snart klara. Längre tid lär det ta för "klumparna" som ska täckas med jord att anlända. Tydligen måste man beställa dem från Rwanda och beräknad leveranstid är cirka två veckor. 

(Av erfarenhet skulle det dock inte förvåna mig om det tar betydligt längre tid än så.)



En del av vårt hönshus har skärmats av.

Där byggs det nu en ställning för svampodlingen.

Ivan, Zakayo med flera har fullt upp med byggandet.



lördag 21 november 2015

Hur håller man sig för skratt?

Vi sitter och äter middag men Isaac tramsar mest. Efter ett par uppmaningar att sitta och äta ordentligt säger Alex till honom på skarpen.

Alex: Isaac, sit properly. It's not allowed to play with the food.

Lilleman mulnar till och sitter och blänger på oss en stund innan han säger...

Isaac: It's not allowed to be annoyed with me.

Älskade unge.



torsdag 19 november 2015

Annorlunda jul

De senaste fem åren har jag ju firat jul med grabbarna här i Uganda och vid fyra av dessa har även mina föräldrar kommit ner och firat med oss. När vi var i Sverige i somras stod det dock klart att de inte kommer kunna göra det i år. Istället beslutades det att jag och Isaac skulle komma hem till Sverige.

Vi åker redan nästa vecka och trots att jag varit förberedd på det känner jag mig alldeles snurrig. Vad packar man? Har ju bara sommarkläder här. Kommer inte ihåg senast jag bar strumpor, exempelvis.

Konstig känsla men det ska bli så mysigt. Advent. Julgran. Julafton med släkten. Snö, om vi har tur.

Det tar emot lite att inte fira "som vanligt" här i Kabale men ungdomarna lär det inte gå någon nöd på. I mitten av december kommer nämligen, för tredje gången, volontären Dennis tillbaka och han har lovat att både fixa julgrisen och rulla köttbullar.

Lagom till nyår är jag och Lilleman tillbaka och veckan därpå drar vår fotbollsturnering igång igen. I samma veva kommer eventuellt också Ulla.

Hon och Dennis var ju här samtidigt 2012. Därefter var Dennis här 2013 och Ulla tidigare i år.

Det ska bli riktigt kul att se dem återförenas både med grabbarna och varandra.

Att påstå att det kommer bli full rulle är en underdrift.


Dennis ordnade stor grillfest sist han var här så att han, tillsammans med mina kollegor, fixar julfrirandet råder det inga tvivel om.
Och så Ulla. Det finns ingen som hon.


onsdag 18 november 2015

Lugn eftermiddag

Chillar "hemma hos" Lilleman.

En klokare och roligare samtalspartner får man leta efter. Älskade unge.

tisdag 17 november 2015

Inte så långsökt ändå

Jag följer nyhetssändningarna efter det som inträffat i Paris. De har just visat Donald Trumps utspel om civilas rätt till att bära vapen när Alex kommer in och frågar om de senaste uppdateringarna.

Jag: Do you know Donald Trump?

Alex: Those cartoons you watch with Isaac?

Duck/Trump. 

Inte lätt att hålla reda på allt.

(Och, de tillhör ju lite samma genre, kan jag tycka.)

måndag 16 november 2015

Det krävs så lite

På vägen hem från svampdamen passerade vi de här lekande barnen.

Med allt jävelskap som pågår i världen var det en fröjd att höra glädjetjuten när de for ner för backen på sina egenkonstruerade små tefat.

De hade SÅ roligt.

Barnskratt är något av det bästa som finns.

söndag 15 november 2015

Studiebesök

Vår grannfru var och hälsade på och lade märke till vårt stora hönshus (i alla fall i relation till hur många fåglar vi har). Hon berättade om en vännina till henne som odlar svamp. Hur enkelt som helst, menade hon och föreslog att vi skulle reservera en del av huset för just svampodling.

Det lät spännande, tyckte vi.

För att lära oss mer begav vi oss till grannens kompis med ett gäng grabbar för att kika på hennes odling.


Vi körde dit men som alltid när man beger sig utanför stan krävdes det en promenad och en stunds klättring för att nå målet.

Framme. January fick snabbt syn på en svamp.

Ivan hade redan koll på läget och gav resten en lektion

Ägarens hund dök upp. Något January (tv) ser ut att uppskatta mer än Bright


Det är en snäll hund fick vi veta så snart vågade alla klappa. Den fick nästan mer uppmärksamhet än svampen som växte inne i tegelhuset.
Såhär såg det ut. En bädd av jord i vilken man gräver ner de ljusa klumparna. Sedan vattnar man tydligen en gång om dagen och på bara några veckor börjar det ploppa upp svamp. Det måste vi prova.

Ett bra projekt inför det stundande jullovet. Blir kul att se om det blir någon svamp. Klart det blir, menade killarna. Här Marwin, Miracle, Blair, Steven, Zakayo, Robert och Joram.



lördag 14 november 2015

Så mycket ondska



Idag håller vi en tyst minut för de drabbade i Paris och alla andra oskyldiga människor runtom i världen som faller offer för terrorism, krig och meningslöst våld.

fredag 13 november 2015

Svar till Bittan



Tack, det var intressant att se kostnaderna. Förstår ju att ni har fasta kostnader men även sådant som är oförutsett och att ni ibland vill göra något extra. En liten undran bara, hur ser intäktssidan ut. Ni måste väl ha en bas av fasta intäkter också. Vore intressant att veta. Ni gör ett så fantastiskt jobb och jag älskar att ta del av ert arbete, sorger och glädjeämnen. All lycka för framtiden!
 
Bittan"

Svar: Vi har en grupp väldigt trogna givare som tillsammans skänker ca 25 000 kr varje månad. Företaget FrontPac, står för 8000 kr av dem och ett femtiotal andra månadsgivare för resten.

Det är tack vare dessa intäkter tillsammans med de icke-regelbundna, men oerhört viktiga, gåvor vi får från andra håll som vi inte bara hållt oss flytande utan även kunnat växa och hjälpa fler barn.

De som bidragit vid ett eller flera tillfällen är bland annat föreningar som Rotary (Svedala-Sturup, Burlöv, Staffanstorp, Lund, Simrishamn), Lions  (Staffanstorp) och Inner Wheel, Burlövs Församling, olika företag, skolor, fritidsgårdar, artister (Bengt & Cecilia Kyllinge), bloggare och såklart Ni privatpersoner som hjälper till när Ni kan och/eller när jag hojtar.

Jag hoppas att alla vet hur mycket Ert stöd betyder för oss.

Tack!


torsdag 12 november 2015

Vart går Era bidrag?

Jag har fått ett par frågor över hur mycket det kostar att driva "Emma & Therese Children's Project" och jag har insett att det behövs en uppdatering. Någon hade hittat uppgifter från 2011 och de är inte aktuella längre.

Att göra en översikt som stämmer till 100 % är omöjligt eftersom vi ständigt utvecklas,  valutakurser svänger och våra utgifter ser olika ut för olika månader, beroende på om barnen har lov eller går i skolan etc.

Jag har i alla fall försökt få till en som representerar en typisk månad hos oss, det vill säga baskostnaderna för verksamheten med 45 barn och 7 anställda.

Mat/hushåll: 6 000 000 UGX (15 000 SEK)
Löner och andra ersättningar: 4 000 000 UGX (10 000 SEK)
Skola: 3 000 000 UGX (7500 SEK)
Hyra: 1 250 000 UGX (3125 SEK)
El/vatten: 400 000 UGX (1000 SEK)
TV/Telefon/Internet: 800 000 UGX (2000 SEK)
Transport: 600 000 UGX (1500 SEK)
Övrigt: 500 000 UGX (1250 SEK)

TOTALT: 16 550 000 UGX = 41 375 SEK

 Kurs 1 SEK = 400 UGX

Jag vill understryka att detta alltså är baskostnader. Det inkluderar inte utgifter för exempelvis fotbollsturneringar, utflykter, resor, högtider och andra tillställningar, renoveringar, inköp av möbler, underhåll, nödfall eller pengar som öronmärks åt olika ändamål.

STORT TACK IGEN TILL ALLA ER SOM HJÄLPER OSS FÅ DET ATT GÅ RUNT!
 


onsdag 11 november 2015

Grasshoppers

Gräshoppssäsongen är här.

Bästa tiden på året, enligt många.

Inte mig.

Ett par veckor om året invaderas Kabale med gräshoppor som fångas och sedan säljs vid vägkanten utanför marknaden.


Och eftersom  de (tack och lov) är så sällsynta passar vi alltid på att köpa när de finns tillgängliga. Eller Alex får stå för köpndet. Jag håller mig på avstånd.
De säljs nämligen levande och är man inte vaksam sitter det plötsligt en i kläderna eller håret. Huh.

Ungdomarna tycker jag är tramsig

Så fort vi kom hem började de skölja och plocka vingarna på de obehagliga stackarna.

January
 
Alla hjälpte till

Robert och Kevin...

....Steven, Blair och Miracle höll låda medan de arbetade.
Nu fattades bara ett par minuter i stekpannan innan de var redo att serveras

Tugume, Brian och Joram högg genast in.

Richman med

Efter ett försök att äta dem under första året här har jag gett upp. Jag klarar det inte. Isaac däremot, älskar de knapriga insekterna. Antar att det är något man nästan ha växt upp med för att uppsktta.

tisdag 10 november 2015

Svar till Katarina

Katarina har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Skollovsplaner och en tur till Kisoro":

"Återvänder killarna hem till er nu under lovet? Var bor tjejerna? Deltar de i aktiviterna dagtid?"

Svar: Ja, precis. Ambrose och Ivan är tillbaka i huset. Daphine och Immaculate bor, som tidigare lov, hos Alex mamma men är hos oss och deltar i våra aktiviteter dagtid. Mary bor hos sin fostermamma och kommer till oss när det passar henne och mamman.

måndag 9 november 2015

Skollovsplaner och en tur till Kisoro

Slutproven var "mycket enklare än vi trodde" sa ett gäng lättade sjuor när vi hämtade dem förra veckan. Nu har proven skickats till ett nationellt center för rättning och inte förrän i januari kommer resultaten.

Vi får hoppas att de blir nöjda med dem.

De är i alla fall gjorda och ungdomarna har ett väldigt långt lov framför sig. Inte förrän i februari ska de tillbaka till skolbänkarna.

För att hålla dem sysselsatta har vi ordnat datorlektioner på förmiddagarna medan eftermiddagarnas schema sätts från dag till dag utifrån deras önskemål. Hantverk, bad, bak och hälsa på släkt och vänner är några av deras förslag.

Den långa ledigheten inleddes dock med en liten utflykt till Kisoro som ligger ungefär sju mil från Kabale. Vi hade ett ärende där och tänkte att det kunde vara kul för dem att hänga med. Så medan jag och Alex satt i möte gick de på sightseeing och käkade lunch med vår kollega Boaz i stan. 

Turen bjöd också på ett stopp vid den kongolesiska gränsen, vulkaner och vilda apor.


Hejdå Lifebridge Primar School sa våra sjundeklassare.

Immaculate var glad över att vara klar med slutproven...

....men alla tyckte såklart det var jobbigt att ta avsked av sina skolkamrater.

Dagen därpå begv vi oss  till Kisoro. Efter vårt besök där tog vi en avstickare till den Kongoleiska gränsen som ligger i närheten

Eftersom läget där är så instabilt var det såklart aldrig tal om att ta sig över. En bild vid gränskontrollen fick räcka. Jag blev illa till mods. Så fruktansvärt sorgligt att tänka på alla hemskheter som pågår och har pågått där under så lång tid och hur det sker i det tysta. Det får en verkligen att fundera över sin världbild och hur präglad den är av det som rapporteras i media.



Desto muntrare kände jag mig när var på väg hem och fick syn på apor i djungeln. Tyvärr fastnade de inte på bild men de var hur många som helst.
De bjöd på en riktig show när de hoppade mellan trädkronorna. Det var svårt att slita sig.
Vi stannade också för att spana in vulkanen Mount Muhabura.

Och njuta av en fantastisk utsikt.



lördag 7 november 2015

TACK!!!

Det är helt otroligt. Ni är otroliga.


De senaste dagarna har det kommit in närmare 250 gåvor som tillsammans resulterat i hela

58 830 kr

Tusen, tusen tack!

 

 

tisdag 3 november 2015

Vi klarar oss inte utan Er!

Idag har alltså våra sjundeklassare gjort sina Primary Leaving Examinations (PLE), vilket innebär att de nu är klara med grundskolan. 

Det är tack vare Er. 

Utan Ert stöd skulle Ivan, Ambrose, Daphine, Immaculate och Mary inte skrivit några slutprov idag. Förmodligen hade varken de, eller någon av våra andra 40 barn, gått i skolan överhuvudtaget.

Flickorna skulle troligtvis arbeta som hemhjälp någonstans. Eller som prostituerade. Kanske skulle några av dem redan ha egna barn.

Pojkarna hade levt på gatan. Sovit i buskage, ödehus eller på en veranda med pappkartong över sig. De skulle äta sopor. Ägna dagarna åt att leta metaller att sälja eller stå utanför Kabales supermarkets och berätta för västerländska turister att de är hungriga. 

”I’m hungry”, var, när vi först lärde känna dem, de enda ord de kunde på engelska.  

Om de skulle lyckas komma över några kronor hade det dock inte varit mat de köpt. Utan droger. Troligen lim. Den lilla plastflaskan hade gömts i tröjärmen.

De skulle utnyttjas som billig arbetskraft. Utsättas för våld och trakasserier.

Ingen hade brytt sig om dem. Gatubarnen är inte värda något här.

Nuisance, skulle de kallas.

Olägenheter.

Att se hur denna stämpel sakta men säkert har suddats ut och hur nya identiteter formats hos våra barn och ungdomar är något av det mäktigaste jag varit med om.

Numera är de skolelever. Klasskamrater. Fotbollsspelare.

Människor.

Min största rädsla är att de ska hamna på gatan igen.

Barnen själva är det inte. De känner sig trygga och vet att vi står bakom dem. Fångar dem om de faller. Det som i deras tidigare liv var en ständig kamp är nu självklarheter. Regelbundna måltider, tak över huvudet, en säng att sova i, medicin när man blir sjuk och en skola att gå till varje dag.

De har också en meningsfull fritid, de lär sig nya saker och känner sig delaktiga.

Sjunger, dansar, skapar och leker.

Skrattar. 

De har fått sin barndom tillbaka och det är Ni som gjort det möjligt.

Tack.

Ni är en trogen skara som skänker pengar varje månad. De regelbundna gåvorna tillsammans med de extra tillskott vi får då och då från privatpersoner, företag, föreningar eller skolklasser har täckt våra omkostnader. 

De senaste månaderna har dock bidragen blivit färre. Om det är tillfälligheter eller beror på något annat vet jag inte och känner mig inte berättigad att spekulera i. Jag kan bara bekräfta att så är fallet och att det oroar mig.

Mycket.

Flera läsare har, som jag nämnt tidigare, sagt att de inte har möjlighet att skänka pengar varje månad vilket jag har all förståelse och respekt för. De har istället uppmanat mig att säga ifrån när det behövs en extra skjuts.

Det är därför jag skriver idag.

Vi behöver hjälp.

Om Du kan och vill vore vi innerligt tacksamma om Du gav ett bidrag till

Insamlingsstiftelsen
Emma & Therese Children’s Project

Bankgiro 536-5473
alt.
Swish 123 476 39 83

Snälla hjälp oss fortsätta hjälpa.


Nu



Nu


Nu


Nu





Nu


Nu



Nu




Nu

Med Ert stöd kan vi fortsätta hjälpa.